Vildmarken hägrar

Efter en god natts sömn så följde ett par timmars pillande med bloggen, lite nya funktioner utforskades och aktiverades.

Solen skiner så härligt utomhus, så jag beslutade mig för att bege mig ut i vildmarken för att samla in föda inför kvällens middag, trots den uppenbara faran i uppdraget, så hade jag min hustrus fulla stöd.

Längs vägen ut mot vildmarken fanns det här och där tänkvärda citat som var ämnade att ge andlig styrka på vägen.

Jag är så evigt glad att jag fick hamna på denna plats i världen, med de förutsättningar som jag har, och den familj jag har kring mig, jag är född med en hel servis med guldskedar i munnen. Insikten om att väldigt många här i världen har en mycket hårdare tillvaro gör en ödmjuk.

Idogt trampade jag vidare mot vildmarken, vägen var tydligt utstakad, trots detta blev jag förvillad och kom något vilse.

Färden mot vildmarken gick tvärs över stora floder…

… och även en och annan glaciär.

Sen efter en dryg timmes vandring såg jag långt bort i fjärran en bekant syn, en glimt av civilisationen…

… där min kära hustru på något magiskt sätt redan befann sig, jag begriper inte riktigt hur det gick till, men ett kärt återseende var det verkligen.

Vi befann oss helt klart väldigt långt hemifrån, språket kändes bekant, men det var uppenbart att vissa ord inte var riktigt helt bekanta för oss. Som de världsvana upptäcktsresande vi är, så lyckades vi ta oss genom språkbarriären.

Min förutseende hustru drog sitt strå till lasset och jagade även hon i naturens skafferi.

Hemresan blev enklare, för min hustru hade tagit med sig vårt åk-don, så hemresan gick fort och var behaglig.

Middagen, det blev hemlagad wok med nudlar, gott!

HippHopp!