Veteranjärnväg i Jädraås

En härlig lördag, perfekt för en liten utflykt! Jag hade sett i bladet att det var öppet på Jädraås smalspåriga järnväg i helgen, så det skulle bli möjligt att få åka lite veterantåg, det är grejer det. Ända sedan jag flyttade till Gävle har jag haft i tankarna att få åka just denna banan, men det har lixom aldrig blivit av, men jag, hustrun och Frida lastade in oss i bilen och körde 5,5 milen upp i skogen.

På vägen passerade vi Järbo, jag har ritat en möbel till kyrkan där för ca 10 år sedan, men ännu inte varit dit för att se resultatet, men det blev inte ett besök denna gången heller, får bli vid annat tillfälle.

Det var full fart på Jädraås station, tågen tuffade fram och tillbaks, tutade och ångade på, precis så som ångloken skall göra. Jag är egentligen rätt glad att vi numera har elektrifierade tåg i Sverige, för även om det är charmigt och nostalgiskt, så är inte doften helt hundra.

Den sträckning som tåget går är ca 6 km, sträckan mellan Jädraås och Svartbäcken, när vi kom fram så var det precis ett tåg som rullade iväg, så vi passade på att strosa runt lite runt stationen. Jo, biljett skall man ha när det skall åkas tåg, så vi gick in i vänthallen, fram till luckan och köpte oss var sin biljett.

Notera gärna att biljetten är stämplad 1912, så vi hoppades att den även skulle vara giltig sisådär 100 år senare 🙂

Hungern skulle stillas, så tjejerna köpte var sin korv med bröd av hemvärnets soldater, de skötte marketenteriet med bravur, allt flöt på bra.

Uppe vid lokstallarna hittade jag denna lilla skönhet, det ser mest ut som en dressin med rekorderlig väderbonad hytt, ett riktigt charmtroll.

Vårt tåg rullade småningom in på stationen, vi tog oss plats i väl nedsuttna säten inne i en 3:e klass vagn. Sätena var verkligen allt annat än komfortabla, rent ut sagt som att sitta med rumpan ner i en grop utan slut 🙂 Men stämningen var go och glad.

Tåget tuffade på, biljetterna blev klippta, det skumpades och tutades, naturen svischade förbi utanför fönstret, så även stationerna Pallanite och Tallås, sätenas avsaknad av komfort gjorde sig påmind.

När tåget kom fram till Svartbäcken blev det en liten kort paus, hur lång den skulle bli fanns det ingen information om, så för att inte missa returen så satt vi kvar på tåget, det kunde ju ta allt från 1 minut till vem vet vad innan tåget skulle gå igen.

På återresan, som är samma sträckning som ditresan så stannade tåget igen i Tallås, vi tittade ut genom fönstret, och började efter en stund fundera på hur länge tåget skulle stå stilla, fanns det tid att gå av eller inte??

Efter ett tag gick jag av och försökte hitta någon som kunde berätta hur länge tåget skulle stanna, men hittade ingen som kunde svara på detta. Hustruns rygg gjorde sig nu rejält påmind av den avsaknade komforten i stolarna.

Ånyo gick jag ut ur tåget för att leta efter någon som kunde berätta hur länge tåget skulle stanna, efter en stund hittade jag en man som berättade att tåget snart skulle gå, då hade vi väntat ca 20 minuter inne i tåget. Jag berättade att det kunde varit bra om konduktören som ändå gick genom tåget kunde berättat detta för oss passagerare. En i övrigt mycket trevlig upplevelse blev lite smolkad.

För hade vi bara vetat om att det skulle bli ett längre stopp, så hade det varit ett ypperligt tillfälle att gå ut, sträcka på benen och ta en fika i caféet.

Med ont i ryggen och lite fundersamma åkte tåget tillbaks till Jädraås igen, på det hela taget sett var vi nöjda med vår upplevelse, men om ni åker dit, tänk på att det sker stopp med okänd längd. Som man sade i det militära, -“Utan samband, ingen seger” Information är A och O i många sammanhang.

Bilen rullade hemåt igen, vi bestämde oss för att köpa oss varsin glass på vägen, och så rundade vi av denna dagen. Jag hoppas att hustruns rygg återhämtar sig från detta äventyr.

Häpp!