Sep 152010
 

Klockan ringde tidigt, avsevärt tidigare än var jag egentligen ville att den skulle göra, för kvällen före blev sen, jag hittade en fästing på armen som behövde åtgärdas, innan det var klart så var nog klockan kring 1 eller så. Detta är nog första gången jag fått en fästing sen jag var liten, jag gissar att det är någon av våra söta katter som har lämnat av den i närheten av mig.

Med stor väska i hand begav jag mig till jobbet, väskan fylldes med allehanda arbetsmaterial, verktyg och ting som behövs i veckan, snabb inlastning i bilen varpå kosan ställdes till Arlanda flygfält. Idag var det tydligen första gången en Airbus 380 landade på Arlanda, det var en stor begivenhet av vad jag förstod. Resan gick bra, och efter lite pyssel genom alla säkerhetskontroller så insåg jag att det inte varit en enda som frågat efter nån form av legitimation, inte ens när jag väl klev på planet, det är lite skumt, vad är det för mening med flygsäkerheten om de inte ens har en aning om vem det är som kliver på planet, jag tycker det är konstigt.

På väg till Terminal 5, Arlanda

Idag körde SAS direktflyget mellan Arlanda och Vaernes, det är skönt att slippa åka via Gardemoen, det spar in massor med restid. Planet var väl inte av nyaste snitt, fullt funktionsdugligt. Tryckkabinen hade lite övrigt att önska för plasten runt mackan var som en ballong pga undertrycket. Modernare plan är klart bättre på att hålla trycket uppe. Det var lite småskakigt idag, mycket beror på att hösten är i antågande med mycket väder som följd.

Macka i plast

Vaernes flygplats, jag undrar varför man inte döper om den flygplatsen till “Hell International Airport”, detta för att samhället “Hell” ligger kloss på flygplatsen. Det är en tvärmiss att inte använda det i marknadsföringen, för bara känslan att få flyga till “Hell International Airport” skulle vara najs. Inne i samhället Hell har de en “Gods Expedition“, mängder av turister åker dit för att fotografera Guds kontor i helvetet.

Bagageband, Vaernes Flygplats (Hell International Airport)

Efter att hyrbil var framförhandlad, betald och uthämtad hos Sixt, så rullade bilen in mot Trondheim. Lite ärenden hanns med innan det var dags för möte om ett kommande projekt. Allt gick bra, alla var nöjda, så vid 15 tiden var det läge att leta upp lite lunch, kanske något sent men mackan på flyget fyllde ut bra. Lite som en gammal vana hamnade vi på Café Benoni, de har en prima vegetarisk burgare på menyn, det är ovanligt för att vara i Norge, så dem må jag stödja.

Café Benoni, Lade Trondheim

Efter god mat så var det bara att bita ihop, dryga 3 timmars bilkörning längs vägar som snirklade sig upp och ner i dalgångarna, vädret var inte så kul, mest regn, regn och åter regn. En makalös syn är när det formligen sprutar vatten rakt ut ur berget och sen faller ner i fjorden långt nedanför, det är mäktigt. Strax före Aure så blev det ett stopp för att ta en bild över fjorden, se och beskåda.

Vy norr om Aure

Dryga timmen senare dök en välbekant syn upp, färjeläget vid Sandvika, härifrån går båten ut till Smøla. Regnet och blåsten gjorde mig påmind om att det var Atlantens öppna hav som låg i horisonten. Tidvatten är här ett påtagligt fenomen. Det skall väl erkännas att jag hade lite inre tjänst medan båten tog sig till hamnen.

Färjestationen vid Sandvika

Det var en ny båt, eller rättare sagt en gammal som hade ersatt den båt som tidigare gått på denna turen, och numera var fikat under bildäck. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg hur inredningen såg ut, det riktigt skrek 70-tal om det hela, här har det inte hänt mycket på 40 år.

Ombord på färjan till Smøla

På motstående vägg var det självservering av kaffe, betalade gjorde man i en liten burk, det systemet funkar bra. Dock hoppade jag över fikat denna gången. Visst är det härligt med rejäla lysrörsarmaturer 🙂

Självservering på färjan till Smøla

Imorgon är det arbetsdag på Smøla, därför har vi bokat ett boende inne på ön, denna gång blev det på på Smøla Havstuer, det ligger hela vägen ut mot havet på västra sidan, atlanten dundrar in med full kraft, regnet piskar husen men det är en underbar upplevelse. Kvällen är sen när bilen rullar in till boendet.

Smøla Havstuer

Mitt rum, nr 4 ligger i huset till vänster i bilden ovan, jag har en makalös utsikt som tonar bort när solens strålar gjort sitt för denna dagen. Jag är trött och är helt säker på att nattens sömn kommer att bli god. Vill du se hur rummet ser ut, kika på nästa bild.

Rum 4, Smøla Havstuer

Nu är det hög tid att ringa till söta hustrun, jag tycker om att höra hennes röst, den ger mig ro.

Vi höres imorgon.

  2 Responses to “Till Smøla”

  1. Hej! Jag kände att jag måste kommentera den enorma slumpen; satt nyss och googlade i studiesyfte. Sökte orden “småstad ångest” (minns ej i vilken ordning dock) och vad dök inte upp om ditt blogginlägg om Västerås. Jag kunde inte låta bli att kommentera det sjuka. Jag sitter nämligen i min hemstad Västerås och försöker ta itu med min ambivalens över Västerås gråhet genom att studera och skriva om just småstadsångest. Det kändes som ett tecken! Härligt inlägg!

    Vänligen,
    Emma

    • Välkommen in i min lite lätt förvirrade värld. Alla städer har sin charm, men efter några år så har man ju sett “allt” och man har ryggsäcken fylld med massa skum historik 🙂 Så jag känner igen din ambivalens från mina tidigare hemorter. Men, jag flyttade land och rike runt och ser till att vare dag blir som en ny liten godisburk, för det finns massor att uppleva i både det stora och i det lilla, det är bara att ta för sig av världen!

      Tjing!

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

*