Gemzell's sandlåda

Då var dagen kommen då jag och hustrun skulle göra en liten avstickare till Wien, Österrikes huvudstad. Det är ca 6 mil mellan Bratislava och Wien om man tar bilen, men vi ville åka på Donau så vi hade införskaffat oss varsin biljett häromdagen. Vädret hängde lite svagt i luften, det verkar som om vi kommer att få lite mer blött från luften resterande dagar av vår semester. Men då varken jag eller söta hustrun är några soldyrkare så funkar även regn bra för oss 🙂

Som numera vana bussresenärer så tog vi bussen ner till Donau och gick den sista biten ner till terminalen, vi var nu ute i väldigt god tid så det blev en del väntande innan vi fick gå ombord på båten, men hellre det än att komma för sent var väl vår tanke.

Resan mellan Bratislava till Wien går motströmt över Donau, det är verkligen ett vackert landskap, mycket träd och i princip ingen bebyggelse, båten passerade via Slottet Devin, nu fick vi även se slottet från utsidan, en imponerande syn. Resan som sådan tog ca 1,5 timmar varav de sista 20-25 minuterna gick åt till slussen strax före Wien. Jag skulle gissa att det var ett lyft på nästan 6 meter, makalösa mängder vatten behövs för att fylla slussen. Vi satt och tittade på när båten höjdes, bit för bit.

I samband med att vi köpte biljetterna till båten så fick vi även en karta över Wien, men jag lyckades missuppfatta lite vart båten skulle lägga till, så när vi gick av båten så var jag på helt fel del av kartan, ja, det är inte lätt alla gånger, så vi fick gå en rejäl bit innan vi kom fram till vårt första mål, Prater, denna klassiska nöjespark. Det finns en pariserhjul som är välkänt, främst för att det finns med i filmen “Den tredje mannen”

Självklart bjuder jag på det musikaliska temat från “Den tredje mannen”, där Riesenrad finns med. Visst känner ni igen “Harry line theme”, skriven av Atnon Karas.

Efter en snabb måltid på ett nudelställe så köpte vi oss var sin biljett och fick komma in i en utställning där några av originalvagnarna från Riesenrad fanns bevarade. I vagnarna finns modeller av mycket hög kvalité, vi var rätt ensamma, för vädret hängde i luften. Att det är måndag spelar säkert in med, för vanligt folk var nog på jobbet 🙂

När vi rundat utställningen så gick vi och ställde oss i kön för att få åka med Riesenrad, vagnarna snurrade förbi och besökare fick kliva på. Det fanns några vagnar som var dukade med bord, kandelaber etc, dessa vagnar kunde man hyra för att ha en härlig middag, jag vågar knappt tänka på vad det skulle kosta att hyra en sådan 🙂

Vi fick bra plats i vår vagn och snurrade så sakeliga upp mot skyn, utsikten över Wien var lätt dimhöljd, ett stilla duggregn skymde sikten något, men jag gillar den här typen av upplevelser, det ger mersmak för varje gång. Riesenrad är drygt 100 år gammal, men snurrar på lika bra ändå.

Det är ett imponerande bygge, balkar, dragstag och wire vart man än ser, man kan bara vara ödmjuk över vad ingenjörskonsten kan åstadkomma.

Jag och älskade hustrun hoppades att vädret skulle lugna ner sig, för ingen storstad täckt med regn är någon större höjdare. Det duggade en del, men vi höll tummarna.

Efter besöket på Prater så skulle vi ta oss upp till Stefansdomen, med tanke på min förmåga att läsa karta och avståndet som vi skulle gå så var det bara till att traska på. I vissa delar har vår semester väldigt mycket bestått i att gå, gå, gå och gå, så även denna dagen 🙂

Men skam den som ger sig, vi kom fram till Stefansdomen och möttes av en makalös byggnad.

Då vi inte hade tid att fullt ut utforska hela Wien idag, så nöjde vi oss med att gå in i domen för att bara avnjuta stämningen och arkitekturen. Det är verkligen en dekorerad byggnad även inuti. Sen är jag villig att erkänna att det var oerhört skönt att få bara sitta ner och vila fötterna efter den rätt långa vandringen från hamnen in till stan.

Klockan tickade på, vi skulle även ta oss tillbaks till hamnen och ville se mer av denna underbara stad, så upp och iväg var det som gällde för oss. Vi hade en plan som innefattade besök på något konditori, för gotter må man ju äta ibland 🙂

Strax före vi kom fram till tågstationen i Wien pejlade vi in ett konditori som heter Aida, det verkade helt ok Mysigare ställen finns säkert, men man hinner inte riktigt lägga tid på att leta en dag som denna.

Bakelserna på Aida var magnifika, hustrun tog en citronfromage bakelse, jag tjuvsmakade och den var verkligen god. Den sista delen av vår långa promenad ner tillbaks till hamnen så blev det lite shopping i en affär som var full med skröfs, det finns alltid lite fynd både här och där i den typen av affärer. Vi köpte oss ett par metallinsekter för 5€ styck. Överlag är prisbilden i Wien inte särskilt gynnsam, men man kan alltid titta 🙂

Duggregnet hade återvänt, så i väntan på att båten skulle komma in till kajen så passade vi på att dricka lite öl och vin på en liten restaurang som låg vid hamnen, det var riktigt gott.

Båtresan hem minns jag inte mycket av, för jag somnade som en stock strax efter att jag klivit ombord 🙂 Men jag gissar att resan hem var ungefär som redan dit, fast tvärtom 🙂

Nu på kvällen fuskade jag och hustrun, vi gick till samma restaurang som vi var på igår, dvs Pizza Napoli, det blev en mycket god pasta för min del, de kan verkligen det här med mat där.

Klockan är sen, jag är trött i fötter och benen, nu skall jag vila huvudet mot kudden och sova min skönhetssömn.

Go’Natt!