Gemzell's sandlåda

Vad skall man säga, ja, vi börjar med det roliga, dvs jobbet här i Trondeim har gått mycket bra. Men Telenor… jisses… ja, det är ett riktigt mörker, det tar vi lite längre fram i dagens inlägg.

Mitt härliga jobb rullar på riktigt bra, jag kommer att bil klar i tid. Idag har jag även haft lite tid att titta på en del av de utställda instrumenten på Ringve Musikkmuseum. Denna fantastiska skapelse är en Stroh-Violin från ca 1900.

Stroh Violin, Tyskland ca 1900

Sen har vi dagens sorgebarn, jag vet knappt vart jag skall böra, men Norska Telenor har som sagt en produkt som heter typ “Mobilt bredband – kontantkort”, detta SIM-kort skall man då kunna använda för mobilsurf och kostnaden dras från en pengadepå, precis som ett vanligt kontantkort. Så långt allt väl.

Nu har jag verkligen stångat huvudet i väggen vid mina kommunikationer med Norska Telenor, i allt från att få reda på hur man fyller på detta kontantkort till att få reda på varför det går så vanvettigt långsamt.

Efter mitt sjunde samtal hamnade jag tillslut hos en försäljare på Telenor som visste vad det var jag frågade om, för alla de tidigare hade gett motstridiga uppgifter och rentutav goddag-yxskaft.

När jag förklarade min belägenhet så sa han helt enkelt, “Ja, jag förstår, det där är en skitprodukt som vi egentligen inte borde sälja för tjänsten är i det närmsta oanvändbar men cheferna fattar inte vad vi säger till dem”. Jaja, äntligen tänkte jag, nån som förstår vad det hela handlar om.

Det man kan säga är att det mobila bredbandet fyller man på med samma tjänst som man fyller på vanliga ringa-kontantkort. Och det “mobila bredbandet” kostade 10:-/dygn men var begränsat till 800Mb/månad. Därefter sänktes hastigheten till max 128kbps. Detta är rena skämtet. Det finns typ ingen som klarar sig på max 800Mb/månad. När jag frågade försäljaren om hur det kom sig att det var så här, så fick jag beskedet att Norska militären skaffat sig ett gäng med kontantkort och mer eller mindre sänkt de basstationer där de höll till, dvs de använde produkten…

Jaja, jag berättade lite om mina erfarenheter av Telenor’s kundtjänst och fick det typ fullt ut bekräftat att det mer eller mindre var en påse nötter som jobbade där. Nöjd med att äntligen fått klara, tydliga och raka besked tackade jag för mig och rundade av samtalet.

Nu finns det en fortsättning på det hela, jag har även ett riktigt abonnemang hos Netcom, och det pillade jag in i vårt nya 4G modem, så kvällen var ändå räddad på något sätt. Kollegorna tittade på streamad fotboll, jag kollade på Eurovisionen.

Go’Kväll!

En god natts sömn senare var det dags att kliva ur bingen på Hotel Nova i Trondheim, jag pallrade mig bort i korridoren till hissen som tog mig ner till frukostmatsalen, stilla undrade jag om jag var ensam på hela hotellet, för jag såg inga andra gäster igår, och absolut inga andra gäster i matsalen, inte ens något tecken på att någon annan hade varit där före mig heller, man brukar se det om någon skurit i limporna, men inte ett tecken alls.

Frukost, Hotell Nova, Trondheim

Dagens första uppdrag var ett servicebesök på Sjöfartsmuseet, det var en grej som gått sönder, och jag passade på att åtgärda detta när jag ändå var på plats.

Utanför Sjöfartsmuseet i Trondheim, eller rättare sagt Bakom museet finns en staty där alla tusende som förlorades till havet under 2:a världskriget blivit hedrade i Kristofer Leirdals monument “Mange skip og sjøfolk kom aldri i havn”. Detta är en av avigsidorna med havet, det är starka krafter som kan släppas lös, havet skall bemötas med respekt. Jag filosoferade en stund vid statyn innan mannen med nyckeln till museet kom gående.

Mange skip og sjøfolk kom aldri i havn. 1982 Kristofer Leirdal

Dagens huvudnummer, efter morgonens enkla uppvärmning så hade jag åtagit mig att hålla en föreläsning på NTNU, Norges Teknisk-Naturvetenskaplige Universitet. Här i Trondheim har de bland annat en utbildning i Musikkteknologi. Under min 4 timmars föreläsning betade jag av ett par av mina bravurnummer, Utställningsteknik i ett längre perspektiv, dvs hur får man saker och ting att fungera över längre tidsperspektiv. En sektion avhandlade nått så trivialt som signaldistribution.

Jag brukar försöka hålla denna typ av föreläsning som en form av kombinerat samtal mellan studenterna kombinerat med stora mängder bildexempel och erfarenheter från verkliga livet, det brukar vara en framgångsrik väg att gå.

NTNU, Trondheim

Under lunchpausen tog jag mig en promenix i närområdet, jag var inte så värst intresserad av mat, magen stökade lite, borde dra ner på kaffet, men jag shoppade loss på en Center 🙂 I Norge finns nått som jag verkligen saknar, nämligen el-bilar i större kvantiteter. Hade jag haft ekonomi till det, så hade jag omgående inhandlat mig en el-bil.

ELBil, Trondheim

Efter lunch fortsatte dagens föreläsning på NTNU, nu med en 4 timmars workshop, det är den enklare delen av uppdraget, först handlar det om att ge ut ordentliga och vettiga uppgifter, sen svara på alla frågor som dyker upp, efter det är det bitvis rätt soft, men även i detta moment försöker jag inleda till samtal med studenterna, det brukar ge bra resultat.

Föreläsning NTNU, Trondheim

Framemot 19 tiden så var dagens arbete avklarat, lattjo lajban väskan med prylar packad. Jag la in allt på hotellrummet för att sedan bege mig till Trondheim Mikrobryggeri, där blev det middag, gillar deras vegburgare, och härligheten sköljdes ner med en pale ale, självklart bryggd på plats.

Trondheim Mikrobryggeri

En god vän höll mig sällskap till maten, det är rätt trivsamt att ha bekanta lite här och där, för det är rätt trist att taga sig en öl helt alena, blir lite tragiskt så att säga.

Inne på Microbryggeriet bryggs ölen på plats, bredvid mitt bord står de stora kopparkärlen, det är så här öl skall avnjutas, färskare blir det inte.

Trondheim Mikrobryggeri

Det är nu dags att runda av kvällen, min snörvliga hustru ligger hemma och hostar sig både blå och gul, jag hoppas att hon kryar på sig snart, inge kul med så rejäla förkylningar.

Imorgon har jag ett uppdrag som skall skötas, ett litet möte, sen blir det hemresa till Gävle igen.

Go’natt!

En favorit i repris, en tidig morgon, klockan ringde på tok för tidigt för min smak, och målet för dagen var Trondheim! Turen är bekant, tåg ner till Arlanda. Idag har jag lyckats pricka in direktflyget så jag slapp i alla fall åka via Oslo, det är inget jag är direkt ledsen över 🙂

Arlanda Flygfält

Jag slog mig ner vid gate 31, väntan var inte på tok för lång, fick nog bara vänta en halvtimme innan det var dags att kliva på flyget till Trondheim, då jag sovit illa under natten, så somnade jag gott på planet, hoppas jag inte snarkade för mycket 🙂

I morse hade jag spikskorna på mig, allt för att inte halka mig fördärvad, och väl på tåget hade jag bytt till sandaler, men när vi landade i Trondheim, så visade det sig att man skulle gå en bit på plattan fram till terminalen, så det blev lite pyssel med att byta skor i planet, och det är ju inte direkt så gott om plats kan man lugnt säga.

Flygbussen in till Trondheim

100 Norska kronor fattigare fick jag plats på flygbussen in till stan, det är en rätt träig tur in till stan, jag tror det mest beror på att jag åkt sträckan så många gånger att jag inte längre ser ur fantastisk utsikten är, för det är verkligen ett bedårande landskap som åker förbi utanför fönstret.

Mitt mål för dagen var åter lite arbete på Rockheim, det var en del detaljer som skulle åtgärdas som inte gick att göra förra omgången, men som idag fick sin lösning, skönt att få det från skrivbordet. Mot kvällen traskade jag nöjd upp mot mitt hotell, det är verkligen en fin byggnad jag lämnade.

Rockheim, Trondheim

Valet av hotell, det föll på samma som förra gången, Hotel Rica Nidelven, denna gång blev det rum 201, det var lite enklare än förra rummet, men helt klart funktionsdugligt. Ser ni mössan på bilden, den lyckades jag naturligtvis slarva bort under kvällen, synd för den köpte jag i Budapest, jaja, man kan inte ha allt kvar. Hoppas den kommer till nytta hos den som hittar mössan.

Hotel Rica Nidelva, Rum 201

Jag hade lite ärenden som jag skulle fixa på stan innan kvällens mat, hustrun behövde lite nya hakar till sin lusekofta, och med lite letande hittade jag knapptantens affär, tror den hette “Sommar”, där hittade jag precis det jag letade efter. Sen bar det av till Rema, nästa uppdrag var att köpa “Banos“, det är ett smörgåspålägg gjort på bananer, smaken är lite syrlig, väldigt ovan smak, men inte helt oäven.

Banos

Med alla uppdrag utförda så gick jag till Mikrobryggeriet för att få mig lite mat i magen. Jag har varit där ett par gånger tidigare, och jag hade för mig att de hade bra veg käk. Mycket riktigt, en stund senare stod en veg burgare framför mig. En av deras färsköl ackompanjerade maten. Ölen bryggs i samma lokal som puben, så färskare än så här blir det inte.

Veg Burgare, Mikrobryggeriet, Trondheim

En av mina gamla vänner gjorde mig sällskap efter en stund, vi delade lite öl med varandra, samtalade om livet, universum och allt, det var mycket trevligt att ses igen, hoppas det inte bli lika långt till nästa gång vi ses.

Robin

Jag rundade av kvällen efter åter några öl, på väggen vid toaletterna hängde en liten fin tavla som jag inte kunde låta bli att fotografera, de ser så glada ut på bilden.

Mikrobryggeriet, Trondheim

Imorgon skall jag upp tidigt för att åka hem till Gävle igen.

Natti!

Idag är det min älskade hustrus riktiga födelsedag, så när klockan ringde vid 04:30(!) så gav jag henne en liten födelsedagspresent, hon är värd allt som hela världen har att bjuda, jag gör mitt bästa för att uppfylla det.

Nåväl, efter en morgontvagning begagnade jag apostlahästarna för att ta mig till stationen, här skall åkas tåg! Ibland, när man kommer till stationen tidigt på morgonen, så kam man se när nyanlända blivande Svenskar skall ta sig av tåget, av nån anledning kommer de med nått nattåg till Gävle, men det sorgliga är att se när de lastar av det lilla de har fått med sig på resan. Att vara flykting kan inte vara någon enkel tillvaro.

Tidig morgon i Gävle

Mitt mål för dagen var lite servicearbete i Trondheim, och rutinen är väldigt bekant, först åker man tåget ner till Arlanda Flygfält. Jag är ju inte världens piggaste vid den här tiden på morgonen, så det blev lite oskarpt 🙂

Tuffe Tåget till Arlanda Flygfält

Väl framme på Arlanda hämtade jag ut mitt boardingkort, egentligen behövs det inte, jag kan lika väl köra elektronisk biljett, men det är skönt att ha nått att fingra på när man ändå bara väntar så att säga.

Första säkerhetskontrollen

När min lätt överlastade ryggsäck blivit genomlyst, tömd, genomlyst igen, samt att jag nogsamt blivit utfrågad om allt skumt jag har med mig i ryggsäcken, så var det bara till att pallra sig till gaten för vidare transport till Oslo, japp, först till Oslo, det går dåligt med plan direkt från Arlanda till Trondheim, så jag fick nanna en stund för att sedan njuta av världen från ovan.

Världen från ovan

Från Oslo fortsatte resan med nästa flygapparat upp till Trondheim, då var det dags att byta skor, jodå, jag hade ju mina spikskor, IceBug, på mig i morse, när jag väl hade kommit på tåget så bytte jag till sandaler, jag gissar att mitt skoval gav upphov till muntrationer bland mina medpassagerare, men nu när jag nästan var framme, så bytte jag tillbaks till spikskorna igen. Tur är det, för i Trondheim, där är det inte tal om nån halkbekämpning på trottoarerna, det är milt sagt blank is!

Flygbussen från Vaernes till Trondheim

Målet med resan var nästan nått, jag skulle till Rockheim för att utföra lite servicearbete, har ni inte besökt Rockheim, så gör det, det är ett fantastiskt besöksmål. Kortfattat kan man säga att Rockheim är Norges nationella museum för rock och pop från ca 1950 och framåt. Hela topboxen som syns i bilden är en stor utställningslokal, dryga 60 meter lång, 20 bred och 9 meter hög. Den svarta lilla byggnaden är en konsertsal, byggd lite som en studio fast med plats för publik, med en makalös akustik.

Rockhiem, Trondheim

Bland de ting jag jobbat med i detta bygget är en karta över Norge som sträcker sig hela vägen från entreplanet upp till 5:e våningen, på bilden nedan kan man se en liten bit av Norge. Det som lyser till höger, det är trappan som går från entréplan.

Rockheim, Norge

Ett par timmar senare, klockan rullar ju på så här på dagarna, så var jobbet någotsånär färdigt, jag har i alla fall ringat in ett fenomen som orsakar lite problem för mig. Boxen på huset, den vi såg innan på dagen, den har ett helt annat utseende nu på kvällen, idag var det en konstnär som gjort en videoloop som rullar i fasadljuset. Japp, det är massor med ljuspunkter bakom fasadglaset, jag har inte räknat dem, men ett rätt stort finger har jag haft i tillblivelsen av denna installation.Va tycks?

Rockheim, Boxen nattetid

En stund senare, då hade boxen bytt utseende ännu en gång, eller rättare sagt, det är ju dynamisk ljusstyrning, så det förändras hela tiden.

Rockheim, Boxen nattetid

Sen var det ju det här med att sova, jag hade bokat in mig på ett för mig helt nytt hotell, Rica Nidelven Hotel,  enligt utsago har de haft bästa frukosten 5 år på raken, vi får väl se vad det innebär imorgon, men det borgar gott att ha fått den utmärkelsen så många år på raken.

Rica Nidelven Hotel, Trondheim

Efter att jag checkat in på rum 571, så tog jag en kort promenad ut på stan i syfte att få nån form av mat i magen, nu blev det inge större lycka på den fronten, en torr macka på centralen var vad det blev, alla måltider är inte att betrakta som gourmetmat 🙂 Men på vägen tillbaks tog jag en liten bild ut över Solsiden, Trondheim är en fin stad även nattetid.

Bron mot Solsiden, Trondheim

Klockan är mycket, eller rättare sagt, jag är trött efter en mycket lång dag, det är dags för mig att sova, men jag vill runda av med en bild över rummet, nr 571, det är stort, flådigt och hotelligt så att säga. Själv föredrar jag att få sova hemma hos min älskade hustru.

Rica Nidelven Hotel Rum 571, Trondheim

Gonatt, Gonatt!