Gemzell's sandlåda

God natts sömn avslutas som sig bör av en på tok för tidig uppgång, men denna gången var det väl värt mödan, då jag och älskade hustrun skulle bege oss till London för att uppleva lite bensprattel, god mat och lite tid tillsammans. Periodvis är jag borta långa tider hemifrån så det är viktigt att få tid tillsammans tycker jag.

Jesper var snäll och skjutsade ner oss till Arlanda flygfält, vi blev avsläppta på Terminal 5 vilket innebar en mindre promenad, detta då vi skulle till Terminal 2, men liten bensträckare är alltid skönt 🙂 Frukosten hade vi hoppat över, så det fick bli en liten frulle på Arlanda, till det facila priset av nästan 200 spänn fick vi nått litet som var sisådär, hustrun hittade en ynka liten pannkaka, det var det enda som inte innehöll massa klegg.

Pannkakor till frukost

Denna gången hade vi bokat biljetter med Norwegian, betydligt mycket trevligare än Ryan som vi tidigare åkt en del med, skyfflande av boskap som Ryan håller på med är inte värdigt. Nu fick man en förutbestämd plats och slapp allt krängande av allsköns trams. Till på köpet så var det ett sprillans nytt plan, med inredning snarlik den som kommer att användas i Boeings Dreamliner. Planet hade även ett öppet bredbandsnät, så det gick bra att surfa på internet, bra hastighet, jag gjorde en mätning som visade på ca DL 8Mb/s UL 4MB/s, så det är inte fy skam alls. Jag gissar att detta blir en betaltjänst längre fram.

737-800W Norweigan

Små skärmar från taket visade glädjande nog episoder av Fåret Shaun, alltid lika roligt.

Det pågår massor med arbete på tunnelbanan i London, med tanke på att det är snart 150 år sedan äldsta delarna invigdes, så är systemet i gott skick, men inför OS nästa sommar så görs nu en rejäl ROT-rust av hela systemet, så det är mycket arbete som påverkar oss resenärer, vissa delar av nätet är helt avstängt under helger och kvällar. För oss blev det en hyfsad rundtur innan vi tog oss till Ealing Broadway.  Vi passade på att ta en taxi sista biten till vårt inbokade BnB på Denbigh Road 20.

At home BnB, Denbigh Road 20, Ealing London

Detta lilla charmiga BnB drivs av en konstnär, härligt bohemiskt och helt opretentiöst, precis så skall ett BnB vara enligt min smak. Det första vi fick göra var att byta rum då lyset på muggen inte fungerade, så vi fick ett rum som vätte mot trädgården vilket inte var fy skam alls.

At Home BnB Ealing

At Home BnB Ealing

Älskade hustrun

Efter en stunds betraktande över tillvaron så tog vi oss en sväng ut mot Ealing Broadway för att få lite god mat i magen, hungern började göra sig lite påmind likaså den tidiga uppstigningen, så marsch pannkaka ut genom dörren med full fart. Nu gick vi lite galet, så rundturen blev lång innan vi hittade vad vi sökte, en restaurang som verkade helt perfekt vid första anblicken. Vi stegade in på The Clay Oven, ligger nästan vid stationen Ealing Broadway.

The Caly Oven, Ealing

Jag kan bara säga att maten på The Clay Oven var värd varenda liten sekin, Indisk mat när den är som allra bäst, utsökt! Nu är klockan mycket på kvällen, vi har skaffat oss en plan för hur morgondagen skall te sig, kommer bli lite shopping samt lite bensprattel. Vi har med oss våra Oystercards, så resandet med kollektivtrafiken kommer gå galant.

Misstänker att sängen är stenhård, kan finnas risk för taskig sömn inatt 🙁

Tjing!

Vi tog oss en sovmorgon, skönt efter gårdagens resa, min älskade hustru mådde betydligt mycket bättre denna dagen, så vi tog oss ner till källaren som var märkt “6” i hissen, lite udda, men det funkar det med.

Frukostsalen är som ett renoverat cykelgarage, dvs trångt. Mycket svenska röster hördes i rummet, det är nått jag reflekterat över vid alla mina besök i London, det är att det alltid är väldigt mycket svenskar här i stan.

Hustrun vid frukosten

Frukosten på Nayland Hotel var rätt spartansk, rostat bröd, ost, smör, sylt och nått som påminde om spam. Kasta gärna ett extra öga på servetten bredvid tallriken, visst ser den misstänkt ut som en wettexduk 🙂 Efter ett par minuter i frukostmatsalen tog vi hissen upp till rummet, det var ljust ute, så nu kan jag bjuda på en bild ut från fönstret. Vi bor på vinden, högst upp.

Utsikt från rum 405, Nayland Hotel

London är inte världens vackraste stad, men personligen gillar jag tegelhus bättre än betong, så helt illa är det inte. Vi gjorde oss ordning för dagens första äventyr, målet var Hammersmith och affären Primark. Vi har tidigare varit på Primark butiken på Oxford street, men det är typ en miljon människor där dygnet runt, så vi tänkte göra ett besök på någon av deras övriga butiker. Vi tog tunnelbanan från Paddington till Hammmersmith.

Paddington Station

Sen var vi lite småvilse en liten stund, men det ordnade hustrun till med inbyggd GPS i telefonen. Inne på Primark hittade hustrun en hel del fina kläder, jag fick vara smakråd vilket jag är erkänt bra på att vara. Det fanns även en hel del annat udda i butiken som inte var aktuellt att inhandla, eller vad sägs om en sparkdräkt för vuxna, med fötter och allt?

Sparkdräkt för vuxna

Butiken i sig är inte så värst upphetsande, men det var i alla fall mindre/färre folk än i deras butik inne i stan. Det som inte syns är att det var väldans varmt inne i butiken, lite väl varmt för min och hustruns smak.

Primark Hammersmith

Ett lite skrämmande inslag var att de sålde julpapper på Primark, det är för tidigt, jag repeterar, det är för tidigt att köra igång julen redan nu.

Julpapper

Efter att vi shoppat klart så kurrade det lite i magen, vi tog oss en fika på Pret a manger, det var hyffsat, men innehållsförteckningen var väl sisådär, för ac’s italienska wrap var knöfylld med paprika, så hon införskaffade en croissant med ost, skinka och bacon. Inget för mig, men hustrun tyckte den var “intressant”

Fika på Pret A Manger, London

Vi tog oss tillbaks till vårt hotell, piffade upp oss lite, gjorde oss klara för att gå och se på musikalen “We will rock you”, massor med Queen’s musik, det såg vi fram emot. Vi har gått på en hel del musikaler under årens lopp, det är en stunds förströelse, och i rätt sällskap är det riktigt trevligt.

Redo för bensprattel!

Vi riktade kosan mot tunnelbanan, och sen snavade min älskade hustru på trottoaren, så illa att vi fick be om hjälp med att tillkalla en ambulans. Det tog nästan 20 minuter innan ambulansen dök upp, det var inte akut, men ändå en rejält skadad hand. Ena lillfingret pekade inte åt det vanliga hållet, och hustrun hade väldigt ont, jag gjorde mitt bästa för att lugna och stötta. Hustrun blev utfrågad om både det ena och det andra i ambulansen, de som tog hand om henne var väldigt trevliga, lättkonverserade och världsvana. Jag fick stödja med lite översättning där det behövdes, det är inte lätt att hitta rätta orden när smärtan är stor.

Lillfingret pekar inte som det skall

Ambulansen tog min älskade hustru till Chelsea and Westminster Hospital, det klämdes, röntgades och undersöktes, men framförallt var en rätt lång väntan.Jag fick gå till receptionen och lämna lite formalia, de tyckte vi hade ett konstigt postnummer, men när jag sa att vi var från Sverige, så förstod hon i luckan att jag inte riktigt hörde hemma i detta landet.

Till saken hör att en av ambulanskillarna bad mig gå in på ett kontor och sätta mig på en blå stol, han pekade ut stolen, det var bakom receptionen. Jag satte mig ordentligt, sen sa tjejerna i receptionen att det var lite ovanligt att patienterna kommer in på kontoret, de skall vara på andra sidan glasväggen. Jag tror att ambulanskillen behagade skoja lite med mig och dem som jobbade på receptionen 🙂 När jag väl kom ut på rätt sida glasväggen, så fick jag frågan om jag ville jobba eftersom jag redan varit på kontoret. Jag tackade mjukast men avböjde förfrågan.

Efter att ett par läkare bedömt hustruns hand funderade de på att operera handen omgående, men beslutade att bara gipsa, så att handen fick svälla av, och sen åtgärdas ordenligt hemma i Gävle. För oss var det ett bra besked, för det hade varit lite pyssligt att stanna kvar ett par dagar till. AC fick traska in på Gipset, där blev hon väl omhändertagen, dock var smärtan stor när handen skulle i rätt position, jag önskade jag kunde göra nått för henne, det gjorde så ont.

AC på Gipset

Alla på sjukhuset var så snälla, stämningen var god även bland patienterna som väntade, en tjej som satt i rullstol fick en matpacke från en främling, han hade sett att hon suttit där i flera timmar utan mat, det är medmänsklighet.

Vi fick även en genomgång av vad som var trasigt i ac’s hand, det var lillfingret i höger hand som var brutet vid en av lederna samt ur led i nästa led. Så här ser det ut inuti hennes hand.

AC's högra hand

Med gipsad arm, kopierade handlingar från akuten och en CD med röntgenbilder begav vi oss tillbaks till vårt hotell. Vi rundade av med lite kvällsmat, sen var denna dagen lagd till handlingarna. Jag har försökt att göra tillvaron så hanterlig som möjligt för min älskade hustru, det är inte lätt att ha ena handen inpackad i gips. Tur att vi fick med oss lite smärtstillande, för det gör ont att ha trasiga saker i händerna.

Denna dagen är nu klar, imorgon är en ny dag!

Tjingeling!

Jo, vi tar väl vid där jag slutade igår, det hotell som vi bokat före resan hade nån form av överbokning, så alla gäster som stod i lobbyn när vi kom dit blev slussade till helt andra hotell, så även vi. Sent omsider kom vi fram till Grand Royal.

Grand Royale – London

Hotellet är helt ok, det är ett gammalt hotell där det finns mängder med snidad dekor och stora magnifika takmålningar. Sen skall villigt erkännas att rummet vi har är trångt och badrummet överdesignat till gränsen till svåranvänt på sina stället. Men på det hela taget är detta hotell helt ok. Vi fick gratis frukost på hotellet i morse, detta för allt strul med vår bokning.  Allt var bra, men jag hade aldrig betalt 12£ för frukost, speciellt inte när samma sak erbjuds för en styver runt kvarteret.

Takmålning på hotellet

Efter frukost utforskade vi gemensamt det här med kollektivtrafikens vidunderlighet i London. De har infört ett system som heter “Oyster Card“, det är i princip samma system som används på Skånetrafiken och Östgötatrafiken. Vi laddade våra kort med 1 vecka buss och tunnelbana i innerstaden zon 1+2. Sen begav vi oss ut på äventyr ner mot Tower Bridge. Först på vägen passerade vi HMS Belfast. Detta skepp är numera ett museum.

HMS Belfast

Strax därefter tornade mästerverket Tower Bridge upp sig.

Tower Bridge

Vi passade på att besöka byggnadens publika delar, längst upp finns två gångbroar, dessa användes för att säkerställa att det alltid gick att gå över Themsen oavsett läge på klaffbron.

Inne i ena gångbron, Tower Bridge

Sen fortsatte turen ner i ena brofästet, där fanns hela maskineriet för att generera kraft till broöppningarna, Bron öppnas i snitt 3 gånger om dagen, året om.

Ena pumpen – Tower Bridge

Detta ångdrivna maskineri var i drift fram till 1974, då byttes merparten ut mot modern hydraulik.

Efter en snabb lunch, så gick vi upp till Trafalgar Square, där finns National Gallery. Det är fri entré, och innehållet är helt makalöst. Vi inriktade oss på de riktiga godbitarna, Michelangelo, Rembrandt och sen även min absoluta favorit som slår de övriga med hästlängder. Jan Van Eyke.

Jan Van Eyke – Makarna Arnolfinis trolovning

Bara kolla detaljerna i spegeln på väggen, makalöst! Och denna målning är gjort 1434.

Detalj i Spegeln, Jan Van Eyke – Makarna Arnolfinis trolovning

Fötterna är trötta, men på vägen tillbaks till hotellet så såg jag en affisch i tunnelbanan, så väldigt träffsäkert gjort.

Se inte rakt genom mig!

Kvällens middag, den får ett eget inlägg, fast det blir först imorgon, för nu är klockan mycket!

Tjingeling!