Dagarna räcker inte riktigt till som de skall för mig just nu, det har helt enkelt varit lite för mycket i min värld de senaste månaderna, så för att få verkligheten att fungera så ryker en del av min ledighet åt till arbete. Idag har jag jobbat några timmar på kontoret för att sen åka ner till Läckö med en av mina kollegor för att göra slutklämmen på projektet som vi jobbar med.
Naturum – Läckö
Det blir inte mer av denna dagen, jag är trött och skall svimma lite mot kudden.
Hej Hopp!
Isen håller sig fast vid Läckö, utanför mitt fönster ser jag på morgnarna den stackars fastfrusna växtligheten som bara väntar på att det snart skall bli vår, varmt och skönt igen. Naturen är satt i stå så att säga.
Is vid Läckö
Denna dagen blev inte riktigt som jag tänkte mig, men man får ta dagarna som de kommer. Väskorna är ånyo packade och jag rullar iväg söderut.
Våren kommer snart, håll ut bara.
Vissa dagar kan man hålla sig lite för skratt, en bildskärm av typ LCD-ADH32HD som varit i drift ett par månader behagade idag att gå sönder. Effekten var att bilden såg ut som “Pink Floyd på Burk”. Ja vad gör man, efter en del felsökande konstaterade jag att denna skärmen var redo för soptippen. 🙁
LCD-ADH32HD
Nån timme senare var ny skärm beställd, detta var inte helt enkelt då skärmar av denna typen inte direkt finns på vanliga elfackhandeln. Jaja, man får inte vara helt nöjd alla dagar, men det viktiga är att det gick att lösa trots allt.
Häpp!
Klockan ringde tidigt i morse, jag skulle ner till Regalskeppet Vasa för att göra ett snabbjobb tillsammans med en av mina kollegor. Jag hade tur och fick skjuts ner till storstan, vilket var tur, för tågtrafiken hade havererat totalt idag. Det var nått med att rälsen kanske var skadad för att ett godståg kört mellan Gävle till Södertälje med trasigt hjul. Jaja, det är nog inte meningen att tågen i Sverige skall fungera mer än sporadiskt numera.
Modell av Regalskeppet Vasa – Vasamuseet Stockholm
Jobbet gick bra, inga problem utan allt gick som på räls 🙂 Skämt å sido, jag skulle vidare ner till Läckö och skulle åka tåg ner till Skövde för att sen byta till buss. Det gick faktiskt riktigt bra, jag hade förväntat mig det värsta, men för en gångs skull tillstötte inga problem alls. 🙂
Jo, jag fick en mycket trevlig stolsgranne på tåget, Elisabeth Ohlson Wallin, innehållet i samtalen lämnar vi därhän då samtalen som sker på tåget stannar på tåget, men jag måste säga att det var ett mycket trevlig och givande möte i all sin enkelhet.
Mycket buss blev det, från Skövde till Lidköping, springa till affären för att handla mat, mer buss, Lidköping till Spiken, där jag blev hämtad i bil.
Buss mellan Skövde till Lidköping
Dagens resor var över, nu återstår kreativt arbete tills att dagen skall rundas av.
Hej Hopp!
En arbetsvecka på Kållandsö och Läckö är nu till ända. Den goda solen tittade fram och visade utsikten i en fantastisk dager. Isen ligger tjock utanför fönstren. På isen är det folk som fiskar, något som jag inte skulle våga göra, verkar livsfarligt ur mitt perspektiv, men då är jag en urbota landkrabba 🙂
Vårsol vid Läckö Slott
Jag och mina kollegor lastade bilen och begav oss mot kallare breddgrader igen, men snart så är vi tillbaks igen.
Häpp!
Väldigt mycket av mitt arbete kretsar kring att anpassa och se till att saker och ting fungerar som det skall, även om det ibland övergår till handgripligheter, så idag har jag guidat en av mina kollegor i hur man gör för att bygga om en bildskärm så att den gör det jag vill till skillnad för hur konstruktören av bildskärmen tänkte sig funktionen 🙂
Fram med mejslar, tänger och ge sig loss på härligheten, och en timme eller två senare så var uppdraget utfört. Det hela handlade om att skärmen inte hade utgångar för externa högtalare, så ingreppet bestod i att koppla loss de interna högtalarna och ansluta ett par externa.
Bildskärm byggs om och blir bättre!
Man skall inte vara rädd för att fixa och greja med saker och ting, se bara till att koppla ur nätanslutningen, annars kan det sluta illa. Sen underlättar det med en ryggsäck med kunskaper, så att man vet vad man håller på med, men det är ju precis det jag har, så för mig är denna typ av ingrepp inget märkvärdigt.
Än så länge har jag inte träffat på någon svart burk som gör konstiga saker som jag inte har överlistat, och det är jag rätt stolt över. Alltid nått om jag själv får säga så 🙂
Go’Kväll!
Väskan packades redan under gårdagen, och idag har jag och mina kollegor åkt till Läckö för ännu en arbetsvecka, allt förgylldes med en M-400 Kling Glass under resans väg, det är en av belöningarna man unnar sig vid inträdet till Västergötland.
Väskan packad, redo för att åka med till Läckö
Resan mellan Gävle och Läckö är vid det här laget mycket bekant, men denna gången har i alla fall solen behagat titta fram, man känner nu att varje dag blir ljusare och ljusare, livet känns helt enkelt enklare på något sätt.
I vanliga fall har vi brukat stanna till på Vedugnen i Örebro för att intaga vår lunch, men inte denna gången. Vi hade ett rejält lass med oss på resan, samt även ett stort paket på takräcket, så vi kom iväg lite senare från Gävle idag.
Enköping och Max blev dagens lunchrestaurang. Det var verkligen trevlig personal på Max, medan jag väntade på att maten skulle bli klar så blev jag mycket förvånad och glad över att expediten passade på att samtala lite om väder, vind och problem med pollen. Det goda samtalet uppskattas mycket.
Emballaget på vårt stora paket började lossna lite under resan, så vi fick stanna till och plåstra om härligheten efter bästa förmåga. Men så länge det inte kom någon nederbörd så skulle detta inte ställa till med några problem.
Omplåsting av paket på takräcket
Dagens stora guldkant, det blev ett stopp på Statoil vid Ullervad, det är ungefär där som Kling Glass riket börjar för min del, jag är en mycket stor fan av Kling Glass, det är nått helt annat än andra glassar, riktigt gott och minnesvärd glass.
Kling Glass – M400
Man kan läsa följande på Wikipedia:
Klings vinnlägger sig om att använda lokala och traditionella råvaror, och använder till exempel fortfarande äkta sylt i glassarna. Något av ett signum är den gräddiga och fylliga vaniljglassen som återfinns både i tårtor och i flertalet styckglassar, men som ibland gör att många kan uppfatta sortimentet och även de större glasstrutarna som aningen variationsfattiga.
Populära styckglassar är bland annat POP74, Blåbärsputte och M400, en stor strut som togs fram speciellt till Mariestads 400-årsfirande 1983, men som har bibehållits i sortimentet.
Jag festade loss på en M400, den är fin den glassen. Alla har vi våra favoriter bland Klings glassar, vilken är din? 🙂
Bilen rullade vidare med fast takt till Läckö, en ny arbetsvecka har tagit sin början.
Go’Kväll!
En av de mer skojiga saker som jag ägnat mig åt den senaste tiden är att skapa ett digitalt mikroskop med HDMI utgång riktat mot naturrum, utställningar och undervisning. Detta är egentligen sånt som ligger i periferin på vad jag normalt ägnar mig åt, men då jag är nyfiken av mig så har jag dykt rätt rejält i detta. Attans spännande ämne.
Min första tanke var att kolla vad som fanns färdigt på marknaden, men det gick jag helt bet på, allt som fanns var gammal förlegad teknik, inga moderna saker så långt ögat nåde, allt var även på tok för dyrt med tanke på vad utrustningen klarade av. Jag ville ha ett mikroskop med HDMI utgång så att jag kunde visa upp bilden på en större bildskärm utan använda en dator som mellanmedel.
HD kamera med macrolins och bildskärm
Efter idogt letande under rätt lång tid kom jag på att den mest effektiva lösningen skulle vara en helt vanlig HD filmkamera som kunde förses med en makrolins, sagt och gjort så gick jag på det spåret. Nu är även det ett rätt snårigt träsk att gå igenom, för det var tre faktorer som spelade in, dels hitta en HD kamera som hade en HDMI utgång, dels skulle kameran ha en frontgänga för tillbehörslinser, dels skulle jag hitta en mikrolins som passade i nämnda gänga, sagt och gjort, det var bara att leta.
Valet föll till slut på en Canon Legria HF M52, denna HD kamera hade gänga för tillbehörslins, sen gick jakten vidare på själva makrolinsen, det var inte ett helt enkelt träsk att ta sig igenom.
Canon Legria HF M52 med Makrolins
Ett par dagar senare hade jag lokaliserat en lämplig makrolins, det blev en Raynox DCR-250 som jag fick importera från England. Säkerligen finns det någon i Sverige som kan skaka fram denna lins, men jag hade inte tid att vänta på det. Att importera är enkelt numera, så det var egentligen inget problem för mig.
Makrolins – Raynox DCR-250
Stativet, det är egentligen ett stativ avsett för stop-motion animationer, valet föll på en Kaiser Repro-Kid 5360, ett enkelt men funktionellt stativ för ändamålet. Så här i efterhand kanske jag skulle valt en lite annorlunda version, men efter en del ombyggnad så gav det ett bra resultat.
Bilderna som presenteras på skärmen håller väldigt god kvalité, eller vad sägs om denna närbild på en syrsa?
Syrsa i närbild
Nu är bilden ovan nedskalad för att passa i bloggens värld, men upplösningen på originalet är 1920 x 1080 pixlar. Detaljen på 1-kronan nedan går att zooma in ytterligare, men det visar rätt hyfsat vad som går att få till.
Detalj på 1-krona
Fördelen med denna tekniken baserad på HD-kamera är att det även går att spela in material för att kunna kika på det vid ett senare tillfälle.
Sån här skoj får jag hålla på med på jobbet, ett helt fantastiskt jobb på det hela taget sett.
Tjing!
Även idag har jag bråkat med videoformat, det är mycket frustration men nu börjar det närma sig en form av klarhet i det hela. Så jag satte igång en batch med omkodningar för att verifiera mina resultat och passade då på att uträtta lite ärenden inne i Lidköping. Jag och en av mina kollegor tog bilen och rullade in mot stadens brus.
Första stopp var något så enkelt som att få lite mat i magen, valet föll på Frasses, det var premiär för mig, men jag ville få maten överstökad på ett hyfsat snabbt sätt. På Frasses meny finns en Quornburgare, så den slog jag till på.
Personalen på Frasses var utomordentligt trevlig vilket uppskattas mycket. Däremot var burgaren en stor besvikelse, den smakade precis ingenting 🙂 Pommesen lyckades jag få lite fart på med kryddor, men burgaren verkligen skrek efter smakämnen. Nåja, det var lite näring, och det får man vara nöjd över. Vi tackade för oss och fortsatte vidare.
Quornburgare, Frasses i Lidköping
Väl inne i Lidköping fick vi våra ärenden snabbt fixade, jag kikade på klockan och konstaterade att det fanns gott om tid, så vi tog oss en tur ner till Västergötlands Museum i Skara för att titta på fotoutställningen “Jerusalem”, fotografier tagna av Elisabeth Ohlson Wallin.
Fantastiskt fina bilder, för min del kändes det mest som att slå in öppna dörrar, men jag kan tänka mig att det finns dem som blir ytterst provocerade, och jag hoppas att alla dem verkligen masar sig till museet för att titta på bilderna, kanske öppnar det en del ögon.
Västergötlands museum “Jerusalem” – Elisabeth Ohlson Wallin
Västergötlands museum “Jerusalem” – Elisabeth Ohlson Wallin
Västergötlands museum “Jerusalem” – Elisabeth Ohlson Wallin
Med stor glädje träffade jag även min gamle vän Ulf, alltid ett kört återseende, det är på tok för sällan som vi träffas måste jag säga.
Klockan medgav ännu ett litet kulinariskt besök. I Skara finns Blombacka Hembageri, vi styrde bilen dit för att mumsa i oss en av deras magnifika semlor. Hatten hann jag av bara farten äta upp innan jag fick fram min kamera 🙂 Godare semlor får man leta efter, det är verkligen värt en omväg till Blombacka om man är i krokarna kring Skara.
Semla på Blombacka Hembageri i Skara
Efter denna lilla avstickare ut i verkligheten körde vi returen tillbaks till Kållandsö, mäta i magen och med fina intryck från fotoutställningen, jag är mycket nöjd med denna dagen.
Go’Kväll!
Det har varit körigt idag, så det blir bara en bild på pumpa. Tyvärr vet jag inte vad denna sort heter, men hoppas jag kan få hjälp med att reda ut det.
Fikonbladig pumpa, Cucurbita ficifolia
Go’natt
ps, nu har jag fått reda på att pumpasorten heter Pisifolia, tack till Victoria som redde ut detta. ds
pps, ännu en uppdatering, pumpasorten heter Cucurbita ficifolia, dvs Fikonbladig pumpa. dds
Man kan säga som så, det är bra med standarder, det finns många att välja mellan. Detta gäller verkligen den värld som handlar om videoformat. Mest hela dagen har jag laborerat med att koda filmmaterial så att det skall passa ihop med ett antal olika hårdvaru mediaspelare, till min hjälp har jag haft det eminenta programmet TMPGEnc Video Mastering Works 5.
TMPGEnc Video Mastering Works 5
Det är ett eminent program för att konvertera mellan mpeg2, h.264 och alla videoformat däremellan, inställningsmöjligheterna är helt fantastiska, bra skit.
Dagen är slut, så är även jag, klockan är sen och jag har i det närmsta kortslutning i huvudet.
Go’Natt!
En dag som på många sätt känts mycket bekant, en ny arbetsperiod i Läckö har tagit sin början, efter en kort sväng nerom till jobbet så vände jag snabbt hem igen för att hämta upp min lilla packning, redo att ta världen med stormsteg igen.
Redo att omfamna världen
Resan ner till Läckö tar sin lilla tid, men det ger samtidigt möjlighet till det goda samtalet, jag och mina kollegor har alltid något intressant att dryfta, skönt det, för annars skulle 6 timmar i bil bli rätt outhärdligt. Trädet mitt på E4:an är ett av de första fixpunkterna som man blir så glad över att se, för inte är det mycket annat att titta på söder om Gävle.
Trädet på E4 söder om Tierp
Första depåstopp, ja, förutom Statoil i Gränby, det blev som vanligt på Vedugnen i Örebro, denna fantastiska lilla restaurang i det erbarmligt fula huset, vet man inte om att det finns bra och god mat där, ja då åker man lätt vidare. Jag konstaterade denna gången att Vedugnens “markiser” är som en plåtversion av värdshuset vid Brännebrona, fast där är de gjorda av betong… för övrigt en mycket märklig byggnad. Egentligen borde jag stanna till där någon gång mest för att prova deras mat.
Obligatorisk lunch – Vedugnen i Örebro
In i bilen igen, färden går vidare, vädret blev sämre och vi kände för ännu en bensträckare vid Hova. Till min förvåning låg det en sak på disken som jag och min hustru har saknat, det var Marabou Black – Saltlakrits, denna choklad fanns under en kort tid i butiken men försvann sedan. Så jag passade på att köpa 2 kakor som jag skall ge till min söta hustru, det tror jag att hon kommer att uppskatta. Hon är värd allt fint som världen har att ge.
Marabou, Black – Salt Lakrits
Efter lite chaufförsbyte rullade vi vidare mot Läckö, då timmen fortfarande stod på “arbetstid” så passade vi på att jobba ett par timmar innan dagen var till ända. Själv har jag mest ägnat mig åt att koda filmmaterial, det är många saker som skall stämma innan allt faller på plats, självklart har det krånglat en del, men det knäcker jag tillslut på nått sätt.
Jobbare i Läckö
Denna dagen har nu gjort sitt, jag har lagt mig i bingen och skall se till att få mig några timmars skönhetssömn, hoppas det går bra för jag är trötter.
Go’Natt!
Tidig morgon i morse, vi har ägnat merparten av dagen åt att åka hem till Gävle igen, det är fredag och ännu en arbetsvecka är avklarad. Jag bäddade ihop min säng och tackade för denna veckans goda nätter.
Min sovplats
Som ni ser hade det kommit lite snö under natten, kallt och ruggigt men jag har ändå sett fram emot vinterns ankomst, för varje dag som det är vinter så kommer man 1 dag närmare våren 🙂
Bilen är lastad – Läckö
Vi var ute i så pass god tid att det blev ett depåstopp i Örebro och då självklart på Vedugnen, som vanligt mycket gott.
Sen fick vi ta det lugnare för vädret blev sämre och sämre, det började närma sig vinterväglag, då får man ta det lilla lugna helt enkelt.
Vinterväg
Min älskade hustru och jag har nu avnjutit vår kvällsfika, en hel del snö har skottats, jag är trött, nu skall jag snart sova.
Natti.
Dagarna går ihop med varandra, jag har varit igång så mycket se senaste månaderna att jag har lite svårt att avgöra vad det är för veckodag, så när jag blir osäker får jag konsultera kalendern, konstaterade att det var Tisdag idag.. inte för att det gör mig så mycket, men jag funderar ofta på hur det påverkar mina nära och kära.
Vänern vid Läckö
Jobbet går bra för oss, det finns absolut inte något annat som tar fokus från det vi håller på med, skönt att kunna beta av listan punkt efter punkt. Vi har nu gjort klart allt som är att betrakta som stora saker, men alla de små detaljerna tar nästan lika lång tid att få till innan vi är framme i mål.
Det skulle vara skönt med lite snö nu, det är så mörkt på både förmiddagar och eftermiddagar, nästan så att solen knappt letar sig upp ens under dagen.
Saknar min söta hustru.
Go’natt.
Gissa var jag är igen, jo, precis, i Läckö, jag är tillbaks för ännu en arbetsperiod tillsammans med mina kollegor. I stora drag är jag rätt mör i kroppen på grund av min förkylning, knaprar alvedon för att hålla tillvaron i schack.
En av de roligare sakerna jag hållit på med idag var att dissekera en digital videokamera. I vanliga fall skulle jag säga att man inte skall laga det som är helt, men det finns alltid undantag från en annars så pass enkel regel.
Jag håller på med att bygga in en kamera i ett vattentätt metallhus, problemet är att min lilla kamera har inbyggd nattljus (UV) som automatiskt tänds när det blir för mörkt, så långt allt väl. Men detta inbyggda UV-ljus speglar sig i mitt undervattenshus, så hela den delen av kameran måste jag koppla bort.
Inuti en digital videokamera
Så fram med skruvmejseln, leta runt lite bland elektroniken, knipsa till på rätt ställe, sen var problemet löst.
Jag är rätt bra på sånt här, det är inte många elektroniska prylar som jag inte kunnat få ordning på om så behövts.
Men, i stora drag, laga inte sånt som är helt 🙂