Helsingør var målet för dagen, men natten på Hotel Bishops arms i Köping var stökig. Utanför vårt rum låg en gata där det lokala gänget med 50+ samlades för att skråla natten lång. Hade jag vetat detta så skulle vi bett om ett rum som inte vette mot gatan utan mot innergården.
Så jag var rätt trött när jag vaknade, och även detta på tok för tidigt, det blev inte många timmar denna natt. Men jag och älskade hustrun gick ner till frukosten, det var en glad överraskning, för det fanns ett stort utbud med det mesta som jag kan tänka mig och även lite mer därtill. Så skall det vara, alltid nått för alla. Jag slog till på ett par mini-croissanter, de slank ner utan några problem 🙂
Bilen packades, vi gjorde oss klara, hustrun rattade bilen och jag skötte kartan (vilket inte är nått jobb alls) Söderut ställde vi kosan. Vädret var kanon! Det blev ett par bensträckare på vägen, men ett av de mer minnesvärda depåstoppen var vid infarten till Gränna, där blev det en kaffe och en kik på Calle Örnemarks luftballong, prima rondellkonst.
Efter att vi passerat Jönköping så funderade vi på det här med lunch, jag letade runt lite på internet och hittade nått som hette “Kina Wook” i Skillingaryd. Det fanns en adress och dit guidade jag hustrun. Nu visade det sig att den adressen verkade gå till huset där företaget var registrerat, dvs där ägarna bodde. Nåja… jag provade igen och snart var vi framme vid Kina Wook i Skillingaryd.
Vi slog oss ner och konstaterade omgående att stolarna var gravt nedsuttna, det var som att sitta på en längsgående balk, inget skönt alls. Maten beställdes, vi språkade lite om vår resa, både denna och tidigare resor.
Maten kom in, och jag vet inte riktigt hur man skall beskriva det hela. Min mat var relativt ok, inte bra men inte illa, rätt ointressant mat faktiskt. Men det som min hustru fick in var nästan som ett skämt. Hon hade beställt 3 små rätter, då med kycklingfilé, friterade jätteräkor, och vårrullar.
Vid första anblicken såg det rätt ok ut, men man började undra lite när kycklingfilén var fyrkantiga bitar.. så ser inte en filé ut. Vårrullarna verkade mest vara helfabrikat som var på tok för knapriga… nä, detta var inget som var värdigt en restaurang att servera, jag riktigt såg hur uppgiven älskade hustrun var. Merparten av maten lämnades, vi betalade och gick därifrån. Bilen rullade vidare mot Helsingør.
Ett långsträckt arbete pågick vid sidan av E4:an, jag försökte reda ut vad det kunde vara för nått som pågick, för det var mil efter mil efter mil. Det enda jag kunde komma fram till var att det var nedläggning av kraftkablage i backen. Jag hoppas verkligen att de samtidigt lägger ner datafiber samtidigt.
Vi hade fantastisk flax med tajmingen när vi kom till hamnterminalen i Helsingborg, först trodde vi att vi skulle missa båten då det bara var ett par minuter marginal när vi betalade, men det gick fint, vi körde ombord och aktern stängdes strax därefter. Så väntan i Helsingborg var noll och intet 🙂
Strax norr om stadskärnan i Helsingør ligger Marienlyst Hotell och Casino, där hade vi bokat in oss för natten, prima utsikt ut över Öresund. Vackert som attans. Hamlet poserar framför entrén.
Vad sägs om utsikten från rum 101? Jag är mycket nöjd kan jag säga.
Rummet var svårt att fotografera, men det ser ut ungefär såhär.
Hungern började göra sig påmind igen, det var ett par timmar sedan förra måltiden och vi hoppades på bättre lycka denna gången. Nu är det inte mer än ca 20-25 minuter promenad in till centrum, så jag och hustrun satte på oss skorna och traskade iväg, det var ett härligt väder ute, perfekt!
Väl nere på stan så strosade vi runt lite innan vi hittade ett ställe som inte enbart serverade kött, för den sortens etablissemang finns det gott om, men det är inget för mig. Vi hamnade på Cafe Vanessa, det skulle vara en italiensk restaurang.
Efter att vi tittat på menyn så beställde vi in en förrätt i form av vitlöksbröd med mozzarella och tomat. Till huvudrätt tog jag en grekisk sallad, hustrun tog en pizza. Sen gick allt väldigt fort, mycket snabb servering, enda problemet var att förrätten kom in typ 1 minut innan personalen kom med huvudrätterna, så gör man inte. Det är bara fel.
Så jag försökte parera detta och flytta undan min grekiska sallad så att jag skulle kunna äta förrätten, men jag tror inte personalen fattade vinken.
Den grekiska salladen var i det närmsta förstörd, de hade hällt över massor med citronsaft över salladen, det skar sig rätt rejält. Det var helt uppenbart min tur att få mat som inte är värdig en restaurang.
Vi tar det som det borde ha varit, hoppas att Cafe Vanessa läser detta.
Förrätten serveras först. När förrätten är uppäten/avslutad så skall huvudrätten serveras. Dressingar och andra smaksättningstillbehör till mat serveras i egna små skålar, så att kunderna själv får dosera. Detta gäller allt från sås, bearnaise, vinäger och liknade. Serveras maten med en skiva citron, så låt kunden själv välja ifall denna skall pressas ut över maten eller ej.
Vi lämnade återigen en rätt stor del av måltiden, betalade och gick.
Längs promenaden tillbaks passerade vi Kronborgs Slott, det är en rejäl doning som jag gärna skulle vilja besöka lite närmare någon gång framöver. Vädret hade mulnat på lite, men det var skönt att få röra på sig lite.
Väl tillbaks på hotellet så tog vi oss en tur till Marienlyst Casino, de hade strikta regler på massa saker, tex fick man inte ha med sig mobiltelefon och liknande. Det var rätt öde på Kasinot, vi tog oss var sin drink som var rejält tilltagna på priset, de kändes även rätt svaga, så jag vet inte om det var värt pengarna ens.
Hustrun tyckte det var lite trist att Kasinots automater knappt gav nått tillbaks alls. Det förtar hela grejen med att spela på automater om man tar bort hela spänningsmomentet som kallas för “vinster”. När det bara blir att mata in mynten ett efter ett, hundra efter hundra och inget alls händer, ja då blir det rätt meningslöst. Vi gav upp rätt snart och gick tillbaks till vår rum.
Kvällen är nu sen, vi har haft en dag då restaurangerna svikit oss, men vi har varandra och det är det viktigaste.
Sov gott!