1:a Maj, en prima arbetsdag, telefonen är lugn och man får jobba på utan att bli avbruten 🙂
Vi har nu demonterar i princip all gammal utrustning, och kommit en bra bit på vägen med att montera de nya prylarna. Ett av momenten för dagen var att sätta DMX adresser och förbereda för montaget av armaturerna som skall monteras upp. Det är oftast en bra grej att testa allt på backen så slipper man felsöka uppe i taket.
Provkörning av armaturer
Det blir en hel del väldigt tekniska moment som vi genomför, men dessa lämnar jag därhän, det skulle bli för mycket filamentforskning och mest bli obegripligt.
Efter dagens jobb, strax efter 21 så gick jag och min kollega Thomas ut på en Turf-runda i Karasjok, det är fint när det är en gnutta dagsljus kvar, vi närmar oss säsongen med midnattssol.
Ett av stoppen var Karasjok gamla kyrka, den är byggd 1807.
Karasjok gamla kyrka från 1807
Det var ett par saker som jag fastnade vid på kyrkans mark, det var bland annat en minnessten som listade dem som dog i samband med desarmering av minor i Karasjok i krigets slutskede 1945.
Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945
Det finns även en annan minnessten, precis vid gången mellan vår arbetsplats och boendet, jag skall ta och fotografera den imorgon. Den stenen ligger på platsen där den ena minan briserade.
Den andra stenen som låg på kyrkan är mer problematisk, den speglar en tid då Tyska medborgare fortfarande hade svårt att ta sig ut i Europa utan att få axla oket efter 2:a världskriget. Detta med påtvingad kollektivt ansvar känns för mig lite konstigt.
Minnessten Karasjok Gamla Kyrka
På stenen kan man läsa (fritt översatt):
Full av ånger och smärta över vårt Tyska folks stora skuld, kommer vi med kärlek till det Norska folket med bön om förlåtelse för allt som har skett i Norge. – De evangeliska Mariasystrarna, Darmstadt Väst-Tyskland
Jag förstår deras intention, men de är inte ansvariga för vad landet Tyskland gjorde under 2:a världskriget, även om kristendomen har ett koncept om arvssynd, så blir detta bara konstigt för mig. Jag har aldrig sett något liknande, varför skulle en nunneorden axla något som statsmakten i Tyskland orsakat?
Vi gick vidare ner mot Älven Kárášjohka och beundrade utsikten en stund.
Älven Kárášjohka
Solen började försvinna så sakteliga, så det blev ingen bild från Sametinget, jag skall försöka ta en sväng dit innan arbetsperioden här i Karasjok är till ända.
Detta får bli slutet på denna dagen, gubben är trött och behöver sova.
Natt.