Dags att rulla mot Aten

 Dags att rulla mot Aten  Familjeliv  No Responses »
Jul 182010
 

Åter en tidig morgon med efterföljande apelsinsaft till frukost 🙂 Fast egentligen tycker jag att detta hotellet varit helt ok, prisvärt, och med en makalös utsikt, fast det är med att kalla saft för juice, jag vet inte riktigt…

Räcket på vår balkong, Hotel Hermes Delfi

Bilen packades full med väskor, söta frun och mig, vi tackade Delfi för en mycket trevlig vistelse. Dock hade vi ett litet ärende kvar innan vi körde från stan, för precis bortanför de utgrävningar vi var igår ligger ytterliggare en spännande plats, Athena Pronoia.

Athena Pronoia Delfi

Detta tempel är mer eller mindre ett gigantiskt plockepinn, allt verkar vara utgrävt, sorterat, katalogiserat och färdigt för nästa steg, dvs att montera ihop templet åter igen, det vore spännande att se templet i sin fulla prakt.

Athena Pronoia Delfi

Efter att vi promenerat upp till bilen igen så påbörjade vi vår resa mot Aten, vägen dit är rätt enkel, mest bara att köra rakt fram, även om jag lyckades leda in min hustru på ett litet sidospår, men det löstes efter en liten stund.

Ett krigsmonument från slutet av andra världskriget stannade vi till vid, alla monument har oftast en historia bakom sig, och som oftast är värd att minnas. Detta monument var tillägnat alla de som brutalt dödades efter en hämdaktion efter en attack som hade utförs av Partisaner. En division Waffen-SS trupper gick in i byn Distomo, från dörr till dörr.

Under två timmar massakrerade de 218 civila greker,  10 juni 1944. Bland offren fanns barn som stacks ihjäl med bajonetter medan de låg i sina sängar, byns präst blev halshuggen.  Vad partisanerna hade gjort, det förtäljer inte historien.

Krigsmunument vid Distomo

Jag såg att det skulle finnas en Olympus Plaza även på denna väg, och jag var väldigt nyfiken på om det även denna gång skulle vara en identisk kopia av de två föregående ställena, men ack nej, detta verkade vara avsevärt mycket äldre, även personalen var tröttare och mer uppgiven. Kanske har även de drabbats av de 30% lönesänkningarna som många andra drabbats av här i Grekland. Det måste vara tufft för dem, för kostnadsläget är ungefär som hemma i Sverige, bensinen är dock lite dyrare. Undras hur det skulle kännas att få 30% mindre i lön, men ändå förväntas göra samma jobb, tungt.

Olympus Plaza

Efter en avnjuten glass, gott, så rullade vi vidare in mot Aten, det dröjde inte länge innan vägskyltarna tornade upp, stora, gröna och tydliga. Det är lite skumt dock att det inte verkar finnas en enda grek som bryr sig ett skvatt som sånt som heldragen linje, hastighetsbegränsningar, eller varför ens ett övergångsställe, det blir lite som det vill med de sakerna 🙂 AC fann sig bra i trafikrytmen, jag var kartläsare och burkade lite när så behövdes i vår lilla bil.

In mot Aten

Sen var det ingen lek, hotellet gick nästan inte att nå med bil, vi fick köra ett flertal varv runt området för att slutligen göra en drastisk åtgärd. AC släppte av mig en bit därifrån, jag promenerade till hotellet, och fick personalen att röja undan lite fordon så att gästerna kunde komma fram. Sådan handling krävs ibland.  Hustru och väskor hamnade snart därefter på rummet tillsammans med mig, vi bor på Hotel Athens Cypria, Rum 601, helt ok rum, får bli lite bilder på det lite senare.

Nåväl, bilen, den skulle vi bli av med, och det var inte det lättaste, här i Aten finns det inte några parkeringsplatser, men efter många turer hittade vi ett parkeringshus, och som var öppet (mycket är stängt på söndagarna), bilen kördes in in en hiss och försvann in i huset, hopps vi ser den igen 🙂

Utsikt från vår balkong, rum 601

Utsikten på bilden ovan, den säger långt i från hela sanningen, det är kanske inte världens bästa utsikt, men vi har haft långt värre vyer under våra resor i världen.

Mat, hunger och törst, vi planerade om lite, och begav oss bort till Hard Rock Café i Aten, det ligger bara 4-500 meter från hotellet, det börjar bli lite av en tradition, gott och mumsigt, AC fick även ett nytt samlarglas till den tidigare kollektionen, det börjar bli några länder i den nu.

Ac på Hard Rock Café i Aten

Själv mumsade jag i mig en HRC Veggie Burger, den är kalasgod, funkar varje gång. Maten spolades ned med hjälp av en god rejäl och läskande drink.

HRC Veggie Burger

För alla music lovers, på HRC finns massor med minnesvärda ting som används av stora musiker, här fanns det bland annat en an John Lennons slipsar, vet inte om det är så minnesvärt, men lite kul är det iallafall.

John Lennons slips

Efter maten var jag lite i behov av en stödvila, men vi kom gemensamt fram till att vi borde använda tiden till att få en överblick över staden, så sagt och gjort, vi gick ner till det närliggande torget och klev på en Hop-On Hop-Off (HoHo) buss som tog oss på en 1,5 timmar tur runt de flesta sevärdheter som Aten har att erbjuda, nu vet vi vad vi skall titta närmare på i veckan. Dessa HoHo bussar är en attans bra grej.

Sen, väl hemma och 2 liter lättare, jag hade svettats tröjan dyngblöt under HoHo resan, så fick jag en liten stödvila på rummet, det var skönt och behövligt. Jag tankade i mig en liter vatten i samma veva för att kompensera allt som svettats ut.

Efter vilan, då gick jag och AC ner till den närliggande baren och delade på en bananaboat, en Ouzo och en Appelsinjuice, flåt saft menar jag ju 🙂

De får inte riktigt ordning på det här med saft och juice i Grekland 🙂

Vi får höras vidare imorgon, det skall bli ca 20-35 grader varmt.. hoppas det går bra.

Natti Natti!

Apollons Tempel i Delfi

 Apollons Tempel i Delfi  Familjeliv  No Responses »
Jul 172010
 

Oj, vilken dag, jag vet knappt vart man skall börja någonstans, det har varit så ofantligt mycket intryck denna dag, men jag antar att det enklaste är att jag helt enkelt startar från början.

Vi hade satt klocka till denna morgon, allt för att komma till de arkeologiska utgrävningarna strax utanför Delfi, dock var jag inte något vidare alls intresserad av att kliva ur sängen, all värmen tar ut sin rätt.

Frukosten på Hotel Hermes var sparsmakad, men det uppvägdes av den utsökta utsikten, däremot var det lite synd att apelsinjuicen visade sig vara apelsinsaft, vet inte riktigt om det är min grej att dricka apelsinsaft till frukost 🙂 Lite grönsaker hade inte heller varit dumt att kunna lägga på morgonmackan, men det får bli nästa gång hoppas jag.

Apelsinsaft till frukost, Hotel Hermes Delfi

När vi kom till hotellet igår fick vi en fantastisk liten karta över City of Delphi, den ger en väldigt god överblick över detta lilla samhälle, det bor trots allt inte mer än 2500 personer är, när turisterna väller in, så kan nog befolkningen flerdubblas. På lördagar verkar det vara lite av en mellandag, för det var inte så värst mycket turister här denna dag, kanske det även påverkar att det är ekonomisk kris här i landet, så den inhemska turismen har avtagit markant.

Jag och min älskade hustru tog oss en promenad från stan ut till det antika Delfi, det var en promenad på ca 500 meter, inte så värst betungande, och utsikten är makalös. Det fläktade skönt, men samtidigt gäller det att hålla mössan på så att man inte bränner sönder svålen.

The Sphinx of the Naxians. Marmor 560 före kristus

Första stoppet vi gjorde på detta av världsarv var att besöka museet som innehåller alla de finaste fynden från utgrävningarna. Ovan finns en Sphinx som hittats, den är gjord av marmor för mer än 2500 år sedan, imponerande.

Även statyerna över Kleobis och Biton finns bevarade, de är från ca år 600 före kristus.

Kleobis och Biton

De historiska skatterna är ändlösa, jag kan bara rekommendera alla och envar att åka hit för att uppleva det med egna ögon, detta var en gång i tiden den punkt vilken världen snurrade runt, mitt i Apollons tempel finns en sten, Omfalos, det var punkten som var världens navel.

Vår vandring gick sedan vidare ut till den arkeologiska utgrävningsplatsen, merparten av arbetet med att gräva fram alla tempel och byggnader skedde i inledningen av 1900 talet, och nu får vi njuta frukten av det arbetet.

Skattkammaren i Delfi

Skattkammaren ovan har rekonstruerats i stora delar, här förvarades som namnet säger de ofantliga skatter som dem som ville ha ett utlåtande från oraklet, det är uppenbart att detta blev en god inkomstkälla med tiden.

Apollons tempel är den viktigaste byggnaden på hela området, det är här som Omfalos fanns, världens mittpunkt, under templet fanns även en svavelosande källa från vilket oraklet fick sin “inspiration”

Apollons tempel

Det var väldigt mycket trappor att gå i, värmen var tryckande trots att vi var tidigt ute så min älskade hustru hittade en viloplats strax ovanför templet.

AC vilar benet

Efter vilan fortsatte vi uppför igen, nu till den amfiteater som byggdes kring år 400 före kristus, nu var vi så matta av värmen så vi hoppade över att gå vidare upp till den stadion som ligger ännu längre upp i backen. Jag har ännu inte riktigt fått kläm på det här med att sammanfoga bilder, men det syns i alla fall hur amfiteatern ser ut.

Amfiteater Delfi

Allt detta är bara ett axplock av allt makalöst som det antika Delfi har att erbjuda, vi släntrade ner för alla trappor i den gassande värmen, strömmen av andra upptäcktsresande, flåt.. turister började tillta. Även vildkatterna sökte upp skuggan, jag tror att katterna häromkring kan få sig en munsbit enbart för att de är så gulliga.

Halvt vild katt

Vi hade sett ett minitåg som skulle köra mellan det antika Delfi och den moderna staden, och medan vi väntade kikade vi bort i fjärran, där finns ännu mer utgrävningar, de skall vi försöka se imorgon.

Mer antikt i fjärran

Det där tåget, det dök aldrig upp, så vi gick tillbaks till stan igen, ingen betungande utmaning, även om vi sett fram emot tuffe tåget, men det får bli någon annan gång.

Vi hittade en liten mysig taverna, delade på ett par förrätter, det är ett trevligt system att ta in ett par smårätter, dela på dessa och bara njuta av tillvaron. Efter maten tog jag mig en klassisk grekisk kaffe, det var mums, och mycket sump.

Grekiskt kaffe

Efter maten blev det någon timmes siesta, sen vidtog en promenad, och gissa vad vi hittade, om inte det lilla tåget, det var nog så att de inte körde tåget alla dagar i veckan.

Minitåget Delfi

Ett av de många böneskåpen som finns överallt i landet passerade vi även förbi, detta var lite extra fint tycker jag. Dessa är ofta uppsatta på platser där folk har kört ihjäl sig, och då de kör lite illa, så blir det många skåp.

Böneskåp Delfi

Hungern trängde sig på så sakteliga, och vi konsulterade Lonely Planet över Grekland och hittade en taverna som skulle vara bra, Taverna Vakchos, det visade sig vara en guldklimp, lokala råvaror, egenpressad olivolja, egen vintillverkning, värt varenda krona.

Taverna Vakchos Delfi

Vinet, det som bryggdes i huset var väldigt gott, inte surt och gult, utan gott så att säga, och vackert att titta på.

Karaff med hembryggt vin

Kvällarna är varma och sköna, så på vägen tillbaks till hotellet hittade vi en liten lokal där de serverade läskande retsina och ouzo, vi satt där över två timmar och bara njöt av allt underbart som livet har att erbjuda, imorgon, då är det en helt ny dag igen.

Natti Natti!

Full fart till Delfi!

 Full fart till Delfi!  Familjeliv  No Responses »
Jul 162010
 

Idag var det röj på rummet, packa väskor, äta frukost, och en massa bestyr som skulle avklaras inför den långa resan till Delfi. Vi samtalade lite med Stella, Kerstin och Hans på förmiddagen, ett mycket trevligt sällskap.

Stella, Kerstin och Hans

Stella sköter hand om den dagliga inre jobbet med att hålla huset rent och fint, hon kämpar på bra med att lära sig svenska, ett ord här, ett ord där, hennes kunskaper i Svenska är avsevärt mycket bättre än mina kunskaper i grekiska. Både jag och AC fick var sitt jättefint egenhändigt gjort bokmärke av Stella innan vi åkte.

Gästboken fick ett inlägg

Gästboken fick sitt, sen lastade vi in oss i den stekheta bilen, väskor, hustru, allt skall in inför dagens resa, det är en attans tur att vi har aircondition i bilen, annars hade detta inte gått att genomföra 🙂

AC i bil med AC

Efter några timmars bilkörning stannade vi till för att äta lite lunch, vi har ju som måtto att inte besöka ett ställe mer än en enda gång för att inte hamna i vaneträsket, men detta besök blev lite absurt, för på vägen till Kavalla så stannade vi på andra sidan motorvägen, på ett ställe som hete precis som detta gjorde, Olympus Plaza, det uddar var att detta ställe som var ett för oss helt ny upplevelse såg exakt på pricken lika ut som det vi var på för en vecka sedan. De hade helt enkelt byggt två identiska byggnader med samma inredning, upplägg, butiker, ja rubbet fanns, enda vi saknade var urnan med inskriptionen av Imagine.

Båda Olympus Plaza

Efter mat med efterföljande glass rullade vi vidare på vår väg till Delfi, strax utanför Larissa var det en bonde som höll på med svedjebruk, så sikten var obefintlig på motorvägen.

Svedjebruk utanför Larissa

Vi höll nästan på att få soppatorsk på vägen, lampan lös ett bra tag innan vi hittade en mack, alla dessa nya motorvägar åtföljs tyvärr inte av rastplatser och bensinstationen, men i sista stund hittade vi en liten BP mack, och det var vår räddning. Med full tank tuffade vi på i rask takt, för någon timme senare bar det iväg upp i bergen, på kort tid tog vi oss upp från havsnivå upp till 850 meter över havet, vi stannade till för att se på utsikten över dalgången nedanför.

Dalgång på väg mot Delfi

Det är många mil som min kära hustru får köra, jag är imponerad över hennes vilja och förmåga att nöta mil efter mil.

Delfi är inte ett stort samhälle, så vi hittade vårt hotel rätt fort, Hotel Hermes, vi fick vår bil parkerad, nyckeln i handen, sen ner till rummet, nr 17, och AC beskådade utsikten från balkongen.

AC kollar utsiken från Hotel Hermes i Delfi

I rummet finns en gammal hederlig petmoj, det är inte ofta man ser en sådan nuförtiden, lite nostalgiskt i dessa högteknologiska tider. En av de första sakerna jag gjorde var att rigga upp vårt medhavda bredband, funkar klockrent, bra grej.

Petmoj

Rummet är prima, hårda och bra sängar, vi har varit ute och ätit lite gott samt handlat lite starkt, nu är det inte mycket kvar av denna dagen, imorgon skall vi ägna oss åt turism i klassisk grekisk historia, men det får bli morgondagens inlägg.

Rum 17, Hotel Hermes Delfi

Jo, jag glömde berätta, detta är ju ett ställe dit turister dras, så det är en milsvid skillnad mot Kavalla, tänk att kontrasterna kan vara så stora, båda upplevelserna är unika, men på var sitt sätt.

Natti Natti!