Gemzell's sandlåda

Dagen idag är vigt åt en väldigt lång resa hemåt igen, om allt går väl skall jag få komma till Gävle strax efter 8 imorgon, men först blir det bilresa mellan Borg och Narvik, så vi packade in oss i vår nu helt tomma bil och rullade österut. Sceniska vyer rullad förbi utanför bilrutan, ett makalöst slående vackert landskap.

Rum 109 tackades av, det har varit ett vilsamt ställe, men nästa gång blir det annan logi. Hej på dig Rummet!

Redan efter en timmes blev det ett fototillfälle, vad sägs om detta? Tänk sen om det varit strålande solsken och mitt i natten med midnattssol, det hade varit grejer det.

Storslagna vägar som strävar över vattnet, vidare till nästa ö, till nästa kobbe, alla färjor är borta och ersatta med broar där stora fraktfartyg kan ta sig under.

Vägen, E10, snirklar sig fram och tillbaks upp och ner, det gäller att hålla sig alert under hela resan, skulle man tappa fokus så går det lätt snett, så det blev lite bensträckare här och där, klart att det blev lite bilder även av de pauserna.

I Kabelvåg ligger en träkatedral, ett lite oväntat bygge då trä är hårdvaluta i dessa trakter, får jag möjlighet nån gång framöver så skulle det bli kul att få ta en titt in i katedralen. Vattnet är ute på äventyr dvs det är ebb 🙂

Ännu mer vyer passerar förbi utanför fönstret, det är lätt att man blir mätt av all vacker natur, ett våldsamt landskap. Kontrasten mellan Atlantens vatten som direkt möter snötäckta fjäll är lite udda.

Den helt spegelblanka Atlanten ger ett mäktigt intryck, lika hemskt som det säkert kan vara vid piskande höststormar, lika vackert är det nu när det är helt vindstilla.

Vi tar väl en kraftfull vy till enligt samma koncept, är det inte vacker så säg?

När vi närmade oss Narvik så rundar man inre delen av fjorden, det blir ett kallare klimat då kall luft rullar ner från bergen i öster, men hamnen i Narvik är isfri året om, det är en oerhört viktig skeppningshamn både för Norge, men även för Svensk malm.

Väl framme i Narvik fick vi ägna oss en bra stund till att leta upp järnvägsstationen, det var inte helt enkelt, enda som var riktigt bra skyltat var centrum och godshamnen. Så för att lösa problemet stannade vi till vid ett köpcentrum där kommunledningen satt och läskade upp sig, det blev helt förskräckta av att det kom en svenne och började fråga dem om vart jernbanestationen låg nånstans, klockan var väl så pass mycket på dan att de var långt inne i dimman 🙂

Jag slutar inte att förvånas över de lägen så man som uppenbart utombys ber om guidning, så får jag oftast svar som förutsätter att jag redan hittar till alla landmärken i stan, det är lite skumt.

Bilen parkerades på ett lite finurligt sätt, och en tämligen tarvlig lunch intogs på ett tarvligt hak, för 200 Norska kronor fick jag en öl och en mager grekisk sallad. Vi traskade vidare till Vinmonopolet för att få lite tramsvatten till resan hem.

I perrongens förlängning slog vi oss ner, funderade över tillvaron och framförallt över den 17 timmar långa tågresa som strax skulle ta vid. En liten öl slank ner samtidigt som utsikten som vanligt var bedårande.

Det är inte så långt mellan Narvik och Svenska gränsen, men mobiltäckningen var katastrofal, så jag gav upp alla försök att jobba och återgick till att läsa lite papper. Ett anbud skall iordningställas i dagarna, mycket är det som skall läsas. Här på fjället är järnvägen bitvis skyddas av lavintunnlar, skydd mot nedrasande snö. Att denna järnvägssträckning är öppen året om är oerhört viktigt.

Kvällen är nu sen, jag skall läsa lite mer papper och förbereda mig för en förhoppningsvis god natt, så det får bli en sista bild från denna pågående resa, snart får jag komma hem till min älskade hustru igen.

Go’Natt!