Svarte Orm Blackadder – Premiär på Intiman i Stockholm

Denna kväll var det dags för lite mer bensprattel, det har varit rätt mycket av den varan på sista tiden, så man börjar bli lite mör i hjärnkontoret. De senaste dagarna har jag avverkat Queen + Adam Lambert, samt Book of Mormon, och nu då Svarte Orm.

Nåväl, för drygt ett halvår sedan bokade jag två biljetter till premiären på Svarte Orm, dvs scenuppsättningen av brittiska TV-serien “Blackadder goes forth“. Dessa har suttit och väntat på kylskåpet hemmavid och bara väntat på att få bli nyttjade 🙂

Tanken var att jag och söta hustrun skulle gå tillsammans, men av lite praktiska orsaker så blev det så att det var jag och Frida som skulle titta på detta tillsammans, vi var goa och glada, biljetter på första raden, nästan helt i mitten, bättre än så kunde det knappast vara.

Själv hade jag pysslat till det lite, och skaffat mig en kamouflagemönstrad slips, så att jag inte skulle synas så mycket 🙂 Men är det krigstema, så får man förställa sig lite i alla fall.

Jag kom ju med tåg från Gävle, men jag och Frida fann varandra nere på centralstationen och tog oss sen gemensamt bort till Odenplan och Intiman.

Foajén var halvfull och fylldes på raskt ju mer tiden närmade sig. Det gamla tricket med drinkbiljett användes flitigt av delar av publiken, ibland får jag intrycket av att en del tar varje möjlighet att få i sig alkohol. Nåväl, stämningen var riktigt god. När dörrarna in till salongen öppnades, så smet jag och Frida in omgående, det var helt enkelt för trångt i foajén vid det laget.

Men sen tog det tid…. klockan blev 19:30, showen skulle börja, men inget hände, tiden gick och jag började fundera på om det skulle bli möjligt för mig att hinna med mitt tåg hem. Marginalen åts upp bit för bit.Det var halvtomt i salongen… tjo och tjim i foajén, publiken som var kvar där ute verkade mest vara intresserade av att mingla och dricka skumpa.

Detta är något som jag tycker är direkt oförskämt, det förstör en stor del av upplevelsen för mig. Det är ett otroligt ignorant beteende, hade jag haft makt att besluta, så hade jag stängt dörrarna in till salongen och startat föreställningen i tid. De som inte masar sig in i salongen i tid kan gott gå hem istället.

När föreställningen väl drog igång så fick jag skaka av mig frustrationen över förseningen.

Föreställningen kretsar kring historien om Blackadder, eller Svarte Orm som tv-serien hette när den visades på Svensk TV. Denna serie återspeglade olika tidsepoker under fyra säsonger. Denna uppsättning baseras helt på den 4:e säsongen, kallad för “Blackadder goes forth”

TV-Seriens rollbesättning var:

• Rowan Atkinson som Kapten Edmund Blackadder
• Tony Robinson som Menige S. Baldrick
• Hugh Laurie som Löjtnant George Colthurst St. Barleigh
• Stephen Fry som General Sir Anthony Cecil Hogmanay
• Tim McInnerny som Kapten Kevin Darling

I denna scenversion så var den bärande rollbesättningen:

• David Batra som Kapten Edmund Blackadder
• Kim Sulocki som Menige S. Baldrick
• Anton Lundqvist som Löjtnant George Colbert St. Barleigh
• Henrik Hjelt som General Sir Anthony Cecil Hogmanay
• Mikael Tornving som Kapten Kevin Darling

Ovan ser vi Löjtnant George, spelad av Anton Lundqvist, samt Kapten Blackadder, spelad av David Batra.

Manuset är i korta drag 4 avsnitt ur tv-serien som spelas upp nästan i sin helhet, dessa avsnitt är:

• Captain Cook
• Corporal Punishment
• Major Star
• Goodbyeee…

Ovan ser vi Henrik Hjelt som General Sir Anthony Cecil Hogmanay, David Batra som Kapten Edmund Blackadder samt Mikael Tornving som Kapten Kevin Darling.

Hela historien har en underbar och väldigt brittisk underton, med en humor som ligger mycket nära mitt hjärta, när originalet gick på TV, så missade jag inte ett enda avsnitt. Det gladde mig mycket att även Frida satt och skrattade gott. Hon berättade för mig i pausen att hon bara härförleden hade sett avsnittet “Captain Cook” på TV, så igenkänningsfaktorn var stor.

Samspelet på scenen då? Jo, det var helt klart att detta gäng hade haft skoj under arbetet med pjäsen, det syntes långa vägar att de hade genuint roligt. När man även ser att de själv hade svårt att hålla sig för skratt vid ett flertal tillfällen livar verkligen upp.

Pausen infann sig, mången besökare hade bokat drinkar i förväg, men vi höll oss inne i salongen. Den ackumulerade förseningen började nu göra det uppenbart för mig att jag inte skulle hinna med mitt tåg hem.

Både jag och Frida kluckade oss igenom andra halvlek, det var precis så bra som jag hade hoppats på, men med ett grundmanus som är så bra, och en ensemble som är helt perfekt utvald, så kan man inte annat än att bara luta sig tillbaks och bara njuta av härligheten.

Ovan ser vi David Batra som Kapten Edmund Blackadder, Löjtnant George, spelad av Anton Lundqvist och Kim Sulocki som Menige S. Baldrick.

Denna kväll var en av dem som man önskade bara skulle fortsätta och fortsätta, jag har inget annat än lovord att ge till uppsättningen av Svarte Orm på Intiman. Dock funderade jag en hel det på marknadsföringen som basunerar ut att det skulle vara världspremiär för scenversionen, men när jag tittar på nätet, så hittar jag en hel drös med scenproduktioner av Svarte Orm / Blackadder goes forth, så det där med världspremiär, det får man ta med en stor nypa salt.

En kul grej, i applådtacket fick ensemblen både blommor och presenter, det var fantastiskt subtilt med färgglada påsar från systembolaget som skymtade fram både här och där bland presenterna 🙂

Vi lunkade ut i foajén, en erfarenhet rikare, dock funderade jag nu på hur jag skulle ta mig hem igen. Frida ställde sig i kön för att hämta ut våra jackor, jag pillade på telefonen och såg att tåget var försenat med en halvtimme!! Yippie, jag kommer hem ikväll, hem till söta hustrun!

Go’Kväll!

p.s. Passa på att boka in ett besök på Svarte Orm, det är värt varenda spänn. d.s.