På väg till Rjukan / Telemark

Det har varit en lång dag idag. Väskan packades redan igår och i morse packade jag och min kollega in alla saker i bilen för att sen rulla iväg mot Rjukan i Norge.

Resan mellan Gävle till Rjukan är lång, så jag börjar helt enkelt med en expose hur vägarna ser ut 🙂

Det blev inte mycket till stadstrafik, inte så mycket att se, men milen rullade ändå på bit för bit.

Det är viktigt att byta chaufför lite då och då, ibland körde jag, ibland min kollega.

In och ut genom tunlar, ut på slätterna, snö vart helst man såg.

En del platser är till förvirring lika, inte mycket till variation.

Sista biten fram via Årjäng fick vi behålla solljuset, men sen började det så sakteliga skymma.

För att förtullning av det gods som vi hade med oss skulle bli klarerat på ett korrekt sätt passerade vi via gränsstationen i Töckfors/Hån. Det finns inte mycket annat i Hån än gränsstationen, konstigt egentligen att det inte ploppat upp några affärer, fast å andra sidan kan jag ha missat dem, mitt mål var ju ändå bara att ta mig vidare på resan 🙂

Väl över gränsen i Norge siktade vi på att passera Oslo via Oslofjordtunnelen, den är ca 7 km lång, brant ner under fjordens vatten, sen lite raksträcka följt av en brant backe upp från fjordens botten igen. Det är inte in grej det där med att åka i tunnlar under vatten. Det har skett en del otäcka olyckor i tunneln, främst för att bilar ha bromsat sig ner genom tunneln istället för att köra på låg växel och på så sätt motorbromsat.

En av de ställen inne i Norge där vi bytte chaufför var Kongsberg, det är en stad som jag gärna vill se i dagsljus och med ett par timmar att spendera, det verkar vara en riktigt fin stad med mycket att se.

Det snöiga och smala bergsvägarna upp till Rjukan var lite motiga att ta sig igenom, lugnt och stilla tempo heter lösningen.

Drygt 11 timmar och 72 mil efter att vi körde från Gävle kom vi fram till Rjukan, rätt trötta på att bara sitta i bilen nötande mil efter mil. I Norge är det generellt sett lägre hastigheter på vägarna, tempot är mindre stressigt, det är både för och nackdelar med det. Geografin tillåter inte byggande av raka motorvägar, så det blir lite slingrande, upp, ner, slinger, upp, ner och så vidare.

I Rjukan letade vi upp Rjukan Hytteby, där hämtade vi ut nyckel till Hytt Nr: 1

Det enda som återstod av denna dagen var att laga mat, bädda lite, sen gå och lägga sig, jag hade kört sista timmarna så det tog ett tag för mig att varva ner.

I stugan fanns Internetanslutning och TV, prima vara, fast TV’n fick vi aldrig att fungera 🙂

För att få lite perspektiv på vår resväg, och vart Rjukan befinner sig i Norge, så har jag lagt med en karta.

Visa större kartaDenna dag får nu ses som förbrukad, det kommer en ny imorgon som skall vårdas väl.

Go’Natt!