Ja, då tar vi oss en svängom i landet igen, denna dagen blev det en tur kring Mälardalen. Tåget rullade från Gävle på morgonen, samma tid som gårdagen, målet för dagen var Västerås, men då det är lite knöligt att ta sig dit fågelvägen så åkte jag kollektivt idag. Första anhalt var Uppsala station, här byggs det så det knakar, snart är nya stationen helt klar. Jag passade på att ta mig en liten fruktstund för att stilla magen.
Jag strosade runt lite på stationen då jag hade ca 45 minuters väntan innan nästa tåg rullade vidare, på hissen upp från nedre plan har de smyckat med diverse kloka citat relaterade till Uppsala, citatet nedan är ett av Pelle Svanslös mer klassiska.
Nu har de stängt av de sista av de gamla spåren, 0 & 1, jobbet med att schakta bort det gamla till förmån för mer nytt, även om det nya är fint så finns det mycket patina i det gamla som obönhörligen försvinner. Allt är på gott och ont här i världen.
Resan rullade vidare, nu med tåg till Sala, där finns för övrigt en prima silvergruva som all och envar bör besöka. Från Sala blev det landsvägsbuss till Västerås. Det här med buss är inte min grej, det är helt omöjligt att ens försöka göra nån nytta när man åker buss, det skakar, skumpar och är trångt, tacka vet jag tåg.
I Västerås mötte en av mina kollegor upp, och vi dök in i dagens uppdrag med liv och lust. Lunch, tja, det blev som vanligt på Bredbar, personalen där är väldigt trevlig, nära till samtalet, och så får jag ju veg lasagne, det är min grej det.
När jobbet var klart, så fortsatte dagens resa, nu med tåg från Västerås till Stockholm, nu gav det sig så bra att jag inte behövde vänta så värs länge på anslutande tåg, så jag ägnande lite av tiden till att betrakta folk och fä. Det är vansinnigt mycket tid som inte går att göra nått vettigt av på dessa resor. Innan denna dagen är slut har jag rest i 6 timmar och jobbat 2.
Spår 18b är en bekant plats, de senaste gångerna jag passerat där har det varit problem med läckage och översvämmade brunnar så och denna gång, nu droppade det rikligt med vatten från taket, så illa så att det var koner framställda.
Sista delen av resan var prima, det gick att flippa upp datorn och jobba lite, väl behövligt. Jag kan lätt bli frustrerad över att jag inte kan få göra det jag planerat, men nu blev det en hel del avverkat från listan.
Hemmavid var alla tjejerna samlade, Malin och Frida skulle på Träning, AC förberedde sig på morgondagens operation av brutna fingret. För att göra det hela lite trevligare så bakade jag lite scones som fick utgöra kvällsfikat när Malin och Frida kom hem igen, alla verkade nöjda och glada.
Dagen är slut, lagd till handlingarna, imorgon tar vi nya tag.
Hepp!
Men det är klart, det är många år sedan jag utnyttjade tåget Uppsala-Stockholm, nämligen 1957-1959. Läste i Uppsala då. Ja, ja, tidernas förändras. mamma
Va skönt att se att du inte tappat bageriandan. Dock saknar jag lite recept, var ett tag sen sist nu 🙂