På eftermiddagen idag var det dags för återbesök med lilla katten Moltas, hon har ju brutit sitt bäcken, inge bra alls. Jag har varit hemom varje dag på lunchen för att se till att hon fått mat och vatten, mest har hon legat stilla, så jag var lite orolig att vi skulle vara tvungna att avliva henne idag.
Min älskade hustru mötte upp hos veterinären, efter en kort väntan fick vi komma in i ett besöksrum där veterinären mötte upp. Det klämdes och hummades, men domen blev; vänta och se. Så vi åkte hem med lilla Moltas igen och tidlapp med nytt återbesök i handen, det blir ett tags väntan med hopp om att Moltas blir bättre.
Jag kan bara hoppas på det bästa, men jag vill inte att Moltas skall ha ett dåligt liv, så blir det inte bättre, ja då får det bli ett tungt beslut. Men fram tills dess så lever vi på hoppet.
Go’Kväller.