Med blicken mot öster!

Nu bär det iväg igen, ett nytt uppdrag väntar mig, denna gången i Österled! Väskan, ja om jag skall var ärlig, så var det en påse från Kunsûmen som jag packat lite kläder i inför dagens resa. Dramaten och ryggsäck fick följa med på turen, det var ju där jag hade allt arbetsmaterial 🙂

Jag var nere på jobbet vid 6 tiden för att hinna jobba undan en del, det ligger högar med sånt som jag aldrig hinner med, det är ibland som en vägg med saker som bara hamnar framför mig, men som jag inte hinner få undan.

Nå, ner till stationen, och in i bussen, nu var det dags att rulla till Grisslehamn! Med biljetten för 120:- i handen, bussresa från Gävle inklusive båtresa Tur och Retur till Eckerö så återstod mest att avnjuta utsikten.

Första delen av resan var väldigt bekant, det var resan ner mot Tierp, men sen blev det mer okända trakter för mig, det är tyvärr inte så ofta som jag åker den här vägen, ut mot norduppland. Jag och älskade hustrun var i krokarna för några år sedan, vi tittade på en del gruvor och lokala marknader, kanske är det dags att ta en svängom dit tillsammans igen.

Bussen sneddade över skogen och snart kom vi fram till sista stora bron Trästabron, den leder över till Väddö, det var nu inte långt kvar till första delmålet, Grisslehamn!

Bussen hade varit vänlig och plockat upp mer passagerare under resans gång, så det var en diger skara folk som sedan klev av vid färjeterminalen i Grissleham, däremot var parkeringen för bussar nästan tom, det är nog inte högsäsong en måndag i tidig mars 🙂

Kaptenen hälsade välkommen till oss passagerare när vi klev ombord, det är nog klokt att få en liten koll på vad man har för klientel ombord, men det kom ett utrop som berättade att det var 252 passagerare ombord, M/S Eckerö tar max 1500 passagerare, så det var glest ombord. Det var alltså jag och 251 pensionärer som rusade till taxfree och sen rusade till närmsta räkmacka 🙂 En skön syn att se. Själv satte jag mig och jobbade ett tag, men när mottagningen blev för skral så gav jag upp.

Mycket av isarna har spruckit upp, så det är lite Titanic känsla när färjan plöjer genom all uppbruten is. Det krängde till lite då och då, men denna isen var ingen match för stora stygga skeppet.

Jag gick ut, jag dramaten och ryggan strosade runt lite, i aktern kunde jag se effekterna som skeppet hade på isen, det blev en rejäl isfri fåra, denna isen blir inte långlivad om bara värmen får hålla i sig ett par dagar.

I Eckerö blev det en kvarts väntan innan bussen som skulle ta mig ner mot Mariehamn rullade in, Williamsbuss kör linje 1 i linjetrafik mellan Eckerö och Mariehamn, en ypperlig service, €4,5 senare satt jag lugnt i bussen.

Resan tog ca 40 minuter, det var glest i bussen och ingen ville kliva varesig på eller av längs resan, så det rullade på bra längs vägen. Jag klev av vid Storagatan i Marieham, där känner jag mig lite hemma efter tidigare besök i Marieham. För några år sedan föreläste jag här på öppna universitetet. Min älskade hustru var med på den resan, och vi pratades vid igår om var vi bodde den gången, men jag vet nu att det var på Savoy i Mariehamn, för jag kände igen hotellet när jag kom fram till min kvällsvila.

Det är inte direkt säsong på Åland, så utbudet på nattvila är skralt, fast Hotell Savoy funkar för mig, helt ok.

Ordet “Savoy”, jag har funderat lite på vart det kommer från, men nu är jag rätt säker på att det borde vara från italienska Casa Savoya, eller som man sa i Sverige “Savojen“, det handlar alltså om en region i södra Frankrike samt norra Italien, i resterna från kungadömet Burgund skapades år 1003 Savojen. Det från början lilla landet växte sig stort och blev sedan Kungadömet Italien, som sen gick i putten 1946, dvs efter kriget ville man ha republik i Italien.

Nå, nog med denna utvikning, nu är det hög tid att kika på rummet, i rum nr 219 sker min nattvila, och så här ser det rummet ut.

Efter att packningen blivit avställt, så var nästa uppdrag att reda ut exakt vart jag skall ta vägen imorgon, så det blev en tur ner mot centrum, jag hittade målet, det var rätt enkelt, Mariehamn är inte så stort. Nästa del var att hitta en telekombutik, så att jag skulle få köpa mig ett mobilt 3G refill kort för surfning. Jag lyckades med uppdraget, det visade sig vara en barnlek, inte så dyrt heller €25 senare fick jag ett SIM-kort och en stor papperslapp. Inget krångel med att legitimera sig, eller ens registrera sig, här var det fritt fram.

Detta SIM-kort var fyllt med 4 dygns fri surf ca 2Mbit/sek, det skulle räcka bra för mig och mina behov. Enda kruxet var att jag nu skulle reda ut hur jag skulle göra för att låsa upp ett av mina medhavda 3G modem. Jag har ett par i väskan, men alla dem som jag hade med mig var låsta till någon specifik leverantör i diverse länder. Så med pannan i djupt veck så friskade jag upp mitt minne, jag har ju gjort sånt här förut. Med lite hjälp av Internet och en liten porgramvara DC-unlocker, så var problemet löst. Ett av mina 3G modem är nu helt upplåst, och jag kan i lugn och ro sköta mitt bloggande 🙂

Kvällen är sen, det är 1 timmes tidsskillnad, så jag skall ringa hustrun, sen blir det sova av 🙂

Go’Natt!