Dags att rulla mot Aten

Åter en tidig morgon med efterföljande apelsinsaft till frukost 🙂 Fast egentligen tycker jag att detta hotellet varit helt ok, prisvärt, och med en makalös utsikt, fast det är med att kalla saft för juice, jag vet inte riktigt…

Bilen packades full med väskor, söta frun och mig, vi tackade Delfi för en mycket trevlig vistelse. Dock hade vi ett litet ärende kvar innan vi körde från stan, för precis bortanför de utgrävningar vi var igår ligger ytterliggare en spännande plats, Athena Pronoia.

Detta tempel är mer eller mindre ett gigantiskt plockepinn, allt verkar vara utgrävt, sorterat, katalogiserat och färdigt för nästa steg, dvs att montera ihop templet åter igen, det vore spännande att se templet i sin fulla prakt.

Efter att vi promenerat upp till bilen igen så påbörjade vi vår resa mot Aten, vägen dit är rätt enkel, mest bara att köra rakt fram, även om jag lyckades leda in min hustru på ett litet sidospår, men det löstes efter en liten stund.

Ett krigsmonument från slutet av andra världskriget stannade vi till vid, alla monument har oftast en historia bakom sig, och som oftast är värd att minnas. Detta monument var tillägnat alla de som brutalt dödades efter en hämdaktion efter en attack som hade utförs av Partisaner. En division Waffen-SS trupper gick in i byn Distomo, från dörr till dörr.

Under två timmar massakrerade de 218 civila greker,  10 juni 1944. Bland offren fanns barn som stacks ihjäl med bajonetter medan de låg i sina sängar, byns präst blev halshuggen.  Vad partisanerna hade gjort, det förtäljer inte historien.

Jag såg att det skulle finnas en Olympus Plaza även på denna väg, och jag var väldigt nyfiken på om det även denna gång skulle vara en identisk kopia av de två föregående ställena, men ack nej, detta verkade vara avsevärt mycket äldre, även personalen var tröttare och mer uppgiven. Kanske har även de drabbats av de 30% lönesänkningarna som många andra drabbats av här i Grekland. Det måste vara tufft för dem, för kostnadsläget är ungefär som hemma i Sverige, bensinen är dock lite dyrare. Undras hur det skulle kännas att få 30% mindre i lön, men ändå förväntas göra samma jobb, tungt.

Efter en avnjuten glass, gott, så rullade vi vidare in mot Aten, det dröjde inte länge innan vägskyltarna tornade upp, stora, gröna och tydliga. Det är lite skumt dock att det inte verkar finnas en enda grek som bryr sig ett skvatt som sånt som heldragen linje, hastighetsbegränsningar, eller varför ens ett övergångsställe, det blir lite som det vill med de sakerna 🙂 AC fann sig bra i trafikrytmen, jag var kartläsare och burkade lite när så behövdes i vår lilla bil.

Sen var det ingen lek, hotellet gick nästan inte att nå med bil, vi fick köra ett flertal varv runt området för att slutligen göra en drastisk åtgärd. AC släppte av mig en bit därifrån, jag promenerade till hotellet, och fick personalen att röja undan lite fordon så att gästerna kunde komma fram. Sådan handling krävs ibland.  Hustru och väskor hamnade snart därefter på rummet tillsammans med mig, vi bor på Hotel Athens Cypria, Rum 601, helt ok rum, får bli lite bilder på det lite senare.

Nåväl, bilen, den skulle vi bli av med, och det var inte det lättaste, här i Aten finns det inte några parkeringsplatser, men efter många turer hittade vi ett parkeringshus, och som var öppet (mycket är stängt på söndagarna), bilen kördes in in en hiss och försvann in i huset, hopps vi ser den igen 🙂

Utsikten på bilden ovan, den säger långt i från hela sanningen, det är kanske inte världens bästa utsikt, men vi har haft långt värre vyer under våra resor i världen.

Mat, hunger och törst, vi planerade om lite, och begav oss bort till Hard Rock Café i Aten, det ligger bara 4-500 meter från hotellet, det börjar bli lite av en tradition, gott och mumsigt, AC fick även ett nytt samlarglas till den tidigare kollektionen, det börjar bli några länder i den nu.

Själv mumsade jag i mig en HRC Veggie Burger, den är kalasgod, funkar varje gång. Maten spolades ned med hjälp av en god rejäl och läskande drink.

För alla music lovers, på HRC finns massor med minnesvärda ting som används av stora musiker, här fanns det bland annat en an John Lennons slipsar, vet inte om det är så minnesvärt, men lite kul är det iallafall.

Efter maten var jag lite i behov av en stödvila, men vi kom gemensamt fram till att vi borde använda tiden till att få en överblick över staden, så sagt och gjort, vi gick ner till det närliggande torget och klev på en Hop-On Hop-Off (HoHo) buss som tog oss på en 1,5 timmar tur runt de flesta sevärdheter som Aten har att erbjuda, nu vet vi vad vi skall titta närmare på i veckan. Dessa HoHo bussar är en attans bra grej.

Sen, väl hemma och 2 liter lättare, jag hade svettats tröjan dyngblöt under HoHo resan, så fick jag en liten stödvila på rummet, det var skönt och behövligt. Jag tankade i mig en liter vatten i samma veva för att kompensera allt som svettats ut.

Efter vilan, då gick jag och AC ner till den närliggande baren och delade på en bananaboat, en Ouzo och en Appelsinjuice, flåt saft menar jag ju 🙂

De får inte riktigt ordning på det här med saft och juice i Grekland 🙂

Vi får höras vidare imorgon, det skall bli ca 20-35 grader varmt.. hoppas det går bra.

Natti Natti!