Gemzell's sandlåda

I många större städer hittar man ofta monumentala hus ( monumental = stort, dyrt och onödigt ) med en sedelärande inskription inmejslad i sten. Inskriptionen är många gånger tänkt att vara lite sådär löjligt vis och är väl tänkt att få dem som läser texten att känna sig lite oduglig, eller åtminstone lite misslyckad.

Det är inte särskilt ovanligt att dessa “slogans” återfinns på bankhus eller försäkringsbolag. Även här i Gävle finns det ett bankhus med två kraftfulla sedelärande inskriptioner. Uppe vid stortorget återfinns följande:

Lat hand gör fattig, Idog hand gör rik

Va tycks, “Lat hand gör fattig, Idog hand gör rik”, ja, vad skall man säga, det är tydligt att banken tycker att dem som är fattiga är lata, det är alltid ens eget fel om man är fattig och det har enbart med lathet att göra om man inte är rik. Jag vet inte om det är riktigt sant.

På nästa gavel, där hittar man nästa sedelärande tingest..

Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad.

Inte lika klatschig som föregångaren, “Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad”. Det kvittar alltså om man har sparat ihop pengar, eller om man vunnit dem, det viktiga är om man använder sina slantar på ett “ädelt” sätt. Jo, det är mer rimligt, men går lite stick i stäv med förra devisen.

Att hugga saker i sten är ett effektivt sätt att bevara för framtiden, bland de få saker som finns kvar från svunna tider är det som är hugget i sten, kanske borde jag tillverka en runsten och ställa på gården, för det som finns på datormedia, det kommer förstöras fort, sådant är nu tillvaron.

Häpp!

Det är sällan jag blir mäkta imponerad av saker och ting, det mesta jag köper på butik är oftast funktionsdugligt, ibland helt odugligt, men sällan så spännande att det i grunden påverkar min vardag och livsstil, men nu tar jag tillfället i akt att verkligen berätta hur det ligger till.

Jag har haft väldiga problem med att hitta vinterskor som fungerar i det Svenska klimatet, dvs de skor som skobutikerna säljer som vinterskor är i det närmsta helt hopplösa. Numera verkar det som om man säljer vad skit som helst till kunderna, allt för att tjäna pengar. Ett tag hade jag ett par kängor, det visade sig att sulan var av plast… för mig slutade det med ett benbrott, skorna var helt värdelösa.

Nästa kängor tålde inte minusgrader, de blev stenhårda undertill när det var ett par minusgrader ute, även den gången slutade äventyret på akuten med brutet ben.

Efter två benbrott så slutade jag helt enkelt att gå ut på vintrarna, det gick inte att få tag på skor som fungerade helt enkelt. När jag tog upp detta med ett par skoaffärer så visade det sig att skobutikerna inte hade en aning om vad de sålde för nått….

Så, förra vintern, jag var med älskade hustrun och jag tror att Frida var med, lite osäker på det, hustrun hade på nått sätt fått span på skor med inbyggda dubbar, sagt och gjort så var vi på Hörsam och inhandlade spikskor till herrn, lite tveksam i början, detta var nått helt nytt för mig, kunde detta verkligen fungera??

Icebug SPEED BUGrip®

Skorna var helt fantastiska, de har förändrat hela mitt liv, för nu på vintern kan jag gå med full kareta oavsett om det är blankis eller barmark, skorna har inbyggda ståldubb, inte nått löst trams som man behöver vara orolig för att de skall åka av, utan här är det ungefär som ett dubbat bildäck. Jag tycker väldigt mycket om att promenera, och nu när jag faktiskt kan röra på mig även under vintern, så förhöjs livskvaliteten nått enormt!

Tidigare om åren har jag fått trippa fram på hala underlag, man går konstigt, det gör ont i höfter och leder, men nu, ja det är så underbart, raka spåret, full fart, inget trams! Hela min tillvaro är som förbytt!

Icebug SPEED BUGrip®

Hela hemligheten med dessa skorna är stålspikarna, det sitter 15 stycken under sulan, perfekta för att få bra grepp på hal is! Denna vinter köpte hustrun ett par Icebug, de har en hel radda med fina damskor, även dessa med inbyggda dubb.

Som grädde på moset, skorna är i övrigt gjorda för våra svenska breda fötter, bara det gör ju att passformen är helt underbar, så jag kan utan att ljuga att dessa skor från Icebug har haft en stor inverkan på min tillvaro.

Sugen på att se mer, kika på deras hemsida www.icebug,se

Häpp!

Idag är det annandag jul, en lugn och stillsam dag, jag har mest ägnat mig åt att rita på ovanvåningens renovering, gårdagens julklappar har varit till mycket stor glädje, och kommer så att vara lång tid framöver.

En sak som bekymrar mig är att jag undrar om jag börjar närma mig min inkompetensnivå, det kan låta lite skrämmande, för jag brukar inte ha några större problem med att lära mig nya saker, är de bara någotsånär vettigt uppbyggda så går det fort, med lite mer udda saker så tar det ibland lite längre tid för mig att lära mig nytt. Men nu undrar jag om jag kanske har mött min överman, det är en process som pågått det senaste året eller så.

Jag kanske skall förklara vad det här med inkompetensnivå egentligen handlar om. I grunden är det ett fenomen som inträffar inom många organisationer, när någon anställd visar sig vara väldigt duglig och framåt så brukar man belöna detta med en befordran. Det är i grund en sund tanke, men nånstans på vägen inträffar läget där den som blivit befordrad inte klarar av uppdragen som den nya positionen innebär, och blir således inkompetent. Väldigt sällan gör man en degradering, utan fler och fler inkompetenta samlas högre och högre upp i en organisation.

Det kan kännas som en lite tragisk insikt, fenomenet har även ett namn Peters Princip, otaliga böcker, filmer och tv-serier bygger mer eller mindre på att ledningen i större organisationer är i det närmaste inkompetenta.

Inkompetens

Vad har nu det här med mig att göra, inte mer än att jag sakta börja inse att det börjar bli “fullt” i skallen på mig, det tar längre tid att slå in ny kunskap, och ibland blir jag förgrymmad när tillverkare av tekniska pryttlar krånglar till saker och ting helt i onödan, som om de känner sig tvingade att “utveckla” när de egentligen bara krånglar till det för användarna.

Ett sådant exempel är menysystemet i Office, nån elak djävel på Microsoft har hittat på ett menysystem där man har tagit alla användbara funktioner och knappar, döpt om dem och stuvat runt funktionerna så att det är nästintill omöjligt att hitta dem igen. En del funktioner som jag använde dagligdags tidigare har jag ännu inte lyckats lokalisera i senaste versionerna i Office. Fick jag som användare välja, så vill jag ha tillbaks de klassiska menyerna i Office, det skulle snabba på mitt arbete en hel del.

I min vardag så ägnar jag massor med tid åt tekniska system, interaktiva gränssnitt och grottande bland bits/bytes och programkod, jag har som nån form av devis att det jag gör skall vara tillräckligt intuitivt så att ingen skall behöva ha en stor manual för att begripa hur saken fungerar, men jag märker oftare och oftare att så inte är fallet hos många andra.

En produktcykel verkar bestå av ett par grundläggande steg:

1. Idé
2. Utveckla
3. Inveckla
4. Avveckla

Många av de produkter som såg dagens ljus under början av 1990-talet är nu i det tredje skedet, nu krånglar man till sakerna så infernaliskt så att de är i det närmsta helt omöjliga att använda, kan de inte bara inse att produkten är färdigutvecklad, det är faktiskt inte svårare än så. Fast det blir ju ett problem för företag som Microsoft, vad skall de tjäna pengar på när produkten är färdig?

Men ibland känner jag att jag börjar närma mig en nivå där jag är inkompetent, fast ändå inte på nått sätt…

Häpp!