Carmina Burana, Gävle Konserthus

Jag och älskade hustrun hade denna kväll planerat in lite kulturkonsumtion, det var konsert med Forsbacka Kammarkör med vänner samt Sandvikens Symfoniorkester. Dagens konsert skulle framföras på Gävle konserthus, det är den blå burken som vi har här i stan 🙂

Stycket vi skulle avnjuta var Carl Orffs Carmina Burana, detta är ett kör- och orkesterverk som baseras på ett gäng med profana dikter från 1100-1200 talet, med mycket hjärta-smärta och krogen som genomgående tema 🙂 Kanske inte så episka texter, men musiken är bitvis riktigt bra.

Vi intog våra platser på rad 4, gillar ju att se bra, så därför försöker vi skaffa biljetter tidigt till de arrangemang som vi vill se. Nu är inte konserter av detta slag så värst känsliga, för det är viktigare att höra bra än att se bra.

Salen fylldes rätt fort, tror att alla 800 platser var utsålda, ett mycket populärt arrangemang.

Kvällens ciceron var Kalle Zerpe, en gammal kollega från Skottes musikteater, han guidade oss i publiken kring vad vi skulle få höra, lite om Carl Orff och framförallt om verket Carmina Burana, det är helt klart en hjälp då merparten av texterna är på Latin eller Gammel-Tyska, vilket båda är i det närmsta helt obegripligt för mig.

Konserten drog igång med Håkan Sund som dirigent, först kördes Hugo Alfvéns ”Festspel”. sen en skvätt Mozart, sen körde man igång med det stora artilleriet, O Fortuna, makalöst att höra 200 manna kören tillsammans med orkestern framföra detta.

Som ett smakprov kan man få lyssna lite på en annan konsert där O Fortuna framförs.

Stora delar av orkesterveket Carmina Burana är rätt svårt att tillgodogöra sig, men jag är imponerad av helheten, körens mäktigthet och hela sammanhanget.  Och som tur är så avslutas Carmina Burana av O Fortuna, klart man skall köra hit-låten även på slutet 🙂

Efter avslutat applådtack så begav jag och älskade hustrun hemåt igen, en upplevelse rikare, det gav mersmak.

Häpp!