Fotboll är en sport som jag är väldigt kluven till, ibland kan det vara fantastiskt träigt, i de stunderna önskar jag att planen vore hälften så stor och antalet spelare dubbelt så många, allt för att få lite fart i spelet.
Andra gånger önskar jag att fotboll kunde spelas inomhus, för när vädret är påträngande, med småspiksregn från höger eller stekande sol, då är det inte så kul.
Jag har även närt tanken om att publiken skall betala utträde istället för inträde till matcherna, dvs man sätter ett odds före matchen på vad ett mål kostar, och så betalar man när man går ut. På så sätt får spelarna ett incitament till att göra mål. För det publiken vill ha är underhållning.
Den uppenbara nackdelen med ett utträde är att antalet självmål kan öka radikalt 🙂
En av mina gamla vänner Kary Persson på Zebra Media frågade mig om jag hade lust att hänga med på kvällens match mellan BoIS och Ljungskile, och då handling och tanke är ett hos mannen, så tackade jag ja till erbjudandet.
På förmiddagen hämtade jag upp en blänkande VIP biljett som skulle fungera som min biljett för denna dag.
Jag tog mig en stärkande promenad ut till Karlslund där Landskrona IP ligger sedan många år, det är en fantastisk halvtimme, Landskrona är verkligen en vacker stad under sommaren.
Väl inne på arenan letade jag upp min plats, härifrån har man en fin vy över hela fotbollsplanen.
Bollen började rulla fram och tillbaks över planen, mestadels var det Ljungskile som hade pressen under första halvleken, vädret var helt kalas, så där lagom sommarvarmt. Domarna såg till att hålla ordning på plan utan att blåsa sönder spelet.
En sak som jag var mäkta imponerad över var alla flinka bollkallar, de hade var sin boll med sig, och såg till att minimera väntandet på bollen när den gått utanför linjen. Mycket bra initiativ för att höja tempot i matchen.
Efter pausen vände BoIS matchen, pressade på rejält åt andra hållet, detta gav resultat i form av mål. Surprise var den stora matchvinnaren, han spelade på topp idag.
Det var så härligt att sitta på läktaren och höra alla underbar kommentarer från supertyckarna, dvs svordomar, suckar, besserwisserkommentarer och jublande vrål, allt är så mycket enklare när man sitter på läktaren, helt klart, men det är en stor del av underhållningen. Inledningsvis var BoIS inte vatten värda, men mot slutet så var de i det närmsta gudar, tänk att läget kan förändras så fort 🙂
En skön promenad hemåt till föräldrarna följde efter matchen, ett stort tack till Kary för att jag fick möjligheten att se på matchen, det är inte omöjligt att det bli fler matcher framöver, intervallet minskar för varje gång. Första gången jag såg BoIS var 1976 (0-0 mot HIF i ösregn), nästa var 2006 (0-0 mot GIF i strålande solsken), sen idag 2010 (2-1 mit Ljungskile i perfekt väder)
Over and out!