Jag och min älskade hustru tog oss en tur till London som en liten minisemester, vi gör sånt ibland, det är en trevlig omväxling i vardagen.
En av de saker som vi hade inplanerat var att se Queen + Adam Lambert i O2 arena. Queen förlorade sin originalsångare Freddie Mercury 1991, han dog i AIDS, detta sågs som slutet för bandet Queen, och så var det under väldigt många år.
Dock så föll det sig som så att Adam Lambert kom två i tv-tävlingen American Idol 2009, i finalavsnittet uppträdde han tillsammans med Queen, och därefter började djungeltrumman gå huruvida Adam Lambert blivit erbjuden att hoppa in som sångare under turné med Queen. Så skedde även 2012, och sen har det rullat på så att säga.
Queen + Adam Lambert, O2, London
Vi hade våra biljetter redo, och satte oss sedan på tunnelbanan till O2 arena, station North Greenwich.
O2 Arena London, Queen
Vi var inte direkt ensamma 🙂 Tvärtom, hela arenan var full till bristningsgränsen, inte konstigt, då Queen legat i malpåse under så många års tid, det finns ett stort uppdämt behov hos deras fans.
O2 Arena London, Queen
Det började inte så bra, försening som drog ut på tiden. Av någon lätt outgrundlig anledning låg det en självsvängning i bashögtalarna som malde och malde… Publiken skruvade på sig, började klappa, vissla och allmänt fundera på vad det var som vi väntade på.
Men till slut så klev de på scenen, Queen gjorde entré!! Publikens jubel kände inga gränser. När Brian May klev in på scenen så lyfte nästan taket i arenan!
O2 Arena London, Queen
Efter ett par låtar stod det klart att detta var lite av en Brian May one man show med Adam Lambert på sång. Resten av bandets medlemmar agerade nästan lite som levande dekor.
Trummisen Roger Taylor hade med sig sin son som verkade sköta det riktiga trummandet på ett trumset som stod lite bredvid, det kändes som om Roger Taylor inte riktigt fixade jobbet längre.
Konsertens första timme bestod tyvärr av ett gäng tröga och bänkskruvande låtar uppblandat med 1 av deras kioskvältare. Sen följde ca 45 minuter med gitarronani, trumsolo, mer gitarronani följt av ett längre bassolo och därefter en unplugged tolkning av “maybe its because im a Londoner”
O2 Arena London, Queen
Nånstans här började rätt många i publiken pilla på sina mobiltelefoner, och på nått sätt låtsas som om de gillade showen. Vi i publiken ville ju så gärna att det skulle vara så så bra.
Då kommer sångaren Adam Lambert på den lätt geniala grejen att högt och tydligt säga att det är så härligt att sjunga tillsammans med Queen, de har så många hitlåtar att välja mellan…
Jo, det har de verkligen, men av någon anledning verkar inte fokus på låtlistan ligga på att spela godbitarna ur Queen’s stora låtskatt.
Queen + Adam Lambert, O2, London
Men så vänder det, Queen river av Bohemian Raphsody, Radio Gaga, We are the champions (Vi är champinjonerna) och en 3-4 andra riktiga stänkare, sen är det klart för kvällen.
Showen då, jo, ibland var det riktigt bra, ibland var det Spinal Tap. Men som helhet är jag nöjd, jag är ju en erfarenhet rikare även om den var rätt udda.
Bäst av allt var söta hustrun som satt bredvid å höll mig i handen <3
Underground, London
Tunnelbanan hem blev efter ett par stationer rätt ödslig, jag blir för varje besök i London imponerad över hur bra deras kollektivtrafik fungerar.
Nu blir det natt på vårt hotellrum, denna gången Hilton i Wembley.