Haparanda till Karasjok

Morgonen i Haparanda var rätt snarlik kvällen, grått och mulet. En sak som jag funderat mycket på under kvällen var hur det är tänkt att stadskärnan i Haparanda skall överleva när man byggt stora köpcentrum utanför stan, det var helt uppenbart massor med butiker som bommat igen, det där kommer inte att gå bra i längden.

Mina fördomar fick lite bekräftelse, utanför boendet fanns stora skyltar med “BILKÖRNING FÖRBJUDEN” och “INGA BILAR” etc, men likväl var det några som inte orkade gå de ca 10 stegen från gatan in till huset. Det vore enklare att få en förståelse om man slutade att bekräfta fördomarna hela tiden…

Jag och min kollega var lite tidiga till frukostmatsalen, så vi tog en sväng till Swedol för att handla lite märlor till en hästpistol, de hade enbart en av sorterna som vi behövde, men det skall nog gå bra ändå.

Självklart blev det lite trams i en av de gamla telefonkioskerna som stod på torget i Haparanda. Nån telefon fanns inte, så min kollega tog sin mobil istället.

Frukostmatsalen på Minerva var riktigt fin, en modern arkitektur som smälte bra in i övriga stilen, invändigt kan man nog mest kalla salen för – unik. Maten var ok, de hade bland annat ett riktigt gott bröd, sånt med russin, persika (tror jag) och mycket fibrer, kalas!

Bilen packades, vi fin-tankade så att vi inte skulle riskera att få tom tank på vägen, sen bar det av mot Finland och upp norrut längs Torne älv!

Nu var ju inte vädret det bästa, så det såg ut ungefär såhär under merparten av resan fram emot lunch till, grått och lite trist. Ibland kunde vi se Sverige på andra sidan älven, då fick man lite hemlängtan 🙂

Vårt första depåstopp var vid Polcirkeln, närmare bestämt den geografiska, denna korsade vi vid Juoksenki i Finland, de hade inte gjort så mycket väsen av det hela, eller så var det kanske så enkelt att det inte alls är säsong för turister just nu, vad vet jag, men nu har jag och min kollega passerat polcirkeln.

När jag tittade på en världskarta, så såg jag att polcirklen passerar norr om Island, och en bra bit upp i Alaska, nästan i toppen av Ryssland (putin är för övrigt en krigshetsande homofob galning), denna bild har jag snott från Wikipedia.

Vi rullade vidare. Framemot lunch så stannade vi till för att göra lite nudlar, det blir lite spartanskt, men jag kan ingen Finska, och det finns i princip ingen nämnvärd civilisation längs finska sidan av Torne Älv, det fick bli ett stopp där vi lämnade väg E8 och kom in på väg 93. Vi hade varit lite förutseende, med vår 12V vattenkokare så tog det ca 20 minuter att koka 6 dl vatten, så min kollega tricksade med en vattenkokare medan jag körde, och det föll sig så väl att vi kom in på nya vägen lagom tills att vattnet kokade 🙂

Efter nudlarna festade jag loss på ett par spartanska wienerbröd, aka råg-rut.

Ett tag senare rullade vi in mot tullstationen i  Kivilompolon, det är typ det enda som finns där runtomkring, allt annat är typ öde vildmark. En rätt udda upplevelse. Personalen på tullstationen var riktigt trevlig, så mina tullhandlingar ordnades med på ett rekorderligt sätt.

Väl inne i Norge så ökade antalet renar som vi stötte på, en av dessa passade jag på att föreviga på bild. I dessa trakter måste man vara lite extra alert, för kommer det 1 ren, så kommer det oftast ett par till strax efter.

Väl framme i Karasjok lastade vi ur bilen, inspekterade delar av projektet och började förbereda för dagens arbete, klockan var ju fortfarande ung, så det fick bli ett pass redan idag trots att dagen egentligen var avsedd enbart för transport.

Ytterligare en kollega kom med flyg ca timmen efter oss, så hela teamet var samlat. Nedan passar jag på att visa en action-bild av Thomas och Janne satta i arbete.

Dagen har varit lång, vi rundade av vid 21-tiden och passade sen på att ta oss en öl eller två, Thomas klämde in samtliga turf-zoner i byn, de var utlagda enkom för honom, det är stort det.

Detta får vara alles för denna dagen.