Ny dag, samma frukost som tidigare dagar, ingen variation. Enda som skilde var att vi hittade ett bord där de tillhörande stolarna inte var helt nedsuttna 🙂 Nåväl, jag skall väl erkänna att man blir i iallafall mätt i magen på frukosten även om det inte är någon större sensation att tala om 🙂 Dagens huvudnummer för mig är att jag skall gå och kika på The Mousetrap på kvällen, men vi tar dagen först.
Jag, AC och Frida tog röret till Shepherd’s Bush och gick den korta biten till Westfield, det är ett gigantiskt shoppingcenter som är rätt nybyggt, öppnade 2008. Vi strosade runt ett tag, passade på att fika på Starbucks och konstaterade att detta nog inte riktigt var vår grej. För shopping så var både Primark och Camden market väldigt mycket bättre. Men det är intressant och givande att även se andra saker, för det är på så sätt som man upptäcker nya ting här i världen.
Vi åkte vidare med tunnelbanan till nästa marknad, det stoppet blev då på stationen Liverpool Street, där gick vi lite vilse så det tog en stund innan vi kom fram till Spitalfields market. Vi fick intrycket av att även detta var en marknad som bäst gjorde sig på söndagar, för aktiviteten var låg och antalet nasare var även det rätt begränsat.
Så vi inriktade oss istället på att få lite mat i magen, det var ju ändå lunchdags så att säga. Valet föll på ett ställe som heter “Giraffe“, jag slog till på en form av crêpesliknande skapelse som var rätt ok, inte fantastisk, men rätt ok.
Då de senaste dagarnas promenader sitter kvar i benen så passade vi på att ta oss en liten stödvila innan kvällens begivenhet. AC och Frida skulle gå och kika på musikalen “We Will Rock You” medan jag hade biljett till “The Mousetrap“. Denna klassiker har spelats oavbrutet i 60 år, det är inte illa skall jag säga, så mina förväntningar var självklart höga.
Självklart hittade jag lite folk att prata med i foajén, det är nästan så jag ibland bannar mig för att jag alltid skall konversera folk 🙂 Fast det är ju så trevligt att byta erfarenheter med nya bekantskaper, det förgyller min tillvaro på nåt sätt.
The Mousetrap då? Jo, det är en riktig pusseldeckare på scen, vissa delar känns rätt utdaterade, men på det hela taget sett kan jag varmt rekommendera ett besök. St Martin, själva teatern är en riktig juvel. Hela inredningen passar så väldigt bra ihop med föreställningen, för skall handlingen utspelas för dryga 60 år sedan så är det ett riktigt plus om helheten hänger ihop.
Självklart blev vi i publiken ombedda att inte berätta hur pjäsen slutade, så det kommer jag inte att göra, men det är en del förväxlingar som är riktigt bra gjorda. Ett besök anbefalles, men var beredd på att det är ett bra tag sedan pjäsen skrevs.
Jag lunkade sakta tillbaks mot tunnelbanan igen och hämtade upp lite mat till rummet från ett närliggande matställe. AC och F kom glatt tillbaks lite senare, de var båda mycket nöjda med sin musikal, det glädjer mig mycket.
GoNatt!