Semester i semestern, en avstickare till Wien

Semester i semestern, en avstickare till Wien Familjeliv No Responses »

Aug 262013

Då var dagen kommen då jag och hustrun skulle göra en liten avstickare till Wien, Österrikes huvudstad. Det är ca 6 mil mellan Bratislava och Wien om man tar bilen, men vi ville åka på Donau så vi hade införskaffat oss varsin biljett häromdagen. Vädret hängde lite svagt i luften, det verkar som om vi kommer att få lite mer blött från luften resterande dagar av vår semester. Men då varken jag eller söta hustrun är några soldyrkare så funkar även regn bra för oss 🙂

Biljett båten mellan Bratislava och Wien

Som numera vana bussresenärer så tog vi bussen ner till Donau och gick den sista biten ner till terminalen, vi var nu ute i väldigt god tid så det blev en del väntande innan vi fick gå ombord på båten, men hellre det än att komma för sent var väl vår tanke.

Båten som skulle ta oss till Wien

Resan mellan Bratislava till Wien går motströmt över Donau, det är verkligen ett vackert landskap, mycket träd och i princip ingen bebyggelse, båten passerade via Slottet Devin, nu fick vi även se slottet från utsidan, en imponerande syn. Resan som sådan tog ca 1,5 timmar varav de sista 20-25 minuterna gick åt till slussen strax före Wien. Jag skulle gissa att det var ett lyft på nästan 6 meter, makalösa mängder vatten behövs för att fylla slussen. Vi satt och tittade på när båten höjdes, bit för bit.

Slussen i Donau, strax före Wien

I samband med att vi köpte biljetterna till båten så fick vi även en karta över Wien, men jag lyckades missuppfatta lite vart båten skulle lägga till, så när vi gick av båten så var jag på helt fel del av kartan, ja, det är inte lätt alla gånger, så vi fick gå en rejäl bit innan vi kom fram till vårt första mål, Prater, denna klassiska nöjespark. Det finns en pariserhjul som är välkänt, främst för att det finns med i filmen “Den tredje mannen”

Riesenrad – Prater Wien

Självklart bjuder jag på det musikaliska temat från “Den tredje mannen”, där Riesenrad finns med. Visst känner ni igen “Harry line theme”, skriven av Atnon Karas.

Efter en snabb måltid på ett nudelställe så köpte vi oss var sin biljett och fick komma in i en utställning där några av originalvagnarna från Riesenrad fanns bevarade. I vagnarna finns modeller av mycket hög kvalité, vi var rätt ensamma, för vädret hängde i luften. Att det är måndag spelar säkert in med, för vanligt folk var nog på jobbet 🙂

Utställning före åktur i Riesenrad – Prater Wien

När vi rundat utställningen så gick vi och ställde oss i kön för att få åka med Riesenrad, vagnarna snurrade förbi och besökare fick kliva på. Det fanns några vagnar som var dukade med bord, kandelaber etc, dessa vagnar kunde man hyra för att ha en härlig middag, jag vågar knappt tänka på vad det skulle kosta att hyra en sådan 🙂

I kö till Resenrad, Prater Wien

Vi fick bra plats i vår vagn och snurrade så sakeliga upp mot skyn, utsikten över Wien var lätt dimhöljd, ett stilla duggregn skymde sikten något, men jag gillar den här typen av upplevelser, det ger mersmak för varje gång. Riesenrad är drygt 100 år gammal, men snurrar på lika bra ändå.

Riesenrad Prater – Wien

Det är ett imponerande bygge, balkar, dragstag och wire vart man än ser, man kan bara vara ödmjuk över vad ingenjörskonsten kan åstadkomma.

Riesenrad Prater – Wien

Jag och älskade hustrun hoppades att vädret skulle lugna ner sig, för ingen storstad täckt med regn är någon större höjdare. Det duggade en del, men vi höll tummarna.

Anne Catrine åker Riesenrad, Prater – Wien

Efter besöket på Prater så skulle vi ta oss upp till Stefansdomen, med tanke på min förmåga att läsa karta och avståndet som vi skulle gå så var det bara till att traska på. I vissa delar har vår semester väldigt mycket bestått i att gå, gå, gå och gå, så även denna dagen 🙂

Men skam den som ger sig, vi kom fram till Stefansdomen och möttes av en makalös byggnad.

Stefansdomen – Wien

Då vi inte hade tid att fullt ut utforska hela Wien idag, så nöjde vi oss med att gå in i domen för att bara avnjuta stämningen och arkitekturen. Det är verkligen en dekorerad byggnad även inuti. Sen är jag villig att erkänna att det var oerhört skönt att få bara sitta ner och vila fötterna efter den rätt långa vandringen från hamnen in till stan.

Stefansdomen – Wien

Klockan tickade på, vi skulle även ta oss tillbaks till hamnen och ville se mer av denna underbara stad, så upp och iväg var det som gällde för oss. Vi hade en plan som innefattade besök på något konditori, för gotter må man ju äta ibland 🙂

Baksidan av Stefansdomen – Wien

Strax före vi kom fram till tågstationen i Wien pejlade vi in ett konditori som heter Aida, det verkade helt ok Mysigare ställen finns säkert, men man hinner inte riktigt lägga tid på att leta en dag som denna.

Fika på Aida – Wien

Bakelserna på Aida var magnifika, hustrun tog en citronfromage bakelse, jag tjuvsmakade och den var verkligen god. Den sista delen av vår långa promenad ner tillbaks till hamnen så blev det lite shopping i en affär som var full med skröfs, det finns alltid lite fynd både här och där i den typen av affärer. Vi köpte oss ett par metallinsekter för 5€ styck. Överlag är prisbilden i Wien inte särskilt gynnsam, men man kan alltid titta 🙂

Duggregnet hade återvänt, så i väntan på att båten skulle komma in till kajen så passade vi på att dricka lite öl och vin på en liten restaurang som låg vid hamnen, det var riktigt gott.

På väg hem till Bratislava från Wien

Båtresan hem minns jag inte mycket av, för jag somnade som en stock strax efter att jag klivit ombord 🙂 Men jag gissar att resan hem var ungefär som redan dit, fast tvärtom 🙂

Nu på kvällen fuskade jag och hustrun, vi gick till samma restaurang som vi var på igår, dvs Pizza Napoli, det blev en mycket god pasta för min del, de kan verkligen det här med mat där.

Klockan är sen, jag är trött i fötter och benen, nu skall jag vila huvudet mot kudden och sova min skönhetssömn.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 5

Bratislava – Dag 5 Familjeliv No Responses »

Aug 252013

Ännu en spännande dag i Bratislava, vårt huvudmål för dagen var att besöka Slottet Devin, det ligger ca 1 mil utanför Bratislava, så älskade hustrun ägnade en hel del tid åt gårdagskvällen till att forska i hur man gjorde för att åka buss dit. Det fanns även alternativet att åka båt, men den sortens upplevelse ville vi spara till morgondagen, då skall vi nämligen ta båten till Österrikes huvudstad Wien.

Första delen av resan tog oss med buss till Most SNP, det är bussterminalen som ligger under ena brofästet till bron med UFO uppepå.

En lite oväntad upplevelse var att det var en koloni med svalor som etablerat sig under vägbanan, det är fantastiskt hur bra fåglar är på att anpassa sig till vårt moderna samhälle.

Bussterminal under Most SNP – Bratislava

Efter en kort stund väntan kom vår buss, den som skulle ta oss till Slottet Devin, det var en modern rackare, detta är bra då vägarna här i Bratislava bitvis är rätt skumpiga 🙂 Man blir väl omrörd efter en busstur när det kommer en gammal buss.

Bussen till Slottet Devin – Bratislava

Resan ut till Devin gick längs Donau och tog sisådär en 20 minuter, Devin ligger väldigt strategist till, precis där bifloden Morava rinner in i Donau. Vi klev av vår buss och möttes av en magnifik syn över slottsruinen, dvs det som finns kvar av Slottet Devin. Detta är ett gammalt slott som finns dokumenterat från år 864. Napoleon I’s trupper passade på att förstöra slottet 1809 medan de var på väg hem. Ja, det skall väl skötas det med kan jag tänka mig. 🙂

Slottet Devin – Bratislava

Något som vi är lite fascinerade över är att det generellt sett är väldigt billigt att besöka turistattraktioner, tex så kostade besöket på slottet inne i Bratislava bara 5€ per person, här på Devin var inträdet ynka 3€ per person, det är helt enkelt väldigt billigt med denna form av turism.

Det är en bra stigning upp till slottet som ligger på ca 200 meters höjd över havet, på vägen upp kunde vi kika på en kyrkoruin som härstammar från ca 855-874, dvs från den slaviska staten kallad Great Moravia eller Stormähren som vi kallar det för.

Kyrka vid Devin, uppförd ca 855-874

Det var rätt få besökare vid slottet idag, i alla fall när vi kom, jag antar att jag och söta hustrun är duktiga på att komma i tid till saker och ting här i världen 🙂 Vi satte oss på en bänk och beundrade utsikten ut över dalen nedanför.

Utsikt från Slottet Devin – Bratislava

När man vänder sig om från vår bänk så hade vi en riktigt bra vy över “borggården”, det är nu inte så mycket kvar av slottet som sådant, men man kan i bilden till höger se resterna av den större delen av slottet, och till vänster finns byggnader som jag förstod det mer användes till att få verksamheten på slottet att fungera.

Borggården Slottet Devin – Bratislava

Bilden nedan visar lite närmare den övre delen av Slottet Devin, detta är sen 2008 ett avstängt område. Orsaken till denna avstängning var att det började bildas oroväckande sprickor i ruinerna. Då det är två floder som möter varandra precis nedanför slottet så hade långvarig erosion orsakat en liten sättning.

Alla utställda föremål flyttades raskt därifrån och akutreparationer utfördes. Men på grund av dålig ekonomi så har man inte kunnat återställa denna delen av slottet till ett skick som gör att man kan släppa in besökare.

Övre delen av Slottet Devin

Vi gick vidare över borggården, kikade över muren mot Donau och fick se ett av vakttornen där man höll utsikt över både Donau och Morava. I princip kan man säga att Österrike börjar i viken upptill i bild, så vi var nästan på gränsen mellan två länder. Det är bra fart på Donau, en lastpråm kom glidande, det var uppenbart att motorerna knappt användes.

Ett av tornen vid Donau, Slottet Devin

Vi fortsatte vår vandring upp mot kullen, där fanns ytterligare ruiner, det är onekligen lite svårt att föreställa sig hur hela detta komplex såg ut i sin storhets dagar, men att det var en imponerande anläggning, det råder det ingen tvivel om. Jag lyckades även fånga söta hustrun på bild, de ni.

Anne Catrine Gemzell vid Slottet Devin

Det var ruiner både här och där, längst upp kunde vi oss en rejäl utkik över hela området, det är vid dessa tillfällen som jag är lite nöjd över en stitchad bild, för bilden nedan består egentligen av 24 fotografier som är sammanfogade till en enda bild.

Slottet Devin – Bratislava

Färden fortsatte, vi kikade på ruinerna från det gamla kruthuset, det var en rejäl doning. En bit längre bort hittade vi en del av slottets ringmur, här verkade mycket vara kvar i hyfsat gott skick.

Murverk vid Slottet Devin – Bratislava

Vi var vid det här laget rätt nöjda med vårt besök vid slottet och lunkade så sakteliga tillbaks till vår busshållplats, det hade kommit betydligt mer besökare. Ett stort gäng med cyklister från Österrike hade svårt att reda ut vart de skulle, och jag hittade två amerikanska damer att prata med. 🙂

Skylten nedan hittade jag på en soptunna bredvid hållplatsen, de verkar verkligen mena att skräpet skall ner i tunnan. Överlag verkar slovakerna duktiga på att både slänga sitt skräp i soptunnan och även duktiga på att källsortera, för vi såg inte särskilt mycket skräp på marken, varken här eller inne i Bratislava.

Soptunna – Slottet Devin, Bratislava

Under våra resor med kollektivtrafik i Bratislava så hade vi åkt Buss och Trådbuss, men inte spårvagn, så på vägen in mot stan så klev vi av en bit på vägen enkom för att få åka spårvagn 🙂

Den lätt sena lunchen hittade vi på en kinesisk restaurang, rätt gott men portionerna var lite för stora, jag blev på tok för mätt i magen. Jag och hustrun var även på jakt efter vykort, så på vägen tillbaks till hotellet gick vi in på bussterminalen, men det gick inte att hitta några vykort där inte. Medan hustrun vilade benen så passade jag på att titta mig runt lite på terminalen. Det är ingen fin byggnad, rätt trist faktisk, inte direkt något turistmål.

Huvidbussterminalen i Bratislava

Det är inte så lång prommenad mellan bussterminalen tillbaks till Hotel Apollo, så vi beslöt oss för att gå sista biten. Det finns en byggnad som ser ut som en nedlag textilfabrik, jag var lite imponerad över hur stor byggnaden var, så det fick bli ett panoramakort även över den. Bilden ljuger rätt bra, för huset är helt rakt, inte böjt som på bilden.

Industibyggnad i Bratislava

Trötta i fötterna efter mycket gående så passade vi på att ta oss en rejäl stödvila, det gäller att inte ta ut sig för mycket även om det är semester. Mycket vätska skall man även dricka, det är viktigt.

Lite senare på kvällen vaknade vi till och kände att det var dags att ta oss lite mat, men vi hade ingen lust att åka ut på några större äventyr utan gick till den lokala restaurangen Pizza Bella Napoli, det fick bära eller brista tänkte vi. Jag och min hustru har ju en tanke om att inte äta mer än 1 gång på varje ställe, så ibland blir det bra, ibland blir det obra.

Pizza Bella Napoli – Bratislava

Vad äter man på en pizzeria då, jo – Pizza självklart 🙂 Jag beställde in en gorgonzola pizza och en rejäl slovakisk kall öl, det var verkligen mumma. På Bella Napoli visste de precis hur en pizza skulle bakas. Tunn botten, lagom krispig och bra färska ingredienser, inget fusk där inte.

Grogonzola, Pizza Napoli – Bratislava

Även hustrun var nöjd, och prislappen var mycket mer modest än vad vi stött på tidigare under veckan, hela kalaset med 2 pizzor, 2 öl och 1 vatten gick på 12.60€, dvs ca 100 Svenska kronor. Det får man inte ens 1 pizza för i Norge kan jag säga 🙂

Älskade hustrun på Pizza Napoli – Bratislava

Vi lunkade hemåt, kvällen är sen och vi skall upp tidigt imorgon för att åka till Wien.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 4

Bratislava – Dag 4 Familjeliv No Responses »

Aug 242013

Ännu en dag i upptäcktsresandets tjänst, Bratislava har en hel del att bjuda på, och dagen till ära har vi nu knäckt hur man gör för att åka buss i stan, det är bitvis enkelt, men bitvis tämligen kaotiskt. Vi tar det bit för bit.

Efter avnjuten frukost, helt i enlighet med tidigare dagar så begav vi oss ut på stan, en kort bit från Hotel Apollo ligger nämligen en av de större utomhusmarknaderna, dit kände vi att vi skulle bege oss, vi ville ju självklart se vart den alldagliga kommersen håller till. Det finns ett par olika marknader och basarer i Bratislava, men den vi skulle till var Trhovisko Mileticova, på bilden nedan så ser man den lätt reklamtyngda skylten över entrén 🙂

Trhovisko Mileticova – Bratislava

Av det vi kunnat läsa oss till så skall Trhovisko Mileticova ha mest kommers på lördagar, så detta skulle då passa oss bra. Det var fullt med folk överallt, varor av alla de slag, men främst fanns där kläder, skor, färskvaror, frukter, grönsaker, och allt annat som brukar finnas på en riktigt bra marknad. Det var helt klart här som en hel del av medelsvensson i Bratislava handlade sina matvaror.

Trhovisko Mileticova – Bratislava

Det blev lite inköp av både det ena och det andra, men mest blev det kläder och skor till lilla Kapten Kaos, vi hoppas att han skall bli glad över gåvorna. Jag och älskade hustrun tycker ju om att skämma bort den lille mannen, så när vi får chansen så passar vi ju på 🙂 Priserna på marknaden var modesta och överkomliga. Lite beroende på vår bostadssituation, dvs hotell, så blev det inte något inköp av färskvaror eller charkuterier 🙂

Vi gick åter den korta biten tillbaks till vårt hotell, glada över våra fynd.

Sen, ja, det är ju så att jag och älskade hustrun har funderat mycket på det här med att åka buss i Bratislava, vi har sett väldigt mycket bussar, trådbussar och spårvagnar. De går härs och tvärs och verkar vara mycket populära, men vi har inte riktigt begripit hur upplägget är. Men i går kväll bestämde vi oss för att ta tag i detta, vi skulle se det som ännu ett äventyr bland många.

Köp av busbiljett i Bratislava

Vid nästan samtliga busshållplatser finns det gula automater, det är i dessa som man köper biljett till kollektivtrafiken. Det finns lite olika varianter av biljetter, men jag kan redan nu säga att det enda man som turist skall ge sig på är de dagbiljetter som finns att tillgå. Dessa kan köpas för 1,3 och 7 dagar.

Automaterna tar endast mynt, jag repeterar, automaterna tar endast mynt. Växlingsautomater har vi inte sett till, så vi antar att dem som bor här hamstrar mynt för att kunna köpa sina biljetter 🙂

Vi var lite wild’n’crazy och köpte oss var sin 24-timmars biljett. Dessa kostade 4,50 Euro stycket.

Bussbiljett – Bratislava

Den buss vi hade siktat in oss på var buss nr 50, den skulle ta oss till Aupark (vår förhoppning). Dagtid är det mycket kort intervall mellan bussarna, så efter bara någon minut så rullade vår buss in mot stolpen. Vi klev på, och det är här som nästa steg i resandet kommer in i bilden.

Man skall pilla in biljetten i en liten maskin, så att den blir stämplad och således aktiverad och godkänd. Detta tror vi man bara behöver göra vid första resan, sen är det (nog) bara att kliva på och av lite som man känner för det.

Busstur i Bratislava

Bussarna i Bratislava är som en provkarta på vad hela buss-branschen har haft att erbjuda från ca 1950 och framåt. Har man tur så kommer det en hypermodern buss, eller ett charmigt ök som knappt håller ihop, spannet är med andra ord rätt stort 🙂

Nu kanske man undrar i vad utmaningen med att åka buss i Bratislava skulle vara, jo, det är så att det är nästan omöjligt att reda ut vilken väg de olika bussarna går, dvs vilka stationer som finns mellan start och slutstation. Problemet bottnar i två saker, dels är det en stor brist på linjekartor och har man väl hittat en sådan som hjälpligt går att tyda så är det svårt att hitta vart de olika hållplatserna finns i verkligheten. En övergripande samkörning mellan linjekarta och verklighet saknas.

Den andra delen är den språkliga delen, ibland hänvisar busskartan till lokala platser som inte finns på kartan, så då är det inte enkelt. Vi upptäckte även rätt snart att en del busslinjer går i slinga, dvs den går enbart tex högervarv runt stan, en annan variant är när bussarna går en väg till slutstationen, och en helt annan väg därifrån, fast med lite överlappande… äsch man blir tokig. Vi såg det hela som ett äventyr, då blir allt bra. 🙂

Aupark – Bratislava

Så dagens första besök med hjälp av buss var ett köpcentra som heter Aupark, det ligger på andra sidan av Donau, så för oss var även det ett litet äventyr. Vi såg Aupark uppifrån UFO när vi var på deras utsiktsplats.

Aupark är helt enkelt ett shoppingcenter av lite nyare snitt, inte söderdesignat som moderna gallerior kan vara, utan det kändes som om Aupark hade en något äldre design-ide. Vi spankulerade runt lite en stund och konstaterade att priserna var något dyrare än var de är hemma, så detta var inget för oss.

Aupark – Bratislava

Överlag funderar vi en hel del på hur mycket en medellön i Slovakien är, för med tanke på priserna på Aupark så borde de ha en köpkraft som överstiger Sverige. Vi skall fundera lite på detta.

Hungern gjorde sig påmind, inne i Aupark finns en food-court, där pratade vi fram lite mat som ärligt talat var helt menlös. Hustrun tog en spenat crêpes som saknade det mesta man kan önska sig i kryddning, själva pannkakan verkade hustrun inte nått alls imponerad av.

Spenat crêpes, Aupark – Bratislava

Min “läckerbit” bestod av friterad tofu som var 100% befriad från smak, varken tofu eller friteringen triggade någon smaklök i munnen, det var en skum känsla att äta mat som inte smakar nått alls. Konsistens var även något som var frånvarande. Dagen till ära serverades en extra trött sallad, troligen gjord tidigt i morse, för säkerhets skull indränkt in någon konstig form av vinäger… Det är dagar som denna som man uppskattar god mat..

Friterad Tofu, Aupark – Bratislava

Vi tackade för oss och tog bussen från Aupark in mot staden igen 🙂 Vi klev av på “vår” sida av Donau och gick mot passagerarterminalen för att köpa oss biljetter till färjan som går till Wien, det är vårt mål för måndagen. Lite semester från semestern må man ju ha 🙂

Det går ett par broar över Donau inne i Bratislava, en av dessa har hamnat i malpåse beroende på att den är för dyr att underhålla. Bron som heter Starý most byggdes 1891, sen förstördes bron under 2:a världskriget och enbart brofundamenten gick att rädda. Så den bron som står där idag byggdes 1945 och var då en nödlösning för att kunna få till transporter över Donau. Denna nödlösning är sen 2010 stängd för biltrafik.

Starý most – Bratislava

Den enda som får passera över bron är fotgängare och cyklister, de har en egen liten sektion på höger sida av bron.

Stary Most – Bratislava

I sin storhets dagar gick tågen från Bratislava till Wien över denna bro, och det gamla tullhuset finns kvar som ett minne från den tiden. I tullhuset kan man gå in i ett litet museum (gratis inträde), där kan man se lite hur livet kring tullhuset och dess historik tedde sig.

Damen i vakten berättade på utmärkt engelska att hon inte kunde engelska, så enkelt kan det vara ibland 🙂

Starý most, Tullmuseum – Bratislava

Museet var enkelt men sevärt. Vi åkte vidare med buss mot Eurovea, även det är ett stort shoppingcenter, det kändes som om det var helt nybyggt.

Eurovea – Bratislava

Priserna inne på Eurovea var uppskruvade så det gjorde ont, aldrig att jag skulle köpa barnkläder för 7-800 kronor plagget…. Nä, vem som skulle vara kundgruppen för denna galleria har jag svårt att se. Jag får lite vibbar av att man lever över sina tillgångar och att det kan vara en ekonomisk bubbla på gång i Slovakien.

Men arkitekturen är spännande, så den ägnade vi oss åt en bra stund.

Överlag börjar fötterna göra sig påminda, så vi tar lite pauser då och då, det blir rätt mycket gående på dagarna, även om vi nu kan avlasta med lite bussturer 🙂

Ballerina, Eurovea – Bratislava

Trots fötternas status, så gick vi så sakteliga hem mot vårt hotell, på vägen passade jag på att fotografera framsidan på det konstverk som står utanför bussterminalen i Bratislava, det är logotypen för “?SAD”. Detta är en förkortning för “Tjeckoslovakiska statens fordonstrafik”, en kvarleva från när Tjeckien och Slovakien var förenade i ett enda land, dåvarande Tjeckoslovakien.

CSAD – Autobusova Atanica – Bratislava

En ca 10 minuter senare var vi tillbaks på Rum 504 på Hotel Apollo, det var onekligen skönt att få ta av sig skorna och sträcka ut sig en liten stund, detta innan kvällens övningar skulle dra igång 🙂 Det är full fart här, ingen rast, ingen ro.

Nu nä vi var lite ljumna i kläderna så passade vi på att åka buss in mot stan igen, målet var att åka till den Indiska restaurang som vi passerade igår. Vi klev av vid presidentpalatset i Bratislava, stort och ståtlig byggnad strax ovanför gamla staden. Om man vill, så kan man titta på vaktbyten och så, men det var inget för oss idag.

Presidentpalatset – Bratislava

Just i dessa trakter hittar vi väl sådär, men men ett par kartor i bakfickan kombinerat med två olika varianter av busskartor så tar vi oss fram riktigt bra nu.

Ashoka Indisk restaurang – Bratislava

Vi kom fram till Ashoka, denna restaurang hade sina lokaler i ett rätt nybyggt hus som även hade skyltar som indikerade att det funnits ett hotell i huset (Hotel Crowne Plazza), men att det var nedlagt, så utanför restaurangen fanns det mesta man kan förvänta sig av ett hotell, förutom att allt saknades.. skum känsla.

Anne Catrine Gemzell på Ashoka i Bratislava

Maten på Ashoka var riktigt bra, och prisbilden var betydligt bättre jämfört när vi åt på Ganesh igår. Man kan ju säga att det är lite ovant att äta på restaurang två gånger om dagen, och att det blir en rätt stor del av kostnaden att gå på de lite bättre ställena 🙂 Mycket mätta i magen gick vi åter tillbaks till busshållplatsen och tog oss till vårt hotell.

Klockan är nu mycket, det pågår någon form av fest i hotellets restaurang/matsal… det dunkar musik i hela huset… jag har varit och pratat med portiern för att påtala att man inte kan hålla hela hotellet vaket på grund av en bokning i festsalen… De erbjuder sig att flytta oss till något annat rum, men det går jag inte med på, inte vid midnatt. För mig är det självklara valet att hotellet skall se till att deras arrangemang inte stör gästerna punkt.

Jag har nu skrivit ihop ett formellt klagomål och mailat till ledningen av Hotel Apollo om situationen och att hotellet inte medvetet skall störa sina egna gäster. I gästpärmen står det tydligt att det skall vara tyst i hotellet mellan 22:00 – 07:00.

Arg nu, gonatt.

Bratislava – Dag 3

Bratislava – Dag 3 Familjeliv No Responses »

Aug 232013

Natten på Hotel Apollo här i Bratislava har varit lugn, jag har sovit som en stock, det tar på krafterna att gå och gå och gå hela dagarna 🙂 Nä, jag skall inte klaga, det är riktigt skönt att få somna när kroppen är trött.

Frukosten idag var lite av en repris från gårdagen, jag mumsade gott på de marinerade camembertostarna, lite flingor, kaffe och rundade av med en croissant. Och sen var man ju redo för att ta ett nytt nappatag i våra äventyr i Bratislava. Jag och älskade hustrun vandrade hela vägen från vårt hotell upp till slottet i Bratislava, det tog väl sisådär en 45 minuter. Värmen tryckte på lite så vi tog det lilla lugna och hade egentligen ingen anledning att stressa.

På vägen passerade vi ett monument till Raoul Wallenbergs minne, fint och tänkvärt.

Raol Wallenberg – Bratislava

Slottet i Bratislava är egentligen både nytt och gammalt, först slottet är byggt i omgångar från 800-talet fram till 1800-talet, sen förföll slottet till ett skick som var bedrövligt, så under 1950-talet, dvs efter 2:a världskriget så renoverades slottet upp till bra skick igen. En riktigt stor renovering gjordes under 2008-2012, men tyvärr blev delar av detta arbete helt ogjort eftersom slottet eldhärjades under mars 2012, men allt är nu åter renoverat och slottet är som helt nytt igen. Det är verkligen en imponerande insats att få ordning på allt på så kort tid.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi traskade upp på slottets främre gård, beundrade byggnadsverket en stund, sen gick vi vidare in till den inre gården, det var då det slog oss att vi kanske skulle ta och skaffa oss var sin biljett så att vi kunde komma in och titta på alla utställningar inne på slottet. Sagt och gjort, jag knatade tillbaks till vaktstugan och kirrade biljetter. Det lustiga var att det stod ett gäng med människor utanför den stängda dörren till biljetthuset, ingen av dem verkade ha känt på dörren utan stod och väntade på att dörren på nått magiskt sätt skulle öppna sig själv.. jag tog resolut tag i problemet och öppnade dörren och klev in. Där satt ett par damer och sålde biljetter, så var det problemet löst 🙂

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Inne i slottet kikade vi på både det ena och det andra, det var en fotoutställning med religiösa platser, dessa gick oss förbi på nått sätt, kändes inte speciellt aktuellt. Vidare genom salar med målningar på gubbar och tanter som kändes rätt utdaterad. Inte ens särskilt bra gjord konst.Det var utställning om tid och kalendrar, intressant och givande. Det visades även en utställning om senaste branden på slottet, den som skedde 2012. Som tur var så klarade sig nästan alla museiföremål som fanns i slottet, jag tror det var kanske ett 10-tal som förstördes.

Trapphus Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi passade på att gå upp i det torn på slottet (till vänster i bilden ovan) som hade klarat sig under årens lopp, även det var totalt renoverat. Jag kan säga att det var ett par trappsteg upp till tornets topp, men det var det väl värt, utsikten över staden var slående vacker. Med alla trappstegen i benen så vilade vi en bra stund uppe i tornets topp innan det var dags att ta sig neråt igen. Jag är ännu lite kass på att stitscha bilder, så det blir lite som det blir ibland.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi tackade för museibesöket inne i Bratislavas slott, beundrade borggården och jag tänkte lite på allt arbete som lagts ner för att få till denna pärla, så mycket jobb, och så bra det blev.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Lite törstiga i halsen gick vi vidare en liten bit inne på slottsområdet, vi hittade en av restaurangerna, de hade som en av sina specialiteter att servera lemonad i 1 Liters bringare, vi slog till på en sådan, det var riktigt gott. Överlag är det viktigt att dricka mycket vätska när värmen bränner på, såsom den gjort idag.

1 Liter lemonad

Vi satt väl där dryga halvtimmen och njöt av tillvaron, sippade på vår läskande lemonad och pratade lite om att vi egentligen är väldigt lyckligt lottade här i världen, vi har hälsan och möjligheten att se oss om lite då och då. Men alla stunder har sitt slut, så vi gjorde rätt för oss, sen var det bara till att ge sig väger ner från slottet igen. Det är en rätt brant väg ner från slottet, så vi tog det lilla lunga.

Nästa stopp på dagen var ett besök i St Martin katedralen, det är en ståtlig pjäs. Vi betalade vårt inträde och gick in i katedralen. Där inne fick man inte lov att fotografera, men det var helt klart värt besöket.

St Martin katedralen – Bratislava

Inne i katedralen fick man lov att gå ner i deras krypta, det var ett lockande mål, så vi gick ner för en mycket brant trappa med låg takhöjd, man fick passa sig för att inte skrapa i huvudet. Jag var lite fräck och passade på att ta några bilder när ingen såg, busigt 🙂

Krypta under St Martin katedralen – Bratislava

Vi var nöjda med vårt besök, gick den branta trappan upp igen och ut i vida världen. Kyrkor är ofta en spännande atmosfär att uppleva.

Promenaden fortsatte ner mot stan, vi hittade ett litet kafé som såg trevligt ut, där slog vi oss ner och passade på att äta lite lunch, men maten var ingen större höjdare, så det lämnar vi därhän. Vi såg helt enkelt fram emot glass och nästa måltid 🙂

Sidogata i Bratislava

Dagens äventyr började ta ut sin rätt, så vi gick vidare till vårt hotell för att ta en stödvila. Fötterna protesterar lite efter dagens slit.

På det hela taget sett är det väldigt mycket intryck under dessa dagar, en del kommer med här, annat lämnar man därhän. Kvällens äventyr var väldigt enkla, vi gick ner på stan igen och åt lite indisk mat på Ganesh, det var bra Indisk mat, men på tok för dyrt, frågan är om det ens var värt priset.

På den braiga sidan så fick vi syn på en annan Indisk restaurang på vägen hem, den skall vi ta och prova imorgon.

Klockan är sen, nu skall jag vila huvudet mot kudden.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 2

Bratislava – Dag 2 Familjeliv No Responses »

Aug 222013

Efter en lång resdag igår så passade vi på att kliva upp i tid för att ta oss an Bratislava. Det är lite frustrerande här för att min telefon behagar att inte fungera, mer om det senare. Frukosten serverades i en enorm sal, det verkligen doftade gammal öststat om inredningen, stort, pampigt och med massor med jakttroféer längs alla väggar, det kändes lite udda 🙂

Frukostsalen – Hotel Apollo i Bratislava

Nu vill jag gärna berätta att frukosten på Hotel Apollo var riktigt bra, verkligen prima. Pricken över i var nog att de hade marinerad camembert, både en vitlöksmarinerad, och en som var örtmarinerad. Detta skall jag försöka återskapa när jag kommer hem, för det var riktigt gott.

Konstverk utanför Bratislava’s busstation för långfärdsbussar

Efter avslutad frukost gjorde vi oss redo för dagens äventyr, vi hade en plan, men som vanligt så brukar vi förhålla oss lite löst till planer 🙂 Vädret var fint, så vi gick sakta ner mot gamla stan och tog rikting mot Donau. På vägen passerar man Bratislava’s bussterminal, vi tittade runt lite, tanken är att vi skall ta oss till Wien endera dagen. Det finns lite olika alternativ, antigen buss eller båt. Alternativet med båt känns ju lite mer lockande, men vi får se hur det blir.

Bilden ovanför visar baksidan av ett konstverk utanför bussterminalen, jag skall nog ta och fotografera framsidan nästa gång 🙂

Vi traskade vidare, ett av de första målen för oss idag var att titta på den blå kyrkan, eller som den egentligen heter St. Elisabeths kyrka. Det är en relativt ny kyrka, byggd 1907-1908, och den har en relativt modern stil jämfört med många andra samtida kyrkor. Man kan säga att den är väldigt blå 🙂

St. Elisabeths kyrka (Blå Kyrkan) Bratislava

När vi kom till kyrkan så var den stäng, men man kunde kika genom ett skrank vid entrén, så då passade jag att ta en liten bild, även invändigt är denna kyrka väldigt blå. Med lite tur kanske jag får gå in och titta lite närmare på denna lite udda fågel.

St. Elisabeths kyrka (Blå Kyrkan) Bratislava

Vi tackade för besöket och traskade vidare ner mot gamla staden. Strandpromenaden längs Donau är riktigt magnifik, stora båtar, små båtar, härliga människor, allt blandat i en salig röra. Målet som vi hade siktat in oss på nu var att besöka den där lite udda byggnaden uppe på bron, den heter numera officiellt “UFO” 🙂

Donau – Bratislava

Bron över Donau heter “Most SNP“, och utsiktstornet uppe på pylonen har fått namnet “UFO”, detta trots att det varken är Unidentified, eller Flying. Nåväl, bron är byggd mellan 1967 till 1973, det är en rejäl pjäs kan jag lugnt säga.

UFO Bratislava

Vid sidan om vägbanan och en liten bit ner finns på båda sidor en gångbana och en cykelbana. Vi traskade upp och tog oss steg för steg fram till entrén upp till utsiktstornet.

Till höger i bild – Entrén till UFO

Jag skall villigt erkänna att det var en lite udda hissfärd upp, tornet lutar, så det gör även hissen 🙂 Men väl uppe så blev vi rikligt belönade med en fantastisk utsikt. Eller vad sägs?

Utsikt från UFO – Bratislava

Hustrun verkade mycket nöjd över utsikten. Vinden tog tag i tornet, så det gungade lite stillsamt.

Anne Catrine Gemzell på UFO – Bratislava

En utsikt var lite speciell, det var över slottet i Bratislava, dit har vi planerat att gå imorgon, så det får bli morgondagens inlägg, men så här ser det ut uppe från utsiktspunkten på UFO.

Slottet i Bratislava

Vi började känna att det skulle vara gott med lite mat i magen, så sakta gick vi över Donau igen och in mot gamla stan. Valet föll på Rio Grande Restaurant på Hviezdoslavovo námestie 15. Det visade sig vara ett mycket gott val, riktigt god mat. Tyvärr blev det ingen bild från det besöket, men jag kan varmt rekommendera deras mat.

Vi gick vidare upp mot den Slovakiska Nationalteatern, i parken framför fanns det några udda statyer, typ vita gubbar som satt i fågelbon.. jag vet inte vad jag skall säga om detta, men udda var det allt.

Trädstatyer i parken utanför Slovakiska Nationalteatern

Målet efter maten var att ta en turisttur med småbussar, dessa skulle guida oss genom gamla stan, och upp över slottet. Det var den så kallade “Stora turen”. Nu hade vi tänkt oss att klämma slottet imorgon, men jaja, det kan ju vara bra att få titta lite på utsidan i förebyggande syfte 🙂 20€ senare så satt vi i minitåget.

Rundtur med minitåg i Bratislava

Vi har nu sett utsidan på massor med olika historiska byggnader, det man kan sammanfatta Bratislavas historia utifrån den 90 minuter långa turen är Vin, Vin, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Kyrkor, Kyrkor, Kloster, Vin, Kyrkor, Sjukhus och så vidare. Donau har verkligen varit nerven för denna stad 🙂 En annan lite skoj grej var att de hade en passage i historien där vattnet i stadens fontäner spred sjukdommar, folk dog som flugor förutom alla vinodlare, de drack vin och klarade sig, så efter det så säger man att dem som bodde utanför murarna och drack massor med vin fick lite korkade avkommor, fast dem som inte drack vin strök med istället 🙂

En lite kul grej som jag glömde i all hast, det är en staty, en arbetande brandsoldat nere i ett brunnshål. Det finns nu sådana lite här och där över världen, men det är alltid lika trevligt att se dem. Denna staty hade blivit påkörd bara 2 gånger, inte illa 🙂

Självklart skulle guiden klämma in med att “Det sägs att brandmannen brukade stå så för att kunna titta under kjolarna på tjejerna, men numera har ju alla byxor”… jajaj, gubbslem finns det nog kvar i denna delen av världen med.

Man at Work – Bratislava

Det kändes vid det här laget att jag och älskade hustrun knatat runt en hel del, det blev ett besök till turistbyrån, sen knatade vi hem mot vårt hotell för att vila upp oss inför kvällens äventyr. Det är svårt att i skrift såhär få med allt man gör och ser, så det blir lite brottstycken från våra dagar.

Efter en välbehövlig stödvila på rummet så kände vi att det var dags för lite kvällsmat, så på med skorna igen och traska ner mot gamla stan. Hustrun hade rekognocerat lite på datorn och hittat ett ställe som verkade bra, vi gick med raska steg dryga halvtimmen till Prasna Basta, en traditionell Slovakisk restaurang.

Prasna Basta – Bratislava

Maten var ok, jag tog en risotto med svamp samt ett par välbehövliga öl, hustrun tog en gnocci med stekt bacon, jag tror hon tyckte maten på lunchen var betydligt bättre, men vi blev mätta i magen, det är det viktigaste.

Risotto, Prasna Basta – Bratislava

Gnocci med bacon, Prasna Basta – Bratislava

Inte mycket kvar av dagen idag, vi strosade hemåt igen, denna dagen är nu till ända, jag och älskade hustrun är mycket nöjda över denna dagen, imorgon väntar nya äventyr.

Go’Natt!

Bratislava, här kommer vi!

Bratislava, här kommer vi! Familjeliv 1 Response »

Aug 212013

Hej go vänner, jag och älskade hustrun har passat på att åka till Bratislava, Slovakiens huvudstad. Vi passar ju gärna på att se oss om när vi får möjlighet, sällan åker vi tillbaks till redan för oss upptrampade stiga, och då de gamla östländerna av någon okänd anledning har fallit oss väl i smaken så har vi redan besökt städer som Prag, Budapest, Krakow etc. Men idag var det då dags för oss att hälsa på i Bratislava.

Enklaste sättet för oss att ta oss hemifrån till Bratislava är ju genom att köra ner till Arlanda Flygfält och sen ta nästa plan till Oslo 🙂 När vi bokade flygresan så hittade vi inget direktflyg till Bratislava till nått rimligt pris, så vi bokade via Norwegian och då blev det lite mellanlandning i Oslo.

Flygbyte Gardermoen

När vi flög till Gardermoen, så var det ett helt sprillans nytt flygplan, men Norwegian från Gardermoen till Bratislava ja då var det en riktigt gammal skorv. Jag anade en medveten klasskillnad 🙂 Nåväl, vi kom fram till Bratislavas flygplats i gott skick, det tog en rätt lång stund innan väskorna kom fram på bandet, så vi passade på att beundra den helt nybyggda flygplatsen.

För att underlätta lite för oss själva så hade jag ordnat med en transfer direkt från flygplatsen i Bratislava direkt till Hotel Apollo. Chauffören i bilen hade lite svårt att ta sig ut från terminalområdet, det var någon automat som han skulle peta in pengar i för att komma ut genom bommarna, det hela slutade i att vi fick växla honom lite mynt, för sedelinkastet var tydligen saboterat 🙂

Efter en 15 minuters tur genom ytterområdena blev vi avsläppta på Hotel Apollo, 20€ kostade färden. Hotel Apollo är ett riktigt sovjetiskt skrythotell, detta kommer jag att gilla.

Hotel Apollo, Bratislava

Vi checkade in, beundrade utsikten från rum 504, torget som man ser nedanför heter Dulovo námestie, jag tror att det är någon form av gammal militärförläggning i huset till vänster, inte helt säker, men det verkar så.

Vy från Rum 504, Hotell Apollo Bratislava, Dulovo námestie

Rummet var i mycket god klass, ungefär så här ser det ut efter att jag gjort ett försök att skapa en panoramabild. Jag är inte så bra på det där än, men jag är läraktig 🙂

Rum 504, Hotel Apollo Bratislava

Vi skrapade av oss lite resdamm, klämde på magen och konstaterade att det var hög tid att äta lite. Med karta i handen gick vi ner mot gamla staden i förhoppning om att hitta nått gott att stoppa i magen. Det gick väl sådär kan man säga, klockan var nog lite för mycket så vi strosade så sakteliga tillbaks mot hotellet igen.

En bit in genom en grind såg vi lite aktivitet, det visade sig vara rätt mycket aktivitet till och med. Pivovarska Restauracia läste vi på skylten, tänkta att jaja, vi är hungriga, så in med oss och få lite mat i magen.

Pivovarska Restauracia

Vi fick oss en engelsk meny och förundrade lite över att alla rätter på menyn hade en vikt angiven, så jag som tänkte beställa mig en grekisk sallad kunde då se att den vägde ca 450gram, helt perfekt system!

Pivovarska Restauracia

Det enda som är svårt att knäcka när man kommer till ett nytt land, det är vad som ingår i rätterna. Hustrun beställde en schnitzel, hade hon nu inte även beställt potatis som tillbehör, så hade det enbart funnits en schnitzel på tallriken. En hel del länder har systemet att man mer eller mindre får göra sina rätter som byggsatser, ibland är det mycket bra, ibland är det lite förvirrande 🙂

Nåväl, maten var riktigt god, jag tog även öl från deras eget bryggeri som fanns lite längre bort i lokalen, riktigt gott.

Vi fortsatte vår promenad hem mot hotellet igen, mätta i magen.

En liten stund efter att jag lagt mig så hörde jag ute på torget massor med cyklar som plingade med sina klockor, jag lyckades inte reda ut vad det hela egentligen handlade om, men fint vart det allt. Ett par tre stycken cyklade runt runt runt fontänen på Dulovo námestie.

Dulovo námestie

Vad övrigt, jag är trött, min telefon fungerar inte, det är nått med roamingen till Telia som inte fungerar, men annars är allt bra. Vi har passat på att titta på ett avsnitt av Idol, de sänder ju uttagningarna nu, bra med web-tv.

Klockan är sen, over and out!

Storstädning i dagarna 3

Storstädning i dagarna 3 Familjeliv No Responses »

Aug 172013

Så här i semestertider är det helt perfekt att ägna sig åt storstädning, så det är ungefär det som jag och älskade hustrun har ägnat oss åt de senaste tre dagarna. Jag har mest ägnat mig åt källaren, detta gravt eftersatta utrymme i huset. Otaliga svängar till återvinningen har det blivit, men nu börjar det så sakteliga bli lite ordning på torpet.

Jag har även slängt sånt som jag inte trodde att jag skulle kunna slänga, sånt som gamla LP-skivor, datorer och annat tekniskt pyssel. Det var en lättnad att bli av med skiten, jag har ändå inte använt dem på år och dar.

Städad källare

Golvet i en sektion av källare håller jag på att gjuta igen, det är bara jordgolv därunder, och nu har jag äntligen fått arslet ur vagnen att ta tag i detta. Det är mycket som återstår, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Vad övrigt, jag har tagit ner min affisch från Kulturhusets utställning med Odd Nerdrums målningar. Vi insåg att det skulle bli ett litet problem när Kapten Kaos en dag pekade på bilden och sa “Stefan Naken Snopp”.. ja, nä, så kan vi inte ha det. Odd hamnar nu på vinden.

Odd Nerdum – Kitchmålaren Affisch Kulturhus Stockholm

Det är skönt att få jobba med kroppen, fast cementsäckarna tog på krafterna, man dricker för lite vatten, fast när resultatet av vår storstädning blir bra, ja då tar man det som det kommer.

Jo, jag gjorde lite fynd bland alla mina lådor, det var två böcker som jag fått av min pappa, dessa skall jag ta och läsa igenom vid tillfälle. Vi hade i mångt om mycket väldigt lika boksmak.

Först, Norstedt Engelska Idiombok.

Engelska Idiomordbok

Och så denna, Norstedts Förbjudna Ordbok:

Förbjudna Ordbok

Over and Out!

Roger Waters The Wall – Parken Köpenhamn

Roger Waters The Wall – Parken Köpenhamn Familjeliv No Responses »

Aug 112013

Jag säger bara; Roger Waters – The Wall, efter det behövs egentligen inget blogginlägg, allt blir helt överflödigt. Jag och älskade hustrun har sett denna konsert tidigare, och jag var oerhört imponerad.

Vi hade lite trubbel med att ta oss till Parken, instruktionerna var inte helt solklara, jag hade det på känn så efter lite letande hittade jag att buss nummer 14 skulle ta oss hela vägen från huvudbangården fram till Parken. Världsvana som vi är så fick vi även lotsa ett par andra Svenskar till rätt buss 🙂 Man hörde många språk på bussen, så det var uppenbart att det var många långväga som skulle till konserten med Roger Waters.

Parken Köpenhamn

Vi klev av och letade oss fram arenan och köpte lite popcorn och läskeblask, det kunde vara gott tänkte vi oss. Nu är det ungefär som på bio, mycket går åt långt innan arrangemanget drar igång, så även för oss.

Parken, före konserten med Roger Waters

Det vi funderade lite på var att många besökare kom bärandes på 5-pack med halvliters öl, som på en rad med ett handtag i mitten. Skulle det bli mycket springande i gångarna under konserten, alla som blev nödiga.. hur skulle detta gå.

Vi satt och filosoferade, åt våra popcorn, läskade på vår blask, arenan fylldes på så sakteliga. På vänster i bild kan man se delar av den mur som är central i konserten, på denna projiceras video under hela konserten, det är en mäktig syn, jag vet inte riktigt hur lång den är, men det är hela arenans bredd upp till läktarna.

Parken, före konserten med Roger Waters

Konserten drog igång, det är ett oerhört slagkraftigt innehåll i The Wall, så mycket politik att man bara blir lycklig, att det fortfarande finns artister som vågar ta ställning, det är snart helt unikt.

Roger Waters, The Wall, Flygande galt

Det är i ord nästan hopplöst att beskriva upplevelsen, bit för bit framförs hela albumet Pink Floyd The Wall, låtar som varit en del av min tonårstid, men jag inser samtidigt att detta nog är sista gången jag får möjlighet att uppleva någon av originalmedlemmarna från Pink Floyd på scen, jag njöt av varje liten bit kan jag säga.

Roger Waters The Wall Köpenhamn

Pausen var lite kaotisk, det är här det märks att Parken har en del övrigt att önska, men man får ta det som det kommer, det bästa med pausen är ändå att det kommer en fortsättning, ännu mer bra musik.

Roger Waters, The Wall, Parken Köpenhamn

Muren som byggts upp under första halvan av konserten var en mäktig projektionsyta, det var knappt så att man hann med i alla svängarna. Det är då man är glad att vi sett konserten tidigare.

Jag ville verkligen inte att detta ögonblick skulle ta slut, men som med allt annat här i världen så hade även denna konsert ett slut, applådtacket ville inte ta slut, men då konserten baseras på ett album, så finns det de låtar som finns, det går inte att göra några extranummer så att säga.

Vi lunkade ut till vår busshållplats, med ännu ett minne rikare. Det skulle ta en stund innan bussen kom, när den väl så gjorde så var det lätt kaotiskt, busschauffören var nog inte på bästa humöret denna dagen. Självklart hittade jag en man att språka med, han var från Nya Zeeland, det fina var att hans hustru och dotter erbjöd mig och hustrun sittplats för att vi varit snälla och guidat dem rätt, dvs så att de skulle komma på rätt buss. Jag hade sett dem tidigare under dagen när de klev på bussen ut till Parken, så jag visste ju vart de skulle 🙂

Sen gick bussen sönder, det tog ett bra tag att fixa, irritationen bland övriga passagerare steg, men vi såg det mest som ännu ett inslag i dagens upplevelse 🙂

Kvällen är sen, jag är mycket nöjd, detta kan jag leva länge på.

Go’Natt!

Louisiana – Humlebaek

Louisiana – Humlebaek Familjeliv No Responses »

Aug 112013

En ny dag lägg snart till handlingarna, men en av dagens höjdpunkter var besök på Louisiana för att titta på retrospektiv utställning av Yoko Onos konstnärsliv. Men vi tar saker och ting i rätt ordning.

Frukosten på Marienlyst var till stor belåtenhet, även om Marienlyst som anläggning är något sliten så höll frukosten en hög nivå, det fanns nått för alla och envar. En av de bästa sakerna var ett litet knyte med vallmofrö, det var som en bakelse, helt i min smak.

Vy från rum 101 – Marienlyst

Vi njöt en stund av utsikten från vårt rum på Marienlyst och packade sen ihop våra väskor för att så sakteliga bege oss vidare söderut mot Louisiana.

Det vi skulle titta på var en retrospektiv över Yoko Onos konstnärsliv, och då främst hennes konceptuella konst. Vi var ute i god tid, åkte läng strandvägen, förbålt vackert. Men vi var lite för tidigt framme och hade helt enkelt en timme tillgodo innan Louisiana skulle öppna. Så vad att göra?

Louisiana – YOKO ONO HALF-A-WIND SHOW

Det finns interaktiva turiststationer “Tourist Inspiration” i Danmark, vi har sett dem i Helsingör, och nu även vid Louisiana. De är utrustade med pekskärm, fast denna skärm fungerar så dåligt så att stationen inte gick att använda, men vi gjorde ett försök i alla fall.

AC vid interaktiv turiststation vid Louisiana

Att bara stå och vänta är inte vår grej, så vi körde ner till Nivå istället för att passa på att titta lite på båtarna i hamnen. Det verkar vara ett jättejobb med att ha båt, så det är inget för mig, men jag uppskattar mycket att bara titta och förundras över denna värld 🙂

Nivå hamn

En rejäl mjukglass fick slinka ner, hustrun tog en 3-kulors glass, men den var gigantisk, inte ens jag skulle kunna få ner en sådan skapelse. Tjejen som jobbade med att sälja glass begrep knappt ett ord Svenska, men det löste vi ändå.

Nivå hamn

Lagom till att Louisiana skulle öppna dörrarna så var vi på plats, vi betalade entrén och gick in för att titta på Yoko Onos konceptuella konstverk.

Entrén till Louisiana

Bland alla andra besökare gick vi runt och tittade på all konceptuell konst, det blev mer och mer uppenbart att tiden inte varit helt nådig mot Yoko Onos konst, det var väldigt bra gjort, men rätt ointressant. Det var som om det som en gång i tiden varit intressanta koncept inte hade någon bärkraft längre, det blev i stora delar rätt ointressant.

Louisiana – Yoko Ono

Även om man sätter dessa verk som kommer ur 60-talet i sin kontext så har jag sett betydligt bättre konceptuell konst från den perioden, på nått sätt så känns det lite som om att Yoko Onos eftermäle kommer att bli att hon var gift med John Lennon.

Yoko Ono – Schackspel med enbart vita pjäser

Vi gick vidare i utställningarna och hittade ett verk som jag uppskattade, det var helt nytt och kretsade kring en idé om att besökarna skulle vara del av verket. På lappar skulle man skriva ner sina önskningar. Lappen fästes sedan i ett av träden i skulpturparken, dvs ett Önsketräd. Jag önskade mig att Malala Yousafzai skulle få Nobels fredspris.

Stefan Gemzell deltar i konceptuellt konstverk – Louisiana Yoko Ono

Klart att söta hustrun skall vara med på bild, så jag tog en av henne med önsketrädet i bakgrunden.

AC vid önsketrädet – Louisiana

Vi strosade runt lite bland skulpturerna i parken, men kände att vi var färdiga med detta besök på Louisiana. Vi har under åren sett ett par riktigt bra utställningar där, så det blir garanterat fler besök framöver.

Med bilen ställde vi kosan söderut till Köpenhamn, det är där vi skall ha nattens vila. Med mig som kartläsare hittade vi vägen till Clarion Collection Hotel Mayfair, det ligger bara ett par kvarter från järnvägsrationen och Tivoli, helt perfekt för oss.

Clarion Collection Hotel Mayfair Rum 421

Rum 421 är vårt för natten, men hungern började göra sig påmind, vi gick ner till Hard Rock café för att få oss lite gott till livs, det blev en veg burgare för mig, även om jag inte riktigt tycker att deras nya vegetariska burgare är lika bra som deras tidigare variant, så var det milsvitt bättre än det vi åt under gårdagen 🙂

Hard Rick Café Köpenhamn – Veg Burger

Mätt i magen passar vi nu på att vila oss lite inför kvällens äventyr, men det får bli ett helt annat blogginlägg.

Lev väl!

På väg till Helsingør

På väg till Helsingør Familjeliv No Responses »

Aug 102013

Helsingør var målet för dagen, men natten på Hotel Bishops arms i Köping var stökig. Utanför vårt rum låg en gata där det lokala gänget med 50+ samlades för att skråla natten lång. Hade jag vetat detta så skulle vi bett om ett rum som inte vette mot gatan utan mot innergården.

Så jag var rätt trött när jag vaknade, och även detta på tok för tidigt, det blev inte många timmar denna natt. Men jag och älskade hustrun gick ner till frukosten, det var en glad överraskning, för det fanns ett stort utbud med det mesta som jag kan tänka mig och även lite mer därtill. Så skall det vara, alltid nått för alla. Jag slog till på ett par mini-croissanter, de slank ner utan några problem 🙂

Frukost Hotel Bishops Arms i Köping

Bilen packades, vi gjorde oss klara, hustrun rattade bilen och jag skötte kartan (vilket inte är nått jobb alls) Söderut ställde vi kosan. Vädret var kanon! Det blev ett par bensträckare på vägen, men ett av de mer minnesvärda depåstoppen var vid infarten till Gränna, där blev det en kaffe och en kik på Calle Örnemarks luftballong, prima rondellkonst.

Calle Örnemarks luftballong vid infarten till Gränna

Efter att vi passerat Jönköping så funderade vi på det här med lunch, jag letade runt lite på internet och hittade nått som hette “Kina Wook” i Skillingaryd. Det fanns en adress och dit guidade jag hustrun. Nu visade det sig att den adressen verkade gå till huset där företaget var registrerat, dvs där ägarna bodde. Nåja… jag provade igen och snart var vi framme vid Kina Wook i Skillingaryd.

Kina Wook i Skillingaryd

Vi slog oss ner och konstaterade omgående att stolarna var gravt nedsuttna, det var som att sitta på en längsgående balk, inget skönt alls. Maten beställdes, vi språkade lite om vår resa, både denna och tidigare resor.

Maten kom in, och jag vet inte riktigt hur man skall beskriva det hela. Min mat var relativt ok, inte bra men inte illa, rätt ointressant mat faktiskt. Men det som min hustru fick in var nästan som ett skämt. Hon hade beställt 3 små rätter, då med kycklingfilé, friterade jätteräkor, och vårrullar.

Kina Wook Skillingaryd – 3 små rätter

Vid första anblicken såg det rätt ok ut, men man började undra lite när kycklingfilén var fyrkantiga bitar.. så ser inte en filé ut. Vårrullarna verkade mest vara helfabrikat som var på tok för knapriga… nä, detta var inget som var värdigt en restaurang att servera, jag riktigt såg hur uppgiven älskade hustrun var. Merparten av maten lämnades, vi betalade och gick därifrån. Bilen rullade vidare mot Helsingør.

Ett långsträckt arbete pågick vid sidan av E4:an, jag försökte reda ut vad det kunde vara för nått som pågick, för det var mil efter mil efter mil. Det enda jag kunde komma fram till var att det var nedläggning av kraftkablage i backen. Jag hoppas verkligen att de samtidigt lägger ner datafiber samtidigt.

Vi hade fantastisk flax med tajmingen när vi kom till hamnterminalen i Helsingborg, först trodde vi att vi skulle missa båten då det bara var ett par minuter marginal när vi betalade, men det gick fint, vi körde ombord och aktern stängdes strax därefter. Så väntan i Helsingborg var noll och intet 🙂

Scandlines HH färja till Helsingør

Strax norr om stadskärnan i Helsingør ligger Marienlyst Hotell och Casino, där hade vi bokat in oss för natten, prima utsikt ut över Öresund. Vackert som attans. Hamlet poserar framför entrén.

Hamlet vid Marienlyst Hotell Helsingør

Vad sägs om utsikten från rum 101? Jag är mycket nöjd kan jag säga.

Hotel Marienlyst Helsingör, Rum 101

Rummet var svårt att fotografera, men det ser ut ungefär såhär.

Rum 101 – Marienlyst

Hungern började göra sig påmind igen, det var ett par timmar sedan förra måltiden och vi hoppades på bättre lycka denna gången. Nu är det inte mer än ca 20-25 minuter promenad in till centrum, så jag och hustrun satte på oss skorna och traskade iväg, det var ett härligt väder ute, perfekt!

Väl nere på stan så strosade vi runt lite innan vi hittade ett ställe som inte enbart serverade kött, för den sortens etablissemang finns det gott om, men det är inget för mig. Vi hamnade på Cafe Vanessa, det skulle vara en italiensk restaurang.

Cafe Vanessa – Helsingör

Efter att vi tittat på menyn så beställde vi in en förrätt i form av vitlöksbröd med mozzarella och tomat. Till huvudrätt tog jag en grekisk sallad, hustrun tog en pizza. Sen gick allt väldigt fort, mycket snabb servering, enda problemet var att förrätten kom in typ 1 minut innan personalen kom med huvudrätterna, så gör man inte. Det är bara fel.

Så jag försökte parera detta och flytta undan min grekiska sallad så att jag skulle kunna äta förrätten, men jag tror inte personalen fattade vinken.

Den grekiska salladen var i det närmsta förstörd, de hade hällt över massor med citronsaft över salladen, det skar sig rätt rejält. Det var helt uppenbart min tur att få mat som inte är värdig en restaurang.

Vi tar det som det borde ha varit, hoppas att Cafe Vanessa läser detta.

Förrätten serveras först. När förrätten är uppäten/avslutad så skall huvudrätten serveras. Dressingar och andra smaksättningstillbehör till mat serveras i egna små skålar, så att kunderna själv får dosera. Detta gäller allt från sås, bearnaise, vinäger och liknade. Serveras maten med en skiva citron, så låt kunden själv välja ifall denna skall pressas ut över maten eller ej.

Vi lämnade återigen en rätt stor del av måltiden, betalade och gick.

Kronborg Slott – Helsingör

Längs promenaden tillbaks passerade vi Kronborgs Slott, det är en rejäl doning som jag gärna skulle vilja besöka lite närmare någon gång framöver. Vädret hade mulnat på lite, men det var skönt att få röra på sig lite.

Väl tillbaks på hotellet så tog vi oss en tur till Marienlyst Casino, de hade strikta regler på massa saker, tex fick man inte ha med sig mobiltelefon och liknande. Det var rätt öde på Kasinot, vi tog oss var sin drink som var rejält tilltagna på priset, de kändes även rätt svaga, så jag vet inte om det var värt pengarna ens.

Hustrun tyckte det var lite trist att Kasinots automater knappt gav nått tillbaks alls. Det förtar hela grejen med att spela på automater om man tar bort hela spänningsmomentet som kallas för “vinster”. När det bara blir att mata in mynten ett efter ett, hundra efter hundra och inget alls händer, ja då blir det rätt meningslöst. Vi gav upp rätt snart och gick tillbaks till vår rum.

Kvällen är nu sen, vi har haft en dag då restaurangerna svikit oss, men vi har varandra och det är det viktigaste.

Sov gott!

Hej Hej Köping

Hej Hej Köping Familjeliv No Responses »

Aug 092013

Köping, denna underbara stad där alla portioner på restaurangerna är överdimensionerade. Alla gånger som jag besökt resturanger i Köping har jag noterat att deras portioner är överdrivna, det kan bli hela pizzatallrikar fulla med grekisk sallad, eller en wook i en rågad djup tallrik. Beställer man en portion mat i Köping så får man oftast typ 4 portioner på en och samma tallrik 🙂 Jag får fundera på vad detta beror på.

Nåväl, vi, dvs jag och söta hustrun är på väg igen, denna gången skall vi nerom södra landet och en skvätt till Köpenhamn.

Rum 304 – Hotel Bishops Arms i Köping

Egentligen har vi besök hemavid, Leif avnjuter hårdrock på Getaway, men han klarar sig bra tillsammans med våra katter. För övrigt hade det tydligen smällts en massa högljudda fyrverkerier på Getaway under natten, detta väckte typ merparten av Brynäs. Det är inte OK att göra så, inte mitt i natten på en veckodag.

Köping då, vad gör vi här? Jo, vi övernattar i rum 304 på Hotel Bishops Arms. Rummet är stort och flådigt, ett superior rum. Me like.

Det enda som inte är bra med rummet på Hotel Bishops Arms är att det helt saknas vägguttag vid min sida av sängen, det blir en plump i protokollet på det, för vart skall jag ansluta min laddare till telefonen??

Imorgon rullar vi vidare till Helsingör!

Diner en Blanc

Diner en Blanc Familjeliv 1 Response »

Aug 082013

Ja vad skall man säga, Diner en Blanc är ett fenomen som inte funnits i Skandinavien tidigare så detta var en premiär för mig. Det hela började egentligen för någon vecka sedan, jag noterade i media att det skulle bli en Diner en Blanc i Stockholm. Efter lite funderande så frågade jag först söta hustrun om hon var sugen på att hänga med, men det passade lite illa i tiden med tanke på att hon inte hade semester. Frågan skickades då till Frida, hon får ibland stå för den mentala avlastningen på mina upptåg 🙂

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Vita saker

Jomen, Frida hakade på, jag ansökte om att få lov att gå på Diner en Blanc, för det måste man göra. Nu gick detta bra och jag bjöd då in Frida som min bordskompanjon.

Sen började kaoset… hur i all världens namn skulle jag få tag på en helt vit stass, vitt bord, vita stolar, vit vas, vit lykta, ja allt skulle vara i Vitt. Frida fick äran att ordna med en picknickkorg, den skulle då innehålla förrätt, huvudrätt, ostbricka och en efterrätt.

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Frida i regnet

Vita kläder visade sig vara ett stort äventyr att få tag på. Gävle är inte speciellt väl utrustad när det kommer till sånt som är lite utanför mainstream, så vit kavaj fick jag lite på chans beställa från Esprit, den skeppades från Tyskland hem till mig. Vita skor (som inte kostar skjortan) hittade jag efter mycket letande i Valbo, det var någon form av sommarsko som absolut inte var gjord för Svenska fötter, vita, men väldigt obekväma 🙂

Skjorta, byxor, hängslen och fluga (propeller), det hittade jag på Klädpiraten i Gävle. Hatten på en gatumarknad, men sen var det stora problemet det här med helt vita strumpor i storlek 45, det var inte enkelt. Det verkade som om det inte existerar någon affär i Gävle som förde nått slikt. Jag var nästan på väg att ge upp när jag sprang på ett restlager på Stadium, lyckan var total!

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Stefan Gemzell

Det gick enklare med möblerna och säckkärra, det hittade jag på Ikea. Duken och tygservetterna och en vit tygpåse sydde jag själv upp, det var ett äventyr i sig kan jag säga. Alla saker som jag fick tag på hade tyvärr inte rätt färg, så jag har ägnat en hel del tid åt att lackera både det ena och det andra, för skall det vara vitt, så skall det vara vitt.

Gästerna samlades på ett par olika uppsamlingsplatser, jag och Frida hade vår vid huvudentrén till Gallerian, det var en skön samling människor må jag säga, och allt gick vitt.

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Uppsamling vid Gallerian

Nämnde jag att det ösregnade? Jodå, det var rena skyfallet över Stockholm denna dag, så det var ett eldorado av regnponchos, paraplyer och liknande både här och där. Men man är tapper, vad skall väl 10-15mm regn kunna åstadkomma för problem 🙂

På given signal promenerade vi iväg till platsen där vi skulle hålla Diner en Blanc. Vi gick ner till Skeppsbron nedanför slottet, där ställde vi ordningsamt upp våra bord. Jag och Frida tillhörde grupp “M” vilket naturligtvis var en skön samling med belevade människor.

Varje grupp bestod av 5-6 bord, grupperna vara arrangerade längs kajen. Min gissning var att det blev ca 250-300 vitklädda gäster, och att de flesta grupper var fulltaliga, dvs att nästan alla som skulle komma hade kommit.

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Skeppsbron

Det rann vatten precis överallt, glasen fylldes med vatten, tallrikarna likaså, men vi var lika glada och avnjöt den trerätters middag som Frida hade ordnat till. Lite extra lägligt så hade vi en stor soptunna bredvid oss, prefekt, nära och bra.

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Bord M

Vad handlar allt detta om egentligen, tja, kortfattat så är Diner en Blanc resultatet av att en man i Frankrike ville ha en fest med sina vänner för 25 år sedan, men han hade inte plats hemma utan bjöd in alla vännerna på en picknick ute i en park. För att alla gästerna skulle känna igen varandra så var temat att alla skulle klä sig i vitt.

När Diner en Blanc ordnades i New York senast, så var det 30.000 ansökningar till de 1200 platserna som fanns att tillgå, så detta är ett stort fenomen ute i världen, och nu är jag en liten liten del av Diner en Blanc.

Diner en Blanc Stockholm 2013 – Stefan Gemzell

Vill man titta lite på medias bevakning av Diner en Blanc, så kika på dessa länkarna:

När alla ätit klart, dansen började så tände vi alla våra tomtebloss, detta var signalen att måltiden var klar och att de mer dansanta festligheterna tog vid. Jag och Frida var vid det är laget, precis som alla andra, dyngblöta. Så vi tackade våra bordsgrannar för en mycket trevlig kväll med förhoppning om att ses även nästa år. Sen rundade vi av och drog oss mot tunnelbanan.

Kvällen är slut, så är även jag, men jag är en lycklig man som fått uppleva något för mig helt nytt, en underbar middag med belevade människor i ösregn 🙂 Hoppas det blir av även 2014, för då är jag på plats igen.

Go’Natt!

Med flyg och tåg till LA

Med flyg och tåg till LA Familjeliv No Responses »

Aug 032013

Detta har varit en lång dag, med resa till Skånelands finaste stad LA, dvs Landskrona för den oinvigde. Det är alltid lika roligt, när man berättar att man skall till LA, så är många övertygade om att man menar Los Angeles, men nejdå, LA är alltid LandskronA, vad annars 🙂

Uppstigning i tidiga ottan, hustrun rattade bilen ner till Arlanda och jag somnade pliktskyldigt i passagerarsätet.

Söta hustrun kör bilen till Arlanda

Frukost hade det varit lite skralt med, så vi slog till med varsin croissant på Arlanda, de var skitdyra såsom allt är på flygplatser, men kassörskan lyckades bara slå in den ena, så det bättrade på prisbilden något.

I väntan på att vårt plan skulle anlända så slog vi oss ner och inväntade förseningen, det var nått chartrat plan som kommit in för sent, och naturligtvis var det samma plan som vi skulle åka iväg med. Men bara 30 minuter försenat taxade vi ut på banan, sen stundade upp, upp och iväg! Hustrun hade somnat strax efter att hon fått på sig säkerhetsbältet inne i planet, jag somnade nog strax efter att planet började lyfta 🙂

Inne i kabinen

Väl framme på Kastrup följde nästa försening, det tog evigheter innan vårt bagage kom fram på bandet. Först stod det på informationen “10 minutes”, detta tickade ner till “0”, sen stod det enbart “Delayed” i ytterligare 10 minuter. Jag passade på att köpa våra Duo-biljetter med Öresundståget in till LA.

Landskrona var sig likt, vi var hungriga och tog sonika med oss min mamma för att äta en god lunch på Basilika, de har god mat från Thailand, ett par vegetariska rätter, så jag är nöjd. Vi fick det bästa bordet, (med bäst menar jag svalt) precis framför de öppna dörrarna, där fläktade det skönt.

Landskrona, Rådhustorget, Västanvinden

Jag fick mig en lite stödvila innan kvällen tog vid, det blev även en härlig promenad via konsthallen och hamnen, mycket har förändrats sen jag flyttade från Landskrona, väldigt mycket.

Hamnen i Landskrona by night

Man kan nog säga att jag är rätt trött nu, klockan är sen, det är kvalmigt ute och jag tror det tar en stund innan man somnar, värmen är lite jobbig.

Go’Natt.

Stadsfest i Gävle

Stadsfest i Gävle Familjeliv No Responses »

Aug 022013

Gävle har en trevlig tradition med stadsfester av olika slag, ena året lite större, nästa lite mindre, nån gång bara i ett par parker, ibland över hela staden, men det brukar alltid finnas någon trevlig stadsfest att förlusta sig i. Det gillar jag.

Jag och hustrun passade på att ta oss en sväng ner till Söder för att se vad årets Stadsfest i Gävle har att bjuda. Det är mycket same-same, man träffar en och annan bekanting, strosar lite och förundras över udda attraktioner, det är alltid nått nytt varje år.

Stadsfest i Gävle 2013

Värmen är det inget fel på, snarare tvärtom, det regnar på nätterna och steker på dagarna, ibland önskar jag att det kunde vara bara lagom 🙂

Imorgon blir det en tidig start, vi skall ner till Landskrona.

Go’Kväll.

Samma fel 5 gånger

Samma fel 5 gånger Familjeliv No Responses »

Aug 012013

Ynglingarna har haft väldigt mycket otur med sin Volvo, man kan sammanfatta det som så att den gått sönder med samma fel 4 gånger på raken. När jag och hustrun skulle till att ta oss lite kvällsfika så var det dags igen, dvs en 5:e gång. Precis samma fel som tidigare, och även nu blev det bärgningsbil till verkstaden.

Bärgning av trasig Volvo

Vi lastade in deras matkassar, lilla Kapten Kaos i vår bil, AC tog ut dem till deras hem, medan jag inväntade bärgningsbilen och fick skjuts in till Gävle.

Jag hoppas verkligen att verkstaden får nån ordning på bilen, för det är trist med bilar som går sönder hela tiden, och särskilt när det är samma fel om och om igen.

Go’kväll!