Gemzell's sandlåda

Nattens vila denna dag blev på Hotell Above i Norrköping, jag var enda gästen 🙂 Men först tar vi morgonen, jag och älskade hustrun plockade ihop vårt pick och pack på Hotel Kronan i Landskrona, det var en intressant upplevelse.

När bilen var packad så vinkade vi adjö till min mamma, jag är glad att hon är på benen efter allt som hänt de senaste månaderna, nu inväntar vi sommaren och en härlig tid går oss till möte. Det känns onekligen lite konstigt att min pappa inte längre finns kvar i livet, det kommer över mig när jag minst av allt anar det.

Resan hem, ja, eller nästan hem är välbekant, jag vet inte hur många gånger jag åkt mellan Landskrona och alla de hem jag haft. Många gångar har det blivit både tåg och flyg, men ibland tar man bilen, framförallt när det skall fraktas saker. Hustrun är en bra chaufför, jag trivs med att vara kartläsare 🙂 Nu är det inte så svårt att köra mellan Landskrona och Gävle, man svänger ut på motorvägen vid Landskrona, kör sen på motorvägen och svänger av vid Gävle 🙂

Vi hade tänkt oss att äta lite på vägen, men vägkrogarna är ju inte nått vidare… med åren har jag utvecklat en önskan om att maten skall hålla nån form av kvalité och det är svårt att hitta längs vägarna. Så det fick bli lite McDonalds…. det är ju vad det är 🙂

Sen kaffe, fast det fick bli i Jönköping, det är ett säkert kort, färskbryggt och smakar alltid likadant, inget sönderbränt kannkaffe där inte. Känns förresten lite konstigt att just Statoil skall ha gott kaffe, men jag är glad för det.

Nu skulle jag inte åka med hela vägen upp till Gävle, för imorgon är det arbete i Norrköping på Ättetorps Kyrka, det ligger ungefär vid Åby, så min älskade hustru släppte av mig vid Hotell Above på Stockholmsvägen inne i Norrköping. Just Stockholmsvägen var den gamla dragningen av vägen upp mot Stockholm, men sen vägen drogs om utanför stan så har trafiken lättat väldigt mycket på denna vägen.

Hotell Above har även ett etablissemang vid stationen i Norrköping.

Ankomsten var rätt enkel, jag hade fått en kod till ytterdörren, trappa upp och i en liten lucka träffade jag på portieren, vänlig och trevlig. Jag fick nyckel till mitt rum och fick veta att jag var ensam på hotellet denna natten, det har jag nog inte varit med om tidigare, dvs att det inte finns nån annan gäst eller personal på hotell.

Mitt rum på Hotell Above var lagom fashionabelt, detta är nummer 305. Det som jag var imponerad av var att precis bakom hotellet ligger järnvägen, men denna hörde jag ingenting av. Det var helt enkelt riktigt bra isolerade rutor på rummet, prima vara.

Nu är klockan sen för mig, det är dags att sova, men först skall jag ta och ringa till min älskade hustru, hon har hunnit fram till Gävle vi det här laget.

Imorgon är det en ny dag med nya utmaningar.

Go’Kväll!