Gemzell's sandlåda

Dagens stora äventyr var ett besök till Landskrona Konsthall för att se på samlingsutställningen över den konstrunda som pågår i Skåne. Jag hade kikat lite i katalogen över de konstnärer som var med i årets upplaga av konstrundan, men när jag tittade på bilderna över verk så kände jag inte något större sug av att åka ut till alla och envar. Min förhoppning var att samlingsutställningen i konsthallen skulle kunna ge en aha-upplevelse.

Sagt och gjort, men skorna under fötterna gick vi gemensamt ner till konsthallen i Landskrona.

Det var förvånansvärt mycket folk i farten, bra tryck nere i konsthallen, vi tittade runt och jag konstaterade rätt snabbt att det var väldigt mycket som var för mig helt ointressant.

Jag har en teori kring det här med konst, den kretsar kring att konst är ett väldigt bra terapihjälpmedel för att få bild på sina inre känslor, men att den typen av konst egentligen inte har något som helst värde för någon annan än skaparen. Tyvärr kändes på tok för mycket av den konst som var utställd på samlingsutställningen antigen bara “konstig” eller som en privat inre resa – inget som jag går igång på.

Det var dock ett verk som jag fastnade för, det var en tavla av Kennet Björne, tyvärr gick han bort under vintern, men min mamma berättade att hans galleri var öppet och att det gick att besöka detta för att titta på hans konst.

Detta var något som jag verkligen ville se, så vi tog oss upp till Gamla Kyrkogatan. Jag har ofta varit på den affär som Kennet Björne haft på Gamla Kyrkogatan, men jag har aldrig varit medveten om att han även var så produktiv konstnär.

En dignande samling med helt makalös konst mötte oss, varenda väggyta och även stora delar av golvet var fyllt av konst som med råge slog det som visades på konstrundans samlingsutställning.

Allt verkar vara till salu, jag skall ta mig en funderare längre fram om det kanske kan bli ett litet inköp, framförallt var det en tavla i ett av de inre rummen som tilltalade mig mycket.

Bland de mer säregna skapelserna fanns betongskulpturer, helt fantastiska. Dock tror jag att dessa betongskulpturer har svårt att klara sig som ensamma verk, de behöver sina kompisar för att komma tillrätta.

Den plats där Kennet Björne skapade sina alster står av vad jag kan se helt orört, som om det var lämnat i det skick det var. I fönstret såg jag något som såg ut som ett självporträtt, det kändes som pricken över I så att säga.

Med konstkontot fyllt av upplevelser begav vi oss ner till torget för att handla lite blommor, vi ville upp till kyrkogården för att hälsa på min pappa, lägga blomster på graven, det tar i själen, men jag kan inget annat göra än att konstatera hur verkligheten nu är.

När vi nu ändå var i Skåneland så får man inte missa att besöka Flinckmans Café i Sireköpinge, nu till påsken slår dörrarna upp för säsongen. Jag kan säga att det inte är enkelt att reda ut öppettider till Flinckmans Café, men efter lite letande på nätet hittade jag en notis på en närliggande konstnär där det stod ett telefonnummer till caféet, man får leta lite för att hitta det man söker 🙂 För den nyfikne kan jag avslöja att telefonnumret till Flinckmans Café är: 0418-50567.

För den nyfikne kan jag avslöja att telefonnumret till Flinckmans Café är: 0418-50567. Adressen är: Sireköpinge 1160, Tågarp, Morotskakan är en riktig läckerhet som varmt rekommenderas.

Jag vill gärna avsluta denna dagen med en bild på min pappa, det är från när han var i tidiga 20-års åldern, det är sån livsglädje som strålar ut ur honom, sorgen och saknaden är oändlig.

Godnatt.