Mar 312013
 

När man väl är ute på tur i Skåne så skall man besöka Sjöbo Kaffestuga och njuta av deras Kakbuffé, så vi ställde kosan dit. Jag och min älskade hustru brukar vanligtvis under påsken åkt till Forsbacka Värdshus för att äta kakor, men denna påsk var vi i Skåneland. Det är inte helt enkelt att hitta till Sjöbo Kaffestuga, men vi lyckades med hjälp av min gps i telefonen.

Sjöbo Kaffestuga

Sjöbo Kaffestuga

Den kakbuffé som bjuds består av 7 sorters kakor, kaffe, te och lite annat, självklart hittade jag något som smakade som en smörbulle, det var riktigt mungott, prima varor må jag säga, väl värt att ta en omväg för att få uppleva.

Kakbuffé på Sjöbo Kaffestuga

Kakbuffé på Sjöbo Kaffestuga

Miljön är trevlig, det är en gammal korsvirkeshus med gott om plats för många besökare. Jag kan tänka mig att det är full fart på kommersen här när det är högsäsong. Idag var det väl lite si och så med vädret, våren har ännu inte riktigt kommit igång, så vi slapp trängas 🙂

Kakbuffé på Sjöbo Kaffestuga

Kakbuffé på Sjöbo Kaffestuga

Vårt äventyr för denna dagen rullade vidare, men ett smakminne rikare är jag allt.

Häpp!

Mar 312013
 

I Tomelilla finns världens största Hasse & Tage Museum, och när man ändå är i krokarna så ville jag gärna besöka denna lilla juvel. Museet ligger precis vid järnvägen mitt i Tomelilla, inrymt i ett pyttelitet hus som tidigare har inhyst trappa ner till gång under järnvägen.

Titta gärna på bilden nedan, där vänstra stupröret så kan man se en liten gubbe som kamouflerat sig, det är karaktären Soldat Spuling från filmen “Picassos Äventyr”, denne soldat spelades av Folke Lindh. 

Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Billetten köpte vi i det närliggande caféet, en härlig detalj är att dessa biljetter faktiskt heter “Billetten”, för är man i Skåne, så skall det stå på Skånska, vad annars så säg 🙂

Billetten - Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Billetten – Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Med billetten i hand gick vi fram till entrén där vi blev mött av en förtjusande trevlig guide, vi fick en riktig upplevelse där husets historia berättades på ett mycket levande sätt, bara det var värt besöket.

Inne i det 15m2 stora museet är det en dignande och brokig skara med montrar, föremål, ljud, ljus, filmer och allt man kan tänka sig. 15m2 kan låta litet, men då antalet besökare som får komma in samtidigt är begränsat så blir det gott om plats.

Hasse & Tage Museum i Tomelilla

Hasse & Tage Museum i Tomelilla

Bland alla föremål fanns naturligtvis den berömda blommiga falukorven, kanske är det en generationsfråga, men jag växte upp med visan “Blommig Falukorv”

Blommig Falukorv, Hasse & Tage Museum i Tomelilla

Blommig Falukorv, Hasse & Tage Museum i Tomelilla

Ett smakprov kan vara på sin plats, eller vad sägs?

Detta lilla underbara museum, ja vad skall man säga, det finns inget skäl i världen till att inte besöka Hasse & Tage Museet i Tomelilla!

Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Hasse & Tage Museet i Tomelilla

Vi tackade för oss, vinkade till dörren och åkte vidare på nya äventyr.

 

Mar 312013
 

Ett av dagens äventyr var en resa till andra sidan Skåne och över till Österlen. Detta är ett mycket omtvistat område, för frågar man dem som bor på Österlen så är det inget som helst tvivel om vart Österlen ligger, däremot så finns det en hel del som bor på Österlen, fast det inte är Österlen som de bor på, mycket känsligt det där.

Så vi tar väl en kort genomgång om vad som egentligen är Österlen.

Först tar vi det som historiskt sett är Österlen, dvs “Öster om Leden”, dvs öster om Riksväg 19. Detta utgår från en tidigare dragning av vägen som gick från Ystads hamn upp till Brösarps gästgiveri. Det innebär då att halva Ystad ingår i Österlen.

Österlen Riksväg 19

Österlen Riksväg 19

Sen har vi den moderna och formella beskrivningen av Österlen är: Ingelstads, Järrestads och Albo härader hör till Österlen, det vill säga Tomelilla och Simrishamns kommuner.

Vilken av dessa beskrivningar man vill välja är lite upp till var och en, för det har egentligen ingen betydelse.

Vi hade tänkt oss att besöka lite släktgravar, jag min mamma och min älskade hustru. Med inköpta blomster åkte vi först till Tomelilla Kyrka för att lägga liten blomma på min faster Idas grav.

Tomelilla Kyrka

Tomelilla Kyrka

Det är fortfarande mycket snö, vilket är ovanligt för att vara i påsktider, men graven såg fin ut omgiven av all den fina vita snön. Vi la en blomma och var glada över att graven var så väl skött.

Min faster Ida Persson - Tomelilla Kyrkogård

Min faster Ida Persson – Tomelilla Kyrkogård

Inte så långt från Tomelilla ligger Eljaröd, det är där min pappa hade sina rötter. På kyrkogården som tillhör Eljaröd Kyrka finns två gravar som tillhör släkten, det är dels mina farföräldrar samt min farfars föräldrar.

Eljaröd Kyrka

Eljaröd Kyrka

All snön gjorde det lite svårt att ta sig fram, men vi löste det lite praktiskt genom att gå i varandras spår, först till mina farföräldrar Nils och Ingrid Persson.

Mina farföräldrar, Nils och Ingrid Persson, Eljaröd Kyrka

Mina farföräldrar, Nils och Ingrid Persson, Eljaröd Kyrka

På den äldre delen av kyrkogården, dvs närmast kyrkan är min farfars föräldrar begravda.

Min farfars föräldrar, Per och Ingrid Svensson, Eljaröd Kyrka

Min farfars föräldrar, Per och Ingrid Svensson, Eljaröd Kyrka

Vi fortsatte vidare på dagens äventyr, klämde in ett besök på Österlenchoklad, där fanns det mycket gott att välja på, vi gjorde lite inköp och var mycket nöjda 🙂

Älskade hustrun på Österlenchoklad i Skånes Tranås

Älskade hustrun på Österlenchoklad i Skånes Tranås

Mycket nöjda med dagens äventyr, en del beskrivna i egna inlägg, rundade vi av med en god middag hemma hos min moder.

Det är skönt att få komma ut och se lite andra saker ibland, det fyller på säcken med intryck, hoppas att den säcken aldrig blir full, för det finns så mycket i världen som jag vill se och uppleva.

Go’Kväll!

Mar 302013
 

Dagens stora äventyr var ett besök till Landskrona Konsthall för att se på samlingsutställningen över den konstrunda som pågår i Skåne. Jag hade kikat lite i katalogen över de konstnärer som var med i årets upplaga av konstrundan, men när jag tittade på bilderna över verk så kände jag inte något större sug av att åka ut till alla och envar. Min förhoppning var att samlingsutställningen i konsthallen skulle kunna ge en aha-upplevelse.

Sagt och gjort, men skorna under fötterna gick vi gemensamt ner till konsthallen i Landskrona.

Konsthallen - Landskrona

Konsthallen – Landskrona

Det var förvånansvärt mycket folk i farten, bra tryck nere i konsthallen, vi tittade runt och jag konstaterade rätt snabbt att det var väldigt mycket som var för mig helt ointressant.

Jag har en teori kring det här med konst, den kretsar kring att konst är ett väldigt bra terapihjälpmedel för att få bild på sina inre känslor, men att den typen av konst egentligen inte har något som helst värde för någon annan än skaparen. Tyvärr kändes på tok för mycket av den konst som var utställd på samlingsutställningen antigen bara “konstig” eller som en privat inre resa – inget som jag går igång på.

Samlingsutställning Konstrundan Nordvästra Skåne 2013

Samlingsutställning Konstrundan Nordvästra Skåne 2013

Det var dock ett verk som jag fastnade för, det var en tavla av Kennet Björne, tyvärr gick han bort under vintern, men min mamma berättade att hans galleri var öppet och att det gick att besöka detta för att titta på hans konst.

Detta var något som jag verkligen ville se, så vi tog oss upp till Gamla Kyrkogatan. Jag har ofta varit på den affär som Kennet Björne haft på Gamla Kyrkogatan, men jag har aldrig varit medveten om att han även var så produktiv konstnär.

Galleri Kennet Björne - Gamla Kyrkogatan Landskrona

Galleri Kennet Björne – Gamla Kyrkogatan Landskrona

En dignande samling med helt makalös konst mötte oss, varenda väggyta och även stora delar av golvet var fyllt av konst som med råge slog det som visades på konstrundans samlingsutställning.

Galleri Kennet Björne - Gamla Kyrkogatan Landskrona

Galleri Kennet Björne – Gamla Kyrkogatan Landskrona

Allt verkar vara till salu, jag skall ta mig en funderare längre fram om det kanske kan bli ett litet inköp, framförallt var det en tavla i ett av de inre rummen som tilltalade mig mycket.

Bland de mer säregna skapelserna fanns betongskulpturer, helt fantastiska. Dock tror jag att dessa betongskulpturer har svårt att klara sig som ensamma verk, de behöver sina kompisar för att komma tillrätta.

Galleri Kennet Björne - Gamla Kyrkogatan Landskrona

Galleri Kennet Björne – Gamla Kyrkogatan Landskrona

Den plats där Kennet Björne skapade sina alster står av vad jag kan se helt orört, som om det var lämnat i det skick det var. I fönstret såg jag något som såg ut som ett självporträtt, det kändes som pricken över I så att säga.

Galleri Kennet Björne - Gamla Kyrkogatan Landskrona

Galleri Kennet Björne – Gamla Kyrkogatan Landskrona

Med konstkontot fyllt av upplevelser begav vi oss ner till torget för att handla lite blommor, vi ville upp till kyrkogården för att hälsa på min pappa, lägga blomster på graven, det tar i själen, men jag kan inget annat göra än att konstatera hur verkligheten nu är.

När vi nu ändå var i Skåneland så får man inte missa att besöka Flinckmans Café i Sireköpinge, nu till påsken slår dörrarna upp för säsongen. Jag kan säga att det inte är enkelt att reda ut öppettider till Flinckmans Café, men efter lite letande på nätet hittade jag en notis på en närliggande konstnär där det stod ett telefonnummer till caféet, man får leta lite för att hitta det man söker 🙂 För den nyfikne kan jag avslöja att telefonnumret till Flinckmans Café är: 0418-50567.

Flinckmans Café i Sireköpinge

Flinckmans Café i Sireköpinge

För den nyfikne kan jag avslöja att telefonnumret till Flinckmans Café är: 0418-50567. Adressen är: Sireköpinge 1160, Tågarp, Morotskakan är en riktig läckerhet som varmt rekommenderas.

Flinckmans Café - Sireköpinge

Flinckmans Café – Sireköpinge

Jag vill gärna avsluta denna dagen med en bild på min pappa, det är från när han var i tidiga 20-års åldern, det är sån livsglädje som strålar ut ur honom, sorgen och saknaden är oändlig.

Min pappa, Sven Persson

Min pappa, Sven Persson

Godnatt.

Mar 292013
 

I Skåneland råder påsk, fortfarande vinter, men vårfint vill man ändå göra, så då Landskronas återvinning var stängd fick det bli en tur till NSR i Helsingborg istället. Vi lastade våra bilar fulla med trädgårdsavfall och körde upp till NSR för att bli av med härligheten.

Återvinningsstationen i Helsingborg påminner mycket om en gammal soptipp. Jag minns i min ungdom där man körde till soptippen, öppnade bagageluckan och kastade ut skiten helt osorterat i en hög. Sen kom en hjullastare och byggde upp berg med sopor. Det har hänt en hel del sedan dess kan man säga.

Broder C på NSR Återvinningsstation i Helsingborg

Broder C på NSR Återvinningsstation i Helsingborg

För den nyfikne så finns det en guldgruva med gamla instruktionsfilmer om hur sophantering skulle gå till under 60-talet, jag kan varmt rekommendera att du kikar på denna lilla film “Sjövett – 1964”

 

Vi fortsatte vår lilla resa med syfte att hitta lite nya krukor, först Plantagen, men där gick vi bet, varken krukor av rätt sort, eller någon tillgänglig personal att fråga fanns att uppbringa, vi åkte vidare istället. Ute på motorvägen såg vi en lockande skylt “Månsgård Krukor“, sagt och gjort, det fick bli ett snabbt besök även dit.

Månsgård Krukor

Månsgård Krukor

Vi hittade många väldigt fina krukor på Månsgård, men då vi var ute efter plastkrukor så fick vi rulla vidare. På Månsgård har man riktat in sig på en annan nisch. Till slut hittade vi det vi sökte på Ö&B i Landskrona, så uppdraget blev utfört på ett rekorderligt sätt.

Middag hemma i LA

Middag hemma i LA

I all enkelhet dinerade vi gemensamt på varma mackor på kvällen, det var riktigt gott, på tok för sällan som man får njuta av denna enkla delikatess, fast mycket av hemligheten är ju ingredienserna 🙂 En god ost är tricket.

Jag och älskade hustrun är boende på Hamnhotellet Kronan under vår vistelse i Landskrona, det är för mig ett nytt hotell som är riktigt trevligt. Bilden nedan är en riktigt dåligt stitchad bild, men det ger ett hum om hur rummet ser ut som vi bor i.

Hamnhotellet Kronan - Landskrona

Hamnhotellet Kronan – Landskrona

Jag är helt slut i kolan just nu, skall ta och sova så att jag tar mig igenom även morgondagen.

Go’Natt

Mar 282013
 

Så här i påsktider passar man ju på med lite Go South, dvs ner mot Skåneland. Vägen dit är rätt seg, men jag och hustrun har ju båda god förmåga att konversera, så milen blir kortare på det sättet.

På väg söderut mot Skåneland

På väg söderut mot Skåneland

Och någon timme senare så såg vägen ut ungefär så här, rätt snarlik på något sätt 🙂 Fast vi hade ett litet ärende på vägen ner. En bit av en ren skulle lämnas till bästa kusinen i Gemla, Vi fick mycket god förplägnad, uppskattas mycket.

På väg söderut mot Skåneland

På väg söderut mot Skåneland

Nåväl, jag och hustrun är nu framme i Landskrona och har checkat in på hotellet, denna dagen har gjort sitt, blir inte mer av en dag som denna.

Go’Natt

Mar 262013
 

Efter en mycket god natt skulle vi köra hem igen via Trondheim, för där skulle det bli ett litet stopp för att fixa lite med ett kommande projekt.

Jag passade på att ta lite bilder på den rorbue som vi bodde i hos Betten rorbuer. Det är rejäla hus med en makalös utsikt över havet.

Betten rorbuer - Smøla

Betten rorbuer – Smøla

Längs vattnet finns en gångbrygga där man kan promenera runt, nu gjorde jag inte det då det låg frost på virket, ville inte halka och bryta något ben, har inte alls tid till sånt just nu 🙂

Betten rorbuer - Smøla

Betten rorbuer – Smøla

Vårt vardagsrum var stort och rymligt, det som inte syns på bilden är den magnifika takhöjden, det är öppet hela vägen upp till taknock, rymligt och fint.

Betten rorbuer - Smøla

Betten rorbuer – Smøla

Min sovplats, en funktionsduglig säng utan krusiduller, jag sov förvånansvärt gott, men jag tror att mycket av det beror på den härliga havsluften som verkligen gör nytta.

Betten rorbuer - Smøla

Betten rorbuer – Smøla

Näväl, det var ju en resa till Trondheim som stod först på dagens schema. Nere i hamnen på Edøy går färjan in till fastlandet ungefär en gång i timmen, så vi ville inte missa den avgången som vi hade tänkt oss. Allt gick bra och vi kunde i det närmsta köra rakt in i båtens innandöme 🙂

I väntan på färjan vid Edøy

I väntan på färjan vid Edøy

Turen över till Sandvika på fastlandet tar ca 20 minuter, självklart blev det en svele och kaffe som mungott. Väl framme i Trondheim började det kurra i magen, det är en rejäl biltur upp över fjäll och ner i dalgångar innan man kommer fram till Trondheim, så det fick bli ett depåstopp på Cafe Benoni, det ligger vid Lade Arena. Precis lika gott som det brukar vara, för det är inte första gången jag stannat till där 🙂

Veg Burgare, Café Benoni, Trondheim

Veg Burgare, Café Benoni, Trondheim

Uppdraget som vi skulle göra i Trondheim bestod mest av att lämna av en del material och kika på ett bygge som håller på att färdigställas, skall bli spännande det där.

Jag hade även fått ett hedersuppdrag, lite Banos skulle köpas in till en av mina vänner, så det fick bli ett lite besök på en lokal mataffär. Banos är ett väldigt udda pålägg som jag bara träffat på i Norge, man skulle kunna säga att det är en helt unik produkt på nått sätt. Egentligen borde jag ta reda på om det finns något liknande någon annanstans i världen.

Banos

Banos

Vi fortsatte resan upp mot Åre där det åter fick bli ett depåstopp, nu på Åre Bageri, även det en riktig klassiker som alla och envar borde besöka. Det är alltid lika gott att fika/äta där.

Utanför Åre Bageri fanns det ett par stycken isskulpturer som var tillsågade med motorsåg, min kollega Jonatan hoppade glatt upp på en av dessa, jag hoppas han inte ådrog sig blåskatarr på kuppen 🙂 För övrigt har det varit en del stopp lite här och där när Jonatan skulle samla på sig Turf-zoner. Ett trevligt nöje som jag önskar jag hade tid att ägna mig åt.

Jonatan skaffar sig blåskatarr i Åre

Jonatan skaffar sig blåskatarr i Åre

Batteriet i min kamera tog slut någonstans kring Järvsö, så det blir inte mer bilder från denna resan, men på det hela taget sett kan jag säga att jag verkligen uppskattar omväxlingen i mitt arbete, det är så mycket som jag får se, som jag får uppleva, det är fina grejer det.

Klockan är nu mycket och jag är hemma igen, det är skönt att få återse min älskade hustru, men nu återstår det bara att somna för klockan är hysteriskt mycket just nu.

Go’Natt!

Mar 252013
 

Idag har det mest varit arbete på schemat, men man får inte missa tillfället att ta lite bilder från den helt makalösa naturen som Smøla och de kringliggande öarna bjuder på, så det får bli en liten kavalkad med vyer och andra godbitar idag.

På morgonen passade jag på att ta en bild på en av mina kollegor när han stod och beundrade utsikten precis utanför vår hytte vid Betten rorbuer. En rorbue är en form av hytte där det finns med en frysbox, till detta går det att hyra en båt, sen är det mest bara till att ut och fiska. Frysboxen fyller man med all fisken man samlat ihop. När fisket är klart så fraktar man hem all fryst fisk och lever gott på den så länge den räcker. Norge är ett land som i mångt om mycket har levt på sitt fiske.

Smøla i tidig morgonstund

Smøla i tidig morgonstund

Det som fascinerar mig väldigt mycket är den säregna naturen, havet möter fjäll på en gång utan att det finns någon annan klimatzon däremellan. Här ute på Smøla är det så väldigt tydligt.

Smøla

Smøla

På en av öarna, Edøy, ligger Gurisenteret. där kan man få sig en dos lokalhistoria och även få en förståelse för hur det är att bo på en vindpinad ö längst ut i kustbandet. Livet kan vara rätt hårt när naturen slår till med full kraft.

Gurisenteret på Edøy - Sko

Gurisenteret på Edøy – Sko

Lite senare på dagen, när vi var färdiga med vårt uppdrag så bestämde vi oss för att ta en biltur ut till Veiholmen, det är vid vägs ände, längre än så går det inte att komma.

I många av sunden mellan alla småöarna har man byggt broar som ter sig gigantiska, men detta är gjort för att båtar av lite större dignitet skall kunna tag sig under. Imponerande byggen.

På väg ut mot Veiholmen

På väg ut mot Veiholmen

Jag bara kunde inte låta bli att ta en panoramabild över området. För mig är detta en helt makalös utsikt som inte går att hitta hemmavid, men får passa på att njuta av det man ser.

På väg ut mot Veiholmen

På väg ut mot Veiholmen

När vägen tog slut så var vi framme vid Veiholmen, efter vår lilla bilresa mitt ute i ingenting så dyker det plötsligt upp ett samhälle med butik och allt som behövs för att få verkligheten att snurra runt. Veiholmen är ett stort fiskeläge, men av det man ser är att mycket av dess fornstora dagar klingat av, en hel del av husen verkar vara semesterboende och liknande. Vi vände bilen och rullade så sakteliga tillbaks mot vår hytte igen.

Veiholmen

Veiholmen

När vi ändå var i krokarna så tog vi en liten annan väg tillbaks, nu förbi Smøla vindpark, det är en imponerande samling av vindkraftverk som när det byggdes var Norges största anläggning för produktion av el med hjälp av vindkraft.

Smøla vindpark

Smøla vindpark

Vindkraft i all sin ära, det är miljövänligt men ställer i den här omfattningen till stor skada för fågellivet, på nätet kan man bland annat läsa:

Norsk Institutt for Naturforskning (NINA) har noggrant studerat vindkraftparken på Smøla. Tyvärr togs förvarningarna om att komplikationer skulle uppstå för örnarna inte på allvar vid uppförandet av anläggningen. T.o.m. maj 2011 har 43 havsörnar konstaterats dödade av kollisioner med vindkraftverk på Smøla, men utöver dessa finns rimligen ett mörkertal.

Det finns mycket noggranna studier gjorda på detta ämne, leta lite på Google så kommer du hitta mer fakta om konflikten mellan vindkraften och fågellivet.

Klockan är nu mycket, en dag full av intryck, både å arbetets vägnar, men även alla dessa fantastiska vyer. Jag kan bara hoppas att fler får upp ögonen för det magnifika landskap som Norges kustband har att erbjuda.

Nu skall jag ringa till min älskade hustru, det är det bästa av allt på dagen.

Go’Natt!

Mar 242013
 

Vad gör man inte på Söndag om inte en biltur till Smøla 🙂 Jag och mina kollegor lastade in oss i bilen på morgonen och påbörjade vår nästan 90 mil långa resa ut till kustbandet utanför Trondheim.

Milen rullade på i bra fart, väglaget var helt perfekt, i det närmsta barmark hela vägen. Vi svängde in i Oviken för att få oss lite lunch, ett för mig bekant hak fick bli källan till god mat. Pelin Meryem Restaurang har jag besökt tidigare, det har alltid varit mycket bra mat där, kan mycket varmt rekommenderas. Trots att Oviken ligger rätt ödsligt, så är denna restaurang en guldgruva. Bra råvaror och maten tillagad med omsorg, det uppskattas mycket.

Grekisk Sallad på Pelin Meryem Restaurang i Oviken

Grekisk Sallad på Pelin Meryem Restaurang i Oviken

Vid infarten till Åre ser man som brukligt den ståtliga kraftledningsstolpen som blivit konstnärligt utsmyckad  av Anna Cronheden. Vår färd rullade vidare, milen som var kvar var många till antalet.

Infarten till Åre

Infarten till Åre

Man hinner prata en hel del under dessa långa resor, allt från väder och vind till viktiga saker. Helt enkelt tillfälle för kontemplation.

Vi passade på att göra lite proviantering i Storlien, affären var knökfull av norrmän som skulle handla billigt inför den stundande påsken, vi talar stora mängder med folk som drog på fullastade vagnar. Verkligen stor kommers. Det som Storlien saknar är möjligen ett systembolag 🙂

Tullen i Storlien skulle ha lite pappersexercis, sen rullade vi vidare in i Norge.

Efter ytterligare någon timme i bilen kom vi fram till en av de finaste utsikterna jag sett i Norge, just idag var det lite extra fint precis vid solnedgången.

Detta är uppe i bergen vid Aure, man ser hela vägen ut till havet, makalöst vackert. Fast å andra sidan är det mesta jag sett i Norge väldigt vackert, alla borde få uppleva denna storslagna natur nån gång i livet.

Utsikt över dalgången vid Aure

Utsikt över dalgången vid Aure

Sista biten ut till Smøla sker med båt från Sandvika, det visade sig att den var en ny färja med större kapacitet. Den gamla båten var nog för liten och rentutav för gammal för att klara trafiken.

Det som däremot fanns även på denna nya färja var den lätt minimalistiska serveringen i form av Kaffe och Svele, samt en glasburk där man betalade och växlade själv. Genialiskt enkelt system. Svele är en form av Lefse, fast lite mer skumgummiaktig. Lite speciell i konsistensen men väl värd att prova.

Kaffe och Svele

Kaffe och Svele

Vi har nu kommit fram till vår hytte, kvällen är sen, kroppen är mör, så det som återstår för mig nu är att sova, för imorgon blir det en arbetsdag.

Nu skall jag ringa till min älskade hustru.

Go’Natt!

Mar 222013
 

Under min resa hem till Gävle funderade jag lite på SL’s nya system “Accesskort”, detta skall ersätta bland annat den gamla förköpsremsan som försvinner den 31:a augusti 2013. Jag kan förstå grundtanken med att införa en digital variant som då skulle minska hanteringen av pappersremsor och då i förlängningen säkerligen minska mängden personal etc.

Men.. det är ett par saker som jag verkligen inte begriper och som gör SL Accesskort till ett milt sagt krångligt system.

SL förköpsremsa försvinner 31:a Augusti 2013

SL förköpsremsa försvinner 31:a Augusti 2013

De problem som jag ser med SL Accesskort är framförallt en ovilja att använda och samverka med redan befintliga system. Varför skall jag jag som kund behöva ha ytterligare ett kort i plånboken, jag strävar efter att ha så få plastbitar i min plånbok, och SL’s lösning kunde ha varit så väldigt mycket smidigare.

Kortfattat har SL Accesskort som enda funktion att identifiera kunden för SL’s system och utifrån detta öppna spärrarna så att jag kan åka med kollektivtrafiken samt att belasta min “kassa” med erforderlig peng. En väldigt enkel transaktion kan tyckas.

I min plånbok har jag reskassekort för Skånetrafiken, Östgötatrafiken, Oyster Card (London) och nu även ett SL Accesskort. What about samarbeta kan man tycka…

Den bakomliggande tekniken är ju helt identisk, dvs Near Field Communication via RFID. Det är inga som helst problem att läsa av mitt SL Accesskort med min Xperia V telefon och få ut UID etc, så egentligen begriper jag inte varför inte dessa “kassor” kan vara helt digitala, verkar vara en baggis.

En annan reflektion kring SL Accesskort är att man skall stansa in hur många kuponger en standardresa skall vara, tex 2, 3 eller så. Men om jag nu har stansat in 2 kuponger som standard, ja då skall man plötsligt hålla på med manuell hantering för att kunna åka en 3 kupongers resa. Det kommer ju att sluta med att jag skall ha 2 stycken SL Accesskort med olika standardresor instansade.

Om nu dessa kollektivtrafikoperatörer kunde få arslet ur vagnen och samarbeta istället för att krångla till det för mig som kund så skulle jag kunna slippa en hel drös med plastkort som enbart tar upp plats i plånboken. Det är exakt samma tekniska specifikation på samtliga de kassor som jag har in min plånbok, allt verkar baserat på Mifare Classic 4K.

Ser fram emot en förbättring på detta.

Mar 222013
 

Nått som jag gillar skarpt är choklad med Sea Salt i, och då speciellt “Lindt Excellence Sea Salt“, det är riktigt mungott enligt min smak.

Lindt - Excellence Sea Salt

Lindt – Excellence Sea Salt

Det enda problemet är att jag inte hittar varken “Krav” eller “Fair Trade” märken på denna chokladen, så jag har fått lära mig att finns det inte “Fair Trade” så finns det stor risk att det är “Slave-Trade” eller rentutav barn som arbetar istället för att leka som odlar bönorna.

Jag som konsument önskar verkligen att Lindt skaffar sig full kontroll över hela processen och ser till att deras produkter uppfyller kraven för Fair Trade. Det skulle kännas betydligt mycket bättre för mig.

Det var alles för idag.

Mar 202013
 

Isen håller sig fast vid Läckö, utanför mitt fönster ser jag på morgnarna den stackars fastfrusna växtligheten som bara väntar på att det snart skall bli vår, varmt och skönt igen. Naturen är satt i stå så att säga.

Is vid Läckö

Is vid Läckö

Denna dagen blev inte riktigt som jag tänkte mig, men man får ta dagarna som de kommer. Väskorna är ånyo packade och jag rullar iväg söderut.

Våren kommer snart, håll ut bara.

Mar 192013
 

Vissa dagar kan man hålla sig lite för skratt, en bildskärm av typ LCD-ADH32HD som varit i drift ett par månader behagade idag att gå sönder. Effekten var att bilden såg ut som “Pink Floyd på Burk”. Ja vad gör man, efter en del felsökande konstaterade jag att denna skärmen var redo för soptippen. 🙁

LCD-ADH32HD

LCD-ADH32HD

Nån timme senare var ny skärm beställd, detta var inte helt enkelt då skärmar av denna typen inte direkt finns på vanliga elfackhandeln. Jaja, man får inte vara helt nöjd alla dagar, men det viktiga är att det gick att lösa trots allt.

Häpp!

Mar 182013
 

Klockan ringde tidigt i morse, jag skulle ner till Regalskeppet Vasa för att göra ett snabbjobb tillsammans med en av mina kollegor. Jag hade tur och fick skjuts ner till storstan, vilket var tur, för tågtrafiken hade havererat totalt idag. Det var nått med att rälsen kanske var skadad för att ett godståg kört mellan Gävle till Södertälje med trasigt hjul. Jaja, det är nog inte meningen att tågen i Sverige skall fungera mer än sporadiskt numera.

Modell av Regalskeppet Vasa - Vasamuseet Stockholm

Modell av Regalskeppet Vasa – Vasamuseet Stockholm

Jobbet gick bra, inga problem utan allt gick som på räls 🙂 Skämt å sido, jag skulle vidare ner till Läckö och skulle åka tåg ner till Skövde för att sen byta till buss. Det gick faktiskt riktigt bra, jag hade förväntat mig det värsta, men för en gångs skull tillstötte inga problem alls. 🙂

Jo, jag fick en mycket trevlig stolsgranne på tåget, Elisabeth Ohlson Wallin, innehållet i samtalen lämnar vi därhän då samtalen som sker på tåget stannar på tåget, men jag måste säga att det var ett mycket trevlig och givande möte i all sin enkelhet.

Mycket buss blev det, från Skövde till Lidköping, springa till affären för att handla mat, mer buss, Lidköping till Spiken, där jag blev hämtad i bil.

Buss mellan Skövde till Lidköping

Buss mellan Skövde till Lidköping

Dagens resor var över, nu återstår kreativt arbete tills att dagen skall rundas av.

Hej Hopp!

Mar 162013
 

Senaste månaderna har varit helt hysteriska, så äntligen har jag fått till en ledig helg, vilken används till att städa! Ett av rummen på ovanvåningen har jag ockuperat under på tok för lång tid, och med massor med bygg-grejjer som verkligen inte behövde vara där. Tiden räcker helt enkelt inte till längre. Men nu idag har jag äntligen inget annat “måste” som skulle göras. Det tog mig nästan hela dagen att röja och städa, men nu har min älskade hustru åter fått tillbaks sitt kontor. Fint blev det och jag är nöjd.

Nu när även väggarna var välstädade så passade jag på att sätta upp två tavlor som inte heller har hunnit komma upp, det är två stycken nyinköp av Norska konstnären “Tor Rafael Raael“, vi har ett par verk av honom sedan tidigare. Dessa två är nu Gicleetryck.

Först ut har vi då “Familie”, jag får direkt associationer till “Temple Expiatori de la Sagrada Família i Barcelona, även det en mycket sevärt besöksmål.

Tor Rafael Raael - Familie

Tor Rafael Raael – Familie

FAMILIE

“Vi står sammen i sol og regn. Når været blir for hardt trekker vi sammen. Står der i le av hverandre. Årene går, men vi står fortsatt. Litt skjevere enn før, litt trøttere, men vi holder sammen for vi er en familie.”

Nästa verk är “Morgenstund”, rogivande och en fröjd för ögat på alla sätt och vis. Som en fullständig utvikning, uttrycket “Morgonstund har guld i mund” – “Aurora habet aurum in ore”, självklart är det kopplat till att den som går upp tidigt får mycket arbete uträttat. Till skillnad från vadå kan man undra.

Tor Rafael Raael - Morgenstund

Tor Rafael Raael – Morgenstund

MORGENSTUND

“Natten slipper sakte taket.
Dagen åpner seg.
Stille morgenstund.”

Men bäst av allt, vi har fått rå om lilla Charlie i dagarna, mest har det varit älskade hustrun och Frida som kapten Kaos har fått leka med, jag har ägnat mig åt ovanvåningen 🙂 Han är så go och glad den lille mannen.

Kapten Kaos med moster och mormor

Kapten Kaos med moster och mormor

Denna dagen är jag nöjd med, så nu skall jag ner i mitt hobbyrum, aka “Tvättstugan” och vända på en maskin, sen blir det kväller för mig.

Go’Afton!