Tidigt i morse pulsade jag genom snön ner till stationen i Gävle för att ta mig ner till Stockholm, inplanerat för dagen var ett längre möte om ett par projekt som skall göras under 2014. Allt gick bra, mycket kreativt och kul.
Till på köpet blev det en mycket god lunch på Belgobaren, jag såg att de hade ett utsökt sortiment av Belgisk öl, så dit skulle jag gärna gå någon gång när jag inte är i tjänst 🙂 Belgobaren ligger vägg i vägg med Freys Hotell, så om man vill så kan man ha krypavstånd till nattvila.
Nå, till saken, jag gick förbi kvarteret Blåmannen i Stockholm, detta kvarter innehåller centralposthuset, förutom att huset är ritat av arkitekten Ferdinand Boberg, vilken även ritat en hel del riktigt fina hus i Gävle, så fascineras jag av att kvarterets namn fått stå oförändrat sen minst 1648, det är det äldsta belägget på kvarterets namn av vad jag förstått.
Det pikanta är att en “Blåman” nämligen är ett gammalt ord som betyder ungefär “Svart Man” eller “Neger”. En “Blåman” sades komma från “Blåland”.
På Wikipedia kan man läsa följande om “Blåland”
Under vikingatiden och medeltiden användes beteckningen Blåland på Nordafrika av nordborna. Det har troligen sin förklaring i deras uppfattning om invånarnas hudfärg – dessa kallades blåmän – då “blå” förr betydde “svart” eller “mörk”.
Det är förunderligt att detta kvartersnamn fått leva kvar, med tanke på att så många andra numera inkorrekta historiska namn på saker och ting har sopats bort de senaste åren, men Kvarteret Blåmannen har man inte petat på ännu.
Over and Out!