Gemzell's sandlåda

Jag somnade gott efter gårdagens lätt hysteriska resa från Leknes till Oslo till Arlanda till Gävle till Karlsborg, så sömnen kom av sig självt 🙂

Idag är Jespers stora dag, det är medaljutdelning för Afghanistanstyrkorna i FS22, vädret är däremot sämsta tänkbara, det regnar, blåser och är kyligt. Jag var som brukligt felklädd, så regnet tog sig rakt igenom ben och märg.

Efter frukosten började soldaterna värma upp utanför vandrarhemmet, precis utanför vår dörr.

Ceremonin idag var uppdelad i tre delar, dels fick alla soldaterna defilera längs paradgatan inne på Karlsborgs fästning, det var en brokig skara soldater, mest imponerad var jag att även de soldater som skadats under sin tjänstgöring i Afghanistan kunde vara med, detta trots rätt allvarliga skador, på nått sätt kändes det som att hela denna ceremonin var för hedra dem, det kändes bra och rätt.

Sen var det lite logistiskt kaos, alla anhöriga skulle genom en trång gång för att komma in på gårdsplanen, vet inte som det var så väl genomtänkt, hela flödet stoppade upp. Hustrun kämpade på bra med sina kryckor, men jag såg att det tog rejält med allt gående och stående.

Inne på gårdsplanen fortsatte regnet, blåsten och kylan, stämningen var dock mycket god och alla hoppades på korta koncisa tal från försvarsminister och befäl. Men av nån anledning verkade försvarsministern tycka om att höra sin egen röst, för Karin Enström malde på ett bra tag…. resten av talarna hade förstått detta med skitvädret och var föredömligt korta i sina anföranden.

Medaljerna delades ut, rätt rationell verksamhet, det var ett flertal befäl som skötte detta, så det gick undan, tog nog inte mer än en 45 minuter, men hustruns rygg gjorde sig påmind, så vi rörde oss sakteliga mot mässen för att intaga bju-fika. Tur var det, för efter ett tag så kom alla andra anhöriga, salen var helt enkelt lite för liten för en så stor anstormning.

Jesper och Therese kom och gjorde sällskap med alla oss andra, medaljerna inspekterades, fina saker det där.

Dagen hade gjort sitt, vi lämnade Karlsborg och regnet för att ta oss upp till Gävle igen, ännu en upplevelse rikare. Jag och hustrun åkte i Malins bil, lilla Charlie satt fram och levde om som den Kapten Kaos han är.

Imorgon är det Stockholm Maraton, vädret skall bli skit och Therese skall springa loppet, hoppas att det går bra för henne.

Lev väl!