Vid ca 1-tiden på natten mellan onsdag och torsdag så ringde älskade hustruns telefon, det var länsveterinären i Valbo som ringde och frågade om hon hade en katt som heter Moltas, jodå, det har vi, en liten svart katt.
Vi hade funderat lite över vart hon höll hus, för vanligtvis brukar hon ge sig till känna när det är läggdags, men inte så denna kvällen. Så jag klädde på mig och tog bilen ut till Valbo (kan säga att det inte var någon annan ute vid den tiden på dygnet) och körde till länsveterinären. Det ligger förövrigt precis bredvid lanthandeln som vi försökte bevista häromdagen.
Moltas Katt, lite utslagen på rogivande medicin
Nåväl, mycket riktigt så var det vår lilla Moltas som låg i ett hörn lite lätt tilltufsad. Inget på utsidan tydde på några större skador, men bakbenen ville inte riktigt bära. Moltas fick lite smärtstillande, och sen åkte vi hem igen, rådet vi fick var att låta natten gå, sen boka en tid hos veterinären inne i stan, sagt och gjort, det fixade jag med under gårdagen.
Moltas på röntgen
Det blev en rejäl undersökning med efterföljande röntgen följt av domen, jodå, Moltas hade fått en fraktur i bäckenet samt en flisa som syntes vid ena knät. Det som var en rimlig väg att gå i detta skede var 6 veckors vila med medicin och ett par kontroller under tiden.
Nu får vi hoppas att katten tar det lugnt och att benbitarna hittar varandra igen, för annars blir detta lite jobbigare, men vi tar en dag i taget och hoppas att Moltas blir bättre.
Häpp!