För 29 år sedan började jag min gymnasieutbildning, tillsammans med en brokig skara ungdomar bildade vi klassen N3B. Det var på den tiden då gymnasiet var indelat i linjer och inte som nu i program. Vi ingick i ett litet experiment som kallades för “inriktning”. I korta drag så läste vi alla den Naturvetenskapliga grundkursen och kunde utifrån det välja till olika inriktningar. För min del så valde jag datainriktning.
Datorer var 1993 nått som inte fanns i var mans hem, så vi fick pilla med maskiner som var rätt unika. Skolverket hade låtit ta fram en dator som hette Compis, sen tidigare fanns även ABC80 och PET2000. Nå, min skolutbildning kan vi ta nån annan gång. Idag var det dags för oss elever i N3B från Gullstrandskolan som hade utkastning 1985 att träffas igen.
Jonas och Magnus hade ordnat med alla förberedelser, fixat facebook-grupp, gjort utskick med karta så att vi alla skulle kunna hitta rätt, och bokat Killehuset i Söderåsens nationalpark. Med karta och friskt humör så började jag naturligtvis att köra lite fel, nå, man får ju se rätt mycket här i världen med lite dåligt lokalsinne. När man närmar sig Söderåsens nationalpark så passerar man Nackarpsdalen, det är en av de mest hänförande platserna i Skåne. Bilen svängde upp för Serpentinvägen och stannade till vid Gamla Vägen, sen fick det allt bli lite jobb för apostlahästarna, bil är bra men att skåda lite skön natur skadar verkligen inte.
Efter en liten fotvandring så möttes jag av två gamla bekantingar, Magnus och Jonas hade inrättat sig och höll den goda stämningen uppe. Det var ett kärt återseende, glädjen över återseendet var stor.
Fler av mina tidigare klasskamrater ankom allt eftersom, det är fascinerande hur lite folk förändras till utseendet och personlighet på 26 år. Men så är man ju i det närmsta färdig vuxen när gymnasiet är avslutat.
Det kan alltid finnas en liten risk med denna typ av återträffar, att man skall trilla in i gamla spår igen, men vi gjorde helt om, för vi var ju nyfikna på vad vi hittat på de senaste 26 åren. Vi genomlyste våra livsöden, en del i detalj annat mer ytligt.
På det hela taget sett kan jag lugnt säga att alla vi som kom hade tagit för oss av livet, sett både fram och baksida, kommit vidare från gamla spår, helt enkelt sett till att världen blivit större än vad den var 1985.
Kvällen började göra sig påmind för mig, tanken var att vi skulle grilla lite god mat för att sedan fortsätta de glada samtalen. Men då jag har en lång hemresa imorgon så rundade jag av min närvaro och begav mig hem mot Landskrona igen när grillens glöd väl var färdig.
Vi hoppas alla på att ett nytt återseende kan ske inom inte alltför fjärran framtid, för det är spännande att höra gamla vänners livsöden.
Det var alles för denna dagen!