Gemzell's sandlåda

Ny dag, en fantastisk resa från Kiruna till Borg på Lofoten i Norge. Jag hängde på låset till frukosten vid 06:30, en fantastiskt utsikt visade sig ut över gruvområdet, jag är nu helt säker på att jag inte är så jättesugen på att bo i Kiruna 🙂 Fast man skall aldrig säga aldrig sägs det.

Efter att rummet på Scandic betalats och vi klivit ut i den svinkalla bilen så rullade vi längre upp på fjället, det blev mer och mer uschigt klimat. I min nyfikenhet att ta reda på hur högt upp vi befann oss så plockade jag fram GPS’en i min telefon, och den hade fått nån form av frispel, visade att vi körde på nästan 10.000 meter höjd i 260 km/h, det kan jag lova att så var inte fallet, inte med tanke på den mängd last vi hade med oss.

Och så var det ju det här med vädret, det blev mer och mer snöblandat ju längre upp i fjället vi tog oss, ett tag var det riktigt tragiskt, inte mycket till utsikt, fick bli insikt istället 🙂

Efter ett tag kom vi fram till gränsstationen vid Björnfjell, det ligger strax väster om Riksgränsen, efter lite pappersexercis fick vi rulla vidare in i ett bedrövligt väder. Snö på vägen, hård blåst, men det skulle bli värre så vi rappade på för att ta oss ner mot låglandet så fort det gick.

Först när vi kommit en bra bit närmare Narvik så tittade den goda solen fram, och tillfälle gavs för lite fotografering, allt är inte vyer, men fina bilder blir det ändå. Vägen gick förbi utanför Narvik, så vi kom inte in i stan, men med vår plan för hemresan så kan det kanske bli ett besök dit mot senare delen av veckan.

Färden fortsatte vidare över broar och genom tunnlar, massor med bilfärjor har blivit ersatta av ståtliga broar, detta måste kostat enorma pengar att bygga upp.

Tunnlarna är makalösa, det är allt från korta snuttar på ett par hundra meter, till dem som är nästan 7 km långa, värst tycker jag det är med de tunnlarna som går under fjordarna, det är som att göra rakt ner för en rejäl nerförsbacke för att sedan plana ur och sedan rakt upp igen, inte min grej.

I Svolvær var det dags för lunch och en bensträckare, detta är en av de större samhällena på Lofoten, jag fick ett mysigt intryck av stadskärnan. Vi ställde av bilen och gick in i en galleria i syfte att få köpa lite vin till kvällen, men framförallt att få mat i magen. På Tante Blå styrde jag upp verksamheten för att få fram nått gott vegetariskt, det blev en grekisk sallad, och jag var mycket imponerad av kvalitén, riktigt friska grönsaker, smakrikt och gott. Brödet i sig var ett mästerverk. Denna maten slår mycket annat som jag ätit i mina dagar.

På Tante Blå var det konvent bestående av Pensionister kombinerat med någon enstaka representant från lattemaffian, riktigt familjärt och trevligt.

En bensträckare var det tal om, och så skedde efter maten, men vädret var så bedrövligt att det inte var mycket att njuta av. Så här ser delar av torget ut, säsongen har inte dragit igång ännu så det var inte särskilt mycket folk ute, kan även ha berott på vädret 🙂 Det blev ett besök in på turistbyrån för att se om det gick att boka nån safari till havs, men det var långt ifrån säsongen, så man får hoppas att det blir fortsatt jobb i dessa trakter till sensommaren.

Bilen rullade vidare med full fart mot Borg. Min kollega Rickard hade kran på ett fiskeläger som var mycket väl bevarat i ograverat skick. I Henningsvær luktar det fisk, fisk i stora lass, men framförallt saltad och lufttorkad fisk, nämnde jag att det luktade fisk? 🙂 Hela infarten var full av stora fält fyllda med fisk som lufttorkade. En fantastisk syn. Vart och vartannat hus i byn hade fisk hängande under takfoten.

Det är mycket pittoreska vyer i Henningsvær, allt är upplagt för att tillgodose turisternas smattrande kameror. Det fanns tydliga spår i hela staden att man lagt massor med arbete på att byta hela stadens infrastruktur, alla gator visade spår på att vatten, el, avlopp, kabel-tv och bredband hade bytts ut. En hel del högar med gamla installationer låg redo för bortforsling, nu var samhället redo för en anstormning av turister.

Då Henningsvær är hårt utsatt för väder och vind så har man skyddat inloppet med en rejäl vågbrytare, det är nog en nödvändighet för att inte oväder över Atlanten skall förstöra hela staden. På bilderna ser man fjällen, men det är inte så långt från havsytan, hade det inte varit för golfströmmen så skulle detta vara ett islandskap.

Så här ute bland öarna där det inte finns mycket kvar till öppet hav syns effekterna av tidvatten väldigt tydligt, se bilden nedan, nästan allt detta är täckt med vatten när det blir flod, det är en rejäl skillnad mellan ebb och flod.

Resan rullade vidare till Borg, resten av resan såg i stora drag ut så här, det är en bedårande upplevelse att få njuta av utsikten, jag förstår att detta landskap varit grogrund för starka målerier, hade jag kunnat, så hade jag tagit fram penseln och förevigat allt detta, men den kunskapen har jag tyvärr inte.

Kvällen är nu sen, bilen står parkera inför morgondagens arbete, jag är trött i kroppen av lång dag och mycket intryck, vi rundar av dagen, det kommer en ny imorgon.

Nu skall jag ringa till min älskade hustru.

Go’Natt