Ett litet äventyr tog sin början idag, för med bil skall jag tillsammans med en av mina kollegor rulla lite norrut, en bra bit blir det. Första kombinerade kaffe och kisspaus blev vid högakustenbron. Vädret var väl inte det bästa under första timmarnas bilfärd, men ett litet kort blev det knäppt på denna magnifika skapelse.
Högakustenbron
Det blir gott om tid till det goda samtalet vid långa bilkörningar, vi varvade med nån timmes intervall, klämde av mil efter mil efter mil. När vi närmade oss Gunnar Nordals gamla hemtrakter Hörnefors, så passade vi på att klämma i oss en liten lunch på Tre Kronor.
Tre Kronor, Hörnefors
Det var ett helt oprövat kort, men en riktig lyckträff, gott och givmilt, personalen sken upp glatt när vi tackade stort för god mat. Kommer jag till Hörnefors fler gånger, så kan det nog bli tal om ett ytterligare besök.
Falafelrulle, Tre Kronor - Hörnefors
Och så lite kulturturism, efter maten passade vi på att sträcka lite på benen, det tar en hel del kraft att bara sitta på arslet i en bil, så det blev en runda runt Hörnefors, ett obligatoriskt krigsmonument låg bara dryga 100 meter bort. Till minne av slaget mellan Ryssland och Sverige 1809, även omnämnt som “Slaget vid Hörnefors“. Vi hummade lite över J Z Dunkers bravader och slutliga öde, sedan var det dags att rulla vidare norrut.
Minnesmärke över Slaget vid Hörnefors 1809
En tankning av bilen skedde i Skellefteå, tanken var att få en lyxkaffe på Statoil med tillhörande kanelbulle, men det var cryptosporidium eller nått annat mysigt i vattnet, så det blev inte tal om nått som härörde från kranen :-). Kvällens nattvila var planerad till Boden, men bilresan hade gått så pass bra, så jag ringde och bokade av vårt boende för att istället sikta längre norrut, Kiruna blev målet för kvällen. Vi körde helt fräckt förbi avfarten till Luleå och fortsatte västerut in mot fjällen, dock var vi noga med att ha bilen fulltankad, för stenkasten mellan bensinstationerna blir längre och längre på dessa breddgraderna.
Utanför Luleå
Vid Lansjärv passerade vi Polcirkeln, ett självklart stopp på vägen. En underbar skylt som annonserade försäljning av våfflor, kaffe, mat och “sovernirer” guidade oss rätt.
Information vid Polcirkeln
Polcirkeln, Lansjärv
Efter en pink i naturen och en bensträckare rullade vi vidare mot Kiruna. Milen i bilen började kännas i kroppen, man får en konstig form av krumhet i kroppen av att inte röra på sig. Men målet var ju i sikte, så det var bara till att rulla vidare västerut, naturen i dessa trakter kan vara bländande pitoreska, vykort efter vykort passerar revy utanför bilens rutor, nått enstaka fångade jag med kameran, resten får bli kvar i mitt minne.
Fager natur
Dryga 100 mil från Gävle så tornade Kiruna upp, inget hotell var bokat, så det blev en liten men snabb koll, första bästa hotell var Scandic Ferrum, precis lagom, inget krångel, bilen fick plats utanför dörren vilket var skönt då den var laddad från golv till tak med prylar och tingestar.
Scandic Ferrum, Kiruna
Mitt rum för natten, det blev 208, en underbar utsikt ut över gruvan, inte så vackert, men en lönsam utsikt. Min spontana reaktion är att jag nog inte skulle passa så bra in i denna stad, men är man uppvuxen i krokarna så fungerar det säkert bra.
Vy från rum 208, Scandic Ferrum
Rummet som sådant, inte att förglömma, det var som ett reguljärt Scandic rum, helt ok, för det är enbart till för nattens sömn. Skumt var bara att det knappt gick att reda ut när frukosten öppnade imorgon, det fanns ingen broschyr eller liknande, fast slutligen hittade jag ett menysystem på TV’n, ett interaktivt system där det gick att leta fram tiderna 🙂
Rum 208, Scandic Ferrum
Middagen var väl ingen större höjdare, Mommas Steakhouse, ligger i samma hus som Scandic, hade nog inte sett så många gräsätare tidigare, men de hade en rätt på menyn som funkade bra, dock var det väl egentligen bara två problem, dels så smakade maten absolut ingenting, sen kan jag tycka det är lite väl kostsamt med måltiden och två öl för facila priset av 235:-. Jag antar att detta är resultatet av lite klen konkurrens, blir nog ett annat alternativ nästa gång. Däremot var personalen mycket gästvänlig och trevlig, ett plus i kanten på det.
Zuccini & Sparris, Mommas Syeakhouse, Kiruna
Klockan är sena kvällen, solen lyser som vore det mitt på dagen, nu skall jag sova min skönhetssömn, för imorgon är en ny dag med nya utmaningar.
Natti Natti!