1982, det är ett bra tag sedan, jag var 15 år och skulle få uppleva en makalös filmupplevelse, i mellandagarna efter julen så gick filmen “Tron” upp för visning i Sverige, självklart såg jag till att se denna lilla makalösa film. Mitt intresse för datorer hade redan växt sig starkt, science-fiction likaså, och nu en film som kombinerade dessa två favoritämnen bara kunde inte vara fel.
“Tron” är en film som utspelar sig i en inte alltför fjärran framtid, där mötet mellan maskin och människa, hårdvara och mjukvara blev illustrerat på ett mänskligt sätt, en hacker lyckades ta sig hela vägen in i en dators innersta, in i ren logik, svart och vitt, gott mot ont. Självklart garnerat med lite amore, några schyssta fighter, dock med helt nya uttryck, nått ingen hade sett på film tidigare, detta var verkligen en banbrytande film.
Tron 1982
Det som var banbrytande med filmen var all datoranimering kombinerat med riktiga skådespelare kombinerat med en riktigt bra story, kanske var jag färgad av min ringa ålder, men jag sveptes med i filmen, det har inte hänt många gånger, varken före eller senare. De enda filmer som lyckats med det konststycket var “2001“, “Star Wars” och sedan även första “Matrix” filmen, alla dessa filmer är banbrytande och nyskapande, samt att de lyckades komma i precis rätt ögonblick. För “Tron”, hade den filmen kommit idag, så hade nog ingen ens bemödat sig att gå till en biograf, så viktigt är kontexten.
Nu har det gått några år sen den där magiska kvällen i biografmörket, nästan 28 år senare kom en uppföljare, “Tron Legacy“, arvet efter Tron, samma skådespelare som var med i första filmen återfinns i de bärande rollerna, Jeff Bridges, Bruce Boxleitner, tiden har tagit ut sin rätt, men ändå är det så bra och så rätt.
Tron Legacy 2010
Nu skall villigt erkännas att “Tron Legacy” inte på när är lika banbrytande som “Tron”, animeringstekniken har blivit löjligt mycket bättre, allt inspelat i 3D, det går inte annat än att bli hänförd och imponerad av hur modern teknik kan användas för att lyfta upp kreativa idéer. Jag hade två riktigt trevliga timmar i salongen
Som ett extra litet plus så var delar av filmmusiken skriven och framförd av Daft Punk, de passerade även förbi i filmen under en passage på ett diskotek. De smälte nästan obemärkt in i filmen, för en gångs skull var de med i ett sammanhang där deras utstyrsel inte stack ut nått nämnvärt från övriga i ensemblen 🙂
Daft Punk
Jag fick sitta och hålla mig själv i handen under filmen, älskade hustrun var hemma, hon har en tand som bråkar, stökar och lever om. Så jag förstod att det var bättre att stanna hemmavid. Om nån dag skall hon få komma in till käftis för att få saken utagerad.
Klockan är mitt i natten, dagen har gjort sitt, så även jag.
Natti Natti!