Gemzell's sandlåda

Vi slog till på frukost på hotellet, för att vara i Ungern så var frukosten att betrakta som rätt kostsam, hela €10 för oss turister, men vi ville komma ut på stan mätta i magen för att möta en ny spännande dag.

Bredbandet, det fick jag igång, dock bara en liten stund, för kortet var fyllt med 500 HUF och jag lyckades inte hitta nått sätt att fylla på med mer pengar på kortet. Tanken är att denna dagen blir lite utforskande kring dettaa.

Med våra BudapestCard i händerna begav vi oss till Metro’n. Närmsta station, Dózsa György Út, var ca 7-8 minuters promenad från hotellet, skönt väder, ca 12-15 grader och vindstilla.

Vi hade en plan, att ta oss via Millenium Metro till slutet av Andrássy Aveny, ett av de två världsarv som Budapest huserar. Sen tänkte vi oss att strosa ner längs avenyn ner till centrum igen. Millenium Metro är en jättesöt liten tunnelbana, stationerna är inte mer än ca 25 meter långa, nästan hela banan går precis under avenyn, så den gick fort att bygga, på knappt två år var allt klart. Se bilden nedan, på den ser man i princip hela stationen, så små är de på Millenium linjen.

I det strålande vädret spankulerade vi ut i den underbara världen, hustrun och jag var redo att få upptäcka avenyn som var ett av UNSECO’s världsarv.

Hjältarnas torg är ena ändan av avenyn, ett stort ståtligt torg, statyerna visar de 7 stamledarna som gemensamt bildade Ungern, stort och pampigt.

Vi lunkade vidare, åkte lite tunnelbana, för bitvis var avenyn inte så värst spännande, däremot var Millenium metro’n ett litet underverk.

Hustrun hade lite ont i benet, så det fick bli en liten lut mot en av stationerna under vår tur ner mot centrum. De små dörrarna på Milleniumlinjens stationer är städskrubbar, jag var naturligtvis nödgad att fråga 🙂

Vi tog oss upp till ytan vid metrostationen Oktogon, där låg ett av de ställen som jag var lite sugen på att besöka, i Budapest finns ett museum över den terror som Ungerns befolkning utsatts för av nazisterna och senare de ryska kommunisterna. Allt är inrymt i det hus där många summariska rättegångar, förhör, övergrepp och avrättningar utfördes. Både tyskarna och ryssarna valde samma hus som sitt högkvarter under respektive ockupation.

Utanför huset fanns ett fantastiskt konstverk föreställande en symbolisk järnridå, även en bit av Berlinmuren hade fått ta plats utanför. Hela idén att försöka sätta en mur runt folk är lite främmande, men även i dessa tider är vår yttrandefrihet hotad, det är viktigt att med näbbar och klor kämpa för en fri press och rätten att få uttrycka våra åsikter utan att riskera repressalier.

Vi betraktade huset en stund, och klev sedan in för att köpa oss varsin biljett, fast inne var det inte tillåtet att fotografera, enbart i ankomsthallen, där väggarna från golv till tak var fyllda med kort av terrorns offer.

Jag kan säga att detta var väl värt ett besök, återskapade miljöer varvades med källarens fängelseceller, berättelsen från mannen som städade upp efter avrättningarna var stark, detta är historia som inte ligger särskilt långt bort, det är på riktigt. Han berättade om hur hängningarna gick till, att sånt trams som sista önskan inte var nått de höll på med. När de oliktänkande hängdes så sträcktes nacken sönder, sen gick läkaren fram och tryckte huvudet åt sidan för att säkerställa att märgen gått av, därefter tog han fram stetoskopet och dödförklarade den avrättade. En obehagligt effektiv maskin.

Vi begav oss därifrån med insikt om livets hemskheter, att man kan hitta på så mycket sattyg mot sina medmänniskor är obegripligt. Ett tag senare var vi nere i centrum, där är det julmarknad, enbart lokalt hantverk av hög kvalité, massor med matställen och god stämning, en stor kontrast mot förra besöksmålet.

Fast vi väntade lite med marknaden, det kurrade lite i magen så vi gick in på anrika konditoriet Gerbeaud, vi tog oss var sin bakelse med tillhörande kaffe och te, gott var det kan jag lova.

Interiören, den är precis så där bra som den skall vara, inte nått sönderdesignat modernt tråkigt ställe, här andas det riktig kultur, detta är i min smak, hade fler fik varit så här fina, så hade jag fikat på lokal mycket oftare.

Efter att fikat var klart så kollade vi genom julmarknaden, AC berättade att detta är en av de 10 bästa julmarknader i världen, jag kan bara hålla med, oerhört hög klass, inget skröfs, inget krims, inget krams, bara prima varor, en trevlig upplevelse, dit vill jag igen!

Nästa mål, saluhallen skulle besökas, vi kollektivåkte dit, nu började vi bli varma i kläderna, så resan var hyfsat enkel för oss. Vi dristade oss att ta oss lite lunch i saluhallen, men den åkte i soptunnan med vändande post, i det närmsat oätbart, synd, men det var ett försök.

Efter dryga timmens strosande i saluhallen så traskade vi vidare, nästa mål var St: Iztván(Stefan) Basilikan, en enorm katedral, dock var det rejält mörkt där inne, så vi får hålla oss med en bild av utsidan.

Så här lite i backspegeln inser man att det går att klämma in en massa upplevelser under en och samma dag, har man tur kommer man ihåg hälften av man gör 🙂 Från basilikan strosade vi runt lite på torget utanför, och hittade oss en Ricksaw som körde oss tillbaks till Julmarknaden, det var nästan gratis, men det kändes lite lyxigt 🙂

På marknaden delade vi på en grillad brödrulle, den smakade som en kanelbulle, faktiskt riktigt gott. Hustrun blev även tillfrågad om det gick bra att fotografera henne när hon åt av brödrullen, en Engelsman som letade efter potentiell mat att sälja på marknader hemma i England.

Och så här såg tillverkningen av brödrullarna ut, kolgrill är prima saker det!

Så sakteliga kände vi att dagen hade gjort sitt, vi strosade lite till på marknaden, en rygga fångade vårt intresse, kanske det kan bli affär på en sådan längre fram i veckan. Vi tog oss tillbaks till hotellet med tunnelbana och buss, det är enkelt att ta sig fram på det sättet. Vi var lite småhungriga, hade ju inte ätit nått substantiellt under dagen, på fika alena kan man inte leva. Det låg en kinesisk restaurang nära hotellet, vi bestämde oss för att ge den ett försök, men det skulle vi inte gjort….

När vi skulle beställa så tog de min beställning på wokade grönsaker med ris, sen gick de helt sonika iväg och lagade den maten, när jag försökte göra klart för dem att även min hustru ville beställa så blev de lite skämsna, de hade trott att jag skulle ha grönsakerna och AC skulle ha riset, jag vet inte riktigt vad de tänkt sig. Men AC fick i alla fall beställa, maten kom in, och jag hade inväntat hennes mat så att vi skulle kunna få äta tillsamman, men det var så illa att jag åt en liten bit av maten, sen fick det vara. Allt smakade som lite härsket fett eller nått sånt, ingen större kioskvältare. AC gav upp långt före mig, nee, det var illa.

Det är sällan jag slänger mat, eller tycker att mat på restauranger är hemsk, men detta var ett bottennapp utan dess like. Kerülje az étkezést, a Tang-City kínai étterem Budapesten, az étel borzalmas! Denna dag har jag både slängt lunch och middag. Hustrun och jag gick tillbaks till hotellet och ägnade oss åt drinkar i baren istället, det var mycket mycket bättre 🙂

Hustruns stegräknare slutade på ca 14.000 steg, en långmilare! Nu skall jag pilla lite med bredbandet, vi har lyckats fylla på med 7000 ft, så nu blir det förhoppningsvis åka av.

Imorgon är en ny dag!

Klockan är sen