Gemzell's sandlåda

Vart skall man börja.. jag och min älskade hustru masade oss ur bingen någorlunda tidigt på morgonen, frukost intogs enligt alla konstens regler, sen bar det iväg. Hustrun hade sett i bladet att det skulle vara öppet arkiv på Fogden idag, så bilen rullade ner för backen. Vi var nu beredda på att starta en våg av kulturell konsumtion 🙂

Hustrun hade klätt sig fint för dagen, jag tycker att hennes sakteliga transformation till kulturtant är väldigt fin, hela hustrun är underbar!

För rättvisans skull så vände vi även på kameran så att bloggar’n fick komma med på bilden, det är inte så ofta det sker, så passa på att skåda.

Nåväl, porträttbilderna är avklarade, åter till dagens verksamheter, vi skulle till Fogden, det är Gävleborgs Länsmuseums stora arkiv, här finns mängder med spännande saker, samlingar, forskningssamlingar och arkiv. Idag var en dag då de hade öppet för allmänheten,i vanliga fall ringer man och bokar tid för att titta i arkiven, men idag, då var det öppet hus.  Vi tänkte oss att titta lite i arkiven om det fanns nått spännande dokumenterat om området där vårt lilla hus ligger.

Efter att rocken blivit inhängd, artighetsfraser utbytta, så strosade vi runt i lokalerna, i ett av rummen visades digitaliseringen och arkiveringen av fotografier, det finns stora samlingar i arkivet, en av de större är hovfotograf Carl Larsson’s fotografier, nu var det lite krångel med datorerna, så vi hittade tyvärr inga bilder på huset, eller knappt ens från Brynäs, men vi fick det goda samtalet, och det är inte så dumt det heller. Vi strosade vidare i lokalerna, det finns stora mängder med hyllor, allt packat med material som skall katalogiseras. Det stora ämnet för dagens öppna hus var egentligen Bollnäs, även det en del av länsmuseets upptagningsområde.

Väldigt mycket av det som finns bevarat för framtiden är fotografier, mot slutet av 1800-talet var fotograferandet på högsta mode, mycket finns bevarat, se bara detta fotografi över esplanaden.

Vi fick även ögonen på en karta över Gävle från 1915, jag tog ett kort över den delen av Brynäs där vårt hus numera ligger, Brynässkolan syns tydligt, likså Jarlavägen och Lysgatan, tittar man noga går det att se Vegaplan, men vår gata, den finns inte ännu. Skiviksgatan den heter numera Tallgatan, det är spännande med historia, av den kan man lära sig väldigt mycket. Jag undrar lite över den sorg det innebar att få sina hus rivna enbart för att vår tomt skulle skapas.

Efter lite fortsatta turer på Fogden, så passade vi på att ta oss en liten fika, Bull-Olle’s bjöd på mandelkubb, prima mungott, vi samtalade lite om samlandet, och risken av att samla på för mycket saker, för vad skall man göra av allt som man samlar på sig?

Efter besöket på Fogden så rullade vi vidare på vårt lilla äventyr, nästa mål var gamla stan och Joe Hill gården, i gården finns numera ett väldigt fint museum över Joe Hill, det är här han är uppvuxen, askan efter Joe Hill spreds över hela världen, allt i enlighet med hans testamente, i min hemstad, Landskrona, finns askan inmurad i väggen till Folkets hus.

Museet är inrymt på bottenvåningen, samt även på ovanvåningen, det är en minnesvärd del av arbetarrörelsens historia som Joe Hill varit en viktig kugge i. Hans sånger har påverkat många av protestsångarna från 60-70’talet, bland annat Dylan och Lennon.  På ovanvåningen finns kopior på tidningsurklipp från Joe Hill’s tid i USA, sådant som varit viktigt för honom och USA’s arbetarrörelse, hela vägen fram till att Joe Hill avrättades 1915. Hustrun läste och begrundade omständigheterna.

När man kommer in på Joe Hill gården möts man av en staty, den föreställer arkebuseringen av Joe Hill, det är stark och berör mig mycket.”Ett ögonblick i Utah”, Bengt Nylund 1982.

Efter detta intag av arbetarrörelsens historia så vandrade vi tillbaks till bilen, vi rullade vidare till nästa stopp, till Konstra och Aino, det är alltid lika trevligt att komma dit, där finns konsthantverk som håller hög klass, och så får jag ju höra lite skånska, det är inte illa det med kan jag säga.

Vi språkades vid, samtalade och hade det väldigt trevligt, Konstra är alltid värt ett besök! Nå, det kurrade nu i lilla magen, och jag och min älskade hustru kom fram till att vi borde göra nått åt detta 🙂 Då jag ändå skulle till Clas Ohlson för att införskaffa lite pryttlar så gjorde vi slag i saken och passade på att även äta lite god mat. Jag är ju lite fantasibefriad och slog till på en veg sushi, hustru hittade en fylld bruschetta. Mätta i magen, och nyhandlade så rullade vi åter hem till vårt lilla hem på Brynäs. Det var mycket att smälta denna dagen.

Jo, inte att förglömma, på stortorget finns det ett konstverk i form av ett blixtlås, jag har ju letat efter detta ett par gånger, men nu har jag äntligen hittat åtminstone ena ändan av låset, så här ser det ut!

Men dagen var ännu inte riktigt slut, jag hade ytterligare lite verksamhet inplanerad, för kvällen var vigd åt konsert, från Dalarna kom P-Floyd, ett makalöst bra tributeband, de är helt inriktade på Pink Floyd’s musik. Biljetten har hängt till sig på kylskåpet under ett par månader, men denna kväll skulle det konsumeras musik!

Min älskade hustru skjutsade mig till konserthuset, på så sätt slapp jag problemet med att det knappt existerar några parkeringsplatser runt konserthuset, märklig affärsidé… , och så slapp jag ju hänga in rocken, det är mycket fördelar med att få skjuts 🙂 Konserten dundrade igång, låt efter låt betades av, allt ypperligt framfört. Jag har avnjutit P-Floyd ett flertal gånger, och allt är det lika bra.

När kvällen var sen så hämtade hustrun upp mig igen, detta har varit en lång dag, mycket kulturkonsumtion, mycket att smälta.

Imorgon, den dagen vet vi inget om ännu.

Natti!