I natt pinade Atlanten huset där jag sov med sitt salta vatten, huset skakade till i vindbyarna, naturen trängde sig verkligen på. Som den enkle människa jag är så började jag fundera på hur ofta de behövde måla om fasaderna i detta klimatet… Tänk vad mycket annat mer relevant jag kunde använt den tiden till 🙂
Nåväl, jag gjorde rent efter fästingbettet och somnade sedan gott. Klockan ringde till vid 6:30 varpå jag helt sonika struntade i att gå upp, för på telefonen finns det en prima knapp som det står Snooze på, den tryckte jag på ett par gånger innan det var dags att gå till frukosten. Jag passade på att njuta lite av utsikten från Smøla Havstuer
Smøla Havstuer
Efter frukost så gick jag ut och bara njöt av utsikten, tänk att efter det där röda lilla huset och bortanför stenarna finns bara vatten hela vägen bort till Storbritannien, vintern här måste vara rätt frisk, bitigt och även säkert både hemsk och underbar, man är så nära naturen och så utsatt på samma gång.
Utsikt
Sen blev det jobb, hela dagen lång, mycket skall hinnas med på kort tid, problem skall lösas, verifieras och dokumenteras. Lyckligtvis gick det mesta väldigt bra, helt enligt planen och det är inte alls så dumt. På Gurisentret där vi jobbade har de ett litet fik, vi fick oss en kalasgod äpplakaka med grädde, den satt som en smäck, varför skall man äta mat när det finns äpplakaka? 🙂
Gurisentret på Smøla
Fram emot senare delen av eftermiddagen var allt klart och hemresan tog vid. Färjan var redan inne i hamn och vi fick fritt parkera var vi ville på båten, tror det berodde på att vår bil var den enda bilen 🙂
Tingvoll, Färjan till Sandvika
Vägen till Trondheim kändes kortare på hemvägen, det var kolsvart ute och vi fick parera för ett par rådjur som gick över vägen. Det kan inte vara lätt att bygga vägar i Norge, där vi kört nu så är det snirklande vägar upp för berg och ner i dalar, och så upp för nästa berg och ner i nästa dalgång, så höll det på innan vi kom fram till Orkanger, där vidtog tunnlar och raka fina vägar in till Trondheim.
Denna natt blir det ett välbekant hotell, Comfort Hotel Park, här har jag sovit många gånger tidigare, trivs rätt bra på detta hotellet, mitt rum blev denna gång 334, det är enormt stort jämfört med många andra rum jag haft här.
Rum 334, Comfort Hotel Park, Trondheim
Uret är mycket och jag är trötter, morgondagen är reda intecknad med ny verksamhet, denna dagen är nu att betrakta som ett stängt land som gett mig nya fina intryck.
Natti Natti!