Den senaste tiden har jag jobbat i Västerås, staden där ASEA blev en riktigt storindustri. En av de saker som jag sen min ungdom reflekterat över är att ASEA använde svastikan som logotype. De ställen jag såg detta var främst på gamla hissar, elmotorer och liknande.
Märkplåt, ASEA, nr 500.000
På bilden ovan syns svastika logotypen uppe till höger. Efter att Hitler anammat svastikan som symbol för nazismen så slutade ASEA omgående att använda denna symbol som bland mycket annat är en lyckosymbol. Det finns mycket mer att läsa på nätet om svastikans historik.
Porslin
För oss som lever efter 2:a världskriget så har svastikan fått en helt ny laddning, en kulturell belastning som gör det helt omöjligt att använda svastikan ens i sitt ursprungliga syfte. Se på porslinet ovan, vi ser detta som nazist romantik och skulle aldrig få för oss att servera lördagsmiddagen på det porslinet. Det man då glömmer är att det är porslin med ASEA’s gamla logotype och inte ett dugg förknippat med nazismen. Att idag visa upp svastikan offentligt kan klassas som förargelseväckande beteende, i Tyskland och Österrike är det totalförbjudet.
Symbolers värde skall inte underskattas, men det är viktigt att samtidigt placera symbolen i sitt sammanhang. Det som gör en person glad kan göra en annan person ledsen, den laddning som vi ger vissa symboler, tecken och handlingar kan även skifta mycket beroende på vart i världen man befinner sig, tex är svastikan inte alls laddad på samma sätt i Asien eller Sydamerika, där används svastikan fortfarande som en lyckobringare, precis som om inget hänt.
Världen äro förunderlig.