Gemzell's sandlåda

I Aten finns ett av denna civilisations absolut viktigaste byggnader, Parthenon, den är inte enbart ett arkitektoniskt mästerverk, det är även här som grunden till vårt värdesystem med alla människors lika värde, allas rätt till en fri åsikt, rätten till att få ställa frågorna som kan kullkasta dogmer och tabun, helt enkelt grunden till det vi kallar för de mänskliga rättigheterna och det demokratiska statsskicket.  Dock såg det något annorlunda ut när dessa tankar formades, men grunden kommer härifrån.

Den drivande kraften bakom byggandet av monumenten på Akropolis var Perikles, under hans styre såg han till att uppmuntra och skapa en grogrund för detta fria tänkande. Partenon som är den mest välkända byggnaden på Akropolis byggdes mellan 447 till 433 före kristus, som arbetskraft anlitade Perikles mestadels fattiga från Aten, allt för att de skulle få ett arbete, och att de skulle ta del av den övergripande tanken om allas lika värde.

Parthenon stod i stort sett väl bevarad fram till 1687, då användes byggnaden som krutförråd av Osmanerna, nutida Turkarna, krutförrådet exploderade, pelare förstördes, statyer krossades och en del såldes som souvenierer, därefter var det mest ruiner kvar till eftervärden. Från mitten av 1800 talet har hela Akropolis varit en plats för arkeologer, delar har restaurerats och återskapats, nu när vi var där idag såg man tydligt att de bedriver en försiktig rekonstruktion av Parthenon, sakta men säkert återfår byggnaden sin forna glans.

Det som slog mig idag var att dessa grundläggande idéer om alla människors lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet ännu i dag nästan 2500 år efter att tankarna föddes fortfarande är satta under press och hotas av framförallt religiösa grupperingar, det är för mig helt obegripligt att någon enda människa vill välja bort rätten att ha en egen åsikt och få möjlighet att yttra den åsikten, eller ens rätten att få vara med och fritt välja dem som skall vara satta att styra sitt land, men uppenbarligen finns det dem som inte tycker sådant är viktigt.

Sen får man inte glömma att Akropolis är en turistmagnet utan dess like, många resande skall pricka av detta mål i sin bok, ta ett par hundra bilder för att sedan fortsätta vidare till nästa punkt i boken, vi gjorde lite annorlunda, vi tog promenaden upp till Parthenon och hittade oss en stor sten att sitta på, där talade jag och min älskade hustru om livet, universum och allting, det ger perspektiv på tillvaron när man får vila ögonen på en byggnad som är byggd för 2500 år sedan. Efter kanske en timme vandrade vi vidare, det blev inte så mycket kort, men mycket minnen har man med sig tillbaks. Till saken hör att jag varit här tidigare, för ca 35 år sedan, jag är oerhört glad att mina föräldrar visat mig världen redan när jag var liten parvel.

Efter vårat förmiddagspass åkte vi tillbaks till hotellet med tunnelbanan, jo, det går tunnelbana till Akropolis numera, min kära hustru har lite krångel med ena benen, och det gjorde sig påmint idag, det är en rätt krävande vandring upp till Akropolis i 30+ grader värmer.

Efter lite svalkande luftkonditionering på rummet så kände vi att det var dags att få lite gott i magen, vi konsulterade vår guidebok över Aten, och fick ett tips på en taverna dit grekerna brukade äta lunch, stället ligger inklämt i en liten gång, så det är nästan omöjligt att upptäcka det om man inte vet om att det finns där. Och sen namnet, Triantafyllo tis nostimias, bara det är ju lockande. Fast jag undrar om ordet “Fyllo” betyder samma här som hemmavid. Det närmsta som jag lyckades få det till var att ställets namn betyder “Smak av Rosor” eller något sådant.

Inredningen var lite lagom spartansk, men allt upphävdes av ägarinnans idoga försök att presentera menyn på engelska, det var en upplevelse, för hennes engelska var rätt skrattlig, men ändå på något sätt fullt begriplig, hon lyckades få till nyckelorden så att allt blev glasklart. Detta var verkligen en familjerestaurang dit de lokala arbetarna intog sin lunch. När vi kom in så satt det en dam och åt lite för sig själv, hennes såg jag sedan vakta en trappuppgång när vi lämnade stället.

Matportionerna är på tok för generösa här i Grekland, jag tror att det bottnar i en välvilja att förplägna gästerna med allt som huset har att erbjuda, en enorm gästfrihet.

Efter avnjuten måltid så var det dags för en stödvila, en lite siesta, värmen tar verkligen ut sin rätt så ett par timmars sömn gjorde susen. Vi hade inte så mycket planer för eftermiddagen, men min älskade hustru hade letat fram en indisk restaurang som vi tänkte prova, så med raska steg gick vi mot tunnelbanan igen, och åkte till Thissos, det var bara ett par stationer bort, sen vidtog en promenad, och den instruktion vi lyckats hitta hade nog lite övrigt att önska, för vi gick sedan nästan hela vägen tillbaks till hotellet innan vi kom fram, och så föll det sig så illa att restaurangen inte fanns kvar, vilket gjorde att vi strosade runt lite till. I de kvarteren vi passerade från Thissos så var det mycket sliten bebyggelse, det kändes som om det var lite bakgård på något sätt, ett par knarkare såg vi som fick lite gott i armen, men det var ingen som på något sätt ens försökte vara otrevlig eller så, det märks att kriminaliteten här i Aten är låg.

En kul grej, vi gick förbi ett hus som fått en ny “fasad” i form av ett tryckt tyg, säkert från OS 2004, men nu var tyget litet slitet i ena hörnet, och det trasiga huset skymtade fram till allmän beskådan.

Men allt för att staden skall se fin ut, men man kan dölja trasiga hus ett tag, men det går inte i längden.

Vi hittade tillslut en liten taverna i en gränd, och precis som vanligt var maten mycket god, dock var portionerna på tok för stora, AC fick in en tallrik med enbart kött, det var säkert ett kilo eller så på tallriken, inget annat, bara köttet, så det fick bli en komplettering med lite pommes.

Själv slog jag till med en grekisk sallad som jag delade med min hustru, och kompletterade med fyllda champinjoner, det var alltså två apertizers, som en sammanfattning kan man säga att två förrätter räcker mer än väl som en hel måltid här i Grekland. Men det spännande är att man lär sig mycket på att prova nya saker hela tiden, det är lite av vår devis.

Väl hemma på hotellet vidtog packning av väskor, imorgon skall vi vidare till Volos. Det är viktigt nu att väskorna inte väger för mycket, max 15 kg vardera, och 10kg i handbagage, nu kommer väskvågen till god nytta.

En liten sväng ut blev det även på kvällen, vatten inhandlades, likaså lite juice så att bloggar’n kan få sig en ouzo med juice på kvällen, den smakar bra kan jag säga .-)

Även denna dag är nu avslutad, det är varmt ute, mina skjortor som jag blaskade upp tidigare idag hänger på tork ute på balkongen, och snart är det dags att nanna kudden.

Vi höres imorgon!