Gemzell's sandlåda

Värmen under dagarna här i Aten är så pass påträngande på dagarna, så det är bara att masa sig upp på morgonen för att intaga frukost för att sedan äntra denna dagens äventyr. Vi brukar bara göra lösa planer för våra dagar och inte knö in för mycket verksamheter bara för att det skall vara så.

På detta sätt slipper man massa stress och hinner ändå uppleva mer än vad man tänkt sig, så även denna dag, för det vi tänkt oss var att kika på de lokala marknaderna och strosa på lite bakgator.

I krokarna kring hotellet ligger stadsdelen Monastiraki, och går man därifrån mot Omonia så kommer man till den stora köttmarknaden, vi talar inte danspalats här nu, utan här får man se maten nästan i ögonen. För oss Svenskar är detta en svunnen tid som passerar revy, men här i Aten är det en levande marknad.

Alla slaktarna gick runt i sina vita rockar med klädsamt mycket blod på, och ibland tappade de nån köttbit på marken, men när ingen såg så åkte köttbiten upp på disken igen som om inget hade hänt 🙂 Det var även ett filmteam på plats på marknaden, vi fick intrycket av att det pågick inspelning av något matlagning program där lagen skulle inhandla råvaror på Atens marknader. Jag är nästan säker på att både jag och AC lyckades snirkla oss in i bild ett par gånger 🙂

Vi gick vidare till grönsaksmarknaden, den ligger precis i närheten av Monastiraki, så det var inte någon lång väg att gå, här var tempot lugnare, jag fick lite intrycket av att kommersen inte riktigt kommit igång ännu, men precis som marknaden i Kavalla, så fanns här allt som Greklands mark kan uppbringa, och även lite till, för jag tror inte att ananas växer i Grekland, fast med värmen som varit kanske det kan bli verklighet endera dagen.

Vi hamnade sen i ett område som mest verkade ha butiker som drevs av pakistanier och indier, från en del butiker kom de mest fantastiska dofter av kryddor, andra butiker doftade mest naftalin. Alltså, malkulor lockar inte direkt till affärer 🙂 Ac hittade en finer väska för 8€.

Biltrafiken i Aten är ett ämne för sig, det är både för smala gator och för många bilar, detta kombinerat med att bilisterna har en laid back inställning till det här med trafikregler gör att det uppstår lite lustiga situationer lite här och där. Idag var det en bil som skulle leverera varor, det var inte mer än ett skithuspapper mellan bilen och andra parkerade fordon.

Vi tog oss en liten tur med HoHo bussen, till ett område i krokarna kring Plaka, där hade vi koll på att det skulle finnas massor med trevliga stråk fulla med små butiker och tavernor. Det var i samband med lunch, så vi slog till på lite mat och vatten.

Det kan väl sägas att maten inte höll samma goda kvalité som vi är vana vid, men det var inte dåligt, bara bra på ett annat sätt så att säga 🙂 Vattnet var kalas och nödvändigt.

Jag får passa på att visa hur mysiga gränderna var i Plaka, massor med tavernor, här kan man riktigt njuta av livet. I guideboken stod dock att många av mathaken var av lite medioker kvalité, men eftersom vi redan ätit, så behövde vi inte forska något vidare i det ämnet. Vi njöt enbart med ögonen av denna den äldsta fortfarande bebodda delen av Aten.

Det vi däremot gjorde var att dela på en Scandal glass, med mycket chokladbitar i, det var mums. Lite ont om platser att sätta sig på, men vi hittade en hög trottoarkant att sitta på, det gick bra det med.

Det byggs och fixas en hel del med många gamla hus i Aten, och jag gillar det sätt som de täcker fasaden med en “bild” av huset, fast i tyg, man störs inte lika mycket av byggarbetsplatsen på detta sättet.

På vår väg hem till hotellet ligger postkontoret, denna dag var det en demonstration, jag gissar att det har att göra med sänkta löner, längre arbetstid och högre pensionsålder att göra, klart att det är en svår situation som landet befinner sig i.

Vi tog oss en liten kort sväng till med HoHo bussen, och efter det blev vi lite törstiga och gick till Hard Rock Café för att läska lite, det blev vars två drinkar och en mumsig trippelchoklad som efterrätt, mumsigt.

Klockan hade tickat på, så vi begav oss hem till hotellet igen för lite siesta, det var skönt att få sova lite efter dagens strapatser, solen steker på rätt bra mitt på dagen. Det måste varit olidligt här i stan före luftkonditioneringens tidevarv.

Efter välförtjänt vila, så vidtog eftermiddagspasset, nu blev det lite nya strapatser för oss, för vi skulle åka med den nybyggda tunnelbanan, den byggdes inför OS 2004, och det fina är att man i samband med detta bygge hittade massor med lämningar från det antika Aten, mycket av detta går att se lite här och var längs tunnelbanans sträckning.

Tunnelbanan är fräsch och fin, vagnarna nya och så är det varmt här med, trots att man är i underjorden. Biljettsystemet är löjligt enkelt, det är en enhetstaxa för enkelresor och så finns student/barn/pensionär samt en dygnsbiljett, det är allt.

Nere vid spåren fick vi vänta ett par minuter, ett idogt fläktande vidtog för att kyla ner sig lite.

Spårvagnsnätet är hyfsat väl utbyggt i innerstan, sen blir det glesare, dock går det hela vägen ut till Atens internationella flygplats, så det är enkelt att ta sig in till stan, man slipper krångla med taxi eller annan kollektivtrafik. Det finns även en station vi Akropolis, dit skall vi imorgon.

Men dagens resa, målet med den var en station som heter Aghios Nicolaos, en promeninx på 7-800 meter vidtog innan vi fan vårat mål, den Ethiopiska restaurangen Lalibela, den ligger på Naxou 26. Det var en liten sliten stadsdel, men ack vad värt det var att få komma dit. Restaurangen är döpt efter orten Lalibela i norra Ethiopien.

Restaurangen var ett litet familjeföretag, inredningen var lite spartansk, och det kanske tog lite lång tid innan man fick in maten, men allt vi fick in var lagat från grunden i köket av en mycket stolt madam.

Maten var gudagod, precis så kryddstark som den skall vara, detta utan att man bränner sönder sig, varje munsbit slank ner mjukt, ledigt och fint. Det fina sällskapet med min hustru förhöjde självklart stämningen ytterligare.

Egentligen fanns inte det vi vi ville ha på menyn, men allt går att lösa här i världen, menyer är enbart en indikation på vad kocken kan åstadkomma, så jag bad att få en meny med lite av varje, några rätter med kött, några vegetariska. Det är verkligen en gemensamhetsmåltid där man äter tillsammans, och bestick, det kan man glömma, här är det fingrarna som gäller i samklang med injera.

Efter avslutat måltid fick maten sjunka en stund, ett litet samtal med ägarinnan om matens förträfflighet följde, vi fick var sitt visitkort, man kände sig som hemma på något sätt, trevligt.

Så om du som läser detta åker till Aten, se absolut till att besöka Lalibela, det är en uppmaning, och vill du hänga med på Ethiopisk restaurang hemma i Sverige, så häng gärna med oss någon gång när tid och möjlighet finnes.

Mörkret hade fallit när vi sakta begav oss tillbaks till tunnelbanan för fortsatt färd hem till hotellet, även denna dag har ett slut, och nu kände vi oss redo att runda av.

Imorgon, då blir det Akropolis!

*kram*