Gemzell's sandlåda

Oj, vilken dag, jag vet knappt vart man skall börja någonstans, det har varit så ofantligt mycket intryck denna dag, men jag antar att det enklaste är att jag helt enkelt startar från början.

Vi hade satt klocka till denna morgon, allt för att komma till de arkeologiska utgrävningarna strax utanför Delfi, dock var jag inte något vidare alls intresserad av att kliva ur sängen, all värmen tar ut sin rätt.

Frukosten på Hotel Hermes var sparsmakad, men det uppvägdes av den utsökta utsikten, däremot var det lite synd att apelsinjuicen visade sig vara apelsinsaft, vet inte riktigt om det är min grej att dricka apelsinsaft till frukost 🙂 Lite grönsaker hade inte heller varit dumt att kunna lägga på morgonmackan, men det får bli nästa gång hoppas jag.

När vi kom till hotellet igår fick vi en fantastisk liten karta över City of Delphi, den ger en väldigt god överblick över detta lilla samhälle, det bor trots allt inte mer än 2500 personer är, när turisterna väller in, så kan nog befolkningen flerdubblas. På lördagar verkar det vara lite av en mellandag, för det var inte så värst mycket turister här denna dag, kanske det även påverkar att det är ekonomisk kris här i landet, så den inhemska turismen har avtagit markant.

Jag och min älskade hustru tog oss en promenad från stan ut till det antika Delfi, det var en promenad på ca 500 meter, inte så värst betungande, och utsikten är makalös. Det fläktade skönt, men samtidigt gäller det att hålla mössan på så att man inte bränner sönder svålen.

Första stoppet vi gjorde på detta av världsarv var att besöka museet som innehåller alla de finaste fynden från utgrävningarna. Ovan finns en Sphinx som hittats, den är gjord av marmor för mer än 2500 år sedan, imponerande.

Även statyerna över Kleobis och Biton finns bevarade, de är från ca år 600 före kristus.

De historiska skatterna är ändlösa, jag kan bara rekommendera alla och envar att åka hit för att uppleva det med egna ögon, detta var en gång i tiden den punkt vilken världen snurrade runt, mitt i Apollons tempel finns en sten, Omfalos, det var punkten som var världens navel.

Vår vandring gick sedan vidare ut till den arkeologiska utgrävningsplatsen, merparten av arbetet med att gräva fram alla tempel och byggnader skedde i inledningen av 1900 talet, och nu får vi njuta frukten av det arbetet.

Skattkammaren ovan har rekonstruerats i stora delar, här förvarades som namnet säger de ofantliga skatter som dem som ville ha ett utlåtande från oraklet, det är uppenbart att detta blev en god inkomstkälla med tiden.

Apollons tempel är den viktigaste byggnaden på hela området, det är här som Omfalos fanns, världens mittpunkt, under templet fanns även en svavelosande källa från vilket oraklet fick sin “inspiration”

Det var väldigt mycket trappor att gå i, värmen var tryckande trots att vi var tidigt ute så min älskade hustru hittade en viloplats strax ovanför templet.

Efter vilan fortsatte vi uppför igen, nu till den amfiteater som byggdes kring år 400 före kristus, nu var vi så matta av värmen så vi hoppade över att gå vidare upp till den stadion som ligger ännu längre upp i backen. Jag har ännu inte riktigt fått kläm på det här med att sammanfoga bilder, men det syns i alla fall hur amfiteatern ser ut.

Allt detta är bara ett axplock av allt makalöst som det antika Delfi har att erbjuda, vi släntrade ner för alla trappor i den gassande värmen, strömmen av andra upptäcktsresande, flåt.. turister började tillta. Även vildkatterna sökte upp skuggan, jag tror att katterna häromkring kan få sig en munsbit enbart för att de är så gulliga.

Vi hade sett ett minitåg som skulle köra mellan det antika Delfi och den moderna staden, och medan vi väntade kikade vi bort i fjärran, där finns ännu mer utgrävningar, de skall vi försöka se imorgon.

Det där tåget, det dök aldrig upp, så vi gick tillbaks till stan igen, ingen betungande utmaning, även om vi sett fram emot tuffe tåget, men det får bli någon annan gång.

Vi hittade en liten mysig taverna, delade på ett par förrätter, det är ett trevligt system att ta in ett par smårätter, dela på dessa och bara njuta av tillvaron. Efter maten tog jag mig en klassisk grekisk kaffe, det var mums, och mycket sump.

Efter maten blev det någon timmes siesta, sen vidtog en promenad, och gissa vad vi hittade, om inte det lilla tåget, det var nog så att de inte körde tåget alla dagar i veckan.

Ett av de många böneskåpen som finns överallt i landet passerade vi även förbi, detta var lite extra fint tycker jag. Dessa är ofta uppsatta på platser där folk har kört ihjäl sig, och då de kör lite illa, så blir det många skåp.

Hungern trängde sig på så sakteliga, och vi konsulterade Lonely Planet över Grekland och hittade en taverna som skulle vara bra, Taverna Vakchos, det visade sig vara en guldklimp, lokala råvaror, egenpressad olivolja, egen vintillverkning, värt varenda krona.

Vinet, det som bryggdes i huset var väldigt gott, inte surt och gult, utan gott så att säga, och vackert att titta på.

Kvällarna är varma och sköna, så på vägen tillbaks till hotellet hittade vi en liten lokal där de serverade läskande retsina och ouzo, vi satt där över två timmar och bara njöt av allt underbart som livet har att erbjuda, imorgon, då är det en helt ny dag igen.

Natti Natti!