Gemzell's sandlåda

Sömnen var god, mycket god, och behövlig, kudden lade sig tillrätta under huvudet alldeles av sig själv. Planen för dagen var att åka från Volos till Kavalla denna dag, så vi klev upp hyfsat tidigt för att intaga hotellets frukost.

Vårt rum skulle vi plocka ihop innan vi rullade vidare, det var ett riktigt mysigt rum. Under sena kvällen igår var det någon form av utomhusteater, nån klassiker med mycket skrikande och gnällande, stora applåder följde.

När vi väl var packade i bilen så rullade vi norrut ut ur Volos, det var lite trickigt, gatorna är så smala, kvarteren likså, så vår GPS hade lite svårt att reda ut var vi befann oss. Men slutligen så befann vi oss på motorvägen.

Det var motorväg av i stort sett prima kvalité hela vägen från Volos till Kavalla, här har mycket EU pengar investerats, det är uppenbart. Man fick ibland skymtar av gamla vägen, och det var i jämförelse mest som en ko-stig. Ett antal vägtullar passerades, de kostade mellan 1-2,5€ vardera, och av någon anledning så var trafiken ytterst gles. Om det berodde på någon av de pågående strejkerna, eller att vägarna helt enkelt inte behövdes, det kunde jag inte utröna.

Vi tog oss en glasspaus efter Thessaloniki, god och mumsig glass. Ute där vi satt hade de en stor urna med grönt i, och hela utsidan hade sångtexten till Imagine, funkade bra denna dag. Undrar bara om Grekerna förstår texten, all är rena grekiskan här för mig 🙂

Fast den övergripande intrycket är att den yngre generationen Greker har goda kunskaper i Engelska, och de pratar det gärna efter bästa förmåga. Kustregionen i norra Grekland är sen länge en genomfartsplats, skall man till Turkiet och vidare, då är detta en given rutt.

På fikastället hade de även en mycket intressant parkering för handikappade bilar, undrar lite hur de tänkte sig det hela, jag förstår inte riktigt.

Väl framme i Kavalla hittade vi raka spåret till Svenska Huset “Souidikó spíti”, adressen var dock lite förvillande, för på vägskylten står det “Emilianou 13”, men på kartor tex Google Maps och i GPS’en står det “Aimilianou 13”.

Elisabeth tog emot oss med öppna armar, guidade oss runt huset, berättade husets historia och gav oss lite praktiska tips och råd inför vår vistelse i Svenska huset och i Kavalla. Ett mycket trevligt mottagande.

Efter att jag och min älskade hustru installerat oss i vårt rum, så begav vi oss ner på stan, en rejäl nedförsbacke bland kringelikrokiga gator och kvarter tog oss hela vägen ner till turistbyrån, där fick vi tag på en turistkarta och lite goda råd.

Mitt emot banken, så fanns det ett litet pyttetåg som körde ner till gamla stan, slottet och akvedukten, det var gratis, så vi klev på för en liten rundtur. Ett flertal av lokalbefolkningen använde tåget som transportmedel för att transportera sina matkassar upp till gamla stan, det är bitvis väldigt kuperat, så jag förstår att de gör så. Resterna av den romerska akvedukten är imponerande, jag skall försöka hinna med en mer närmare tur dit, nu blev det ett snabbt kort under tågturen.

Lite skaffning inhandlades på en Carrefour som låg i centrum, lite gott, lite starkt och vatten, det gäller att få i sig 2 liter om dan för att inte försmäkta. Även om temperaturen ännu så länge är behaglig, så tar den ut sin rätt. I affären hittade Ac en ny kompis, som var kort.

Tanken var att vi skulle tagit bussen upp till Svenska Huset, men då de lagt om rutten för buss 2, och även tjejjen i turistinformationen sagt att inte ens hon kunde reda ut det här med buss 2, så tog vi en taxi, det kostade ca 4 Euro, och det var det väl värt.

Kvällen, det blev en avrundning tillsammans med ett par av de övriga gästerna i huset, vi samtalade fram till sena kvällen, men nu är det natti natti.