Idag, Torsdag, blev det arbete i Norrköping fram till ca 14, sen bar det av ner till stationen, den väg som jag brukar promenera går längs vattnet, det är en vacker väg att gå, dock är den inte den närmsta kan jag säga.
Fälld Pil
Skall sanningen fram så har jag rätt kasst lokalsinne, och den vägen jag går är helt enkelt den väg som jag hittar. Skulle jag ge mig på någon annan väg, så finns det rätt stor sannolikhet att jag kommer att få gå en rejäl omväg innan jag slutligen når målet.
Tidens tand
Det pågår lite nedtagning av gamla pilar som annars riskerar att falla till marken och orsaka skada, så det är klokt att i tid ta hand om detta. Jag hoppas att kommunen planterar nya träd som med tiden kan bli riktigt ståtliga och sträcka sig mot skyn.
Vatten, bara vanligt vatten!
Väl nere på stationen så fick jag mig en påminnelse om vad som snart skall komma, om ca 14 dagar är det dags att brygga maskrosvin! Säsongen för maskrosvin börjar då i våra trakter.
Maskros
Det var lite småkyligt när jag väntade ute på perrongen, men till min glädje såg jag en skylt mittemot,man undrar ju lite om det ligger nått kärleksdrama bakom tillkomsten av skylten, den går inte att missa när man väntar på tåget. Eller så kanske det bara är ett studentikost infall som fått sitta kvar, vem vet?
Lämna allt och gå din väg
Min älskade hustru hämtade upp mig på stationen när jag kom till Gävle, en mumsig middag hade hon åxå lagat, det är väldigt skönt att få komma hem igen.
Glömde nästan, jag fick tag på en liten present till Malin, hoppas på en recension i hennes blogg vad det lider.
Tjingeling!