Volos till Frankfurt Hahn

Vår hemresa börjar på riktigt idag, detta är sista dagen för oss i Grekland för denna gången, intrycken är överväldigande.

Vi frukosterade på hotellet, det var rätt glest med folk, tror det kan bero på att vi tog oss en sovmorgon.

Jag har tidigare nämnt att trafiken i Grekland är lite freewheeling, men här i Volos har man löst ett av problemen rätt handgripligen, nämligen genom att sätta stolpar mitt i vägen, så tvingar man grekerna att hålla sig i sin fil, det är annars nått som de generellt sett inte klarar av. Jo, tro inte att nån enda grek stannar för ett övergångsställe, för det finns inte på kartan.

Värmen var tryckande, så det var skönt att få sitta i bilen, så fort man gick ut så stektes man well done varje gång, det blev ett stopp för att tömma hyrbilen på skräp, undrar alltid lite lätt vart allt detta skräpet kommer ifrån, måste vara nått med klimatet 🙂

Längs de nya motorvägarna finns prima skithus, gott skick även om de inte vid första anblicken kan se så inbjudande ut, men väl värda ett besök om man har det behovet.

På vägen till flygplatsen passade vi på att afnjuta en glarre, det var en liten skithåla där samma stolpe höll skylten för “välkommen” och “tack för besöket”, men glassen var god, och på kyrkan mittemot affären satt nått som såg ut som en stork, nån sån har jag inte sett i Grekland tidigare.

Jo, flygplatsen i Volos, den ligger ca 3-4 mil sydväst om Volos och heter egenligen Nea Anchialos Airport. Det håller på att byggas en helt ny terminal en liten bit bort, men den byggnad som är den nuvarande internationella flygterminalen ser ut ungefär som en större taverna.

Halva byggnaden är ankomstterminal, andra halvan är för avgående. När man checkar in väskan, så är bandet bakom luckan kanske 1 meter långt, sen står en grek och lägger väskan på vagnen 🙂 Lite sött är det allt.

Efter säkerhetskontrollen går man ut till “utrikeshallen”, det är en gallerförsedd bakgård, lite känsla av zoo får man när man står i buren.

Nåväl, det är en helt ny terminal på gång, den skall vara klar ca 2013, så det är inte så länge till som denna byggnad behöver användas. Flygplatsen är egentligen ett militärflygfält, så det är en mix av stridsplan och passagerarplan, allt i en enda röra. Fast på något sätt så fungerar det, det är bara ett annat sätt att göra det på så att säga, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda.

Väl inne i planet så slappnade man av och somnade gott en stund, på något sätt är det ändå skönt att få bege sig hemåt, det har varit en lång resa och alla intryck skall nu smältas.

Det var en hel del åskskurar över västra Tyskland, så chauffören fick ta lite omvägar för att sedan med rask fart peka nosen nedåt för att inte flyga förbi flygplatsen i Frankfurt Hahn. Men efter lite skakande så landande vi oerhört mjukt, det märktes knappt att han lade hjulen mot marken, det är inte ofta chaufförerna får till så mjuka landningar.

Hotellet vi skall bo på ligger precis bredvid flygplatsen, Hotel Fortuna, de hade även en gratis skyttelbuss som man kunde ringa och beställa fram, så det ordnade jag galant till utan omsvep. Fördelen med Tyskland är att numer kan alla som är kring 35 och yngre bra engelska, så det finns knappt någon anledning att krångla med knagglig skoltyska för min del.

Rummet, nummer 104, var funktionsduglig, detta är helt klart ett flygplatshotell, min kära hustru inspekterade uteplatsen, det är skönt att kunna gå ut och lufta sig.

Vi ställde väskorna, besökte muggen och uppdaterade garderoben till detta något kallare klimatet, i Volos var det ca 35 grader, här kring 18-19. En kort promenad kring staden följde, i Frankfurt Hahn bor det ca 200 personer, så stadsavsyningen var snabbt avklarad. Flygplatsen här i stan är även den en gammal militärbas, men numera helt omgjord för civilt flyg.

Då alla mathak i “stan” var stängda, så åt vi på hotellet, det var väl mest att betrakta som näring, knappt mer, men däremot ha de förbannat gott öl i det här landet, så jag slog till på en Dunkel, mums.

Då maten inte var så jättespännande, så tog vi ännu en promenad, nu upp till flygplatsen, det är ca 600 meter dit, lite inhandling av mungott i form av lite godis, vin och öl, nu är kvällen fullbordad!

Min uppgift nu är att massera min kära hustru, hon har äskat om detta och tilldelat mig hedersuppdraget, vilket jag med glädje gärna uppfyller.

Natti Natti!