Jul 222010
 

Vår hemresa börjar på riktigt idag, detta är sista dagen för oss i Grekland för denna gången, intrycken är överväldigande.

Vi frukosterade på hotellet, det var rätt glest med folk, tror det kan bero på att vi tog oss en sovmorgon.

Ac med frulle

Jag har tidigare nämnt att trafiken i Grekland är lite freewheeling, men här i Volos har man löst ett av problemen rätt handgripligen, nämligen genom att sätta stolpar mitt i vägen, så tvingar man grekerna att hålla sig i sin fil, det är annars nått som de generellt sett inte klarar av. Jo, tro inte att nån enda grek stannar för ett övergångsställe, för det finns inte på kartan.

Effektiva fil-hållare

Värmen var tryckande, så det var skönt att få sitta i bilen, så fort man gick ut så stektes man well done varje gång, det blev ett stopp för att tömma hyrbilen på skräp, undrar alltid lite lätt vart allt detta skräpet kommer ifrån, måste vara nått med klimatet 🙂

Längs de nya motorvägarna finns prima skithus, gott skick även om de inte vid första anblicken kan se så inbjudande ut, men väl värda ett besök om man har det behovet.

Skithus

På vägen till flygplatsen passade vi på att afnjuta en glarre, det var en liten skithåla där samma stolpe höll skylten för “välkommen” och “tack för besöket”, men glassen var god, och på kyrkan mittemot affären satt nått som såg ut som en stork, nån sån har jag inte sett i Grekland tidigare.

Stork på kyrkans tak

Jo, flygplatsen i Volos, den ligger ca 3-4 mil sydväst om Volos och heter egenligen Nea Anchialos Airport. Det håller på att byggas en helt ny terminal en liten bit bort, men den byggnad som är den nuvarande internationella flygterminalen ser ut ungefär som en större taverna.

Nea Anchialos Airport

Halva byggnaden är ankomstterminal, andra halvan är för avgående. När man checkar in väskan, så är bandet bakom luckan kanske 1 meter långt, sen står en grek och lägger väskan på vagnen 🙂 Lite sött är det allt.

Efter säkerhetskontrollen går man ut till “utrikeshallen”, det är en gallerförsedd bakgård, lite känsla av zoo får man när man står i buren.

Utrikeshallen

Nåväl, det är en helt ny terminal på gång, den skall vara klar ca 2013, så det är inte så länge till som denna byggnad behöver användas. Flygplatsen är egentligen ett militärflygfält, så det är en mix av stridsplan och passagerarplan, allt i en enda röra. Fast på något sätt så fungerar det, det är bara ett annat sätt att göra det på så att säga, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda.

Väl inne i planet så slappnade man av och somnade gott en stund, på något sätt är det ändå skönt att få bege sig hemåt, det har varit en lång resa och alla intryck skall nu smältas.

Det var en hel del åskskurar över västra Tyskland, så chauffören fick ta lite omvägar för att sedan med rask fart peka nosen nedåt för att inte flyga förbi flygplatsen i Frankfurt Hahn. Men efter lite skakande så landande vi oerhört mjukt, det märktes knappt att han lade hjulen mot marken, det är inte ofta chaufförerna får till så mjuka landningar.

Fotvandring till terminalen

Hotellet vi skall bo på ligger precis bredvid flygplatsen, Hotel Fortuna, de hade även en gratis skyttelbuss som man kunde ringa och beställa fram, så det ordnade jag galant till utan omsvep. Fördelen med Tyskland är att numer kan alla som är kring 35 och yngre bra engelska, så det finns knappt någon anledning att krångla med knagglig skoltyska för min del.

Rummet, nummer 104, var funktionsduglig, detta är helt klart ett flygplatshotell, min kära hustru inspekterade uteplatsen, det är skönt att kunna gå ut och lufta sig.

Rum 104, Fortuna Hotel Frankfurt Hahn

Vi ställde väskorna, besökte muggen och uppdaterade garderoben till detta något kallare klimatet, i Volos var det ca 35 grader, här kring 18-19. En kort promenad kring staden följde, i Frankfurt Hahn bor det ca 200 personer, så stadsavsyningen var snabbt avklarad. Flygplatsen här i stan är även den en gammal militärbas, men numera helt omgjord för civilt flyg.

Då alla mathak i “stan” var stängda, så åt vi på hotellet, det var väl mest att betrakta som näring, knappt mer, men däremot ha de förbannat gott öl i det här landet, så jag slog till på en Dunkel, mums.

Erdinger Dunkel

Då maten inte var så jättespännande, så tog vi ännu en promenad, nu upp till flygplatsen, det är ca 600 meter dit, lite inhandling av mungott i form av lite godis, vin och öl, nu är kvällen fullbordad!

Min uppgift nu är att massera min kära hustru, hon har äskat om detta och tilldelat mig hedersuppdraget, vilket jag med glädje gärna uppfyller.

Natti Natti!

Jul 212010
 

Ne, som greken säger, idag var dagen då vi så sakteliga påbörjar vår resa hemåt igen, så efter frukost på hotellet i Aten så sade vi hejdå till vårt rum, tog med oss väskorna på en morgonpromenad till parkeringsgaraget på Sarri där vår lilla hyrbil parkerades häromdagen.

Vi hittade tillbaks till garaget, visade vårt kvitto och fick berätta vad det var för modell, sen var det bara att vänta. Under tiden som vi väntade kom det en annan bil, den kördes in i hålet i väggen…

Bilen körs in i hissen

… sen åkte hissen upp med bilen, fiffig anordning.

Hissen åker upp med bilen

En liten stund senare kom vår skruttomobil ner med hissen, och priset var humana 15€, konstigt nog fick vi inget kvitto 🙂 annars har vi blivit påprackade kvitton en masse här i Grekland, det märks att det är nått som är väldigt nytt för många affärsinnehavare. Vi packade in oss i bilen, och sen ut i Atens lätt kaotiska trafikrytm. Ibland undrar jag lite lätt varför de ens har några trafikregler, för om man skulle följa de så uppstår kaos. Att köra 60 på en 60 väg är inte att tänka på, det verkar mer vara 100 som gäller på 60 vägar 🙂 Det största hindret på vägarna är nog turister som följer trafikreglerna 🙂

Väldigt stor del av stamvägnätet är numera nybyggda motorvägar, och den som ritat vägarna har helt klart använt linjalen när sträckningen lagts, för det är raka och fina vägar.

Rak och fin motorväg

Nackdelen med alla dessa nya motorvägar är att alla Tavernor och bensinstationer ligger kvar längs den gamla vägsträckningen, så det kan ibland gå flera mil innan man ser några tecken av mat eller bensin. Vid 1 tiden började vi bli lite hungriga, och vi hade tur att den nya vägen snuddade vid den gamla vägen, och där fanns Best 200, det var en vägkrog som nog sett sina bästa dagar.

Best 200

Som granne låg ett Goodys, men vi var inte nått sugna på hamburgare. Inne på Best 200 var vi helt ensamma , så vi kunde snabbt få ihop lite god mat. Det var mest att betrakta som bruksmat, inte bra, inte dåligt, men det var mat.

Mat på Best 200

Värmen tryckte på rätt rejält, ungefär 33 grader i skuggan, inga moln, så det stekte på rätt bra. Vi rullade vidare mot dagens mål igen. Det är bitvis rätt glest på motorvägen, mest trafik är det i närheten av städerna man passerar, sen är det åter lite småglest igen, tror inte att grekerna är mycket för att ut och finköra mellan städerna.

AC med bilen

Alla dessa nybyggda motorvägar är belagda med vägtullar, de brukar kosta 1-2€ lite beroende på hur långt det är mellan stationerna, för oss idag var det kanske 4 stationer mellan Aten och Volos. Vi passade på att städa ut allt grus som fanns kvar i plånboken.

Vägtull väster om Volos

Denna den sista vägtullen låg precis vid Egeiska havet, tack vare den fantastiska utsikten blir nog jobbet att sitta i kuren uthärdligt. Risken är att dessa stationer automatiseras, precis som i många andra länder.

Egeiska Havet

Vi hade bokat hotell i Volos före vi kom hit, och det blev samma hotell som vi bodde på när vi kom till Grekland, Volos Palace Hotel, denna gång i rum 204.

Volos Palace Hotel

När vi bokar hotell, så gör vi det via internet på hotels.com, och det mobila internet som vi har med oss gick ut igår efter 11 dagar, mitt försök att fylla på med ytterligare 1 dygn blev inte så lyckat, för på Vodafones hemsida så gick det inte att köra påfyllning med VISA kort, och alla affärer i Volos är stängda på onsdag eftermiddagar. Så det blev lite tricksande med att få till en internetanslutning, men då jag är rätt begåvad så fixade jag till även det.

Nu är det sen eftermiddag, 32 grader varmt, dags för en stödvila, vi får höras lite senare.

Tänk, nu har det gått ett par timmar, jag har fått mig en välbehövlig stödvila, värmen tar ut sin rätt, enligt hustrun har jag även snarkat, men det vet jag inget om.

Planen för kvällen var rätt enkel, en promenad längs strandlinjen här i Volos, sen en middag, den sista före vår hemresa.

Solnedgång över Volos

Trots att solen nästan gått ner är det varmt, ikväll höll det sig kring 28-29 grader, det är inte som hemma att det blir avsevärt svalare när solen gått till vila, det enda man slipper är den stekande värmen.

Vi kollade av alla restaurangerna, och ungefär som i Kavalla så var vägen längs stranden avstängd och folkfesten var i antågande. Vi valde den taverna som var mest befolkad, och som gav ett genuint intryck, helt klart valde vi rätt, för bord efter bord fylldes av lokalbefolkningen. Vi beställde in lite god mat, Ac hittade en avsmakare med 4 rätter, och som vanligt så var det på tok för mycket mat.

Min älskade hustru

Men ack vad god maten var, som en sammanfattning kan jag lugnt säga att den grekiska maten genomgående varit väldigt god.

Vi njöt av varje munsbit, allt sköljdes ned med husets vita vin blandat mes sprite och is, det är en lyckad kombination.

God stämning

Det är skönt att ha mycket tid på sig när man äter, maten smakar bättre då på något sätt, så dryga timmen senare vandrade vi åter till hotellet för kvällens vila. Vad restaurangen heter har jag ingen aning om, allt är rena grekiskan för mig, men så här ser skylten ut i alla fall.

Där vi åt i Volos

För att runda av kvällen tog vi lite starkt på hotellet, en sista ouzo slank ner, kära hustrun tog en screwdriver. Man märker så tydligt att vi inte är kvar i Aten längre, för när man är utanför storstan så kommer det alltid in lite extra gott som man inte beställt, tex så fick vi en liten efterrätt på tavernan, och till våra drinkar på hotellet kom det lite nötter och ett fat med oliver, gurka, tomat och lite ost. Det var samma i Kavalla, det måste vara gästfriheten som är så viktig här i Grekland, en mycket trevlig vana.

Volos Palace Hotel i nattljus

Nu är denna dagen slut, blir inte mer av denna dagen, imorgon har vi ännu en resdag, då skall vi vidare till Tyskland.

Hipp Hopp!

Jul 092010
 

Sömnen var god, mycket god, och behövlig, kudden lade sig tillrätta under huvudet alldeles av sig själv. Planen för dagen var att åka från Volos till Kavalla denna dag, så vi klev upp hyfsat tidigt för att intaga hotellets frukost.

Del av frukost i Volos

Vårt rum skulle vi plocka ihop innan vi rullade vidare, det var ett riktigt mysigt rum. Under sena kvällen igår var det någon form av utomhusteater, nån klassiker med mycket skrikande och gnällande, stora applåder följde.

Rum 114, Volos palace hotel

När vi väl var packade i bilen så rullade vi norrut ut ur Volos, det var lite trickigt, gatorna är så smala, kvarteren likså, så vår GPS hade lite svårt att reda ut var vi befann oss. Men slutligen så befann vi oss på motorvägen.

Motorväg norr om Volos

Det var motorväg av i stort sett prima kvalité hela vägen från Volos till Kavalla, här har mycket EU pengar investerats, det är uppenbart. Man fick ibland skymtar av gamla vägen, och det var i jämförelse mest som en ko-stig. Ett antal vägtullar passerades, de kostade mellan 1-2,5€ vardera, och av någon anledning så var trafiken ytterst gles. Om det berodde på någon av de pågående strejkerna, eller att vägarna helt enkelt inte behövdes, det kunde jag inte utröna.

Vi tog oss en glasspaus efter Thessaloniki, god och mumsig glass. Ute där vi satt hade de en stor urna med grönt i, och hela utsidan hade sångtexten till Imagine, funkade bra denna dag. Undrar bara om Grekerna förstår texten, all är rena grekiskan här för mig 🙂

Imagine

Fast den övergripande intrycket är att den yngre generationen Greker har goda kunskaper i Engelska, och de pratar det gärna efter bästa förmåga. Kustregionen i norra Grekland är sen länge en genomfartsplats, skall man till Turkiet och vidare, då är detta en given rutt.

På fikastället hade de även en mycket intressant parkering för handikappade bilar, undrar lite hur de tänkte sig det hela, jag förstår inte riktigt.

Endast för handikappade bilar

Väl framme i Kavalla hittade vi raka spåret till Svenska Huset “Souidikó spíti”, adressen var dock lite förvillande, för på vägskylten står det “Emilianou 13”, men på kartor tex Google Maps och i GPS’en står det “Aimilianou 13”.

Elisabeth tog emot oss med öppna armar, guidade oss runt huset, berättade husets historia och gav oss lite praktiska tips och råd inför vår vistelse i Svenska huset och i Kavalla. Ett mycket trevligt mottagande.

Utsikt från rum 7, Svenska huset, Kavalla

Efter att jag och min älskade hustru installerat oss i vårt rum, så begav vi oss ner på stan, en rejäl nedförsbacke bland kringelikrokiga gator och kvarter tog oss hela vägen ner till turistbyrån, där fick vi tag på en turistkarta och lite goda råd.

Tåget till Gamla Stan

Mitt emot banken, så fanns det ett litet pyttetåg som körde ner till gamla stan, slottet och akvedukten, det var gratis, så vi klev på för en liten rundtur. Ett flertal av lokalbefolkningen använde tåget som transportmedel för att transportera sina matkassar upp till gamla stan, det är bitvis väldigt kuperat, så jag förstår att de gör så. Resterna av den romerska akvedukten är imponerande, jag skall försöka hinna med en mer närmare tur dit, nu blev det ett snabbt kort under tågturen.

Akvedukten Kavalla

Lite skaffning inhandlades på en Carrefour som låg i centrum, lite gott, lite starkt och vatten, det gäller att få i sig 2 liter om dan för att inte försmäkta. Även om temperaturen ännu så länge är behaglig, så tar den ut sin rätt. I affären hittade Ac en ny kompis, som var kort.

AC med sin nya kompis

Tanken var att vi skulle tagit bussen upp till Svenska Huset, men då de lagt om rutten för buss 2, och även tjejjen i turistinformationen sagt att inte ens hon kunde reda ut det här med buss 2, så tog vi en taxi, det kostade ca 4 Euro, och det var det väl värt.

Kvällen, det blev en avrundning tillsammans med ett par av de övriga gästerna i huset, vi samtalade fram till sena kvällen, men nu är det natti natti.

Jul 082010
 

Vet knappt vart jag skall starta, men enklast är från början av dagen, jag och Ac kom i bingen strax vid halv 1, och somnade strax därefter, inte alltför långt senare ringde klockan, närmare bestämt vid 04:00. brrr…

Så, inledningen på dagen blev tidig om man skall sammanfatta det hela.

Frukost Skavsta

Väl inne på Skavsta flygplats så checkade vi in våra väskor, tankade lite pengar ur väggen, sen genom säkerhetskontrollen, därefter var det mest väntans tider. Vi hade som tillval Priority Boarding, så när det väl blev dags att kliva på flygapparaten så fick vi sitta längst fram med rejält med benutrymme.

I väntans tider

Detta plan skulle ta oss till Frankfurt-Hahn, det är en liten håla i östra tyskland, där skulle vi byta till nästa flygapparat. Då vi reser med Ryanair, så är allt lite extra krångligt, så även om vi skulle åka vidare med dem, så fick vi hämta ut vårt bagage för att sedan checka in det lite senare igen.

Bagagebandet Frankfurt-Hahn

Klockan hade nu blivit förmiddag, och vi var lite hungriga igen, så inne på flygplatsen fanns en liten sylta som serverade frukost till oss.

Frukost nr:2

Från Frankfurt-Hahn skulle vi flyga vidare till Volos i Grekland, det var en hel del ovisshet kring detta, mest för att det skulle vara en generalstrejk under dagen i Grekland på dess flygplatser. Men vårt plan lyckades komma iväg med någon minuts marginal innan strejken slog till. Så efter 2,5 timmar så landade vi tryggt i Grekland. Jag törs nog säga att vi båda sov som stockar periodvis under denna flygningen.

Flygplatsen ligger ca 30km söder om Volos, Nea Anchialos Airport, den är den del av en gammal militärflygbas. De hade en mycket märklig hantering av bagage på den flygplatsen, för väskorna lastades på ett band som var ca 8 meter långt, när det hamnade en väska längst bort, så stannade bandet, och stod så stilla utan att nått alls hände.

Ac styr upp verksamheten

Så medan jag checkade ut vår hyrbil, så styrde AC upp verksamheten kring det märkliga bagagebandet. När vi fått våra väskor, så stod resten av passagerarna kvar handfallna, men det var inget som vi engagerade oss något nämnvärt i.

Kosan ställdes nu till Volos, prima motorväg, med omväxlande 120km/h ner till 50km/h, det är inte helt konsekvent vad gäller hastigheterna.

Vy från Palace Hotel Volos

Rummet på Palace Hotel i Volos är kalas, skall försöka ta någon bild på det imorgon. Efter incheckning gjorde vi stan, jag köpte ett kontantkortsbredbands grej hos Vodafone, manualerna var rena grekiskan, bokstavligt talat. Vi fick oss även en god middag nere i hamnen, pizza och grekisk sallad.

Hamnen i Volos

Nä god vänner, nu är jag helt slut, det är dags för bloggarn att nanna kudden. Vi får fortsätta imorgon.

*kram*