Gemzell's sandlåda

Denna lördag har varit en kulturell dag, eller kanske rättare sagt som kulturkonsumenter. Jag och älskade hustrun sov kanske lite längre än vad vi hade tänkt oss, så frukosten blev rätt sen 🙂

Jo, så vi lastade in oss i vår bil Holger, sen körde vi den korta biter in mot landet till Sandviken, det skulle vara vernissage på konsthallen, en nära vän till oss hade fått 4 fotografier jurybedömda och uttagna till utställningen.

Som front på affischen har man valt ut ett av bidragen, det är ett fotografi “Peanut 2011” av Susan Tham-Holst, fin bild, passar bra till ändamålet.

När vi kom in i konsthallen så passade vi på att mingla runt lite, i bakgrunden hörde vi sedan ett litet utrop med innebörden att det skulle bli en mer formell invigning, så då passade jag på att ta mig en bild när ingen var inne i utställningen.

Ett trevligt invigningsanförande, vi fick oss till livs lite tankar bakom urvalet av bilder, funderingar kring fotografiets ställning inom konsten, det är mycket man skall tänka på. Snittar, salta pinnar och lite dryck bjöds vi alla besökare på, trevligt initiativ.

Vi minglade vidare runt i utställningen, träffade vår goda vän och kikade på hans fotografier, det är alltid lika trevligt att träffas och språkas.

Vi minglade vidare bland fotografierna, det enda som jag generellt sett är rätt kluven till ordet “fotografi” när det i många fall mest handlar om bildredigering. En del bilder i utställningen var fotomontage och rätt rejäla bildredigeringar, det är inget fel i detta, men skall man göra en utställning om fotografi, då känner jag nånstans att det bör vara fotografier som ställs ut.

Nåväl, vi rullade vidare på vårt äventyr, det blev ett depåstopp på Ikea i Valbo, klockan var ju ändå lunchdags så det fick bli ett kakverk att mumsa på.

Jag och hustrun tog in äppelkaka och hallongrejen ovan, så delade vi på härligheterna med mycket god aptit, riktigt gott.

Min hustru gjorde mig uppmärksam på nått som hände på parkeringen utanför, det var ett sällskap som hade köpt en form av skrivbord med hurts, lådor etc, detta skrivbord försökte man då få in i en för liten bil, jag studerade detta noga, föst provades sidodörren, sen provade de att få in den i bagageluckan, men inget fungerade, hur det hela slutade vet jag tyvärr inte, men jag skulle tro att enda möjliga lösningarna var att skruva sönder bordet, eller skaffa fram en annan bil.

Vi släppte ämnet och återgick till att prata med varandra, klart att dagen skall förevigas med var sitt foto på mig och älskade hustrun, så här kommer vi på bild.

Nå, vi hade lite ärenden som skulle skötas på köpis i Valbo, lite nya kläder och skor skulle inhandlas, så det tog en stund innan allt var fixat. En sak som imponerade mycket på mig var butiken Zizzi, de hade manekängdockor som såg ut som riktiga människor, inte några trådsmala bengetter, utan de såg ut som vanliga kvinnor göra. Jag passade på att berömma personalen på Zizzi för detta, sånt skall premieras.

Och så fick jag syn på en lite rolig affisch, det var synoptik som gjorde reklam för billiga bågar, tyckte det var kreativt.

Vi tog oss hem igen, mumsade i oss var sin matlåda, laddade lite inför kvällens begivenhet i Gasklockorna. Min söta hustru hade fått biljetter till “Cabaret“, storyn är i grund och botten en självbiografisk skildring av Berlin under 30-talet, när nazisterna tar sitt grepp om Tyskland. En i grunden bra berättad historia.

För denna uppsättning av Cabaret står Lyriska Sällskapet i Gävleborg.

När vi kom in i Stora Gasklockan i Gävle möttes vi av ett smärre kaos, sittplatserna var onumrerade vilket egentligen inte var något större problem, det som orsakade förvirring var att alla de stolar som fanns kvar redan var reserverade av de gäster som tagit Supé-paketet, så vart skulle man hitta nånstans att sitta?

Efter att vi fått tag på någon stackare som verkade jobba med publiken så fick vi till slut två platser, jag har ingen aning om hur detta gick till, men kortfattat så fick vi platser som verkade varit reserverade… jag fick intrycket av att det fanns fler besökare än vad det fanns stolar, för efter ett tag började lösa stolar komma fram, de sattes på sidorna av läkaren, i gångar, i trappor… till slut var nog varenda litet utrymme fyllt med lösa stolar, en mardröm ifall något skulle hända.

Alla dessa lösa stolar ställde till problem, det gick knappt att ta sig fram för publiken vilket blev mycket uppenbart när det blev paus.

Fikat i pausen hoppade vi över, det gick helt enkelt inte att ta sig fram till bardisken, för mycket folk, och ingenstans som de kunde ta vägen, logistiken hade havererat totalt.

Skall man se på arrangemanget som sådant så bör det naturligtvis vara numrerade platser, serveringen större och mer lättillgänglig, inga lösa stolar som står i vägen överallt etc

Föreställningen då, klart att jag skall nämna lite om den, ensemblen är en mix mellan amatörer och professionella, detta lyser tyvärr igenom alltför väl lite för ofta. Bitvis är det riktigt bra, men så rasar allt efter ett par sångpartier som inte håller måttet, sen blir det bra igen för att strax efter bli roliga timmen. För mycket berg och dalbana.

De delar som höll god klass var riktigt njutbara men som helhet håller det inte, tyvärr. Det kan även bero på vad man har för preferensramar, jag har sett väldigt mycket teater och musikal under årens lopp, och med det i ryggen har man en hel del att jämföra med.

Jag och söta hustrun traskade så sakteliga hemåt en upplevelse rikare.

Kvällsfikat har vi fått i oss, gott och värmande.