Denna härliga söndag blev det lite inköp av konst, 2 stycken tryck skapade av Gävlekonstnären Anders Thyr.
Första trycket är “Musical Bears”
Musical Bears Anders Thyr
Musical Bears
Torrnål 2-färg
250 x 175 mm
Upplaga 10 ex
Det andra trycket är “Die is Cast”
Die is Cast Anders Thyr
Die is Cast
Torrnål 2-färg
250 x 175 mm
Upplaga 10 ex
Konst är mat för själ och sinne, fyll ditt liv med konst, det kommer att berika dig.
Det var alles för idag.
Under dagens lunch fick jag ett exemplar av Eurotix helt nysläppta CD. Jag har hjälpt till lite på ett hörn med några smådelar för att få denna skiva att bli till verklighet, mest praktiska saker, men det är ändå rätt kul att få vara en liten kugge i ett stort maskineri.
Eurotix – The Secret
Nu är jag ju väldigt partisk, men ett rimligt helhetsbetyg är 10/10. Kortfattat så är Eurotix en form av 80-ish retro synthpop style-ish band, och det bara kan man inte tycka annat än bra om.
Den digitala releasen kan man lyssna på / köpa via:
iTunes: https://itunes.apple.com/album/the-secret/id865386457
Spotify: http://open.spotify.com/album/4S4JSejIl6NDWCj9YEtFVu
Amazon UK: http://amazon.co.uk/Secret-Eurotix/dp/B00K6CUU6Q
Amazon US: http://amazon.com/Secret-Eurotix/dp/B00K6AWAMK
Vill man däremot äga ett fysiskt exemplar, så kikar man istället på:
http://dennisalexis.com/eurotix
Det var alles för denna dagen!
Idag har det varit lite aktivitet i humleholken, framemot sena eftermiddagen surrade det till i högtalarna, det var ett ljud som inte gick att ta miste på, en glad drottning kontrollerade ifall min holk kunde vara ett bra ställe att etablera en koloni i.
Inne i Humleholken
Vi får se hur detta artar sig, men jag har gott hopp om en fortsättning på detta.
Lev väl!
Gävle har äntligen fått en östafrikansk restaurang, det innebär alltså mat från Etiopien/Eritrea. Jag kände mig som ett glatt barn när jag och älskade hustrun gick från Brynäs ner på stan, detta var dagen då jag skulle få njuta av Injera med alla goda tillbehör i Gävle.
På grusgången hemma passade jag på att beundra ett par penséer som strävsamt växer i vårt grus, imponerande.
Penséer i gruset
När vi väl var framme på East Africa, det ligger i gamla “Lucky Bar’s” lokaler på Hattmakargatan 4C här i Gävle.
East Africa Gävle
Jag och söta hustrun är nu vana vid den Etiopiska/Eritreanska maten, så vi var spända på hur kvalitén kunde vara på detta nya vattenhål i Gävle.
Anne Catrine på East Africa i Gävle
Maten beställdes och kom in efter en liten stund, förväntan var stor. På bilden nedan kan man se min mat, i botten Injera och sedan maten utlagd uppå.
Veg Etiopisk/Eritreansk mat
Jag var mycket nöjd med min rätt, hustrun hade nog önskat en mer mix-talrik, men var nöjd ändå.
Injeran hade en mycket god syrlighet, något som jag själv inte lyckats få fram under alla de gånger som jag själv lagat Etiopisk festmåltid. Smårätterna var bra balanserade, kanske lite milda i kryddningen, men riktigt bra.
East Africa Gävle
Vi kommer garanterat komma tillbaks till East Africa, det är väl värt ett besök.
Go’Kväll!
Gävle har länge varit utsvulten på restauranger, eller rättare sagt, det finns massor med restauranger men alla envisas med att servera mer eller mindre samma saker i tid och otid. Nu har vi äntligen fått en Indisk restaurang, den har vi längtat länge efter.
På söder ligger då Namaste, en restaurang som drivs av ett gäng som även driver Indiska restauranger på andra orter.
Jag och hustrun skulle premiärköra denna restaurang denna kvällen.
Veg Thali, Namaste Gävle
För att få en bra provkarta på hur maten var så tog vi in var sin Thali, det är ett antal smårätter på fat. Jag passade även på att ta in en papadum som förrätt.
Skall jag vara helt ärlig så blev jag lite fundersam när mitt papadum kom in, det var inte hemlagat utan ett halvfabrikat, det är inte riktigt vad man förväntar sig av en restaurang.
Maten då, jo, en sak som vi båda reagerade på var att våra fat var kalla, det gör att maten kallnar riktigt fort, Indisk mat bygger på att det finns en värme så att smakerna kommer fram ordentligt, här svalnade maten riktigt fort vilket inte allt är bra. Den Pakora som fanns på tallriken var knappt rumsvarm.
Till maten serverades även ett vitlöks naan, det brukar vara riktigt gott. Det naan-bröd vi fick in var hemlagat och såg fantastiskt ut, men det var tyvärr inte färdiglagat och var lite väl degigt inuti.
Mix Thali, Namaste Gävle
Min vegetariska Thali var bortsett från att den var nästan rumsvarm helt ok, bönorna i en av grytorna var inte färdiglagade, detta kändes på smak och konsistens. Min hustrus Thali bestod enbart av torra rätter, jag förstod på henne att det blev lite svårt att få ner maten när det inte finns någon sås alls att tillgå. Det var helt enkelt en olycklig kombination av smårätter. Alla rätter på den vegetariska Thali’n var såsiga rätter, vilket är en bättre lösning.
Vi hade ett litet prat med serveringspersonalen, de var fantastiskt trevliga och verkade plocka upp våra reflektioner.
Det blir säkert fler besök, för man skall inte döma ut en nyöppnad restaurang vid första besöket, speciellt inte direkt efter öppning, men skall de uppfylla vår måttstock på Indisk mat så bör de se till att maten är varm, tallriken/brickan är varm så att inte maten kallnar, inga halvfabrikat på papadum, kombinera mix-rätterna så att de inte enbart är torra rätter, samt att de till att naan-brödet är färdiggräddat, ja, och även bönorna i den där böngrytan som fanns på min Thali.
Det var alles för denna dagen.
Klockan var sen när jag somnade i går kväll, och var på tok för tidig när den ringde i morse. Redan vid 05:00 skramlade det till i väckarklockan (egentligen i min telefon, men väckarklocka låter bättre)
Dagens äventyr hade en enda funktion, att transportera mig och en av mina kollegor från Gävle till Haparanda, sen skall vi vidare, men det är morgondagens äventyr. Jag flyktade bak på lastet, inväntade min kollega, funderade en stund på hur lång den här dagen egentligen skulle vara. Sen bar det iväg!
Bilen packad, redo för avfärd till Haparanda
Det är viktigt att sträcka på benen ibland då och då, nu är det så fiffigt ordnat så att min kollega är aktiv i något som heter Turf, det är i korta drag en form av geocaching där man plockar virtuella zoner ute i verkligheten, lite svårt att förklara. Oavsett, pauser förläggs då helst i anslutning till någon bra zon som han kan plocka.
Första stoppet blev då vid Härnösands Motorpark, på deras parkering finns en turf-zon utlagd.
Thomas plockar Turf-zon vid Härnösands Motorpark
inte allt för långt fram kom nästa stopp, jag hade missbedömt avståndet lite, men det går nu inte att skippa ett depåstopp vid Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, Det är verkligen en ståtlig skapelse det där.
Högakustenbron
Vi rullade vidare norrut. Jag fick en lite tokig idé, vi skulle ju passera Umeå på vägen, och där vet jag att det finns en unik upplevelse. På Universitetssjukhuset har den en fungerande Paternoster-Hiss, den har jag velat åka i länge nu, men det har inte blivit av. Kanske mest för att jag inte varit i Umeå 🙂
Nåväl, jag ringde helt sonika till sjukhuset och frågade om det gick för sig att man kom inom och åkte i Paternosterhissen, samtalet började bra, men sen visade det sig att hissen tyvärr var avstängd på helgerna, så det fick vara för denna gången helt enkelt.
Vi gjorde som så att vi tog oss en lunch på Max inne i Umeå istället. Ja, och plockade ett par Turf-zoner. 🙂
Torget i Umeå
Mil efter mil rullade vi norrut, det är inte någon större variation på naturen, för det mesta är vägen som ett dike i skogen. Skog varthän man än såg, det blir lite trist helt enkelt.
Många samhället har fått nya dragningar på vägarna, så man kommer inte in stadskärnorna längre.
Vi rullade på norrut
Efter vääääldigt många timmars körning kom vi äntligen fram till Haparanda, vi hämtade upp våra nycklar på SveFi, jag kan nog tycka att rummet var lite väl slitet… det blir inga bilder på rummet, men en minneslapp till mig själv är att leta efter något annat boende i Haparanda nästa gång det blir aktuellt.
SveFi – Haparanda
Nu faller det sig som så att Haparanda ligger ca 3 meter från Finland, så jag och min kollega passade på att promenera över till Finland för att plocka ytterligare några Turf-zoner, Den här bilden är tagen från gångbron över till Finska fastlandet, så det är Haparanda man ser.
Haparanda sett från Finland
Det var riktigt skönt att få röra på sig en stund, en imponerande grej var att det låg is längs delar av strandlinjen mot Finland, på ett ställe hade ett gäng ungdomar gjort hål i isen, där passade de på att bada. Jag frös trots att jag hade mössa och halsduk på mig. Och det fanns typ inte någon bastu eller något inomhus för ungdomarna att gå till, likväl gick de upp och ner i vattnet. Det kallar jag Sisu.
Vi passade på att få i oss lite mat, inte så spännande, mest näring. Jag är rätt less på trötta restauranger som knappt kan få till en grekisk sallad utan att ställa till det. Med bilen passade vi sen på att ta resten av Turf-zonerna i Haparanda och inne i Torneå, det var inte så många, men nu har min kollega gått all-in på zonerna här i krokarna.
Kvällen är sen, jag skall ta och runda av mig nu, imorgon blir en ny lång dag med ännu fler mil under hjulen.
Jo, det har inte flyttat in någon humla i min humle-holk, jag kollade webkameran, men som sagt, ingen action.
Go’Natt!
Idag på lunchen tog jag en sväng upp till centralstationen för att köpa mig en glass och en kopp fin-fika. Det var en hel del folk inne på pressbyrån, så jag tog det lilla lugna, hade ingen större brådska, mitt norra öga fick syn på en helt ny variant av Ahlgrens Bilar, denna gång var det Glassbilar som stod på påsen, sagt och gjort, jag slog till på erbjudandet med 3 för 45:-
Min tanke var nu naturlighets inte att jag själv skulle mumsa i mig dessa, utan de skulle ges till hustrun som en simpel gåva.
Ahlgrens Glassbilar
Tanken var god, alltså med Glassbilar, men jag kan säga att de inte var nått vidare, de smakade helt enkelt inte “bilar”. Störst skillnad var att de hade med en citrussmak, den kändes helt fel.
Nåväl, nu har jag provat även denna variant, det blir inte fler försök.
För övrigt är det skit att Cloetta köpte upp fabriken i Gävle för att enbart lägga ner den, sånt gillas inte nått vidare, men nu är kapitalismen rätt ovänlig i många perspektiv.
Häpp!
Måndag, fortfarande påsk-ledig. Det är inte mycket religiöst här så ledigheten blir istället en viloplats för kropp och själ.
Jag, Söta hustrun och Frida tog oss en sväng ut till Forsbacka för att avnjuta deras kakbord, vi har gjort så fler gånger tidigare, alltid lika trevligt, så vi tyckte att det kunde vara värt ett besök även i år.
Bakom Forsbacka värdshus
När vi var framme så skulle det väntas, jag var inte helt införstådd i detta, så kan det bli ibland. För att få nån nytta av väntandet så gick vi ner till Forsbacka Kapell och deras kyrkogård.
Forsbacka Kapell
Vi strosade runt bland gravarna, noterade att det som brukligt var skillnad på hög och låg även på denna kyrkogård.
Forsbacka Kapell
Vi satte oss en stund utanför fina Forsbacka värdshus och fortsatte vänta, solen var varm och skön så det var rätt ok ändå på nått sätt.
Forsbacka Värdshus
Efter ett tag så kom resten av sällskapet, vi gick in och hittade oss en bra plats för vårt påsk-fika. Det är verkligen fint inne i Forsbacka värdshus.
Forsbacka Värdshus
Även lilla Alva var med på vårt fika, hon är inte så gammal, bara 5 veckor. Det är verkligen en fantastisk grej det där med nyingar. Så liten, så mycket som skall upplevas här i världen.
Lilla Alva, 5 veckor
Efter att vi fikat klart, så rullade vi ner till Valbo köpcentrum, det skulle shoppas lite kläder och kanhända en och annan leksak till lilla Charlie.
På parkeringen hade de stora reklamtavlor, jag tänkte “Du vet vad den heter – Men vi kallar den för Tess”, lite som en pastisch på Peter LeMarc’s låt “Tess”
Vi kallar den för Tess
Charlie var i sitt esse, pigg och glad hela tiden. Kanske lite speedad på socker efter alla goda kakor 🙂 Han är härlig den där grabben.
Unge Charlie
Vi letade oss hemåt så sakteliga, både jag och älskade hustrun skulle laga mat till våra matlådor, så det blev en hel del fixande i köket, jag gjorde en form av Etiopisk mat, hustrun slog till på en köttpaj samt en grytbitslåda med grönsaker.
Efter att vi fått i oss lite middag så passade jag på att baka lite kavring, det fick även vara basen för vårt kvällfika, riktigt gott med nybakat bröd. Även om det är rätt mycket sirap i kavringen så är det värt det 🙂
Kavring
Annars har det varit rätt lugnt idag, jag kikar i min humleholk för att se om det flyttat in någon humla där, men ännu är det ingen action. Däremot har jag släppt ut en rejäl drottning från vårt lilla hus, den surrade runt runt och runt vid ena köksfönstret. Det var dagens goda gärning.
Man kan kika inne i holken på www.gemzell.se/humleholk
Vi håller här för denna dagen, lev väl!
Ett av dagens äventyr, jag och söta hustrun har varit och kikat på “Konst på gångavstånd”, det är en tillfällig fantastisk konsthall där lokal konst gick att avnjuta. Vi passade på att köpa oss två verk, sånt som vi kände tilltalade oss. Bilder på det kommer kanske längre fram.
Konst på gångavstånd
Passa på, se så mycket konst som du bara kan, det är mat för själen!
Tjing!
Dagens äventyr, jag håller ju på med ett spännande arrangemang, i form av en Science-Fiction Filmfestival, denna skall hållas här i Gävle under4-5:e april 2014.
För att sprida kunskapen om mitt intresse kring science-fiction, och även om festivalen, så har jag föreläst för journalistklubben här i Gävle, detta har då lett vidare till en intervju som jag var med i för ca 14 dagar sedan. Idag är dagen då härligheten har gått i tryck i Arbetarbladet.
Arbetarbladet 2014-03-16 Stefan Gemzell
Det bästa sättet att läsa hela artikeln är naturligtvis att köpa dig ett exemplar av Arbetarbladet, men som ett annat alternativ, allt är förgängligt, så finns en PDF med artikeln här: Artikel Arbetarbladet 2014-03-16 Stefan Gemzell
Det var alles för denna dagen.
Godnatt!
Klockan är nu efter midnatt, men det får bli en liten uppdatering av vad denna dagen haft att bjuda på, vi tar det från början.
Jag har hållt på med förberedelser inför ett projekt i Norge, men dagens första händelse var att jag på lunchen traskade upp mot stan för att hålla i en lunchföreläsning. På vägen passerade jag Gavleån, man kan se att isen är helt sönderslagen, det beror på att det dras fjärrkyla längs botten på ån upp mot stan. När rören läggs ner så måste isen helt enkelt slås sönder.
Bra med fjärrkyla, men jag hoppas verkligen att Gävle Energi drar fiber till samtliga fastigheter i samma veva, fast det lär vara en önskedröm…
Trasig is i Gavleån
Lunchföreläsningen var inför Gävles journalistklubb, ämnet för dagen var Science-Fiction, jag fick dryga halvtimmen på mig att berätta lite om historiken kring Science-Fiction, men även om den kommande science-fiction filmfestivalen som går av stapeln den 4-5:e april 2014.
På väg in till BaraVara
Jag tror på nått sätt att jag lyckades förmedla min syn på science-fiction, hoppas att åhörarna fick höra på något som var någorlunda sammanhängande, man vet ju aldrig riktigt hur man själv framstår.
Väl tillbaks efter lunchen så vände jag mig ner mot järnvägsrationen för att bege mig till Arlanda och vidare till Gardermoen. En arbetsperiod i Norge skulle ju ta sig sin början. På Gardermoen hämtade jag upp min hyrbil och körde den långa vägen till Rjukan. För er som kan er historia, så är sabotagen i tungvattenfabriken skildrade i Hollywoodfilm, då under titeln “Hjältarna från Telemark”.
Rjukan hytte og caravanpark
Boendet har jag ordnat med på Rjukan hytte og caravanpark, det finns nått namn på den hytte som jag bor i, men klockan är för sen för att jag skall gå ut och titta på utsidan, det får bli en annan dag.
Nu trött gubbe, godnatt.
Det är inte varje dag som det sker, men jag har varit på frisersalong under lunchen idag, anledningen till detta var att jag i julklapp fick två stycken presentkort på barberarrakning. Igår var jag förbi Sotlugg & Linlugg för att se om de hade en tid, och med min tur så fick jag en till idag, de ni.
Sotlugg och Linlugg i Gävle
Det blev tyvärr inga bilder på hur fin jag blev efter klippningen och barberarrakningen, men jag blev mycket nöjd.
Som en ren slump så var det hustrun till en bekant som tog hand om mig, så vi hade mycket att prata om. Dock är man ju lite medvetet lugn i rörelserna när en barberarkniv dansar runt hakan på en 🙂
Passa på, boka en tid, det är värt att få bli rekorderligt rakad, en stunds omvårdnad som inte går att skapa hemmavid.
Tjing!
Ännu en dag i kulturens tjänst, jag har tidigare hjälpt Eurotix med att knåpa ihop en musikvideo till deras kommande album. Så för mig var det en tidig morgon, fast jag försov mig lite, då ännu en musikvideo skulle se dagens ljus.
Den förra videon till Eurotix, den kan man se på:
Jag hade förberett en hel del under gårdagskvällen, en del nödvändig rekvisita var inhandlad, såsom LED-värmeljus, lite plastblommor och annat plock. Sen körde vi igång, bit för bit betade vi av scenerna, planen var enkel, se till att få så mycket filmmaterial som möjligt medan det var dagsljus ute.
Videoinspelning pågår, Eurotix
Vi arbetade i en känslig miljö, så då får man ta till tricks som batteridrivna ljus, för det får inte finnas minsta lilla risk att byggnaden skadas. Ordning och reda.
På bilden nedan syns Andrea vid kameran, och Larry vid synten.
Videoinspelning pågår, Eurotix
Nu återstår det stora arbetet, inte för mig, men för Andrea som skall redigera ihop slutresultatet till en sprillans ny musikvideo till Eurotix.
Lite småfrusen men ändå nöjd över dagens insats rullade jag några timmar senare hem till min älskade hustru igen.
Häpp!
Natten i Torsby var lugn, jag somnade rätt ovaggad och vaknade väl tämligen trött, vet inte riktigt varför sömnen är som den är, men jag kan inte göra mer än att sova så att säga. Överlag var det lugnt och fridfullt å hotellet, sånt gillas.
På Valbergsängen Sporthotell hade vi bokat på oss var sin frukost, klantig som jag är så hade jag inriktat mig på frulle kl 07:00, problemet var nu bara att frukostmatsalen inte öppnade förrän 07:30, jaja, man kan ju stå ute då och frysa istället 🙂
Frukosten bar bra och givmild, det fanns något för alla. Mina hotellfrukostar brukar uppvisa lite konstiga kombinationer, tex äter jag gärna macka med smör, ost, keso och saltgurka… det är inget som jag äter annars, typ alls, förutom på hotell 🙂
Jag och min kollega rullade sen hem mot Gävle igen, ett vackert vinterlandskap täckt av moln, man kan inte få allt. Trafiken var lugn och behaglig.
På väg från Torsby till Gävle
Vi tog vägen över Hagfors, Ludvika, Borlänge, Falun, Gävle. Även om det är mer snirklande så kändes det som klokaste valet av väg denna dag.
På väg från Torsby till Gävle
Ca vid lunch rullade vi in på jobbet, alla fikakoppar och andra attiraljer lastades ut ur bilen, det blev ett par timmars jobb innan jag fick komma hem och angöra soffan 🙂
Go’kväll!
Man kan säga som så, det kom lite snö i november 2013, sen har det varit barmark ett bra tag. Temperaturen har stigit till en dygnsmedeltemperatur som skulle räcka för att kalla årstiden för Vår. Hade det inte varit för att det enbart är början av Januari som per definition är Vinter, så hade i alla fall jag kunnat missta väderleken för Vår 🙂
Nåväl, inatt kom det vitt fluff, snö, lappmögel, kalla det för vad ni vill, men vitt är det allt.
Vinter i Gävle 2014
Det är skönt att slippa all mörk mark, regn och rusk, fast nu blir det ju halt ute… äsch, jag vet inte vad man skall välja för att det skall bli riktigt bra 🙂
Go’Kväll!