Semester i semestern, en avstickare till Wien

Semester i semestern, en avstickare till Wien Familjeliv No Responses »

Aug 262013

Då var dagen kommen då jag och hustrun skulle göra en liten avstickare till Wien, Österrikes huvudstad. Det är ca 6 mil mellan Bratislava och Wien om man tar bilen, men vi ville åka på Donau så vi hade införskaffat oss varsin biljett häromdagen. Vädret hängde lite svagt i luften, det verkar som om vi kommer att få lite mer blött från luften resterande dagar av vår semester. Men då varken jag eller söta hustrun är några soldyrkare så funkar även regn bra för oss 🙂

Biljett båten mellan Bratislava och Wien

Som numera vana bussresenärer så tog vi bussen ner till Donau och gick den sista biten ner till terminalen, vi var nu ute i väldigt god tid så det blev en del väntande innan vi fick gå ombord på båten, men hellre det än att komma för sent var väl vår tanke.

Båten som skulle ta oss till Wien

Resan mellan Bratislava till Wien går motströmt över Donau, det är verkligen ett vackert landskap, mycket träd och i princip ingen bebyggelse, båten passerade via Slottet Devin, nu fick vi även se slottet från utsidan, en imponerande syn. Resan som sådan tog ca 1,5 timmar varav de sista 20-25 minuterna gick åt till slussen strax före Wien. Jag skulle gissa att det var ett lyft på nästan 6 meter, makalösa mängder vatten behövs för att fylla slussen. Vi satt och tittade på när båten höjdes, bit för bit.

Slussen i Donau, strax före Wien

I samband med att vi köpte biljetterna till båten så fick vi även en karta över Wien, men jag lyckades missuppfatta lite vart båten skulle lägga till, så när vi gick av båten så var jag på helt fel del av kartan, ja, det är inte lätt alla gånger, så vi fick gå en rejäl bit innan vi kom fram till vårt första mål, Prater, denna klassiska nöjespark. Det finns en pariserhjul som är välkänt, främst för att det finns med i filmen “Den tredje mannen”

Riesenrad – Prater Wien

Självklart bjuder jag på det musikaliska temat från “Den tredje mannen”, där Riesenrad finns med. Visst känner ni igen “Harry line theme”, skriven av Atnon Karas.

Efter en snabb måltid på ett nudelställe så köpte vi oss var sin biljett och fick komma in i en utställning där några av originalvagnarna från Riesenrad fanns bevarade. I vagnarna finns modeller av mycket hög kvalité, vi var rätt ensamma, för vädret hängde i luften. Att det är måndag spelar säkert in med, för vanligt folk var nog på jobbet 🙂

Utställning före åktur i Riesenrad – Prater Wien

När vi rundat utställningen så gick vi och ställde oss i kön för att få åka med Riesenrad, vagnarna snurrade förbi och besökare fick kliva på. Det fanns några vagnar som var dukade med bord, kandelaber etc, dessa vagnar kunde man hyra för att ha en härlig middag, jag vågar knappt tänka på vad det skulle kosta att hyra en sådan 🙂

I kö till Resenrad, Prater Wien

Vi fick bra plats i vår vagn och snurrade så sakeliga upp mot skyn, utsikten över Wien var lätt dimhöljd, ett stilla duggregn skymde sikten något, men jag gillar den här typen av upplevelser, det ger mersmak för varje gång. Riesenrad är drygt 100 år gammal, men snurrar på lika bra ändå.

Riesenrad Prater – Wien

Det är ett imponerande bygge, balkar, dragstag och wire vart man än ser, man kan bara vara ödmjuk över vad ingenjörskonsten kan åstadkomma.

Riesenrad Prater – Wien

Jag och älskade hustrun hoppades att vädret skulle lugna ner sig, för ingen storstad täckt med regn är någon större höjdare. Det duggade en del, men vi höll tummarna.

Anne Catrine åker Riesenrad, Prater – Wien

Efter besöket på Prater så skulle vi ta oss upp till Stefansdomen, med tanke på min förmåga att läsa karta och avståndet som vi skulle gå så var det bara till att traska på. I vissa delar har vår semester väldigt mycket bestått i att gå, gå, gå och gå, så även denna dagen 🙂

Men skam den som ger sig, vi kom fram till Stefansdomen och möttes av en makalös byggnad.

Stefansdomen – Wien

Då vi inte hade tid att fullt ut utforska hela Wien idag, så nöjde vi oss med att gå in i domen för att bara avnjuta stämningen och arkitekturen. Det är verkligen en dekorerad byggnad även inuti. Sen är jag villig att erkänna att det var oerhört skönt att få bara sitta ner och vila fötterna efter den rätt långa vandringen från hamnen in till stan.

Stefansdomen – Wien

Klockan tickade på, vi skulle även ta oss tillbaks till hamnen och ville se mer av denna underbara stad, så upp och iväg var det som gällde för oss. Vi hade en plan som innefattade besök på något konditori, för gotter må man ju äta ibland 🙂

Baksidan av Stefansdomen – Wien

Strax före vi kom fram till tågstationen i Wien pejlade vi in ett konditori som heter Aida, det verkade helt ok Mysigare ställen finns säkert, men man hinner inte riktigt lägga tid på att leta en dag som denna.

Fika på Aida – Wien

Bakelserna på Aida var magnifika, hustrun tog en citronfromage bakelse, jag tjuvsmakade och den var verkligen god. Den sista delen av vår långa promenad ner tillbaks till hamnen så blev det lite shopping i en affär som var full med skröfs, det finns alltid lite fynd både här och där i den typen av affärer. Vi köpte oss ett par metallinsekter för 5€ styck. Överlag är prisbilden i Wien inte särskilt gynnsam, men man kan alltid titta 🙂

Duggregnet hade återvänt, så i väntan på att båten skulle komma in till kajen så passade vi på att dricka lite öl och vin på en liten restaurang som låg vid hamnen, det var riktigt gott.

På väg hem till Bratislava från Wien

Båtresan hem minns jag inte mycket av, för jag somnade som en stock strax efter att jag klivit ombord 🙂 Men jag gissar att resan hem var ungefär som redan dit, fast tvärtom 🙂

Nu på kvällen fuskade jag och hustrun, vi gick till samma restaurang som vi var på igår, dvs Pizza Napoli, det blev en mycket god pasta för min del, de kan verkligen det här med mat där.

Klockan är sen, jag är trött i fötter och benen, nu skall jag vila huvudet mot kudden och sova min skönhetssömn.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 5

Bratislava – Dag 5 Familjeliv No Responses »

Aug 252013

Ännu en spännande dag i Bratislava, vårt huvudmål för dagen var att besöka Slottet Devin, det ligger ca 1 mil utanför Bratislava, så älskade hustrun ägnade en hel del tid åt gårdagskvällen till att forska i hur man gjorde för att åka buss dit. Det fanns även alternativet att åka båt, men den sortens upplevelse ville vi spara till morgondagen, då skall vi nämligen ta båten till Österrikes huvudstad Wien.

Första delen av resan tog oss med buss till Most SNP, det är bussterminalen som ligger under ena brofästet till bron med UFO uppepå.

En lite oväntad upplevelse var att det var en koloni med svalor som etablerat sig under vägbanan, det är fantastiskt hur bra fåglar är på att anpassa sig till vårt moderna samhälle.

Bussterminal under Most SNP – Bratislava

Efter en kort stund väntan kom vår buss, den som skulle ta oss till Slottet Devin, det var en modern rackare, detta är bra då vägarna här i Bratislava bitvis är rätt skumpiga 🙂 Man blir väl omrörd efter en busstur när det kommer en gammal buss.

Bussen till Slottet Devin – Bratislava

Resan ut till Devin gick längs Donau och tog sisådär en 20 minuter, Devin ligger väldigt strategist till, precis där bifloden Morava rinner in i Donau. Vi klev av vår buss och möttes av en magnifik syn över slottsruinen, dvs det som finns kvar av Slottet Devin. Detta är ett gammalt slott som finns dokumenterat från år 864. Napoleon I’s trupper passade på att förstöra slottet 1809 medan de var på väg hem. Ja, det skall väl skötas det med kan jag tänka mig. 🙂

Slottet Devin – Bratislava

Något som vi är lite fascinerade över är att det generellt sett är väldigt billigt att besöka turistattraktioner, tex så kostade besöket på slottet inne i Bratislava bara 5€ per person, här på Devin var inträdet ynka 3€ per person, det är helt enkelt väldigt billigt med denna form av turism.

Det är en bra stigning upp till slottet som ligger på ca 200 meters höjd över havet, på vägen upp kunde vi kika på en kyrkoruin som härstammar från ca 855-874, dvs från den slaviska staten kallad Great Moravia eller Stormähren som vi kallar det för.

Kyrka vid Devin, uppförd ca 855-874

Det var rätt få besökare vid slottet idag, i alla fall när vi kom, jag antar att jag och söta hustrun är duktiga på att komma i tid till saker och ting här i världen 🙂 Vi satte oss på en bänk och beundrade utsikten ut över dalen nedanför.

Utsikt från Slottet Devin – Bratislava

När man vänder sig om från vår bänk så hade vi en riktigt bra vy över “borggården”, det är nu inte så mycket kvar av slottet som sådant, men man kan i bilden till höger se resterna av den större delen av slottet, och till vänster finns byggnader som jag förstod det mer användes till att få verksamheten på slottet att fungera.

Borggården Slottet Devin – Bratislava

Bilden nedan visar lite närmare den övre delen av Slottet Devin, detta är sen 2008 ett avstängt område. Orsaken till denna avstängning var att det började bildas oroväckande sprickor i ruinerna. Då det är två floder som möter varandra precis nedanför slottet så hade långvarig erosion orsakat en liten sättning.

Alla utställda föremål flyttades raskt därifrån och akutreparationer utfördes. Men på grund av dålig ekonomi så har man inte kunnat återställa denna delen av slottet till ett skick som gör att man kan släppa in besökare.

Övre delen av Slottet Devin

Vi gick vidare över borggården, kikade över muren mot Donau och fick se ett av vakttornen där man höll utsikt över både Donau och Morava. I princip kan man säga att Österrike börjar i viken upptill i bild, så vi var nästan på gränsen mellan två länder. Det är bra fart på Donau, en lastpråm kom glidande, det var uppenbart att motorerna knappt användes.

Ett av tornen vid Donau, Slottet Devin

Vi fortsatte vår vandring upp mot kullen, där fanns ytterligare ruiner, det är onekligen lite svårt att föreställa sig hur hela detta komplex såg ut i sin storhets dagar, men att det var en imponerande anläggning, det råder det ingen tvivel om. Jag lyckades även fånga söta hustrun på bild, de ni.

Anne Catrine Gemzell vid Slottet Devin

Det var ruiner både här och där, längst upp kunde vi oss en rejäl utkik över hela området, det är vid dessa tillfällen som jag är lite nöjd över en stitchad bild, för bilden nedan består egentligen av 24 fotografier som är sammanfogade till en enda bild.

Slottet Devin – Bratislava

Färden fortsatte, vi kikade på ruinerna från det gamla kruthuset, det var en rejäl doning. En bit längre bort hittade vi en del av slottets ringmur, här verkade mycket vara kvar i hyfsat gott skick.

Murverk vid Slottet Devin – Bratislava

Vi var vid det här laget rätt nöjda med vårt besök vid slottet och lunkade så sakteliga tillbaks till vår busshållplats, det hade kommit betydligt mer besökare. Ett stort gäng med cyklister från Österrike hade svårt att reda ut vart de skulle, och jag hittade två amerikanska damer att prata med. 🙂

Skylten nedan hittade jag på en soptunna bredvid hållplatsen, de verkar verkligen mena att skräpet skall ner i tunnan. Överlag verkar slovakerna duktiga på att både slänga sitt skräp i soptunnan och även duktiga på att källsortera, för vi såg inte särskilt mycket skräp på marken, varken här eller inne i Bratislava.

Soptunna – Slottet Devin, Bratislava

Under våra resor med kollektivtrafik i Bratislava så hade vi åkt Buss och Trådbuss, men inte spårvagn, så på vägen in mot stan så klev vi av en bit på vägen enkom för att få åka spårvagn 🙂

Den lätt sena lunchen hittade vi på en kinesisk restaurang, rätt gott men portionerna var lite för stora, jag blev på tok för mätt i magen. Jag och hustrun var även på jakt efter vykort, så på vägen tillbaks till hotellet gick vi in på bussterminalen, men det gick inte att hitta några vykort där inte. Medan hustrun vilade benen så passade jag på att titta mig runt lite på terminalen. Det är ingen fin byggnad, rätt trist faktisk, inte direkt något turistmål.

Huvidbussterminalen i Bratislava

Det är inte så lång prommenad mellan bussterminalen tillbaks till Hotel Apollo, så vi beslöt oss för att gå sista biten. Det finns en byggnad som ser ut som en nedlag textilfabrik, jag var lite imponerad över hur stor byggnaden var, så det fick bli ett panoramakort även över den. Bilden ljuger rätt bra, för huset är helt rakt, inte böjt som på bilden.

Industibyggnad i Bratislava

Trötta i fötterna efter mycket gående så passade vi på att ta oss en rejäl stödvila, det gäller att inte ta ut sig för mycket även om det är semester. Mycket vätska skall man även dricka, det är viktigt.

Lite senare på kvällen vaknade vi till och kände att det var dags att ta oss lite mat, men vi hade ingen lust att åka ut på några större äventyr utan gick till den lokala restaurangen Pizza Bella Napoli, det fick bära eller brista tänkte vi. Jag och min hustru har ju en tanke om att inte äta mer än 1 gång på varje ställe, så ibland blir det bra, ibland blir det obra.

Pizza Bella Napoli – Bratislava

Vad äter man på en pizzeria då, jo – Pizza självklart 🙂 Jag beställde in en gorgonzola pizza och en rejäl slovakisk kall öl, det var verkligen mumma. På Bella Napoli visste de precis hur en pizza skulle bakas. Tunn botten, lagom krispig och bra färska ingredienser, inget fusk där inte.

Grogonzola, Pizza Napoli – Bratislava

Även hustrun var nöjd, och prislappen var mycket mer modest än vad vi stött på tidigare under veckan, hela kalaset med 2 pizzor, 2 öl och 1 vatten gick på 12.60€, dvs ca 100 Svenska kronor. Det får man inte ens 1 pizza för i Norge kan jag säga 🙂

Älskade hustrun på Pizza Napoli – Bratislava

Vi lunkade hemåt, kvällen är sen och vi skall upp tidigt imorgon för att åka till Wien.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 4

Bratislava – Dag 4 Familjeliv No Responses »

Aug 242013

Ännu en dag i upptäcktsresandets tjänst, Bratislava har en hel del att bjuda på, och dagen till ära har vi nu knäckt hur man gör för att åka buss i stan, det är bitvis enkelt, men bitvis tämligen kaotiskt. Vi tar det bit för bit.

Efter avnjuten frukost, helt i enlighet med tidigare dagar så begav vi oss ut på stan, en kort bit från Hotel Apollo ligger nämligen en av de större utomhusmarknaderna, dit kände vi att vi skulle bege oss, vi ville ju självklart se vart den alldagliga kommersen håller till. Det finns ett par olika marknader och basarer i Bratislava, men den vi skulle till var Trhovisko Mileticova, på bilden nedan så ser man den lätt reklamtyngda skylten över entrén 🙂

Trhovisko Mileticova – Bratislava

Av det vi kunnat läsa oss till så skall Trhovisko Mileticova ha mest kommers på lördagar, så detta skulle då passa oss bra. Det var fullt med folk överallt, varor av alla de slag, men främst fanns där kläder, skor, färskvaror, frukter, grönsaker, och allt annat som brukar finnas på en riktigt bra marknad. Det var helt klart här som en hel del av medelsvensson i Bratislava handlade sina matvaror.

Trhovisko Mileticova – Bratislava

Det blev lite inköp av både det ena och det andra, men mest blev det kläder och skor till lilla Kapten Kaos, vi hoppas att han skall bli glad över gåvorna. Jag och älskade hustrun tycker ju om att skämma bort den lille mannen, så när vi får chansen så passar vi ju på 🙂 Priserna på marknaden var modesta och överkomliga. Lite beroende på vår bostadssituation, dvs hotell, så blev det inte något inköp av färskvaror eller charkuterier 🙂

Vi gick åter den korta biten tillbaks till vårt hotell, glada över våra fynd.

Sen, ja, det är ju så att jag och älskade hustrun har funderat mycket på det här med att åka buss i Bratislava, vi har sett väldigt mycket bussar, trådbussar och spårvagnar. De går härs och tvärs och verkar vara mycket populära, men vi har inte riktigt begripit hur upplägget är. Men i går kväll bestämde vi oss för att ta tag i detta, vi skulle se det som ännu ett äventyr bland många.

Köp av busbiljett i Bratislava

Vid nästan samtliga busshållplatser finns det gula automater, det är i dessa som man köper biljett till kollektivtrafiken. Det finns lite olika varianter av biljetter, men jag kan redan nu säga att det enda man som turist skall ge sig på är de dagbiljetter som finns att tillgå. Dessa kan köpas för 1,3 och 7 dagar.

Automaterna tar endast mynt, jag repeterar, automaterna tar endast mynt. Växlingsautomater har vi inte sett till, så vi antar att dem som bor här hamstrar mynt för att kunna köpa sina biljetter 🙂

Vi var lite wild’n’crazy och köpte oss var sin 24-timmars biljett. Dessa kostade 4,50 Euro stycket.

Bussbiljett – Bratislava

Den buss vi hade siktat in oss på var buss nr 50, den skulle ta oss till Aupark (vår förhoppning). Dagtid är det mycket kort intervall mellan bussarna, så efter bara någon minut så rullade vår buss in mot stolpen. Vi klev på, och det är här som nästa steg i resandet kommer in i bilden.

Man skall pilla in biljetten i en liten maskin, så att den blir stämplad och således aktiverad och godkänd. Detta tror vi man bara behöver göra vid första resan, sen är det (nog) bara att kliva på och av lite som man känner för det.

Busstur i Bratislava

Bussarna i Bratislava är som en provkarta på vad hela buss-branschen har haft att erbjuda från ca 1950 och framåt. Har man tur så kommer det en hypermodern buss, eller ett charmigt ök som knappt håller ihop, spannet är med andra ord rätt stort 🙂

Nu kanske man undrar i vad utmaningen med att åka buss i Bratislava skulle vara, jo, det är så att det är nästan omöjligt att reda ut vilken väg de olika bussarna går, dvs vilka stationer som finns mellan start och slutstation. Problemet bottnar i två saker, dels är det en stor brist på linjekartor och har man väl hittat en sådan som hjälpligt går att tyda så är det svårt att hitta vart de olika hållplatserna finns i verkligheten. En övergripande samkörning mellan linjekarta och verklighet saknas.

Den andra delen är den språkliga delen, ibland hänvisar busskartan till lokala platser som inte finns på kartan, så då är det inte enkelt. Vi upptäckte även rätt snart att en del busslinjer går i slinga, dvs den går enbart tex högervarv runt stan, en annan variant är när bussarna går en väg till slutstationen, och en helt annan väg därifrån, fast med lite överlappande… äsch man blir tokig. Vi såg det hela som ett äventyr, då blir allt bra. 🙂

Aupark – Bratislava

Så dagens första besök med hjälp av buss var ett köpcentra som heter Aupark, det ligger på andra sidan av Donau, så för oss var även det ett litet äventyr. Vi såg Aupark uppifrån UFO när vi var på deras utsiktsplats.

Aupark är helt enkelt ett shoppingcenter av lite nyare snitt, inte söderdesignat som moderna gallerior kan vara, utan det kändes som om Aupark hade en något äldre design-ide. Vi spankulerade runt lite en stund och konstaterade att priserna var något dyrare än var de är hemma, så detta var inget för oss.

Aupark – Bratislava

Överlag funderar vi en hel del på hur mycket en medellön i Slovakien är, för med tanke på priserna på Aupark så borde de ha en köpkraft som överstiger Sverige. Vi skall fundera lite på detta.

Hungern gjorde sig påmind, inne i Aupark finns en food-court, där pratade vi fram lite mat som ärligt talat var helt menlös. Hustrun tog en spenat crêpes som saknade det mesta man kan önska sig i kryddning, själva pannkakan verkade hustrun inte nått alls imponerad av.

Spenat crêpes, Aupark – Bratislava

Min “läckerbit” bestod av friterad tofu som var 100% befriad från smak, varken tofu eller friteringen triggade någon smaklök i munnen, det var en skum känsla att äta mat som inte smakar nått alls. Konsistens var även något som var frånvarande. Dagen till ära serverades en extra trött sallad, troligen gjord tidigt i morse, för säkerhets skull indränkt in någon konstig form av vinäger… Det är dagar som denna som man uppskattar god mat..

Friterad Tofu, Aupark – Bratislava

Vi tackade för oss och tog bussen från Aupark in mot staden igen 🙂 Vi klev av på “vår” sida av Donau och gick mot passagerarterminalen för att köpa oss biljetter till färjan som går till Wien, det är vårt mål för måndagen. Lite semester från semestern må man ju ha 🙂

Det går ett par broar över Donau inne i Bratislava, en av dessa har hamnat i malpåse beroende på att den är för dyr att underhålla. Bron som heter Starý most byggdes 1891, sen förstördes bron under 2:a världskriget och enbart brofundamenten gick att rädda. Så den bron som står där idag byggdes 1945 och var då en nödlösning för att kunna få till transporter över Donau. Denna nödlösning är sen 2010 stängd för biltrafik.

Starý most – Bratislava

Den enda som får passera över bron är fotgängare och cyklister, de har en egen liten sektion på höger sida av bron.

Stary Most – Bratislava

I sin storhets dagar gick tågen från Bratislava till Wien över denna bro, och det gamla tullhuset finns kvar som ett minne från den tiden. I tullhuset kan man gå in i ett litet museum (gratis inträde), där kan man se lite hur livet kring tullhuset och dess historik tedde sig.

Damen i vakten berättade på utmärkt engelska att hon inte kunde engelska, så enkelt kan det vara ibland 🙂

Starý most, Tullmuseum – Bratislava

Museet var enkelt men sevärt. Vi åkte vidare med buss mot Eurovea, även det är ett stort shoppingcenter, det kändes som om det var helt nybyggt.

Eurovea – Bratislava

Priserna inne på Eurovea var uppskruvade så det gjorde ont, aldrig att jag skulle köpa barnkläder för 7-800 kronor plagget…. Nä, vem som skulle vara kundgruppen för denna galleria har jag svårt att se. Jag får lite vibbar av att man lever över sina tillgångar och att det kan vara en ekonomisk bubbla på gång i Slovakien.

Men arkitekturen är spännande, så den ägnade vi oss åt en bra stund.

Överlag börjar fötterna göra sig påminda, så vi tar lite pauser då och då, det blir rätt mycket gående på dagarna, även om vi nu kan avlasta med lite bussturer 🙂

Ballerina, Eurovea – Bratislava

Trots fötternas status, så gick vi så sakteliga hem mot vårt hotell, på vägen passade jag på att fotografera framsidan på det konstverk som står utanför bussterminalen i Bratislava, det är logotypen för “?SAD”. Detta är en förkortning för “Tjeckoslovakiska statens fordonstrafik”, en kvarleva från när Tjeckien och Slovakien var förenade i ett enda land, dåvarande Tjeckoslovakien.

CSAD – Autobusova Atanica – Bratislava

En ca 10 minuter senare var vi tillbaks på Rum 504 på Hotel Apollo, det var onekligen skönt att få ta av sig skorna och sträcka ut sig en liten stund, detta innan kvällens övningar skulle dra igång 🙂 Det är full fart här, ingen rast, ingen ro.

Nu nä vi var lite ljumna i kläderna så passade vi på att åka buss in mot stan igen, målet var att åka till den Indiska restaurang som vi passerade igår. Vi klev av vid presidentpalatset i Bratislava, stort och ståtlig byggnad strax ovanför gamla staden. Om man vill, så kan man titta på vaktbyten och så, men det var inget för oss idag.

Presidentpalatset – Bratislava

Just i dessa trakter hittar vi väl sådär, men men ett par kartor i bakfickan kombinerat med två olika varianter av busskartor så tar vi oss fram riktigt bra nu.

Ashoka Indisk restaurang – Bratislava

Vi kom fram till Ashoka, denna restaurang hade sina lokaler i ett rätt nybyggt hus som även hade skyltar som indikerade att det funnits ett hotell i huset (Hotel Crowne Plazza), men att det var nedlagt, så utanför restaurangen fanns det mesta man kan förvänta sig av ett hotell, förutom att allt saknades.. skum känsla.

Anne Catrine Gemzell på Ashoka i Bratislava

Maten på Ashoka var riktigt bra, och prisbilden var betydligt bättre jämfört när vi åt på Ganesh igår. Man kan ju säga att det är lite ovant att äta på restaurang två gånger om dagen, och att det blir en rätt stor del av kostnaden att gå på de lite bättre ställena 🙂 Mycket mätta i magen gick vi åter tillbaks till busshållplatsen och tog oss till vårt hotell.

Klockan är nu mycket, det pågår någon form av fest i hotellets restaurang/matsal… det dunkar musik i hela huset… jag har varit och pratat med portiern för att påtala att man inte kan hålla hela hotellet vaket på grund av en bokning i festsalen… De erbjuder sig att flytta oss till något annat rum, men det går jag inte med på, inte vid midnatt. För mig är det självklara valet att hotellet skall se till att deras arrangemang inte stör gästerna punkt.

Jag har nu skrivit ihop ett formellt klagomål och mailat till ledningen av Hotel Apollo om situationen och att hotellet inte medvetet skall störa sina egna gäster. I gästpärmen står det tydligt att det skall vara tyst i hotellet mellan 22:00 – 07:00.

Arg nu, gonatt.

Bratislava – Dag 3

Bratislava – Dag 3 Familjeliv No Responses »

Aug 232013

Natten på Hotel Apollo här i Bratislava har varit lugn, jag har sovit som en stock, det tar på krafterna att gå och gå och gå hela dagarna 🙂 Nä, jag skall inte klaga, det är riktigt skönt att få somna när kroppen är trött.

Frukosten idag var lite av en repris från gårdagen, jag mumsade gott på de marinerade camembertostarna, lite flingor, kaffe och rundade av med en croissant. Och sen var man ju redo för att ta ett nytt nappatag i våra äventyr i Bratislava. Jag och älskade hustrun vandrade hela vägen från vårt hotell upp till slottet i Bratislava, det tog väl sisådär en 45 minuter. Värmen tryckte på lite så vi tog det lilla lugna och hade egentligen ingen anledning att stressa.

På vägen passerade vi ett monument till Raoul Wallenbergs minne, fint och tänkvärt.

Raol Wallenberg – Bratislava

Slottet i Bratislava är egentligen både nytt och gammalt, först slottet är byggt i omgångar från 800-talet fram till 1800-talet, sen förföll slottet till ett skick som var bedrövligt, så under 1950-talet, dvs efter 2:a världskriget så renoverades slottet upp till bra skick igen. En riktigt stor renovering gjordes under 2008-2012, men tyvärr blev delar av detta arbete helt ogjort eftersom slottet eldhärjades under mars 2012, men allt är nu åter renoverat och slottet är som helt nytt igen. Det är verkligen en imponerande insats att få ordning på allt på så kort tid.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi traskade upp på slottets främre gård, beundrade byggnadsverket en stund, sen gick vi vidare in till den inre gården, det var då det slog oss att vi kanske skulle ta och skaffa oss var sin biljett så att vi kunde komma in och titta på alla utställningar inne på slottet. Sagt och gjort, jag knatade tillbaks till vaktstugan och kirrade biljetter. Det lustiga var att det stod ett gäng med människor utanför den stängda dörren till biljetthuset, ingen av dem verkade ha känt på dörren utan stod och väntade på att dörren på nått magiskt sätt skulle öppna sig själv.. jag tog resolut tag i problemet och öppnade dörren och klev in. Där satt ett par damer och sålde biljetter, så var det problemet löst 🙂

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Inne i slottet kikade vi på både det ena och det andra, det var en fotoutställning med religiösa platser, dessa gick oss förbi på nått sätt, kändes inte speciellt aktuellt. Vidare genom salar med målningar på gubbar och tanter som kändes rätt utdaterad. Inte ens särskilt bra gjord konst.Det var utställning om tid och kalendrar, intressant och givande. Det visades även en utställning om senaste branden på slottet, den som skedde 2012. Som tur var så klarade sig nästan alla museiföremål som fanns i slottet, jag tror det var kanske ett 10-tal som förstördes.

Trapphus Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi passade på att gå upp i det torn på slottet (till vänster i bilden ovan) som hade klarat sig under årens lopp, även det var totalt renoverat. Jag kan säga att det var ett par trappsteg upp till tornets topp, men det var det väl värt, utsikten över staden var slående vacker. Med alla trappstegen i benen så vilade vi en bra stund uppe i tornets topp innan det var dags att ta sig neråt igen. Jag är ännu lite kass på att stitscha bilder, så det blir lite som det blir ibland.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Vi tackade för museibesöket inne i Bratislavas slott, beundrade borggården och jag tänkte lite på allt arbete som lagts ner för att få till denna pärla, så mycket jobb, och så bra det blev.

Bratislava slott – Bratislava Hrad

Lite törstiga i halsen gick vi vidare en liten bit inne på slottsområdet, vi hittade en av restaurangerna, de hade som en av sina specialiteter att servera lemonad i 1 Liters bringare, vi slog till på en sådan, det var riktigt gott. Överlag är det viktigt att dricka mycket vätska när värmen bränner på, såsom den gjort idag.

1 Liter lemonad

Vi satt väl där dryga halvtimmen och njöt av tillvaron, sippade på vår läskande lemonad och pratade lite om att vi egentligen är väldigt lyckligt lottade här i världen, vi har hälsan och möjligheten att se oss om lite då och då. Men alla stunder har sitt slut, så vi gjorde rätt för oss, sen var det bara till att ge sig väger ner från slottet igen. Det är en rätt brant väg ner från slottet, så vi tog det lilla lunga.

Nästa stopp på dagen var ett besök i St Martin katedralen, det är en ståtlig pjäs. Vi betalade vårt inträde och gick in i katedralen. Där inne fick man inte lov att fotografera, men det var helt klart värt besöket.

St Martin katedralen – Bratislava

Inne i katedralen fick man lov att gå ner i deras krypta, det var ett lockande mål, så vi gick ner för en mycket brant trappa med låg takhöjd, man fick passa sig för att inte skrapa i huvudet. Jag var lite fräck och passade på att ta några bilder när ingen såg, busigt 🙂

Krypta under St Martin katedralen – Bratislava

Vi var nöjda med vårt besök, gick den branta trappan upp igen och ut i vida världen. Kyrkor är ofta en spännande atmosfär att uppleva.

Promenaden fortsatte ner mot stan, vi hittade ett litet kafé som såg trevligt ut, där slog vi oss ner och passade på att äta lite lunch, men maten var ingen större höjdare, så det lämnar vi därhän. Vi såg helt enkelt fram emot glass och nästa måltid 🙂

Sidogata i Bratislava

Dagens äventyr började ta ut sin rätt, så vi gick vidare till vårt hotell för att ta en stödvila. Fötterna protesterar lite efter dagens slit.

På det hela taget sett är det väldigt mycket intryck under dessa dagar, en del kommer med här, annat lämnar man därhän. Kvällens äventyr var väldigt enkla, vi gick ner på stan igen och åt lite indisk mat på Ganesh, det var bra Indisk mat, men på tok för dyrt, frågan är om det ens var värt priset.

På den braiga sidan så fick vi syn på en annan Indisk restaurang på vägen hem, den skall vi ta och prova imorgon.

Klockan är sen, nu skall jag vila huvudet mot kudden.

Go’Natt!

Bratislava – Dag 2

Bratislava – Dag 2 Familjeliv No Responses »

Aug 222013

Efter en lång resdag igår så passade vi på att kliva upp i tid för att ta oss an Bratislava. Det är lite frustrerande här för att min telefon behagar att inte fungera, mer om det senare. Frukosten serverades i en enorm sal, det verkligen doftade gammal öststat om inredningen, stort, pampigt och med massor med jakttroféer längs alla väggar, det kändes lite udda 🙂

Frukostsalen – Hotel Apollo i Bratislava

Nu vill jag gärna berätta att frukosten på Hotel Apollo var riktigt bra, verkligen prima. Pricken över i var nog att de hade marinerad camembert, både en vitlöksmarinerad, och en som var örtmarinerad. Detta skall jag försöka återskapa när jag kommer hem, för det var riktigt gott.

Konstverk utanför Bratislava’s busstation för långfärdsbussar

Efter avslutad frukost gjorde vi oss redo för dagens äventyr, vi hade en plan, men som vanligt så brukar vi förhålla oss lite löst till planer 🙂 Vädret var fint, så vi gick sakta ner mot gamla stan och tog rikting mot Donau. På vägen passerar man Bratislava’s bussterminal, vi tittade runt lite, tanken är att vi skall ta oss till Wien endera dagen. Det finns lite olika alternativ, antigen buss eller båt. Alternativet med båt känns ju lite mer lockande, men vi får se hur det blir.

Bilden ovanför visar baksidan av ett konstverk utanför bussterminalen, jag skall nog ta och fotografera framsidan nästa gång 🙂

Vi traskade vidare, ett av de första målen för oss idag var att titta på den blå kyrkan, eller som den egentligen heter St. Elisabeths kyrka. Det är en relativt ny kyrka, byggd 1907-1908, och den har en relativt modern stil jämfört med många andra samtida kyrkor. Man kan säga att den är väldigt blå 🙂

St. Elisabeths kyrka (Blå Kyrkan) Bratislava

När vi kom till kyrkan så var den stäng, men man kunde kika genom ett skrank vid entrén, så då passade jag att ta en liten bild, även invändigt är denna kyrka väldigt blå. Med lite tur kanske jag får gå in och titta lite närmare på denna lite udda fågel.

St. Elisabeths kyrka (Blå Kyrkan) Bratislava

Vi tackade för besöket och traskade vidare ner mot gamla staden. Strandpromenaden längs Donau är riktigt magnifik, stora båtar, små båtar, härliga människor, allt blandat i en salig röra. Målet som vi hade siktat in oss på nu var att besöka den där lite udda byggnaden uppe på bron, den heter numera officiellt “UFO” 🙂

Donau – Bratislava

Bron över Donau heter “Most SNP“, och utsiktstornet uppe på pylonen har fått namnet “UFO”, detta trots att det varken är Unidentified, eller Flying. Nåväl, bron är byggd mellan 1967 till 1973, det är en rejäl pjäs kan jag lugnt säga.

UFO Bratislava

Vid sidan om vägbanan och en liten bit ner finns på båda sidor en gångbana och en cykelbana. Vi traskade upp och tog oss steg för steg fram till entrén upp till utsiktstornet.

Till höger i bild – Entrén till UFO

Jag skall villigt erkänna att det var en lite udda hissfärd upp, tornet lutar, så det gör även hissen 🙂 Men väl uppe så blev vi rikligt belönade med en fantastisk utsikt. Eller vad sägs?

Utsikt från UFO – Bratislava

Hustrun verkade mycket nöjd över utsikten. Vinden tog tag i tornet, så det gungade lite stillsamt.

Anne Catrine Gemzell på UFO – Bratislava

En utsikt var lite speciell, det var över slottet i Bratislava, dit har vi planerat att gå imorgon, så det får bli morgondagens inlägg, men så här ser det ut uppe från utsiktspunkten på UFO.

Slottet i Bratislava

Vi började känna att det skulle vara gott med lite mat i magen, så sakta gick vi över Donau igen och in mot gamla stan. Valet föll på Rio Grande Restaurant på Hviezdoslavovo námestie 15. Det visade sig vara ett mycket gott val, riktigt god mat. Tyvärr blev det ingen bild från det besöket, men jag kan varmt rekommendera deras mat.

Vi gick vidare upp mot den Slovakiska Nationalteatern, i parken framför fanns det några udda statyer, typ vita gubbar som satt i fågelbon.. jag vet inte vad jag skall säga om detta, men udda var det allt.

Trädstatyer i parken utanför Slovakiska Nationalteatern

Målet efter maten var att ta en turisttur med småbussar, dessa skulle guida oss genom gamla stan, och upp över slottet. Det var den så kallade “Stora turen”. Nu hade vi tänkt oss att klämma slottet imorgon, men jaja, det kan ju vara bra att få titta lite på utsidan i förebyggande syfte 🙂 20€ senare så satt vi i minitåget.

Rundtur med minitåg i Bratislava

Vi har nu sett utsidan på massor med olika historiska byggnader, det man kan sammanfatta Bratislavas historia utifrån den 90 minuter långa turen är Vin, Vin, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Skyddsmurar, Kyrkor, Kyrkor, Kloster, Vin, Kyrkor, Sjukhus och så vidare. Donau har verkligen varit nerven för denna stad 🙂 En annan lite skoj grej var att de hade en passage i historien där vattnet i stadens fontäner spred sjukdommar, folk dog som flugor förutom alla vinodlare, de drack vin och klarade sig, så efter det så säger man att dem som bodde utanför murarna och drack massor med vin fick lite korkade avkommor, fast dem som inte drack vin strök med istället 🙂

En lite kul grej som jag glömde i all hast, det är en staty, en arbetande brandsoldat nere i ett brunnshål. Det finns nu sådana lite här och där över världen, men det är alltid lika trevligt att se dem. Denna staty hade blivit påkörd bara 2 gånger, inte illa 🙂

Självklart skulle guiden klämma in med att “Det sägs att brandmannen brukade stå så för att kunna titta under kjolarna på tjejerna, men numera har ju alla byxor”… jajaj, gubbslem finns det nog kvar i denna delen av världen med.

Man at Work – Bratislava

Det kändes vid det här laget att jag och älskade hustrun knatat runt en hel del, det blev ett besök till turistbyrån, sen knatade vi hem mot vårt hotell för att vila upp oss inför kvällens äventyr. Det är svårt att i skrift såhär få med allt man gör och ser, så det blir lite brottstycken från våra dagar.

Efter en välbehövlig stödvila på rummet så kände vi att det var dags för lite kvällsmat, så på med skorna igen och traska ner mot gamla stan. Hustrun hade rekognocerat lite på datorn och hittat ett ställe som verkade bra, vi gick med raska steg dryga halvtimmen till Prasna Basta, en traditionell Slovakisk restaurang.

Prasna Basta – Bratislava

Maten var ok, jag tog en risotto med svamp samt ett par välbehövliga öl, hustrun tog en gnocci med stekt bacon, jag tror hon tyckte maten på lunchen var betydligt bättre, men vi blev mätta i magen, det är det viktigaste.

Risotto, Prasna Basta – Bratislava

Gnocci med bacon, Prasna Basta – Bratislava

Inte mycket kvar av dagen idag, vi strosade hemåt igen, denna dagen är nu till ända, jag och älskade hustrun är mycket nöjda över denna dagen, imorgon väntar nya äventyr.

Go’Natt!

Bratislava, här kommer vi!

Bratislava, här kommer vi! Familjeliv 1 Response »

Aug 212013

Hej go vänner, jag och älskade hustrun har passat på att åka till Bratislava, Slovakiens huvudstad. Vi passar ju gärna på att se oss om när vi får möjlighet, sällan åker vi tillbaks till redan för oss upptrampade stiga, och då de gamla östländerna av någon okänd anledning har fallit oss väl i smaken så har vi redan besökt städer som Prag, Budapest, Krakow etc. Men idag var det då dags för oss att hälsa på i Bratislava.

Enklaste sättet för oss att ta oss hemifrån till Bratislava är ju genom att köra ner till Arlanda Flygfält och sen ta nästa plan till Oslo 🙂 När vi bokade flygresan så hittade vi inget direktflyg till Bratislava till nått rimligt pris, så vi bokade via Norwegian och då blev det lite mellanlandning i Oslo.

Flygbyte Gardermoen

När vi flög till Gardermoen, så var det ett helt sprillans nytt flygplan, men Norwegian från Gardermoen till Bratislava ja då var det en riktigt gammal skorv. Jag anade en medveten klasskillnad 🙂 Nåväl, vi kom fram till Bratislavas flygplats i gott skick, det tog en rätt lång stund innan väskorna kom fram på bandet, så vi passade på att beundra den helt nybyggda flygplatsen.

För att underlätta lite för oss själva så hade jag ordnat med en transfer direkt från flygplatsen i Bratislava direkt till Hotel Apollo. Chauffören i bilen hade lite svårt att ta sig ut från terminalområdet, det var någon automat som han skulle peta in pengar i för att komma ut genom bommarna, det hela slutade i att vi fick växla honom lite mynt, för sedelinkastet var tydligen saboterat 🙂

Efter en 15 minuters tur genom ytterområdena blev vi avsläppta på Hotel Apollo, 20€ kostade färden. Hotel Apollo är ett riktigt sovjetiskt skrythotell, detta kommer jag att gilla.

Hotel Apollo, Bratislava

Vi checkade in, beundrade utsikten från rum 504, torget som man ser nedanför heter Dulovo námestie, jag tror att det är någon form av gammal militärförläggning i huset till vänster, inte helt säker, men det verkar så.

Vy från Rum 504, Hotell Apollo Bratislava, Dulovo námestie

Rummet var i mycket god klass, ungefär så här ser det ut efter att jag gjort ett försök att skapa en panoramabild. Jag är inte så bra på det där än, men jag är läraktig 🙂

Rum 504, Hotel Apollo Bratislava

Vi skrapade av oss lite resdamm, klämde på magen och konstaterade att det var hög tid att äta lite. Med karta i handen gick vi ner mot gamla staden i förhoppning om att hitta nått gott att stoppa i magen. Det gick väl sådär kan man säga, klockan var nog lite för mycket så vi strosade så sakteliga tillbaks mot hotellet igen.

En bit in genom en grind såg vi lite aktivitet, det visade sig vara rätt mycket aktivitet till och med. Pivovarska Restauracia läste vi på skylten, tänkta att jaja, vi är hungriga, så in med oss och få lite mat i magen.

Pivovarska Restauracia

Vi fick oss en engelsk meny och förundrade lite över att alla rätter på menyn hade en vikt angiven, så jag som tänkte beställa mig en grekisk sallad kunde då se att den vägde ca 450gram, helt perfekt system!

Pivovarska Restauracia

Det enda som är svårt att knäcka när man kommer till ett nytt land, det är vad som ingår i rätterna. Hustrun beställde en schnitzel, hade hon nu inte även beställt potatis som tillbehör, så hade det enbart funnits en schnitzel på tallriken. En hel del länder har systemet att man mer eller mindre får göra sina rätter som byggsatser, ibland är det mycket bra, ibland är det lite förvirrande 🙂

Nåväl, maten var riktigt god, jag tog även öl från deras eget bryggeri som fanns lite längre bort i lokalen, riktigt gott.

Vi fortsatte vår promenad hem mot hotellet igen, mätta i magen.

En liten stund efter att jag lagt mig så hörde jag ute på torget massor med cyklar som plingade med sina klockor, jag lyckades inte reda ut vad det hela egentligen handlade om, men fint vart det allt. Ett par tre stycken cyklade runt runt runt fontänen på Dulovo námestie.

Dulovo námestie

Vad övrigt, jag är trött, min telefon fungerar inte, det är nått med roamingen till Telia som inte fungerar, men annars är allt bra. Vi har passat på att titta på ett avsnitt av Idol, de sänder ju uttagningarna nu, bra med web-tv.

Klockan är sen, over and out!