Fara och flänga runt med tåg härs och tvärs

En halvt hysterisk dag då jag flängt runt med tåg för att komma fram till morgondagens arbete, men vi tar det hela från början, det är enklast så. Upp och hoppa, lite snabb snöskottning för att sen bli skjutsad av älskade hustrun ner till jobbet. Tömma väskor och fylla dem igen inför dagens kommande äventyr.

Snabbt på med mina Icebug för att traska ner på vinterhala trottoarer till mina favoriter på Folktandvården, jag är så glad att de tar hand om mina små tänder där, egentligen borde jag ge dem en tårta för att visa min uppskattning.

Nåväl, med lagad tand kunde jag fortsätta med lite kontorsarbete, granska lite handlingar och beställa ihop material till ett kommande projekt. In med lunchen i kakinkastet och sen var det dags att släpa packningen ner till stationen för att åka lite tåg. Från spår 1 skulle jag ta mig första delen av resan norrut mot Sundsvall.

I Sundsvall fick jag mig en liten pratstund med en som jobbade med att hålla fint på perrongen, tydligen har det varit mycket problem med tågen från Sundsvall denna vinter, mycket som fått ersättas med buss, men jag såg tydligt att det tåg som skulle ta mig vidare stod inne, så jag hade goda förhoppningar om att detta nog skulle lösa sig denna dag.

Det var faktiskt riktigt skönt med en bensträckare i Sundsvall, för tåget mellan Gävle och Sundsvall var ett X3000, det är ett riktigt skittåg, det kränger och skakar så det är i princip helt omöjligt att få något vettigt gjort. Titt som tätt missar man tangenterna på datorn, musen den går dit den vill… *grrr*  det är så man blir upprörd över vilket skit som SJ köper in.

Det var för mig premiär med att åka Norrtåg, fast det var ju egentligen bara samma sak som ett helt vanligt lokaltåg, samma sort som Upptåget kör med, så allt kändes bekant.

Jag svischade genom landskapet bit för bit, och någon timme senare passerade jag Brunfo, så det närmade sig slutmålet. Efter en del funderande kom jag på att mitt tåg skulle gå vidare från Östersund C till nått som heter Östersund V, det var tydligen en station som ligger ca 500 meter väster om Östersund C, perfekt tänkte jag, för då skulle det vara närmare för mig till nattens vila.

Jag var helt säker på att konduktören inte skulle anmärka om att jag åkte 500 meter längre än vad biljetten egentligen täckte in. Eller så gjorde den det, svårt att avgöra om jag skall vara helt ärlig.

Väl framme i Östersund släpade jag min packning de få kvarteren upp till Hotell Zäta, en för mig ny upplevelse, ett lite mindre hotell med precis lagom standar för att passa min smak. Portiern var mycket hjälpsam och trevlig, sånt uppskattas mycket.

Jag fick min nyckel och gick de få stegen bort till rum nummer 23 som skulle bli platsen för min nattvila.

Rum nummer 23 var lite tight, men helt ok för mina behov, jag skall ju bara sova så att säga, så jag är nöjd och glad. Undras just om inte dessa lokaler en gång i tiden varit någon form av sjukhus eller så, jag får de vibbarna.

Hungern började göra sig lite påmind, så jag gick ut och tog mig en vegburgare på McDonalds, den låg nära och jag hade ingen större lust att sätta mig på en restaurang, kan bli så ibland. Även på McDonalds här i Östersund var personalen fantastiskt trevlig och charmig, det verkar vara ett genomgående tema här i staden, att verkligen välkomna folk.

När jag var på väg tillbaks till Hotell Zäta så slog det mig att biografen låg precis mittemot hotellet, så varför inte slå till med ett litet biobesök?

Sagt och gjort, det blev en biljett till “A good day to Die Hard”, en actionrulle med Bruce Willis. Jag hade inte så höga förväntningar men tänkte att det kunde vara lite trevligt ändå.

I väntan på att bion skulle börja så passade jag på att prata lite med min älskade hustru, det är så härligt att prata med henne, och nu på senare tid har vi mer och mer börjat använda oss av Skype, så det blir även videosamtal, fungerar riktigt bra. Snart kan man dumpa den gamla telefontekniken till förmån för rent IP-baserad kommunikation.

Filmen var väl sisådär, men kan säga som så att en riktig actionfilme skall innehålla: Våld, Sex och Raserande av stora byggnader. “A good day to Die Hard”, innehåller ett par rejäla biljakter med massor av kraschade bilar, en hel del prima meninglöst våld, partiellt raserande av stora byggnader, men inge sex…

En stund förströelse kan man säga, men inget att springa benen efter sig för.

En lång dag är nu till ända, jag skall ta och vila huvudet mot kudden för att få mig en god natts sömn, för imorgon är en ny dag med nya utmaningar.

Go’Natt!