Gurkornas stad

Dagens äventyr, hyfsat tidig morgon, bilen lastades i går kväll, så det var färdigt och klart. Jag hämtade upp Frida hemma hos henne, sen rullade bilen söderut mot Gurkornas Stad, Västerås. Gurkor… undras lite varför gurkor blev deras grej, Västerås har så oerhört mycket mer än gurkor..

Vägen ner till Västerås går mest genom skogen, fördelen är att man får hålla sig lite alert, det är inte som med motorvägen där man inte behöver koncentrera sig lika mycket.

Målet för dagen är det snart färdigställda läns och konstmuseet i Västerås, huset är verkligen magnifikt från utsidan, om jag förstått det hela rätt så är detta en av ASEA’s gamla byggnader.

Efter att vi lastat av alla prylar som var i bilen, så åkte Frida i retur hem till Gävle med hjulet, hon fick sig en liten svängom ToR Gävle Västerås så här på morgonen 🙂 Fast för min del var det perfekt, för bilen hade bara varit ett ok om halsen för mig här i Västerås.

Dagen uppdrag var i mångt om mycket mest att göra en statuskoll på installationen, samt att göra ett par driftsättningar, inget som inte en briljant grabb som jag fixar. I mitt jobb är jag mer och mer beroende av access till Internet, och nätverken är inte det första som driftsätts i nybyggda hus, så sen dryga året tillbaks har jag med mig en 3G router, på så sätt kan jag få ut trådbundet och trådlöst internet vart jag än befinner mig. I min väska har jag med mig 3G abonnemang för Sverige, Danmark, Norge, Frankrike och Grekland, för det gäller att hålla koll på vilket land man är i, så det inte blir skitdyrt.

Strax före lunchdags började det kurra lite i magen, så glad i hågen gick jag upp på stan för att se om jag hittade nått att äta. Till saken hör att jag knappt varit i Västerås sen mitten på 80-talet, så jag har ingen lokalkunskap att luta mig tillbaks mot.

Gallerior av alla de olika slag brukar generellt sett vara ett säkert kort, i dessa finns oftast nån form av food court eller liknande, här i Västerås hittade jag SIGMA. Huset gav ett något slitet intryck, djurrättsaktivister gjorde en insats utanför för att uppmärksamma vanvård hos minkfarmarna. Hur nån endaste kan få för sig att knö in ett djur som vanligtvis har ett revir på flera kvadratkilometer in i en liten bur är för mig en gåta. I det perspektivet känns det bra att jag som 15 åring gjorde valet att sluta äta djur, det är helt enkelt för mycket vanvård som bubblar upp till ytan år efter år. Varje gång som det går något TV-program om vad en vanlig korv innehåller, så slutar merparten av folket att äta korv, sen efter några veckor är allt tillbaks i gamla banor igen, fast innehållet är det samma som tidigare, metoderna likaså. Mest förbannad blir jag över religiösa grupperingar som vill ägna sig åt djurplågeri med hänvisning till deras religion, djävla dumheter.

Inne på SIGMA hittade jag Café SIGMA, jag kan inte bestämma mig om namnet är bra, eller om de kunde valt nått mer klatchigt 🙂 Personalen var väldigt trevlig tycker jag.

Nåväl, de hade sån där bygga ihop sin egen sallad, och kolla vad jag fick till, en form av Grekisk sallad med små inlagda gurkor, kanske lite udda, inte enbart en kioskvältare, men helt ok, och tur var är att jag kom dit strax före 12, så jag slapp den efterföljande lunchrusningen. Klart prisvärt!

Sen kom en rysare, för när jag gick tillbaks till bygget, så höll ett gäng på att sätta igång med att spela sydamerikansk musik, jag mår illa inombords av all musik som innehåller panflöjt, allt från Dana Dragomir till detta.. Jag vet inte vad det är som sker, men det skär sig inne i mig på något sätt. Så jag flyttade mig skyndsamt från platsen.

Nattvilan idag har jag inbokad på Stadshotellet i Västerås, det är nog ett Elite numera tror jag, på vägen dit sprang jag på ett helt fantastiskt litet konstverk, ASEAströmmen av BG Broström. Namnet är lite av en lek med ord, för ASEA var en gång världsledande på strömalstrande produkter, allt från kraftverk, transformatorer och senare även industrirobotar. Vid varje skiftbyte så fylldes Västerås med stora mängder cyklande arbetare som i strid ström skulle till eller från arbetet.

Stadshotellet såg ut att ha varit med ett bra tag, jag gillar bättre dessa lite äldre hotell ställt mot mer moderna sönderdesignade. Jag har bott på några skräckexempel där dem som går ute på gatan kunde se rakt in på muggen, eller där rummet varit som en designkatalog, det är inte min grej, skall det finnas ett bord, så skall det vara stort nog så att det går att ställa en bärbar dator på bordet, men det finns tyvärr hotell där så inte är fallet. 🙂

Jag hade lite tur när jag bokade rummet, för det är fortfarande sommarpriser på utvalda rum, så efter att jag fick nyckeln så inkvarterade jag mig på rum 431, detta funkar bra, tyst och fint.

Det skall väl erkännas att jag somnade på sängen redan vid 18 tiden, det var en välbehövlig liten vila och nu har jag förberett morgondagens arbete. Telefonen, den skall jag leta fram så att jag kan ringa till min älskade hustru.

*kram*